”Risken finns att det här sår ett frö av misstro – men vi ska tåla att granskas”

Kommentar från fyra präster och pastorer från olika samfund.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

Anna Lundin-Leander, Svenska kyrkan Öland, tror att Uppdrags gransknings agerande kommer att påverka henne.

– Ja, risken finns. Metoden är lite problematisk i sammanhanget. Vi har diskuterat det här i en samling med kyrkoherdar i förra veckan och vi konstaterade att det här inte borde påverka oss, men att det trots allt kanske kommer att göra det.

Hon påpekar att i kyrkans tradition har den här förmånen funnits länge, att komma till enskilt samtal. I dag är kanske inte bikten det vanligaste, men även det personliga samtalet bygger på samma förtroende. Man är utelämnade åt varandra, prästen och konfidenten, menar hon.

– Man ska alltid stå för det man säger, men det är möjligt att vi kommer att bli försiktigare. Risken finns att prästen blir mindre trygg i mötet. Prästen kanske känner: ”Kommer det jag säger att tas ur sammanhanget och vändas emot mig?” Det är möjligt att präster väljer orden på annat vis, när han/hon uttrycker sin personliga åsikt, sin tro och sina råd till en konfident.

– Fram till nu har vi kunnat känna ömsesidig tillit. Men risken finns att det här sår ett frö av misstro, i alla fall under en tid, sedan kanske det faller i glömska. Men vi ska tåla att granskas. Jag granskas mer än gärna av en reporter, men det ska ske öppet.

Anna Lundin-Leander säger att hon inte försvarar den aktuella prästens åsikter eller bemötande av konfidenten. Respektfullt bemötande är grundläggande.

– Jag menar att granskning i sig är bra, men frågan är om metoden är det, i det här fallet.

Henrik Mjörnell är föreståndare Pingst Vaggeryd. På frågan om Uppdrags gransknings agerande kommer att påverka honom i en situation med bikt eller själavård säger han:

– Nej jag tror inte att jag kommer att påverkas. Man måste förutsätta att det finns en tillit mellan den som söker själavård och mig som pastor. Jag utgår från personens behov.

– Vi har ju inte sett det här speciella fallet. Men om personen säger att ”jag har problem med min sexuella läggning och vill bli fri från det”. Då har personen själv sagt att det är det man vill ha hjälp med och då utgår jag från det.

Det kommer inte att skapa någon större misstänksamhet från din sida?

– Nej, vi är ju den enda platsen i samhället där tystnadsrätten finns utan att det förs vidare. Och det måste vi hålla fast vid.

Är metoden med dold mikrofon försvarbar i några sammanhang?

– Det görs ju ofta och det är ofta så som missförhållanden kommer fram. Det beror på hur det görs, men jag är tveksam till hur det har gjorts i det här fallet, utifrån hur det beskrivits. Som pastor och präst är vi bundna vid tystnadsplikten, det gäller även det som har spelats in så här.

Helena Andersson är kårledare för Frälsningsarmén Sundsvall.

Kommer Uppdrags gransknings agerande att påverka dig i en situation med bikt eller själavård?

– Nej, det kommer inte att göra. Jag vill ha den utgångspunkten att människor jag möter är ärliga. Den inställningen måste jag ha. Och går jag på någon nit får jag väl göra det.

Betyder det att du också tycker att den här metoden, med dold inspelning, är försvarbar?

– Nej absolut inte. Jag skulle också känna mig kränkt om jag blev utsatt för det. Jag är kanske naiv, men om jag har ett samtal i respekt för en människa så förväntar jag mig respekt tillbaka.

Conny Hedengren är föreståndare i Storegårdskyrkan i Eksjö, som samarbetar med Equmeniakyrkan och Svenska alliansmissionen.

– Människor jag känner är det inga som helst problem med, men om det kommer okända personer då blir jag mer reserverad efter en sådan här grej, säger han.

Han upplever metoden, med dold mikrofon som ganska kränkande mot hela den kår som arbetar med själavårdsfrågor.

– Det känns väldigt osmakligt. Allt behöver inte läggas ut i det offentliga rummet.

TORPKONFERENSEN
Annons
Annons
Annons
Annons