Ulles sjukdom förändrade allt

Tio veckor har gått sedan cancern vände tillvaron upp och ned för Elisabeth Sandlunds familj. Dottern Ulrikas leukemi har gett Elisabeth insikt om vad som är viktigt och vad det betyder att ha sin trygghet hos Gud.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Webbtv: Se programmet "En dag med Elisabeth Sandlund".

Det började med näsblod på Roslagskonferensen i Alunda. Ulrika, eller Ulle som alla i hennes närhet kallar henne, hade följt med mamma Elisabeth som skulle tala på den kristna konferensen utanför Uppsala.

Samma kväll satt Elisabeth, som är opinionsredaktör på Dagen, framför Google. Med journalistisk vetgirighet skrev hon in ”Vita läppar, näsblod, trötthet” i sökfältet.

De träffar som följde gav henne knappast något lugn och ett par dagar senare satt Elisabeth och maken Björn Gäfvert på sjukhuset och fick beskedet de absolut inte ville ha. ”Er dotter har med all sannolikhet leukemi”.

– Det var tufft, konstaterar Elisabeth. Tufft för mig, Björn, Ulles syster Helena, hennes man Martin och alla andra som känner Ulle. Men för Ulle låter inte leukemi värre än att få vatten i knäna. Det är en sjukdom, man åker till sjukhuset och sedan blir man förhoppningsvis frisk.

Förhoppningen är att det ska kunna bli just så. Efter tre av fem genomförda cellgiftsbehandlingar berättar Elisabeth att trots en del trassel med infarter och infektioner har allt gått ”så bra det kan gå”.

– Vi har hela tiden fått en god prognos. Om inte något riktigt oväntat inträffar, så tyder allt på att Ulle blir helt återställd. För bara 20 år sedan hade läget sett helt annorlunda ut, säger hon.

För familjen är vardagen totalt förändrad efter Ulles sjukdomsbesked. Elisabeth ställde genast in alla föredrag och åtaganden mer än en timmes resväg från Karolinska sjukhuset.

När vi möts har en stor grupp Dagen-läsare just inlett en efterlängtad Israelresa som Elisabeth skulle ha lett. I stället har hon skrivit ledartexter, krönikor och administrerat debattartiklar från Ulles sjukhusrum. Allt blir inte som man tänkt sig.

– Men jag har varit journalist i 40 år och skrivit på konstigare ställen, säger hon med ett leende.

Dessutom har hon vid flera tillfällen åkt raka vägen från Karolinska till tv-soffor och radiostudios för att som expert kommentera kyrkoval, Kristdemokraternas riksting eller valet av ny ärkebiskop. Hur hon orkar, det är en fråga många ställer.

Men Elisabeth vill arbeta. Hålla fast vid det som är vardag och välbekant när allt annat vänts upp och ner och hon än en gång funnit sig drabbad av det oväntade. Denna gång med betoning på drabbad.

– Det har funnits tillfällen då det varit svårt att se ljuset i tunneln. Samtidigt har Ulle hela tiden hållit humöret uppe.

Cancer kommer ofta plötsligt. På det sättet är Ulle inte unik. Däremot är hon unik som person. Ulle är 30 år gammal och har en utvecklingsstörning. Men samtidigt som handikappet adderar en mängd särskilda behov till problematiken kring cancerbehandlingen är Ulle i sig själv en positiv urkraft. En kramande kämpe på Hematologen på Karolinska universitetssjukhuset i Solna.

– Ulle är inte den sorten som oroar sig i onödan. Hon är en relationsmänniska och skapar relationer med alla hon möter. Undersköterskor kommer in även när de inte ska ha hand om Ulle för att de måste få ”morgonkramen”, berättar Elisabeth och skrattar.

Ulle är väldigt intresserad av sjukvård, hade hon inte haft sitt handikapp kanske hon skulle ha varit läkare eller sjuksköterska i dag. Hon älskar alla roliga apparater och ligger och myser medan läkarna berättar hur de fungerar.

– I princip alla på sjukhuset har varit fantastiska och gjort allt för att hon ska få det så bra som möjligt, fortsätter Elisabeth.

Mitt i allt kan man ana en underliggande tacksamhet när Elisabeth Sandlund berättar. En tacksamhet över att leva i ett land där sjukvården trots fel och brister ändå fungerar. Och tacksamhet till Gud och till alla som engagerar sig i bön.

– Man reagerar olika, antingen blir man rasande på Gud och kanske till och med slutar att tro. Men för mig har det varit en otrolig trygghet att veta att det här är i Guds händer. Väldigt många människor ber för oss och jag är övertygad om att Ulrika också känner sig buren.

Elisabeth har förlikats med att det inte finns svar att få på livets alla varför-frågor. Oavsett om frågorna rör dotterns handikapp eller cancerbeskedet. Hon delar erfarenheten med många andra som drabbats av liknande chockbesked att mycket av det som tidigare känts oerhört viktigt, plötsligt blir fullständigt oväsentligt.

– Alla prioriteringar ställs på ända. Det är nu Ulrika är svårt sjuk och då får man ta det som det är. Det är också nyttigt att se att man inte är oumbärlig. Jag saknar arbetsgemenskapen men är väldigt tacksam att ha ett jobb som till stor del kunnat skötas från distans.

Sida vid sida med tacksamheten finns också oron.

– Det finns inga garantier, komplikationer kan alltid tillstöta. Men vi talar hela tiden om ”när du blir frisk” och ”när ditt hår växer ut igen”. Vi får tro att det här är en jobbig tid som man en dag kommer att kunna se tillbaka på. Det är enda sättet att orka, säger Elisabeth och tystnar ett slag.

– Samtidigt måste man leva i nuet. Ulle är en mästare i det. Att leva blott en dag, ett ögonblick i sänder. Hon kan vara glad en hel dag bara hon får ”åka säng” genom sjukhuskulverten. Hon är precis samma Ulle, men lite svagare. Hon kommer att komma igen. Jag tror det. Ulle behövs i vår familj, men också i ett större sammanhang.

 

Fakta:

    • Elisabeth och Ulle
    • Elisabeth Sandlund, 62 år, bor i Bromma och jobbar som opinionsredaktör på tidningen Dagen. Hon är populär föreläsare och debattör och även författare.
    • Ulrika Gäfvert, 30 år, bor till vardags på gruppboende i Tensta och jobbar på dagverksamhet i Örnsberg. Hennes fritidsintressen är bland annat kyrkan, ridning och scouter.

 

    • Fakta: Leukemi
    • Leukemi är samlingsnamnet för ett flertal olika blodcancersjukdomar.
    • Varje år upptäcks 1 000 nya leukemifall i Sverige.
    • Ulles typ kallas akut lymfatisk leukemi och drabbar knappt 100 svenskar varje år.

 

    • Elisabeth om ...
    • ... vardagen med Ulle: Jag och min man har i princip hela ansvaret, med lite avlastning från gruppboendet. När hon inte är på sjukhuset har hon bott hemma, vilket är en omställning efter många år på gruppboende. Men det går bra och Ulle trivs.
    • ... svensk sjukvård: Det är fantastiskt med de vårdmöjligheter vi har. Samtidigt finns en del i rutinerna som man reagerar på. Ibland har jag känt att om det här vore en tidning, skulle den aldrig komma ut, så att säga.
    • ... stödet i förbön: Det finns så många i landet som känner Ulle eller har läst om henne. Även i helt oväntade sammanhang får jag höra att man bett för henne. Till exempel fick jag nyligen höra att några bett för vår situation vid klagomuren.

 

Annons
Annons