Pingströrelsen bör erkänna spädbarnsdopet som giltigt

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Opinion Under en längre tid har olika aktörer inom Pingströrelsen fört en diskussion om dopet på Dagens debattsidor. En huvudfråga har varit huruvida det bör vara tillåtet för en församling inom Pingst att uppta som medlemmar sådana som är döpta som spädbarn. På denna fråga svarar somliga pingstföreträdare ja; andra företrädare, däremot, svarar nej, och fordrar omdop av spädbarnsdöpta. Jag är själv inte pingstvän utan har en klassisk evangelisk-luthersk tro. Detta innebär dock inte att Pingströrelsens dopsyn och doppraxis inte angår mig.Tvärtom är det så att varje omdop som sker inom Pingst är en indirekt kränkning av den evangelisk-lutherska tron, och därmed av min egen – och flertalet kristnas i Sverige – tro. Ty vad varje omdop i själva verket ”säger”, är att det dop som vi har inom de evangelisk-lutherska samfunden (för att inte nämna de romersk-katolska och ortodoxa samfunden) är ett ogiltigt dop. Och detta är ett angrepp på en centralpunkt i vår kristendomsförståelse.   De pingstvänner som förespråkar omdop anför ofta tre olika argument. Det första argumentet är bibliskt, det andra argumentet filosofiskt, och det tredje historiskt. Jag ska i det följande söka visa att inga av dessa tre argument är giltiga utifrån en klassisk kristen tro, och att kravet på omdop av spädbarnsdöpta följaktligen är ett grundlöst krav som bör överges av Pingströrelsen.  Enligt det första argumentet, är spädbarnsdopet oförenligt med Bibeln eftersom Bibeln anses lära att endast personer som har en medveten tro och omvändelse kan bli döpta. Man hänvisar i detta sammanhang till primärt tre bibeltexter:Matt 28:19-20 (”gör alla folk till lärjungar, döp dem… och lär dem”), Mark 16:16 (”den som tror och blir döpt, han ska bli frälst”) och Apg 2:38 (”omvänd er och låt er alla döpas”). En noggrann läsning av dessa textpassager visar dock att omdopsföreträdarna läser in mer i texterna än vad som finns där. Matt 28:19-20 talar inte om en ” bestämd ordning” som man ska följa när man gör lärjungar (i stil med ”först ska göra folk till lärjungar, sedan ska man döpa dem, sedan ska man lära dem att hålla buden”), utan utsäger i stället att man gör lärjungar genom att döpa och lära, utan krav på att detta måste ske i en bestämd ordning.Mark 16 talar inte heller om någon bestämd ordning mellan tron och dopet, vilket somliga vill pressa texten till att säga. Detta kommer än tydligare till uttryck i versens grekiska grundform, där verben ”tror” och ”blir döpt” har formen particip aorist och alltså lyder: ”den troende och döpte ska bli frälst”. Här finns ingen bestämd ordningsföljd mellan tron och dopet. Apg 2:38, slutligen, talar inte heller om en bestämd ordning i vilken omvändelsen och dopet måste ske. Texten svarar på frågan ”vad” man ska göra (inte ”hur” man ska göra det) för att bli frälst, och svaret är att man ska omvändas och döpas. Men att detta måste ske i en bestämd ordning utsägs inte i texten.Det andra och filosofiska argumentet, lyder såhär: man kan endast bli giltigt döpt, om man döps av ”fri vilja”. (Se till exempel Sten-Gunnar Hedins och Lars-Ivar Nilssons artikel i Dagen 2005-05-04.) Ur evangelisk-lutherskt perspektiv kan ett argument av detta slag aldrig godkännas i lärosammanhang, dels därför att Bibeln och den kristna tron inte innehåller någon artikel om en fri vilja som bestämmer i andliga ting, och dels därför att frälsningen ses uteslutande som en Guds gåva utan krav på att människan genom sin viljekraft måste uppfylla några villkor. (Inte ens tron är ett villkor, utan en gåva.)Det tredje och historiska argumentet går ut på att spädbarnsdopet skulle vara en medeltida katolsk uppfinning. (Se till exempel Sigvard Svärds artikel i Dagen 2005-06-23, där spädbarnsdopet hänförs till ”gamla katolska” uppfattningar.) Detta argument är dock ohistoriskt och ogiltigt. De historiska källorna visar att dop av spädbarn var praxis inom kristenheten redan på 100-talet, långt innan framväxten av det romersk-katolska samfundet (detta framgår till exempel av Hyppolytos av Roms kyrkoordning och av Origenes uttalande om spädbarnsdopet som en apostolisk tradition). Längre tillbaka än så går inte det historiska källmaterialet, varken åt det ena eller det andra hållet.Argumenten mot spädbarnsdopets giltighet visar sig alltså sakna grund. De pingstvänner som vill fortsätta att omdöpa spädbarnsdöpta kan väl inte hindras från att göra detta, men de bör vara medvetna om att de härigenom kränker flertalet kristnas dop och bekännelse. Att de skulle ha Bibeln ”på sin sida” är heller knappast riktigt utifrån en opartisk bibelläsning. Lyckligtvis är det alltmer pingstvänner i Sverige som börjar förstå detta. Jag hoppas verkligen denna utveckling håller i sig.   
Annons
Annons
Annons
Annons