Stjärnkrögaren Erik Videgård fick börja om från noll efter cancern

Han har förändrat svenskens syn på asiatisk mat och drivit lyxkrog i Ryssland. Men när cancern drabbade Erik Videgård föll allt. I Dagens podcast berättar han om att börja om från noll, om sjukdomen och sin varma relation till kyrkan.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

En störtskur snöblandat regn har just sköljt över Vällingby centrum. Solen skiner på det smältande snötäcket och det känns nästan som vår i luften. Erik Videgård kryssar mellan de stora pölarna som breder ut sig mellan butikerna och restaurangerna.

Vi är på väg mot St Tomas kyrka, ett jättetempel i 1960-tals­tegel där vi bokat rum för intervjun. Erik Videgård har just avslutat lunchserveringen på Rebel Kitchen.

Förortsrestaurangen där han serverar sina populära ”Poké bowls” (djupa skålar där gästen själv kombinerar innehållet) blev snabbt en uppstickare i Stockholms krogliv. Förra året nominerades den till DN:s prestigefyllda resaurangpris Gulddraken, men i dag har lunchruschen varit lugn.

– Jag har hunnit laga en våg och en mixer och beställt reservdelar. Sådant som behöver göras på en restaurang, berättar krögaren medan vi sätter oss till rätta.

– Jag vill vara aktiv när jag arbetar och vill ha nya utmaningar hela tiden. Jag lever i ett slags kontrollerat kaos och gillar när jag får fokusera på problemlösning och laga sådant som gått sönder.

Som en våg och en mixer?

– Ja, eller en människa. En medarbetare som behöver stöd.

Är du bra med människor?

– Ja, jag tycker nog det. För mig handlar det om att kunna sätta mig själv åt sidan för en stund. Att kunna se en situation från den andra människans perspektiv, utan att döma eller lägga in egna värderingar.

Erik Videgård har ett långt yrkesliv bakom sig. Han började sin bana som framgångsrik ljudtekniker och turnéledare, bland annat åt Olle Ljungströms klassiska band Reeperbahn. När han sedan sadlade om till restaurangbranchen blev han snart framstående även där med restauranger som ”Videgård” och ”East”. I den senare var han med och introducerade ett modernare och mer blandat asiatiskt kök.

– Innan dess hade asiatisk mat i Sverige mest handlat om renodlade kinarestauranger, berättar han.

Åren gick och framgångarna tycktes avlösa varandra. Men hösten 2009 hände det som inte fick hända. Erik hade nyligen kommit tillbaka till Sverige efter en tre år lång session i Ryssland. Han såg fram emot att få satsa på sin konsultverksamhet. Men ett sår på tungan oroade honom.

– Jag frågade en läkare som var middagsgäst hos mig vad han trodde. Han tyckte att jag skulle komma upp till honom dagen efter vilket jag gjorde.

Erik Videgård skickades snabbt vidare till expertläkare på området och efter bara ett par dygn kom beskedet. Han hade cancer i vänster tonsill.

– Jag har i efterhand funderat väldigt många gånger på vad jag tänkte. Av någon anledning var det första jag gjorde att ringa Försäkringskassan.

– Sedan åkte jag hem och berättade för familjen. Men jag var hela tiden väldigt samlad. Jag blir väldigt fokuserad på målet i sådana lägen. Jag tror egentligen aldrig att jag brutit ihop över sjukdomen. Jag ser målet någonstans där borta. Dit ska jag. Och så fokuserar jag på det.

Tänkte du aldrig ”jag kanske dör”?

– Jo, men inte i dag. Sedan har jag aldrig varit rädd för döden. Jag vet inte varför.

Vad tror du händer efter döden?

– Jag tror egentligen inte att det händer någonting. Man blir jord och så kanske det växer upp en liten blomma. Eller lite potatis för den delen.

Koriander skulle väl passa dig bättre?

– Ja, koriander hade varit fint!

Tiden som följde efter sjukdomsbeskedet blev tuff. Erik berättar hur hans läkare, professorn, Claes Mercke på förhand varnade honom för månaderna som skulle komma.

– Han ritade upp ett schema för de närmaste månaderna. ”Här kommer du att må skit, här blir det ännu värre, här kommer du att tappa håret” och så vidare.

– Men så sa han också: ”Erik, jag vet ju vad du jobbar med, så jag ska försöka att sätta strålningen så långt till vänster jag kan för att skona dina smaklökar.”

Professor Mercke fick rätt. Det blev en minst sagt tuff tid. Förutom själva sjukdomen gjorde den kraftiga behandlingen att Eriks käkben skadades av strålningen.

– Plösligt kunde jag bara öppna munnen tre milimeter, berättar han

Erik blev lagd i tryckkammare för att försöka vända utvecklingen. Men det hjälpte inte. Till slut orkade inte käkbenet längre.

– Jag minns att jag låg och sov och vaknade av att det sa pang i käken. Det var som att någon hade brutit av en torr trädstam.

Som om detta inte vore nog fick Erik problem med Försäkringskassan. De uppgifter han uppgett när han i chock ringde direkt efter sjukdomsbeskedet visade sig inte stämma och i takt med att hälsan försämrades rasade också familjens ekonomi.

– Det var kämpigt. De små reserver man har tar ju slut efter ett tag.

Erik Videgård är samlad när han tänker tillbaka på den svåra tiden. Han är inte de stora känslouttryckens man trots det häpnadsväckande liv han levt. Rösten är lika vardaglig när han beskriver de dubbla känslorna kring att ha Vladimir Putin som restauranggäst eller hur han fick lägga upp Daniel Craigs diet inför James Bond-rollen, som när han talar om hans favoritgäst på Rebel Kitchen, Equmeniapastorn Svante Zettergren, förärats en egen rätt.

– Tankarna kan lätt dra iväg med en. När jag var sjuk försökte jag att hålla borta tankarna så mycket jag kunde. När det var som värst fokuserade jag på en liten punkt i väggen och låg och stirrade på den genom smärtan.

Frågade du aldrig ”varför drabbar det här mig”?

– Det är intressant att du säger det. Jag har faktiskt aldrig tänkt den tanken.

Erik tystnar för en stund. En solglimt lyser in genom fönstret. I dag lever han ett annat liv. Professor Claes Mercke fick rätt. Cancern gick att behandla. Och det trasiga käkbenet har ersatts med ett ben från vaden.

För Erik Videgård har tiden efter sjukdomen inneburit en nystart. Han har fått börja om från början. Med en liten restaurang i ett förortscentrum. Men nystarten tycks passa hans sökande efter nya utmaningar.

För en tid sedan kunde Erik ses i ”Kockarnas kamp” på TV4. Han hjälper till på nyöppnade italienska stockholmskrogen ”L''Avventura” och är dessutom snart bokaktuell. Utmaningar saknas med andra ord inte.

– Livet har blivit mer konkret, jag vet vad jag klarar av och inte. Jag har också fått en annan slags pondus efter sjukdomen. När jag säger något i dag så förstår andra att jag menar vad jag säger.

Hur har du det med Gud i dag? Tror du?

– Nej, jag tror inte på Gud. Men jag har en god relation med kyrkan. Jag älskar kyrkorummet, lugnet, musiken och så älskar jag människorna man möter i kyrkan.

– Jag älskar värmen, eftertänksamheten, vänligheten. Viljan att göra människor gott. Den delen gillar jag av grejen. Men jag tycker att det är synd att det ska behövas en tro för att det ska bli så.

Vad drömmer du om just nu?

– Jag drömmer om att öppna en till Rebel Kitchen någonstans i stan och så vill jag skriva en ny bok.

– Men framför allt vill jag glädja andra människor. Det är det som alltid har drivit mig. Och det upplever jag att jag får göra genom matlagningen.

Och hur blev det, klarade sig smaklökarna?

– Smaklökarna fick pausa medan jag sondmatades under ett år, men de blev faktiskt bättre. De har liksom återaktiverats och blivit ännu bättre.

Erik Videgård

Bor: På Östermalm i Stockholm.

Famij: Tre barn och två barnbarn.

Yrke: Krögare och restaurangägare.

Aktuell: Med nyutgivningen av boken ”Facing heaven: välkommen till sichuanköket” som kommer i april.

Mer i podden – Hör Erik Videgård om:

Vänskapen med skådespelarenDaniel Craig.

Gemensamma nämnaren i allt han gjort.

Vad han är mest rädd för.

Annons
Annons
Billy Graham 1918-2018
Annons
Annons