Kerstin Johansson evangeliserar på gator och torg

Traktatutdelning i Sommarstockholm. Gör det människor mer nyfikna på Gud? Ja, menar Kerstin Johansson som vill sprida budskapet om Jesus via gatuevangelisation.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

– Jesus älskar dig, säger en leende kvinna och räcker mig ett traktat, strax efter att jag klivit av tunnelbanan vid Farsta centrum, söder om Stockholm.

Från uppställda högtalare spelas Bengt Johanssons lovsång "Vi vill säga tack" och på en vägg sitter en plastdekal med texten "Tro på Jesus" skrivet i rött.

Kerstin Johansson är en av dem som i dag befinner sig på torget för att evangelisera. För fem år sedan blev hon själv kristen, delvis tack vare en gatupredikant i Skärholmen.

– Jag och en väninna hade börjat söka Gud. Vi hade alltid haft en tro, men hade inte riktigt förstått det här med frälsningsbudskapet. Hon och jag tillbringade timmar med diskussioner om varför Jesus måste dö och om det kan vara sant att han var enda vägen till himlen.

– Sedan började jag gå lite till en kyrka i Huddinge så där blev jag lite uppvärmd, men det var sedan när jag träffade några evangelister på torget i Skärholmen som jag blev drabbad. De framförde en slags teater om ljus och mörker som blev väldigt stark för mig. Jag gick fram för förbön och blev frälst.

Kerstin Johansson berättar att mycket i hennes liv har blivit annorlunda sedan dess, även om hon fortfarande lever ett "tufft liv".

– När jag döpte mig kände jag att någonting förändrades på insidan och jag kunde bryta med flera dåliga vanor.

Mitt i samtalet avbryts vi av Conny som är initiativtagare till evangelisationssatsningen. Han påminner Kerstin och de andra evangelisterna om att säga att de kommer från Pingstkyrkan när de pratar med människor. 

– Annars kan folk tro att vi är från någon sekt, folk vet inte vad saker som New Wine är.

Sanningen är att gruppen som har samlats för att dela ut traktat i Farsta centrum kommer från många olika kristna församlingar. Via en Facebookgrupp administreras vilka tider och platser som gäller för gatuevangelisationen.

Det var också via Facebookgruppen som Kerstin Johansson fick kontakt. Nu har hon varit med fem gånger och planerar att fortsätta under sommaren.

Att evangelisera på torget är inte så vanligt längre, varför tror du att det blivit så?

– Ja, det avtar mer och mer. Jag tror att många är rädda för att stå upp för Guds ord, att man är orolig för vad folk ska tycka. Man kanske går i kyrkan och så, men man vill inte berätta om Gud på det här sättet.

Vad får du för reaktioner när du är ute?

– Det är olika. Svenskar går ofta bara förbi, medan de som har invandrat hit är mer öppna. Många är muslimer, men de är ändå mer öppna för att prata om Gud. En del har haft jobbiga liv och lämnat krig. I det kanske de har sökt sig till Gud.

– Många som inte är intresserad säger att de inte tror på Gud eller att de har det så bra ändå. De säger att de är lyckliga utan Gud och skojar om att de redan lever i himlen. Men en del har också frågor om ondskan i världen, varför det händer så mycket ont om Gud är god.

Läs mer: De kartlägger svenskarnas andlighet

 

Medan vi pratar tar en ung kille emot ett traktat, men efter att ha tittat närmare på det, slänger han det demonstrativt i soptunnan bredvid oss.

– Ja, så kan det bli, kommenterar Kerstin.

På håll har Conny börjat prata med en grupp kvinnor. Han är tydlig med omvändelsebudskapet. Så kommer ett skrattande svensexegäng fram med ölburkar. Den blivande brudgummen är klädd i "mankini", vilket betyder att han nästan är naken.

– Respektera oss och gå härifrån, beordrar Conny.

– Men han är troende, skränar grabbgänget.

– Men oj, hur är han klädd? säger Kerstin.

Har det hänt att människor blivit arga på er när ni evangeliserat?

– Jag har inte fått några påhopp, men andra har fått det. Någon vi träffade på sa att han känt sig förföljd av oss och ropade att Jesus är död. Sedan verkar en del känna sig påhoppade bara man räcker fram ett traktat, säger Kerstin Johansson.

Man brukar säga att svenskar är reserverade. Är det ändå effektivt att ta kontakt på stan för att få dem nyfikna på Gud?

– Ja, de ser ju skylten vi satt upp, vi når ut med budskapet. Många av dem som kommer förbi här skulle aldrig gå in i en kyrka och därför aldrig få höra om Jesus. Så då får vi komma hit i stället. Som kristna måste vi vara där människor befinner sig.

Bredvid oss står en ung kille och pratar med en av Kerstins evangelistkompisar. Han pratar engelska, tackar för att gruppen är på plats och ger en klapp på axeln innan han går vidare.

Vad ger det dig att vara ute och evangelisera?

Kerstin lyser upp.

– Det ger mig mycket. Jag känner att jag gör något för Guds rike. Jag har ofta dåligt samvete för att jag inte sprider budskapet mer, men det här är i alla fall ett sätt att göra det.

– Sedan ger det mig kraft. Jag har en tuff vardag där jag är sjukskriven och har en komplicerad familjesituation. Men att vara ute så här ger mig kraft att orka. Det är ju det här som är livet!

Innan jag går ger Kerstin Johansson mig en kram. Conny vänder sig till mig med ett varnande finger. "Du vet att Jesus kommer snart."

Val 2018
Skogsbränderna
Annons
Annons