Therese Peterson: ”Jag fick bönesvar jag aldrig hade kunnat drömma om under fasta”

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

När jag växte upp var det vanligt bland mammor att fasta för att gå ner i vikt. Det köptes juicer och brygder kokades som luktade halvskumt. Så när jag hörde om den kristna fastan för första gången, så tänkte jag ”åh, så fiffigt. En tid med Gud och på köpet tappar man ett par kilo. Perfekt!”

Jag är medveten om att det låter naivt, men jag hade inte koll på fastans innebörd. Det här att säga nej till något för att kunna säga ja till något annat.

Och när det var dags för mig att testa fastan, att under en avgränsad period välja bort sötsaker och att stänga av surfningen på min mobil, så blev det faktiskt en riktig utmaning. Och frågan är ju då - funkade det som en väg att få ihop kropp själ och ande?

Som kristen vet jag ju att det är hos Gud som friden bor, och fastan gjorde det tydligare.

Att vara utan distraktionen från uppdateringar och inlägg på mobilen genom att stänga av uppkopplingen mot nätet. Det kostade på.

Att åka buss utan att stirra ner i mobilen, och att tacka nej till fikat på jobbet för att i stället ge tid till bön och eftertanke kanske låter barnsligt enkelt, men är svårare än man tror.

Och effekten blev påtaglig. Det var som att hjärnan gick ner i varv. Och kroppen också. Kanske för att blodsockret hölls stadigt.

Det ökade umgänget med Gud gav en märkbar förändring i närvaro, och även om jag väljer att hålla det för mig själv, så fick jag bönesvar efter det här som jag aldrig hade kunnat drömma om.

En del skulle säkert kalla det tillfälligheter, men för mig blev det en signal om att när jag valde att visa Gud att jag menade allvar med min önskan om frid och inriktning, så blev jag plötsligt medveten om när och hur responsen kom.

Läs mer: Fasta är kroppens bön - med magen

Annons
Skogsbränderna
Annons