Svårt att fylla förtroendeposterna i kyrkan

Linköping. Vem ska ta hand om söndagsskolan nästa år? Vem ska vi väljas in som ny i styrelsen? Och hur sätter vi ihop serveringsgrupperna? Att sitta i valberedningen är ingen enkel uppgift.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

– Den generella känslan är att det är svårare i dag. Till exempel när det gäller posten som församlingssekreterare tror jag att vi har frågat 24 personer fram tills i dag – och fått 24 nej – så det är lite tungt. Man önskar att folk sa ja lite oftare, säger Bertil Carlson.

Han är sammankallande i valberedningen i Ryttargårdskyrkan Linköping, en församling med lite drygt 1000 medlemmar. Valberedningen består av sex personer och från att tidigare ha jobbat mer koncentrerat några månader före årsmötet har Bertil känslan av att arbetet pågår nästan året runt. Valberedningens uppdrag är att hitta församlingsledare till den kombinerade äldste-och styrelsegruppen och att hitta ordföranden till församlingarnas olika råd, som mission, barn, ungdom och diakoni.

– Vi försöker verkligen fråga personer som vi tycker är lämpliga för uppdraget, men det är svårt. Många är engagerade redan och känner att det bara blir en grej till – och jag har full respekt för det, säger Bertil.

Känslan är att samhället ser annorlunda ut i dag, att folk har mer fullt upp och att man får vara glad om man hinner med sitt jobb och familjen.

– Jag skulle vilja hitta de här människorna som går med en längtan och som inte redan är engagerade. Just när en församling är så här pass stor finns risken att man tänker ”inte jag”. Man vågar inte fast man egentligen vill, säger Bertil.

Ser man till det totala antalet medlemmar och all verksamhet som församlingen har är det väldigt många som är engagerade i allt ifrån servicegrupper och söndagsskola till kör och lovsångsteam. Men att kliva fram som rådsordförande innebär att man tar på sig ett större ansvar, vilket gör att många backar, tror Bertil.

Och det är viktigt att inte pressa för hårt, menar han.

– Vi måste vara varsamma, rädda om varandra och våga fråga oss om vi håller på med rätt saker eller för många. Även om vi är en stor församling har vi inte obegränsade resurser. Det handlar i första hand om att hitta personer som med glädje och lust tar sig an de olika uppgifterna i församlingen. Dåligt samvete är ingen bra drivkraft, säger Bertil.

Läs också: Experter: Så fyller man förtroendeuppdragen i kyrkan

Annons
Annons
Annons
Annons