Missionärsbarn fick tala ut på samtalsdag

Lars Anderås, direktor för Pingst Internationellt, höll i en samtalsdag med missionärsbarn i Pingsthuset i Flemingsberg i mitten av november. Samtalsdagen kom till med anledning av enkät om övergrepp i missionens utlandsskolor. - Det var en givande dialog, säger han.

Nyheter I våras uppdagades hur en lärare på en av Pingstmissionens internatskolor för missionärsbarn hade utnyttjat en elev sexuellt. En händelse som fått svåra följder för eleven. Dagen skrev om "fallet Ola" i juni år. Händelsen som ligger ett antal år tillbaka i tiden var en av orsakerna till att pingstledningen gick ut med en enkät till personer som gått i utlandsskolorna åren 1966-2004.Tio procent av de som svarade uppgav att de utsatts för någon form av sexuella kränkningar under internattiden. "Positiva upplevelser"- Vi ville veta hur stort problemet varit, men vi ville också veta hur skolgången påverkat eleverna rent generellt. Jag är själv missionärsbarn och mina egna barn också. Vi har positiva upplevelser från internattiden, och det är klart jag har undrat om jag är udda när man av och till hör talas om människor som mår dåligt och härleder det till att de är missionärsbarn. 285 enkäter skickades ut före sommaren 2009 och 204 svarade. Det finns inga exakta uppgifter på hur många som gått på utlandskolorna under de aktuella åren.- Vi har gått efter klasslistorna och bett dem att skicka vidare till sina kontakter, men de som lämnat församling och kyrka finns nog inte kvar i något av de kontaktnäten, tyvärr.Enkätsvaren visar dock att Anderås erfarenhet är legio. Bara 3,5 procent är mycket negativa till sina erfarenheter. De flesta är tacksamma för sin uppväxt och ser fördelar som de har nytta av som vuxna. Många skrev långa kommentarer kring varje fråga.Skild från föräldrarna- Det som var jobbigt var att vara skild från föräldrarna och att komma hem till Sverige efteråt. Det är erfarenheter jag känner igen. Under samtalat framkom också att många av deltagarna tyckte att det var svårare att komma tillbaka in i församlingen när de återvände till Sverige, än att vistas på skolan. En del av dem var ändå tveksamma till att låta sina egna barn vara separerade från föräldrarna på det sätt som de själva varit. I dag driver inte längre Pingstmissionen internatskolor, framför allt för att elevunderlaget minskat men också för att det nu finns andra lösningar för missionärsbarnens skolgång. - Pingst och EFK, Evangeliska Frikyrkan, har tagit initiativ till ett samtal över samfundsgränser för att vi ska kunna ta bättre hand om våra missionärsbarn framöver, säger Anderås.Emilie Litsgård, 21 år, var en av de femtio deltagarna på samtalsdagen. Hon var bara fem månader när hon kom till Moçambique med sina föräldrar och familjen reste tillbaka till Sverige när Emelie var sex år.Hon har alltså inte själv gått i någon av missionens utlandsskolor, men kände ändå igen mycket under samtalen i Flemingsberg.- Jag tyckte det var otroligt bra. Både samlingarna och rastsamtalen. Legoland eller lejonSamtalen handlade mycket om kulturkrockar, hur man blev mottagen av församlingen i Sverige eller hur det var att komma till en svensk skola.- Alla kände igen de där momentet när man i klassen skulle berätta vad man gjort över sommaren. De svenska barnen berättade om legoland och liknande och själv hade man sett lejon. Det låg inte på samma nivå och togs inte alltid emot så bra, så man lärde sig hålla igen och kände sig aldrig riktigt stolt över sina upplevelser."Spärrarna släpper"Emelie som kom till Sverige när det var dags att börja skolan, har tydligt minnen av hur viktigt det var med kläder, något hon inte alls mötte i Moçambique.- När missionärsbarn träffas så här känner alla igen sig, spärrarna släpper och det blir ett väldigt, trevligt kacklande under rasterna.
Annons
Annons
Annons
Annons