Bengt Sjöberg: Ovanligt tyst den här gången

I dag väntas en grupp ensamkommande afghaner utvisas. Samtidigt är flyktingpastorn Bengt Sjöberg lite förvånad över att inte fler har svenskar har tagit kontakt med honom.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

Bengt Sjöberg, som har arbetat med – och för – flyktingar i många år, jämför med situationen i oktober då en grupp ensamkommande afghaner skulle utvisas från Migrationsverkets förvar i Kållered. Den gången uppmärksammade många medier situationen och Bengt Sjöberg var dessutom starkt engagerad.

Nu är det skånska Åstorp som är händelsernas centrum.

– För några timmar sedan konstaterade jag att det är ovanligt tyst den här gången, säger Bengt Sjöberg till Dagen.

En känsla av uppgivenhet

Han förklarar att det inte har ringt lika mycket i telefonen hemma i Filipstad.

Varför tror du att det är tystare den här gången?

– Det verkar som att andra har engagerat sig för personerna som ska deporteras. Och sedan upplever jag att många bär på en känsla av uppgivenhet, "håller vi på att vänja oss vid de här deportationerna, trots den politiska migrationsöverenskommelsen?".

"Inte någon hjälp för dem som vi hjälper"

Enligt Bengt Sjöberg är många trötta. Han berättar att han själv märker av det och han berättar att flera andra som han har varit i kontakt med uttrycker samma sak.

– Några dagar efter överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet började bilden klarna för oss. Då insåg vi att överenskommelsen inte är någon hjälp för dem som vi hjälper.

Samtidigt konstaterar han att engagemanget ute i församlingarna fortfarande är stort.

– På bara en vecka har tio församlingar hört av sig till mig. De beskriver en frustration över att deras medlemmar inte anses vara genuint kristna av Migrationsverket.

Svårt att tacka nej

Under årens lopp har Bengt Sjöberg samlat på sig mycket kunskap om hur migrationssystemet fungerar. Det är den kunskapen församlingarna vill åt. Och trots att Bengt Sjöberg vill hjälpa till erkänner han att uppgiften ibland känns övermäktig.

– Det är svårt att tacka nej när man kan vara det sista halmstrået.

– Och samtidigt finns det en positiv sida. Bara den senaste veckan har jag fått två brev från personer i vår församling som efter lång fundering har bestämt sig för att bli kristna. Vi befinner oss verkligen i ett väckelseskeende.

Fler artiklar om Sveriges nya asylpolitik

Alla tidigare artiklar
Annons
Annons