Svenskt stöd ger romer hopp i Slaktardalen

Valea Machelarulului, Rumänien. Färden med häst och vagn ned mot byn Valea Machelarulului (Slaktardalen) känns som en resa bakåt i tiden, till ett djupt armod vi svenskar bara kan läsa om i historieböckerna.
Men här byggs nu en framtidsmodell som ska inkludera­ 700 marginaliserade romer i det rumänska samhället och ge dem ett värdigt liv.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Projektet kallas ”A better home” och drivs av Filadelfikyrkan i Stockholm, Läkarmissionen och den rumänska organisationen Liv och ljus. Det omfattar också grannbyn Bughea de Sus, där 1 500 fattiga romer lever i en mixad befolkning.

Man behöver inte visats länge i Slaktardalen för att förstå behovet av bättre hem. Och vidden av utmaningen. Här har människor bott länge utan tillgång till rent vatten. Utan att äga marken där de skrangliga svartbyggena står. Utan fast jobb. Utbildningsnivån är väldigt låg, hälsovården usel.

Här har de kort sagt levt utanför det rumänska samhället, som en marginaliserad minoritet.

Går det att förändra den här tuffa verkligheten? Frågan hänger i luften redan under bilfärden från Bukarest. Jag åker med Florin Ianovici, advokat och barnrättsexpert. Han grundade en kristen organisation för social verksamhet när kommunismen föll samman i Rumänien och nödens nakna ansikte inte längre kunde döljas bakom politiska dimridåer.

Det är Liv och ljus’ omfattande erfarenhet från en omvittnat framgångsrik verksamheten bland Bukarest gatubarn och andra svårt utsatta som nu överförs till detta landsbygdsprojekt drygt två timmars bilresa från huvudstaden.

– Det här är ett nyckelprojekt, säger Florin. Om vi lyckas kan det bli ett exempel på nationell nivå till välsignelse för både romer och rumäner. Och vi kommer att lyckas.

Han talar om vikten av att få med sig myndigheterna i projektet.

– Varje gång vi besöker de båda projektbyarna träffar vi först borgmästaren och skolchefen. Vi bygger förtroende. Det är inget man får utan vidare, dom släpper inte in vilken hjälporganisation som helst.

Florin Ianovici, som själv är pastor och församlingsbyggare, har från början varit tydlig med att ”A better home” inte handlar om att predika för folk utan är ett socialt arbete på kristen grund.

– Det är bättre att visa vad evangelium är än att prata en massa. Sedan vet vi att kristna värderingar är väldigt samhällsnyttiga.

Första anhalt på besöket blir alltså ett möte på borgmästare Tanasescu Ion Dorels kontor. Områdets skolchef Maria Toader är med. Runt bordet finns också representanter för Läkarmissionen, som i över 20 år samarbetat med Liv och Ljus i Bukarest, och Filadelfiakyrkan. Och så projektledaren Eugenia Denicia, en universitetsutbildad, skärpt ung kvinna som har sina rötter i trakten men arbetar för Liv och Ljus i Bukarest.

Stämningen är god. Borgmästaren berättar hur mycket han uppskattar samarbetet med Sverige.

– Den här hjälpen kom i precis rätt tid. Om vi inte gjort något nu är risken stor, att det romska samhället blivit kriminellt och vi fått en massa stölder och rån.

För att romerna är romer?

– På grund av den sociala situation. För att de är så fattiga att de kan bli desperata.

Det uppstår en diskussion om mentaliteten bland den romska befolkningen, om attityder och ambitioner.

– Romerna är inte vana att försörja sig genom ett fast arbete, och det är ett seriöst problem, säger skolchefen Maria Toader.

I botten på det problemet, menar både hon och borgmästaren, ligger romernas skrala utbildning som gör det svårt för dem att få jobb. Inte det faktum att de är romer. Några etniska motsättningar i områden finns inte, hävdar de. Men ungefär var tredje vuxen rom i området är analfabet. Det försvårar inkludering i det rumänska samhället.

Ett steg i projektet ”A better home” är att erbjuda fortbildning för vuxna som avbrutit sin skolgång. Ett annat att lära ut hur man söker jobb.

Nu byggs relationer med det lokala näringslivet i syfte att skaka fram lämpliga arbetstillfällen. Och hittills har ett 20-tal fått jobb, trots den smala rekryteringsbasen.

Att kraftigt höja graden av självförsörjning är fullt möjligt, men det kommer att ta tid. Det handlar inte bara om att matcha arbetssökande och befintliga jobb, utan också om att bygga romernas självförtroende och motivera dem.

– ”A better home” driver ett dubbelt lobbyarbete, säger Florin. Vi påverkar myndigheterna så att de ska ge romerna deras rättigheter som samhällsmedborgare. Och vi motiverar romerna att lämna passiviteten och ta tag i sin egen situation.

Spåren av satsningen syns snabbast hos på barnen. När vi talar om dem lyser kommunens representanter upp. Stolta berättar de om det som händer i Slaktardalen.

Skolhuset har renoverats. Man har dragit in vatten och ersatt latriner med wc. Därmed når man upp till de krav som ställs för statligt stöd. Ett stöd som dock inte räcker hela vägen.

Pengar från ”A better home” gör att man nu kan servera skollunch tre dagar i veckan. Projektledaren Eugenia Denicia är smått häpen över det omedelbara resultatet.

– Närvaron har ökat med 20 procent under de två år projektet pågått. Elevernas prestationer har också höjts på ett anmärkningsvärt sätt. Maten syns i betygen. Och den är generöst tilltagen, så att eleverna kan ta med sig hem till småsyskon och föräldrar. Det är en av förklaringarna till den höjda närvaron.

Efter lobbyarbete från projektledningen har nu myndigheterna dragit in kommunalt vatten i Valea Machelarulului, där befolkningen tidigare var beroende av floden som rinner förbi byn.

När jag efter hästdroskans färd ner till Slaktardalen går runt i byn möter jag idel värme och vänlighet. Ingen skyggar för kameran, tvärt om.

Framför allt vill man demonstrera det stora miraklet: en kran vid huset som ger dem drickbart vatten. Ett lättare liv – nu behöver man inte hämta flodvatten till tvätt och annat hushållsarbete. För att inte tala om vad rent dricksvatten betyder för hälsan.

De får betala en slant för att få vattnet indraget från stamledningen till bostaden. Arbetslösa män har hjälpt till att gräva ner ledningar. Det skapar delaktighet och stolthet.

Att det kommer många romer från det här området till Sverige för att tigga vet vi. Det var ju därför projektet startade, med Filadelfiakyrkans härbärge där många romska tiggare fick tak över huvudet och en säng att sova i, och med frågan vad som kunde göras på plats för dessa människor.

Men det fungerar inte att be folk i Valea Machelarulului berätta vilka som någon gång varit i Sverige och tiggt, säger Eugenia Denicia.

– Det är omöjligt att veta hur många de är och vilka de är. Romerna här är inte stolta över att de tvingats tigga. Så det är ingenting de vill diskutera, allra minst med främlingar, säger hon.

Själv vill hon rikta blicken mot framtiden. Hon menar att det finns en växande optimism och en ökad framtidstro bland byns befolkning.

– När de ser att någon intresserar sig för deras problem får de hopp.

Valea Machelarulului är inget himmelrike, och kommer väl aldrig att bli det heller. Men Slaktardalen är inte längre byn som Gud glömde. Den håller på att förvandlas till hoppets dal.

Annons
Annons
Annons
Annons