”Vår vän saknar respekt för sin fru”

Hej Christina! Jag och min man har ett par vänner som vi bekymrar oss över. Framför allt blir vi väldigt störda och irriterade över hur illa vi ser att mannen behandlar sin fru. Det är inte fråga om misshandel, men han har liksom tappat respekten för henne. När vi är där skojar han om henne på ett sätt som inte känns riktigt bra, och han låter alltid henne sköta både barn och matlagning själv medan han sitter kvar vid bordet och pratar. Nu börjar vi märka att vår väninna påverkas av makens tråkiga kommentarer och sätt att behandla henne, och hon tar mindre och mindre plats när han är med. Jag tror att hennes självförtroende har fått sig en rejäl törn.Eftersom vi tänker på det här varenda gång vi träffas börjar det bli ohållbart för vårt umgänge. Dessutom känner vi ansvaret att försöka sätta stopp innan mannen fortsätter bryta ned henne. Vi vet ju hur deras förhållande en gång började, med mycket kärlek. Samtidigt känns det jättesvårt att ta upp detta med mannen. Ska vi kanske ta upp det med kvinnan i stället, eller med dem båda tillsammans?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Christina svarar: Eftersom du skriver att det är era vänner det handlar om, så gissar jag att det finns ett grundat förtroende mellan er och det här paret. För att man ska ha ”mandat” att påtala det ni vill, det som handlar om hur mannens beteende uppfattas av er, är det nödvändigt att han vet och känner att ni som deras vänner vill väl. Man behöver i allmänhet inte gå längre än till sig själv, för att veta att det är så vi människor oftast fungerar. Om någon vi inte har förtroende för påtalar något som vi uppfattar som kritik, ställer vi oss omedelbart i försvarsställning. Men om en vän säger samma sak, tar det hårdare och kan väcka en djupare självrannsakan, för vi vet att de inte säger något för att såra utan för att de är oroade.

Över huvud taget är det bra att tänka på hur vi själva reagerar på kritik. Hur klok och konstruktiv den än är, så gör den ont och kan också väcka ganska mycket känslor av skam. Vi anstränger oss ofta intensivt för att verka oberörda och försöker kanske skoja bort det vi just hört. Ju fler som finns som vittnen och åhörare, desto viktigare blir det för oss att hålla masken och behålla det vi tror är vår värdighet. Därför är nog de flesta tacksamma om den här typen av påpekanden ges oss av en vän i enrum.

Det är samtidigt viktigt att inte släppa allvaret i er upplevelse eller tillåta att det ni har att säga skojas bort. Mannen behöver få veta hur det känns att vara åskådare till att han förnedrar sin hustru, för han ser det inte själv. Det han gör är att han inför er alla tar avstånd ifrån henne, han står inte för att hon är hans älskade längre. Kanske finns det gömda skäl till det, men då kanske de som par ska söka hjälp för sin relation, i stället för att trycka ner den andre och så förstöra möjligheterna till reparation.

Att tala med kvinnan är mycket känsligare. Hon gör allt hon kan för att ni inte ska se hennes utsatthet eller lägga märke till att hennes man nedvärderar henne och hur illa hon far av det. Er vilja att hjälpa kan riskera att hennes självkänsla helt slår i botten. För en del av problemet är att hon troligen har börjat tro att det som pågår är hennes fel. När självkänslan vacklar kommer tankar som: ”Om jag inte vore så inkompetent, ful, osmart och så vidare, så skulle inte min man behandla mig som han gör.”

Självklart skulle hon behöva få hjälp att resa sig, se på sig själv med goda ögon och på sin man med nykter blick. Se att det är han som förnedrar sig själv, att skammen är hans, inte hennes. Men när vi är tillsammans i det som borde vara en kärlekens relation, och upplever vårt gemensamma misslyckande, är det svårt att veta vems skammen är.

Det ni beskriver är ju inte en helt ovanlig situation. Säkert är det ganska många som känner igen sig i att ha upplevt obehag inför det som ett annat par spelat upp inför öppen ridå. Att man gör så, vänder sig utåt och beklagar sig över den andre, är omoget men mänskligt. Man söker medhåll, att de andra ska säga att ”du har rätt, vi förstår om du är besviken på din partner”.

Det ni som vänner kanske i första hand kan göra är att ta ett prat med mannen om det ni ser, tipsa om någon bra familjerådgivare, för att ni förstått att de inte har det så bra tillsammans. Att det sätt han nu använder sig av för att få ur sig sitt missnöje, inte kommer att leda till något gott. Tvärtom riskerar han att på sikt förlora sin hustru, och det är förmodligen inte det han är ute efter. När besvikelsen i stället klätts i ord, behöver den inte längre visas med avståndstagande ord och handlingar. Hur bakvänt det än låter, så vill han nog med eller trots sitt agerande att det ska bli bättre mellan dem.

Läs fler svar från Christina Halldorf

Alla tidigare artiklar

Fakta:

  • Christina Halldorf, leg psykoterapeut, svarar på dina frågor om relationer.
  • Skicka din fråga till expert@ dagen.se eller till Dagen, Expertfråga, 105 36 Stockholm.
Annons
Annons
Annons
Annons