Sven-Eriks egna bilder från livet i Nordkorea

Det är ett av världens mest mytomspunna och slutna länder.
Men bonden Sven-Erik Johansson fick under nio års tid se Nordkorea från insidan.
Han tycker det är dags att se nordkoreanerna som människor.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Han vankade omkring ensam i det lilla hotellrummet i Pyongyang. Sven-Erik Johansson hade mest ätit ris och kände sig sugen på något annat.

- Hmmm, vad gott det vore med pommes frites som omväxling, sa han högt för sig själv på svenska.Nästa dag frågade hans koreanska värdar om det inte var så att han var sugen på pommes frites. Sven-Erik Johansson är helt säker på att det inte var en slump.

När han var i Nordkorea anade han att han stod under övervakning en stor del av dygnet och att det han sa, skrev och gjorde följdes av den uppmärksamma säkerhetstjänsten.

- De har folk som kan svenska, de har folk som kan alla språk. Men jag vande mig vid det så det var inte ett problem för mig, säger Sven-Erik Johansson.

Nordkorea är ett annorlunda land att vistas i, det hymlar han inte med, men ändå vill han försöka förmedla en annan bild än den som är gängse i dag.

Han har sett hur intresset för Nordkorea bara blivit större och större de senaste åren.I vår globaliserade och öppna värld fascinerar ett land som fortfarande är slutet och styrt av ledare som i våra ögon framstår som väldigt annorlunda.

- Jag känner stor irritation över att en del åker dit som turister och sedan skriver en bok där de driver med människor de mött. De vet nästan ingenting efter så kort tid.

- Folk de möter gör som de blir tillsagda för att de måste göra det. Det är deras verklighet och det ska vi ha respekt för, jag skulle gjort samma sak om jag bott i landet och haft den boxen att röra mig inom, säger han.

Han har en lång erfarenhet av att vara i Nordkorea. Han kom dit första gången 1999 för att starta ett projekt på uppdrag av PMU, Pingstmissionens Utvecklingssamarbete.Det kom att utveckla sig till ett biståndsarbete med inriktning på att utveckla och underhålla kollektivjordbrukens maskinpark, att främja odlandet av potatis och att vidareutbilda människor i jordbrukskunskap. Fram till 2008 reste därför Sven-Erik Johansson regelbundet till landet och vistades där under långa perioder.

Nordkorea hade under 1990-talet stora problem med att försörja sin egen befolkning vilket ledde till en svältkatastrof. Till slut insåg ledningen att man måste ha hjälp ut-ifrån.Men det var knappast så att biståndsarbetarna möttes med öppna armar. Sven-Erik Johansson hade tidigare arbetat i Afrika, men fick här vänja sig vid en helt annan kultur.

- De hanterade oss utlänningar som de gjorde med sina egna. De skulle bestämma och vi skulle bara tacka ja och lyda order, säger han.

Det gick inte Sven-Erik Johansson med på. När man möter honom förstår man varför.

Han är en typisk bonde från Västergötland: klurig, mångkunnig och envis, absolut inte en person man kör över hursomhelst.Efterhand började också nordkoreanerna att respektera honom, och Sven-Erik Johansson lärde sig också i vilka frågor han var tvungen att gå försiktigt fram och när han kunde vara mer tydlig.

Det gällde till exempel vid försöken att odla potatis, där han försökte visa på nya, mer effektiva metoder. Han mötte dock benhårt motstånd under flera år, vilket han till slut insåg berodde på att "den käre ledaren" uttalat sig om hur potatis ska odlas. Att ifrågasätta sådana riktlinjer vore livsfarligt för en nordkorean.

- Jag hade tuffa diskussioner med en högt uppsatt person i jordbruksministeriet. Han sa att jag hade fel, att i Korea gör vi inte så. Men jag var lika tuff tillbaka. Till slut insåg de att de kunde skylla på mig om något blev fel med det jag föreslog, jag var ju utlänning. Och det tyckte jag var bra, säger han.

- Jag förstår också att de var envisa. De vill se resultat och säkra resultat. Du vågar inte chansa när du lever på, eller under, marginalen.

Under hans tid i Nordkorea följde Kim Jong Il och hans far Kim Il Sung honom ständigt i form av bilder och statyer. Personkulten genomsyrar hela samhället.

- Fostran börjar som liten. Det är inte så konstigt att det blir som det blir för det finns inga influenser utifrån. Man säger aldrig hans namn utan "den käre ledaren" med en oerhörd respekt. Därför kan nog tårarna vid hans begravning vara äkta.

- Samtidigt vet man inte hur de känner i hjärtat, ingen skulle kunna yppa ett ifrågasättande, säger han.

Han menar att det är svårt för oss att förstå vilket intryck ledarna gör på nordkoreaner.

- När jag var ute på kollektiv kunde de prata om när Kim Il Sung besökte dem. Det kunde ha skett på 1950-talet, men det var fortfarande helt levande för dem. Kim Jong Il hade dock inte alls samma karisma, säger han.

Han är ytterst tveksam till hur efterträdaren Kim Jong Un ska kunna fylla ut sin plats som Nordkoreas ledare.

- Han är mycket lik sin farfar till utseendet vilket kan hjälpa honom. Men jag kan inte tro att armén kan acceptera honom. Han utsågs till fyrstjärnig general på en halvtimme, en position som militärer fått kämpa ett helt liv för att nå, säger han.

Några enkla lösningar på hur Nordkorea ska kunna bli ett öppnare och friare land ser han inte. Att omvärlden skulle överge Nordkorea och sluta med biståndet vänder han sig helt emot.- Det finns ett afrikanskt ordspråk: "När elefanterna slåss är det gräset som trampas ner." Det är alltid de små och speciellt barnen som får betala priset vid en konflikt. Jag tror i stället att man ska fortsätta med att ge mat och stöd, det kanske kan ge dem ork att protestera, säger han.

Fakta: Nordkorea
 24 miljoner invånare har Nordkorea, eller Demokratiska folkrepubliken Korea som landet heter officiellt.
 Landet upptar cirka 55 procent av Koreahalvön och är skilt från Sydkorea genom en 4 kilometer bred demilitariserad zon. 
Källa: NE

Annons
Annons