Torsten Åhman: Det kristna hoppet som leder till liv

För några år sedan gjorde frilansjournalisten Kristina Lundgren en intervju om himmel och evighet med pastorn Torsten Åhman. Samtalet skulle mynna ut i en bok som ännu inte blivit klar, men Åhmans död fick Kristina Lundgren att vilja dela med sig av ett samtal hon aldrig glömmer.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

– ”Jag vet att min förlossare lever!”

Torsten Åhman citerar ur Jobs bok, den gamla översättningen. Han läser med stark stämma och stort engagemang.

– Ja, säger han. Så är det.

Vi möts i en lokal i Göteborg. Det är ganska många år sedan nu. Meningen var att denna intervju skulle vara en bland flera och som sedan skulle resultera i en bok om Himlen. Annat kom dock emellan men Torsten Åhmans ord fick ny aktualitet nu genom hans död.

Jag återger här valda delar ur det inspelade samtalet, som följdes av både skratt och allvar.

Som teolog och predikant, har du någon egen inre bild av hur du tänker dig himlen?

– Nej. Det har jag inte riktigt. Men det finns en liten berättelse i antingen Sörgården eller Önnemo by (så gammal är jag, skratt!) som vi läste i skolan som har fastnat. Kanske att jag broderat ut lite genom åren, men det handlar om när kalvarna föds i ladugården, hur de växer upp där i sin kätte och så småningom är stora nog att kika upp över kättens kant. Så kommer våren och ladugårdsdörrarna slås upp och kalvarna springer ut på de gröna ängarna och ropar till varandra: aldrig trodde vi att världen var så stor!

– Också vi förundras över den här världen som vi nu lever i. Förundras över att det finns så många och väldiga dimensioner. Då tänker jag mig uppbrottet som att dörrarna öppnas till vad intet öga har sett, vad intet öra har hört ... vad ingen människa ens har kunnat tänka. Att det är något helt annat, en annan dimension som vi i vår begränsning, i vår kätte-tillvaro, inte kan föreställa oss. Plötsligt handlar det om färger, om rymd, om innehåll, om dimensioner som inte går att gripa.

På frågan om hans egna predikningar handlat om himlen säger Torsten Åhman att man måste vara väldigt medveten om att vårt språk inte räcker till, det gäller allt som rör den andliga världen.

– Stora tankar blir trånga för att de ska passera genom trånga skallar, säger han och fortsätter: Det går inte att ge någon beskrivning, man får använda de symboler som finns och försöka analysera vad de betyder. Till exempel ”Ett överflöd av liv”, Vi upplever ju livet nu, men då i en ännu mer total mening. Döden ska inte mer finnas till.

– Jag tror man måste dra paralleller till den här tillvaron. Vad är meningen med vårt liv här på jorden? När är det allra mest meningsfullt? Jag tror det är när man får skapa något – ett hem, konst, musik, lyrik eller utveckla ett företag. När människan känner att hon är med och skapar något gör det livet värdefullt. Vi är skapade till Guds avbild, Gud är den store Skaparen och vi är medskapare och livets mening hör ihop med det.

– Och jag är övertygad om att himlen inte är en plats för passivitet utan en plats full av aktivitet, ja det är outtömligt. Det eviga livet är inte evigt för att det är utdraget i tiden utan evigt på det viset att det erbjuder sådana oerhörda möjligheter att vi aldrig når till botten, fortsätter han och skrattar.

Torsten Åhman jämför människans inträdande i evigheten med vetekornet som läggs i jorden.

– Jesus och Paulus använder denna bild av vetekornet och den säger väldigt mycket. Det som händer när kornet läggs i jorden är att det bryts ner fullständigt med undantag för ett litet litet, ja så litet att det knappt gå att iaktta med mikroskop, ett embryo. Ur detta embryo kommer det som sedan fortsätter på andra sidan när strået växer upp. Ett överflöd av liv!

— Detta är en mycket talande bild. Det kan vara en ohygglig sak att brytas ner, att förlamas, att förlora sina förmågor. Men jag har uppmärksammat vid flera tillfällen i mötet med döende att där finns ett embryo som ger vissa livsyttringar. Och det kristna hoppet säger att det är en nedbrytning som leder till liv.

Torsten Åhman menar att det är klokt att förbereda sig för den sista resan.

— Och man ska inte bli förvånad om det kan bli väldigt smärtsamt, döden är inte vacker! Jesus ropade ”Gud, min Gud varför har du övergivit mig”!

– Och när Jesus i sitt dödsögonblick säger: Fader i dina händer överlämnar jag min ande” kan vi förstå att själva dödsögonblicket är det stora överlämnandet. Inte det stora nederlaget, den stora förlusten, utan det stora överlämnandet då vi ger vårt liv i Guds hand. Jag tycker detta är en oerhörd tanke.

Kan man hämta någon ytterligare klarhet om livet efter detta i Jesu ord?

– Det Jesus särskilt betonar är relationerna. ”Ni ska vara där jag är ...” ”I dag ska du vara med mig i Paradiset ...” Vanligtvis tänker sig människor döden som att alla relationer upphör medan Jesus menar att relationerna fördjupas och blir rikare och detta gäller speciellt gudsrelationen. Han talar om ”Min Faders hus”.

Har du någon särskild bibeltext om detta som berört dig extra djupt?

– Jag tänker gärna på kvinnan vid Sykars brunn. Det är intressant hur Jesus förklarar sitt ärende för henne: ”Det ska bli en källa med flöde som ger evigt liv”. Detta sägs i en tillvaro där allt, precis allt, tycks vara utlämnat åt döden.

– Men det allra bästa, det som tillhör pärlorna i Bibeln, det bästa jag läst någonstans – är det som står i Jobs bok (19:25 ff, den gamla översättningen):

Här bränner det till i vårt samtal, orden kommer flödande utantill och vi blir båda tysta när han läst färdigt:

– ”Dock, jag vet att min förlossare lever och att han till slut skall stå fram över stoftet.

Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.

Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall se honom, ej som

en främling. Därefter trånar jag i mitt innersta”.

– Ja, så är det, säger Torsten Åhman.

Kristina Lundgren

Annons
Annons
Upprop mot utvisningar
KNUTBY
Annons
Annons