<![CDATA[RSS feed from Dagen]]> http://www.dagen.se/rss-feed-from-dagen-1.85579?=&ot=example.AjaxPageLayout.ot Sun, 17 Dec 2017 16:55:00 +0000 sv-se <![CDATA[Israelvänner markerade mot ökande antisemitism]]> http://www.dagen.se/nyheter/israelvanner-markerade-mot-okande-antisemitism-1.1072542
Han var en av talarna vid ett solidaritetsmöte med judarna och Israel som Vänskapsförbundet Sverige-Israel arrangerade på söndagseftermiddagen. Några hundra personer hade samlats på Raol Wallenbergs torg strax intill den judiska synagogan i Stockholm.

– Att acceptera hatet mot judarna på skolorna, eller föraktet på gatorna, är att legitimera hatet mot alla, och lägga grunden till ett samhälle där våldet och hatet är legitimt, sa Gunnar Hökmark.

Brännande samhällsproblem

Lars Adaktusson, Europaparlamentariker för KD och ordförande i vänskapsförbundet, beskrev antisemitismen som ett "brännande och akut samhällsproblem".

Adaktusson riktade sig direkt till den svenska regeringen, och efterlyste ett politiskt ledarskap som "ser sambandet mellan antisemitismen och de krafter som vägrar att erkänna Israels rätt att existera".

– Det håller inte att kritisera antisemitiska handlar och samtidigt stödja organisationer och individer som sprider hat mot judar. Ompröva miljardbiståndet till den genomkorrumperade palestinska myndigheten. Svenska skattepengar ska aldrig gå till grupper som står för antisemitism och hat mot Israel, sa Lars Adaktusson vid solidaritetsmötet.

Efterlyser haverikommisson

Annika Borg, opinionsbildare och präst i Svenska kyrkan, vände sig mot "Israelkritik" med antisemitiska inslag. Hon riktade sig till både journalister, politiker och kyrkorna, som Borg menade har "gjort gemensam sak i demoniseringen av Israel och dess befolkning". Annika Borg efterlyste krismöten på redaktioner och en haverikommisson inom Svenska kyrkan på området.

Slöt upp om Jerusalem som huvudstad

Både Lars Adaktusson och Israels Sverige-ambassadör Ilan Ben-Dov slöt också vid solidaritetsmötet upp bakom USA:s erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad.

– Det är den historiska sanningen att Jerusalem har varit Israels och det judiska folkets huvudstad under 3 000 år - sedan kung Davids tid. Ingen kan förneka historien eller skriva om den, sa ambassadör Ilan Ben-Dov, och fick applåder.

]]>
1.1072542 Thomas Österberg Sun, 17 Dec 2017 16:55:00 +0000
<![CDATA[Kyrkor markerar mot urholkat människovärde]]> http://www.dagen.se/nyheter/kyrkor-markerar-mot-urholkat-manniskovarde-1.1072481
Det var den katolske biskopen och kardinalen Anders Arborelius, i veckan utnämnd till "Årets svensk" av magasinet Fokus, som i början av millenniet tog initiativet till firandet av "Livets söndag" i Sverige.

Genteknikens framfart, allt fler aborter och en ökad debatt för dödshjälp som riskerar att urholka människovärdet, anges som bakgrunden.

Läser herdabrev på mässan

De katolska församlingarna i Sverige läser i dag på tredje advent upp ett herdabrev från sin biskop i stället för predikan när mässan firas. Anders Arborelius är inte rädd att sticka ut hakan i sitt herdabrev 2017:

"Det är en del av evangeliets glada budskap, att varje människa från det första ögonblicket till det sista har ett oändligt, okränkbart värde. Ingen människa får kränkas i sin värdighet eller berövas sin existens. Därför kan abort och eutanasi aldrig rättfärdigas eller försvaras, om man inte vill förneka människovärdet i sig", skriver han.

Frikyrkor stöttar

Svenska Evangeliska Alliansen: där också många frikyrkor står bakom, uppmanar också församlingar till att uppmärksamma dagen. "I många länder är det vanligt att församlingar regelbundet lyfter fram dessa frågor i ljuset men i Sverige kan frågor som rör människovärdet hamna i skymundan", skriver organisationen på sin webbplats.

]]>
1.1072481 Thomas Österberg Sun, 17 Dec 2017 12:27:12 +0000
<![CDATA[Minst åtta döda i kyrkoattack i Pakistan]]> http://www.dagen.se/nyheter/minst-atta-doda-i-kyrkoattack-i-pakistan-1.1072360
Flera hundra människor ska ha varit samlade till söndagsgudstjänst i Bethel Memorial Methodsist Church i Quetta i provinsen Baluchistan i västra Pakistan när två självmordsbombare med bombvästar gick till attack.

Den förste av dem sköts ihjäl av vakter utanför kyrkan, men den andre hann in i kyrkans entré innan sprängladdningen utlöstes, rapporterar polisen.

- Skottlossning ägde rum mellan beväpnade polisvakter utanför kyrkan och gärningsmännen innan de kunde komma in i kyrkan, säger provinsens polischef Moazzam Jah till Reuters.

Han uppger att två kvinnor är bland de dödade.

- Det var nära 400 människor inne i kyrkan, men gärningsmännen kunde inte komma in i själva gudstjänsten. Vi dödade en av dem och den andre sprängde sig själv i luften efter att polisen hade skadat honom, säger Moazzam Jah, enligt Reuters.

Ingen grupp har ännu tagit på sig ansvaret för dådet.

Reuters rapporterar om minst åtta döda och drygt 40-talet skadade efter att ha talat med officiella representanter i regionen..

]]>
1.1072360 Thomas Österberg Sun, 17 Dec 2017 10:00:00 +0000
<![CDATA[Foster förbjudet ord för USA:s folkhälsomyndighet]]> http://www.dagen.se/nyheter/foster-forbjudet-ord-for-usa-s-folkhalsomyndighet-1.1072339
Det var vid ett möte i veckan med amerikanska smittskyddsinstitutet CDS:s tjänstemän som Trump-administrationen framförde de nya riktlinjerna, enligt uppgifter till Washington Post.

I stället för "vetenskapsbaserad" anser regeringskansliet att myndigheten bör skriva "vetenskap i överensstämmelse med gemensamma normer och önskemål". Men för övrigt gavs inga konkreta direktiv om ersättningsord eller fraser vid det 90 minuter långa mötet, enligt Washington Posts uppgiftslämnare.

Lista på sju ord

De ord som myndigheten nu uppmanas undvika är: Sårbar (vulnerable), mångfald (diversity), berättigad (entitlement), foster (fetus), trans (transgender), evidensbaserad (evicence-based) samt vetenskapsbaserad (science-based).

Den amerikanska folkhälsomyndigheten HHS, som övervakar smittskyddsinsitutet CDC:s arbete, uppger till Washington Post att man även fortsättningsvis kommer att använda "bästa tillgängliga bevis för att förbättra amerikanernas hälsa".

]]>
1.1072339 Thomas Österberg Sun, 17 Dec 2017 08:15:00 +0000
<![CDATA[Så tänker några EFK:are om förslaget till nya samfundsledare]]> http://www.dagen.se/nyheter/sa-tanker-nagra-efk-are-om-forslaget-till-nya-samfundsledare-1.1072281
Det säger några av de röster Dagen möter vid en rundringning inom Evangeliska frikyrkan (EFK) för att fånga upp reaktioner på styrelsens förslag till nya samfundsledare för rörelsens cirka 300 församlingar: Linalie Newman, 42 år, pastor från Linköping, och Ingemar Forss, 46 år, rektor och pastor från Östersund. Båda har tidigare suttit i EFK:s styrelse som vice ordförande och varit med i EFK:s Framtidsgrupp 2015.

Delat ledarskap

Nu är de föreslagna att dela på ledarskapet som missionsdirektorer och att väljas på EFK:s kongress i maj 2018. Tidigare missionsdirektorn Daniel Norburg avgick oväntat och plötsligt i mars, efter en förtroendekris kring hans ledarskap.

– Jag är glad att vi nu väljer ett delat ledarskap. Jag såg värdet av att jobba tillsammans när jag själv var biträdande missionsdirektor till Anders Blåberg 2006-2012. Och det är roligt att det är en man och en kvinna som föreslås, de tillför olika saker, säger Gudrun Boström från Umeå.

"Kan slå an färdriktningen"

Hon fortsäter:

– Jag känner tillit till båda de föreslagna som kloka, visa och stabila personer som skapar en trygghet runtomkring sig, men som också har mod att säga saker som är oväntade och kan slå an färdriktningen. När världen förändras behövs också analysen och att våga tänka nytt. De har jobbat tillsammans tidigare och har erfarenhet från EFK:s styrelse, vilket är en god grund, säger Gudrun Boström.

Göran Oscarsson, pastor och föreståndare i Korskyrkan i Gävle, känner inte de föreslagna närmare, men säger sig ha fullt förtroende för EFK:s styrelse. Hans egen församling befinner sig i ett tillväxtskeende och har döpt 110 personer på två år. Kanske är det därför han inte hunnit följa processen att hitta nya missionsdirektorer jättenära, säger han.

– Själavinnandet ser jag som hela rörelsens mest primära uppgift i dag och framöver. Det behöver vara drivet i så väl vårt missionstänkande som församlingsarbete, säger Göran Oscarsson.

"Klok med förmåga att ena"

Eleonore Gustafsson är pastor i nystartade Bergaplanteringen i Linköping, och gillar också idén med delat ledarskap, och tror att de två föreslagna kan komplettera varandra väl. Hon känner Linalie Newman som finns som pastor i en av de två Linköpingsförsamlingar som stöttar det arbete Eleonore själv står i.

– Linalie är en väldigt klok person med förmåga att ena, samt en god kommunikatör med erfarenhet av kluriga situationer. Jag tror hon kan vara en bra ledare i en krissituation exempelvis. När hon har agerat på kongresser och annat utifrån vår pastorskår i Östergötland har hon gjort det väldigt bra.

Funderingar kring det visionära

När Dagen ringer runt stöter vi samtidigt på röster som funderar över om det föreslagna ledarteamet är tillräckligt visionärt och offensivt, även om det är bra personer i sig som styrelsen har tagit fram. Här finns en oro över att någon ännu mer drivande ledare inte finns med. Men ingen Dagen talar med vill framföra detta offentligt med namn i nuläget utan först kommunicera med styrelsen.

Kongress i Mariestad i maj

Det är på Evangeliska frikyrkans kongress under Kristi himmelsfärdshelgen 2018 som valet av nya missionsdirektorer ska ske, en kongress som den här gången kommer att hållas i Mariestad vid Vänerstranden.

Waldemar Sjögren är pastor och föreståndare i Korskyrkan i Mariestad, och glad för att få ta emot församlingarnas representanter i sin stad.

– När det gäller förslagen till missionsdirektorer känner jag dem inte närmare personligen, men det kan säkert bli jättebra. Att det är två personer som kompletterar varandra tror jag breddar ledarskapet. Det är viktigt att vi fortsätter vara en missionell rörelse, både i Sverige och i världen, som hjälper människor att hitta Jesustron och bli lärjungar i dag, säger Waldemar Sjögren.

Läs ocksåEFK satsar på dubbelt ledarskap

]]>
1.1072281 Thomas Österberg Sat, 16 Dec 2017 15:00:00 +0000
<![CDATA[Blivande präster sjöng julsånger – arresterades]]> http://www.dagen.se/nyheter/blivande-praster-sjong-julsanger-arresterades-1.1072252
Det var i torsdags som de drygt 30-talet unga studenterna, som är på väg att bli katolska präster, greps och arresterades av polisen. Till polisstationen togs totalt 32 julsångssjungande personer åtföljda av två präster, uppger British Asian Christian Association (BACA).

Tradition med julsånger

Det var den hindunationalistiska gruppen Bajrang Dal som anklagade de kristna för att försöka tvångsomvända hinduer i närheten av staden Satna i indiska delstaten Madhya Pradesh.

I över 30 års tid har det varit en tradition att studenter från det teologiska seminariet har sjungit julsånger och besökt kristna institutioner i området, uppger en katolsk präst som BACA haft kontakt med.

Tände eld på bil

Ytterligare åtta präster som tog sig till den lokala polisstationen under fredagen överfölls, enligt BACA, av Bajrang Dal-anhängare som satte eld på deras bil framför dem, och arresterades av polisen. Efter att lokala politiker uppmärksammat saken har dock samtliga 40 arresterade frigivits.

Ingen från den hindunationalistiska gruppen har dock ställts till svars.

Katolska biskopskonferensen i Indien har tillbakavisat anklagelserna om tvångsomvändelser.

Tillbakavisar "tvångskonverteringar"

Wilson Chowdhry, ordförande för British Asian Christian Association, är orolig för utvecklingen i Madya Pradesh, en av fem delstater i Indien som redan har förbud mot vad man kallar "tvångskonverteringar" till kristen tro.

– Det här är en alarmerande händelse så nära julhelgen som visar på den allt mer tilltagande fientligenheten mot minoriteter i Indien under premiärminister Narendra Modis styre, säger Wilson Chowdhry.

]]>

1.1072252 Thomas Österberg Sat, 16 Dec 2017 12:15:00 +0000
<![CDATA[Nuri Kino: Hur länge ska kristna i Mellanöstern klara av förföljelse? ]]> http://www.dagen.se/kronikor/nuri-kino-hur-lange-ska-kristna-i-mellanostern-klara-av-forfoljelse-1.1072236
Nineveslätten i norra Irak befriades från ISIS för några månader sedan. Jubel uppstod. I går, den 15 december, tre och halvt år efter invasionen av islamister och fördrivningen av ickemuslimer var det invigning av den första helt renoverade kyrkan i området. Jubel igen. Fest. Assyrier/syrianer/kaldéer kan återvända till det som varit hjärtat i deras hemland i tusentals år.

Två steg framåt.

Dagen efter är FB-sidor och Twitterkonton fyllda av hat igen. ISIS är en sunnitisk mördarsekt, de krigar och dödar också shiamuslimer som de anser vara hedningar. Shiamuslimer var bland dem som hjälpte kristna att återvända. Shiamuslimska unga män har dock nu gjort en tvärvändning, de trakasserar kristna studenter på universitetet och kräver att de ska konvertera och klä sig enligt muslimsk tradition. Detta har gjort de få som återvänt till Nineveslätten förbannade och rädda på samma gång. Har förföljelsen fått ett nytt ansikte?

Tre steg bakåt.

Till den anrika staden Homs i Syrien har kristna också återvänt. I sakta mak har de försökt återgå till sitt vardagsliv. Husen återuppbyggs, kyrkoklockorna ringer. Studenterna har återgått till universitetet och studierna. På sociala medier kan man följa några av Homs invånare och fyllas av hopp och kärlek.

Två steg framåt.

Men så skrollar jag igenom Twitterkonton från Mellanöstern och ser bilder på fyra unga kvinnor, studenter i Homs. Jag ringer en släkting i staden. Får inte tag i honom. Jag ringer Damaskus och Beirut och mina kontakter bekräftar att det skett ett terrordåd i Homs. En buss ska ha sprängts i luften. ISIS tar på sig dådet. En frivilligorganisation på FB påstår att det dådet var riktat mot regimens soldater. Men några sådana fanns inte på bussen. Kristna är övertygade om att det var en signal till dem, att de inte ska tro att de kan leva i säkerhet. Fem kristna kvinnliga studenter och deras lärare miste livet i dådet där också fem muslimer dödades.

Tre steg bakåt.

En kristen kvinna som kidnappades på Nineveslätten sommaren 2014 och som genomgått de mest brutala övergreppen under den tid hon varit kidnappad har lyckats fly och kan tänka sig att vittna. Hon ger mig en sex timmar lång intervju. En tonårsflicka från Khabour i Syrien som kidnappades i början av 2015 har också befriats.

Två steg framåt.

En helg i Botkyrka och Södertälje. Det tillhör kulturen i Mellanöstern, oavsett tro eller etnicitet, att hundratals människor vandrar till kyrkolokaler, moskéer eller tempel för att delta i sorg. I förra veckan var jag på fyra minnesstunder för personer som nyligen har gått bort. Minnesstunderna var fulla av personer som under de senaste åren flytt till Sverige. Vi som varit här ett tag kunde peka ut ”bagaren från Aleppo”, ”läraren från Bartille”, ”läkaren från Homs”, stad efter stad har tömts på kristna. Kyrkorna i Stockholms ytterkanter är fyllda av dem som flytt. De vittnar om ett pågående folkmord.

Tre steg bakåt.

]]>

1.1072236 Sat, 16 Dec 2017 11:00:00 +0000
<![CDATA[Unitefestivaler vid nyår med rekordmånga volontärer]]> http://www.dagen.se/nyheter/unitefestivaler-vid-nyar-med-rekordmanga-volontarer-1.1072205
Sammanlagt omkring 2 000 ungdomar hoppas arrangörerna i Pingst Ung och lokala pingstförsamlingar ska dyka upp i samband med nyårshelgen, 29 december – 1 januari. Under fyra dagar bjuds på kristna seminarier, konserter, lovsång, tävlingar och mycket annat.

– Hela tanken med Unite är att vi vill hjälpa ungdomar att växa i sin tro och i sina gåvor. Vi vill att de ska får lära känna Jesus tydligare, säger Mathias Maxstad, ungdomspastor i Jönköpings pingstkyrka, och sammankallande för festivalens nationella ledningsteam.

Årets tema: "Be"

Medverkar gör framför allt en rad egna ungdomspastorer från pingströrelsen. Men Malmö, Jönköping och Allingsås får också besök av Dave Niblock ungdomspastor i Life Church, Bradford, England och i ledningen för ungdomsarbetet RockNation.

Årets tema är kort och gott: "Be". Mathias Maxstad förklarar att det handlar om att hjälpa en ung generation att vända sig till Gud i bön inte bara för egna behov, utan också för alla dem som finns runtomkring.

– Vi vill ge Gudsmöten och praktiska verktyg till att hitta relationen med Gud även i församlingen därhemma.

Seminarier om mission

Några axplock: I Malmö blir det nyårssuppé med trerättersmiddag på nyårsafton. I Västerås anordnas ett 24-7-rum för bön. I Alingsås vill Unite vända sig ut mot samhället och välsigna platsen man är på. I Sundsvall anordnas en rad seminarier kring bland annat mission, relationer samt vetenskapen och Bibeln. I Jönköping anordnas logi i sovsalar på en skola.

Volontärer slår rekord

Rekordmånga unga volontärer är engagerade i årets festivaler. I Jönköping, som är den största av Unitesatsningarna, ställer 160 ungdomar upp som volontärer. I Sundsvall gör omkring 100 volontärer festivalen möjlig.

– Det här är oerhört lovande inför framtiden, och gör festivalerna spännande. Det handlar om att bygga kyrka tillsammans, säger Mathias Maxstad.

]]>
1.1072205 Thomas Österberg Sat, 16 Dec 2017 08:30:00 +0000
<![CDATA[Barn berättar julevangeliet, del 3: Maria föder Jesus]]> http://www.dagen.se/livsstil/barn-berattar-julevangeliet-del-3-maria-foder-jesus-1.1071381
Var det svårt att bestämma namn på Jesus, och hur lät det när han skrek för allra första gången?

De här sju barnen återberättar julevangeliet.

Se också: 

Barn berättar julevangeliet, del 1: Maria får Änglabesök

Barn berättar julevangeliet, del 2: Maria och Josef kommer till Betlehem

]]>
1.1071381 Sat, 16 Dec 2017 07:00:41 +0000
<![CDATA[Busch Thor: ”Jag förstår att Fridolin känner sig pressad”]]> http://www.dagen.se/nyheter/busch-thor-jag-forstar-att-fridolin-kanner-sig-pressad-1.1072001
Ge de unga en möjlighet att få stanna i Sverige. Regeringen, med Miljöpartiet i spetsen, har presenterat en migrationsuppgörelse där ensamkommande unga får möjlighet att studera på gymnasiet, vilket på sikt kan leda till ett jobb och uppehållstillstånd.

Nu har L och KD sagt nej till förslaget, och MP:s språkrör Gustav Fridolin uttryckte i en Dagenintervju sin stora besvikelse. Framförallt kritiserade han KD och pekade ut närheten till de kyrkor som är så aktiva i flyktingfrågan.

Ingen verklig hjälp

– Jag förstår att Fridolin känner sig pressad i den situation han befinner sig i, svarar Ebba Busch Thor till Dagen.

– Men jag tycker att det är uppenbart att det man föreslår här, det är inte något som verkligen kommer att hjälpa de allra mest utsatta. Det som regeringen föreslår kommer inte att hjälpa de ensamkommande på sikt. Det här är ett falskt löfte om att de ska få stanna.

Hon hänvisar till Socialdemokraterna som är tydliga med att de som får gå färdigt gymnasiet inte alls har rätt att stanna per automatik.

– På så sätt förlänger de bara osäkerheten för människor som befinner sig i en svår situation.

Stor ohälsa

Ebba Busch Thor säger att anledningen till att det i nuläget finns en så stor ohälsa bland de unga ensamkommande, mestadels från Afghanistan, är att det är så stor osäkerhet vad som gäller.

– Jag menar att det Miljöpartiet håller på med inte är den medmänsklighet och rakrygghet som behövs.

– Det här är ett politiskt poserande, och om någon är besviken så är det jag, att Miljöpartiet väljer gå den här vägen.

Hur anser du att man bäst ska hjälpa den här gruppen?

– Vi tycker att det vore mycket bättre att återinföra synnerligen ömmande omständigheter som asylskäl. Det är uppenbart att det behövs en liten ventil för att kunna se människan i systemet, för att hjälpa de allra mest utsatta. Vi har också sökt möjligheten att förhandla i den frågan med regeringen, men de har markerat att det inte finns någon öppning för det.

KD-ledaren säger att det finns andra asylsökande som befinner sig i en svår situation, och att vi i Sverige inte kan ha en situation där man får asyl utifrån vilken grupp man tillhör och när man lämnade in sin asylansökan.

– Vi måste ha transparanta regler som gäller för alla.

Gustav Fridolin uttryckte en besvikelse på KD, eftersom det finns så många med kyrkligt engagemang som står nära partiet. Vad säger du om det?

– Han gör rätt att koppla ihop KD med det stora engagemanget att hjälpa sina medmänniskor, svarar Ebba Busch Thor.

– Men här slår han på stora trumman och vill plocka politiska poäng på att han gör något, men vad man egentligen gör är att ge de här människorna en tuffare situation längre fram.

Än så länge är det oklart hur det kommer att gå med migrationsuppgörelsen. Allt hänger nu på hur Centerpartiet agerar, det enda riksdagsparti som inte deklarerat hur de kommer att rösta då frågan landar i riksdagen. För att uppgörelsen ska bli verklighet krävs det en riksdagsmajoritet.

]]>
1.1072001 Jacob Zetterman Fri, 15 Dec 2017 13:30:00 +0000
<![CDATA[Andréa Brändström vann Hela Sverige bakar: Jag bad varje kväll]]> http://www.dagen.se/kultur/andrea-brandstrom-vann-hela-sverige-bakar-jag-bad-varje-kvall-1.1071755
När jag når Andréa på telefon ursäktar hon sig för att hon inte svarade direkt. "Jag höll på att spritsa macarons och var tvungen att avsluta." Bakningen, som varit ett intresse sedan hon gjorde bullar med sin mormor som liten, har nu blivit ett jobb.

– Jag trodde inte att livet skulle förändras så mycket, men redan innan det var klart att jag vann fick jag tårtbeställningar och förfrågningar om företagsevent. Efter vinsten har responsen varit otrolig, både från kända och okända. Utanför ICA här i Hovslätt hade de satt ut gatupratare med texten "Grattis Andréa till vinsten."

Andréas paradgren är tårtor och under programmets gång imponerade hon stort på juryn med sin smaksäkerhet och kreativa dekorationer. Tårtintresset föddes när hennes äldsta son skulle barnvälsignas i kyrkan och Andréa ville göra något gott och fint till fikat. Efter det var hon fast.

– Jag kollade på youtube-filmer och ville lära mig mer och mer. Framför allt lärde jag mig att spritsa. Jag älskar att spritsa!

Andréa och hennes familj är med i Equmeniakyrkan i Hovslätt. Kyrkfikat efter gudstjänsten är en höjdpunkt.

– Fika är gemenskap för mig. I kyrkan är det så fint att få fika med så många olika människor.

Hittills har Andréa bakat till kyrkfikat någon gång ibland, men det kanske blir mer framöver. Hennes bästa tips till kyrkfikat är att hålla det enkelt.

– En hembakad fralla är bra eftersom gudstjänsten ligger precis mellan frukost och lunch. Och sedan älskar jag småkakor. En hallongrotta är gott och enkelt.

Att vara med i "Hela Sverige bakar" var ett äventyr för Andréa. Förutom att hon lärde sig mycket om bakning, fick hon vänner för livet.

– Alla deltagare var där på samma villkor. Vi visste inte vad som skulle hända och var på det sättet utsatta. Dessutom förenades vi ju i vårt bakintresse. Att få lära känna människor utan att ha några förutfattade meningar var häftigt.

Även om gemenskapen var härlig kunde det ändå bli ensamt på kvällarna.

Andréa träffade inte sin man och sina två söner på en månad. Då blev gudstron desto viktigare.

– Jag bad varje kväll, vilket jag kanske inte gör hemma. Det gav mig lugn och kändes skönt att lägga allting i någon annans händer.

Tiden framöver är full av möjligheter. Nu närmast ska Andréa baka i Bingolotto och hon har upptäckt hur kul det är att göra tv. Men den stora drömmen är att starta en "fikeria" - ett brunchställe och café i Jönköping.

– Jag vill göra allt jag gör till 110%, så nu vill jag rida på den här vågen och se vart det bär.

 

]]>
1.1071755 Malina Abrahamsson Fri, 15 Dec 2017 10:12:00 +0000
<![CDATA[Utländska präster ska lösa prästbrist]]> http://www.dagen.se/nyheter/utlandska-praster-ska-losa-prastbrist-1.1071846
Nyligen pekade Saco ut prästyrket som ett framtida bristyrke, och redan i dag rapporteras det om prästbrist runtom i landet.

I Karlstad stift har man valt att vända sig utomlands för att täcka upp några av luckorna, vilket är ett av flera sätt att hitta nya präster. I våras deltog stiftet på en kyrkmässa i Tyskland, och redan har två präster rekryterats därifrån.

Nu väntar ytterligare två präster från Indien och en från Lettland på att få ansluta. De erbjuds till en början praktik, och efter det har de möjlighet att söka jobb, efter kompletterande utbildning.

– Om det här passar som hand i handske för dem är det inte otänkbart att de söker jobb, säger Carl Wessmark, rekryteringsadjunkt i Karlstads stift.

– Och präster vill vi ha, det vill alla stift i Svenska kyrkan, det är mer eller mindre prästbrist överallt.

Men att rekrytera präster utomlands, så som Karlstad stift gör, hör inte till vanligheten. Och det handlar om att hitta präster som ingår i lutherska världsförbundet, eller samfund som Svenska kyrkan har kyrkogemenskap med.

Hur många präster saknas egentligen?

– Jag kan inte ge en bergsäker siffra, eftersom det ändrar sig hela tiden. Men i våras var det 23 vakanser.

Vad betyder det?

– Att på flera ställen måste man söka dispens att inte fira gudstjänst, för enligt kyrkoordningen ska det firas gudstjänster varje söndag. Vi får sammanlysa gudstjänster. En hel del pensionerade präster jobbar extra. Jag jobbar på stiftskansliet, men vid några få tillfällen rycker jag också ut och jobbar extra i församling som präst, säger Carl Wessmark.

– Vi har levt med det här länge, man får trolla med knäna för att lösa problematiken, och det sliter oerhört mycket på dem som är igång.

Är det inte ett problem om ni tar in präster som inte pratar svenska?

– Jo, och ska du ha ett jobb som präst i Svenska kyrkan ska du naturligtvis kunna svenska, annars kan du inte vara församlingspräst. Som präst är du till för församlingen, och vi kan inte förvänta oss att alla församlingsmedlemmar ska prata engelska eller tyska.

Carl Wessmark förklarar att de som efter praktik väljer att söka jobb i kyrkan måste utbilda sig, inte bara för att lära sig språket, utan de måste också gå kompletterande kurser för att lära sig mer om kyrkan de ska vara verksam i.

– Det är vid få tillfällen du bara kan gå rakt in och börja jobba.

]]>
1.1071846 Jacob Zetterman Fri, 15 Dec 2017 09:07:00 +0000
<![CDATA[Oväntat generöst efter rån mot Frälsningsarmén]]> http://www.dagen.se/nyheter/ovantat-generost-efter-ran-mot-fralsningsarmen-1.1071991
Det var i tisdags natt som någon eller några bröt sig in i Frälsningsarméns lokaler i Jönköping. De hade brutit sönder dörrarna, och orsakat en hel del förstörelse. Rånarna fick också med sig 14 000 kronor, pengar som samlats in inför julen, då många vänder sig till Frälsningsarmén för att få hjälp.

– De visste väl om att vi har vår julinsamling, och att vi får in pengar, säger föreståndare Edvard Björnvinge till Dagen, angående rånet.

– Framförallt känns det här tungt, för vi gör det här för behövande människor. Då går man in och gör en sådan här grej mot en organisation och kyrka som försöker hjälpa. Det är oerhört tråkigt, och luften går ur en.

Fler ger pengar

Men berättelsen om inbrottet slutar inte där, med uteblivna julkassar, julklappar och hjälpen till behövande. För det som hänt efter att inbrottet blivit känt är att julinsamlingen fått en rejäl skjuts framåt.

– Det känns som att vi har fått ett uppsving, berättar Edvard Björnvinge.

Fler swishar in pengar, och fler söker upp julgrytorna ute på staden, där Frälsningsarmén står och skramlar in pengar. Även flera företagare har hört av sig efter inbrottet och vill donera.

– Det är fantastiskt, det är så många som kommit in och beklagar det som hänt och som ger ett extra bidrag. Det är fantastiskt, att det finns en medmänniska inom oss alla, när det väl händer något sådant här, säger Edvard Björnvinge.

Så luften som först gick ur, verkar ha kommit tillbaka?

– Ja, nu är det hopp om livet. Det känns som att många fått en aha-upplevelse, att man faktiskt bör skänka pengar till behövande. Det är det roliga. Folk vet att vi gör ett bra jobb och att vi behövs i samhället.

]]>
1.1071991 Jacob Zetterman Fri, 15 Dec 2017 08:56:00 +0000
<![CDATA[Joel Halldorf: Gud är också grisarnas herde]]> http://www.dagen.se/ledare/joel-halldorf-gud-ar-ocksa-grisarnas-herde-1.1071191
I år kommer vi sätta i oss ungefär 9 000 ton julskinka, eller ungefär ett kilo per person. Det är en klassiker på julbordet: undersökningar visar att många betraktar skinkan som viktigare än både gran och klappar för att åstadkomma den hett åtrådda julstämningen.

Samtidigt som vi står och väljer ur butikernas frysdiskar brukar det komma rapporter till tidningar om vanskötsel av grisar någonstans i Sverige.

Svensk djuruppfödning tillhör de främsta i Europa, men även här lever de flesta grisar sina liv inomhus på halmbeklädda betonggolv. Stress, liggsår och trängsel är många grisars vardag.

Det finns dock alternativ: för Krav-märkta skinkor krävs att grisarna får vistas ute i hagar under sommaren. Men efterfrågan är liten: bara några procent av försäljningen av julskinka är ekologisk. Avståndet mellan mediernas larmrapporter och medel­svenssons plånbok är långt. Finns det ett särskilt kristet, teologiskt motiverat perspektiv på frågan om djurskötsel och vegetarianism?

Människan har, med Guds tillåtelse, ätit kött sedan hon kördes ut ur Eden – däremot var hon vegetarian i lustgården, och vi ska inte heller äta kött i det framtida paradiset. Det ger anledning till eftertanke. Ordningen här på jorden framstår som ett undantag. Det manar till återhållsamhet, inte frosseri.

Bibeln beskriver Gud som inte bara en herde för människan, utan också som djurens väktare: Gud ger dem vatten och bete (Ps. 104)­ och Hans nåd utsträcker sig till ”både människor och djur” (Ps. 36:7).

Under människans tid på jorden har förutsättningarna för vårt köttätande förändrats.

Förr var köttet avgörande för vår överlevnad, numera hotar den vår existens. Jordbruksverket skriver på sin hemsida: ”Konsumtionen av kött är därför – oavsett var och hur det har producerats – förknippad med stor klimatpåverkan.”

En annan förändring gäller uppfödandet. Antibiotika gör det i dag möjligt att förvara djur i förhållanden som annars skulle döda dem, vilket möjliggör storskalig produktion i så kallade ”djurfabriker”. Grisen är en intelligent och social varelse, som i sitt naturliga tillstånd tycker om att böka och gräva i jorden. Till hjälp för detta har den sitt tryne, som är gjort just för att böka i jorden. Bökandet är, för att uttrycka det teologiskt, en del av grisens skapelsegivna natur. Grisar som tvingas leva hela sina liv inomhus på betonggolv berövas alltså möjligheten att leva i enlighet med sin skapelsegivna natur.

Kristna som är intresserade av att leva Guds rike här och nu borde ta detta i beaktande.

Det är inte möjligt för bönder att producera ekologiskt kött, eller för affärer att ta in det för försäljning, om inte fler börjar välja det alternativet.

En del kristna känner sig obekväma inför Gamla testamentets­ lagbud, och även om vissa enskilda påbud kan vara märkliga har de sammantaget ett vackert budskap: att Gud inte bara är söndagens utan också vardagens Gud. Han bryr sig om detaljerna – inklusive vad vi äter när vi firar Hans egen födelsedag.

]]>
1.1071191 Joel Halldorf Fri, 15 Dec 2017 02:15:00 +0000
<![CDATA[Nationalskatt måste räddas]]> http://www.dagen.se/kronikor/nationalskatt-maste-raddas-1.1071189
I en av sina noveller berättar Jaan Kross om en student i Tartu sommaren 1940. Kriget mellan Sovjet och Tyskland har ännu inte brutit ut, men Estland är ockuperat av kommunisterna. Deportationerna och utrensningarna är i full gång. Vid universitetet finns en rikt begåvad ung student. Hans kamrater inser att han med sin begåvning är en nationalskatt, en tillgång för hela Estland. Han måste räddas till Estlands framtid.

Sovjet levererar ännu olja till tyskarna, som sedan säljer den vidare till Finland. Transporterna går över Estland. Studenterna räknar ut att alla oljetankarna inte är fyllda. De smugglar in sin kamrat i en halvfylld tankvagn och hoppas att han ska klara sig till Finland. Men han omtöcknas av ångorna och omkommer.

Jaan Kross fick en gång frågan om bakgrunden till denna berättelse. Han talade då om att den har en verklig bakgrund. Den begåvade studenten fanns verkligen, men Jaan Kross och de andra lyckades smuggla över honom till Finland. Där gick han in i Brödrabataljonen – det förband, som satts upp av ingermanländare och estländare. Han stupade i det väldiga och ödesmättade slaget vid Tali Ihantala, där Finlands frihet räddades till priset av oerhörda förluster. Under ett besök i Finland uppsökte Jaan Kross hans grav.

Berättelsen om den begåvade studenten, som kamraterna ville rädda till Estlands framtid, har mycket att lära oss i dag. De högt begåvade är en nationaltillgång, en gåva och en skatt, som vi alla har ansvar för att skydda och hjälpa fram. De unika begåvningarna kan komma fram i vilka sociala sammanhang som helst. Vilket ofött barn som helst kan vara en blivande Augustinus, Einstein eller Mozart. Lösningen till cancerns gåta kan ha funnits som en möjlighet hos något av de ofödda barn, som aborterats i Sverige sedan den nuvarande lagen infördes. Det rör sig nu om över en miljon förlorade liv.

Men även de som får födas är en spröd möjlighet. Ivar Lo-Johansson berättar i romanen Geniet om hur en sådan begåvning kan gå under i en oförstående omgivning.

Det är inte lätt att vara mycket högt begåvad. Det innebär att man förstår sådant som andra inte förstår, minns det som andra inte minns, kommer på lösningar som andra inte anar, kan skapa möjligheter där andra bara ser spärrar. Av det blir man ensam och oförstådd. Det måste finnas en omgivning, som förstår det unika hos dem, skyddar dem, hjälper dem fram och får dem att inse sina möjligheter. Just de, som har dessa gåvor, måste räddas till framtiden.

Tänk, om det funnits någon i Finland, som sagt till den estniske studenten: ”Just du ska inte gå in i Brödrabataljonen.” Sådana som han är nationaltillgångar, nationalskatter, ja, mer än så – tillgångar för hela mänskligheten.

]]>
1.1071189 Christian Braw Fri, 15 Dec 2017 02:15:00 +0000
<![CDATA[Hope Church startar ny församling i Växjö]]> http://www.dagen.se/nyheter/hope-church-startar-ny-forsamling-i-vaxjo-1.1071407
Det är en församling med ungefär 120 personer i gudstjänstliv och smågrupper som nu tar sats för att etablera en ny församlingsgrupp i Växjö. Till sommaren kommer pastorsparet i Vetlanda, Patrik och Kicki Olofsson, att flytta till Växjö för att ge fart åt satsningen.

Patrik Olofsson– Vi är ingen megakyrka i Vetlanda precis. Men det finns ett otroligt engagemang för att nå nya människor med budskapet om Jesus. När det gäller antalet kyrkobesökare i Växjö så är det bland de lägsta i landet om du tittar till stadens befolkning, säger Patrik Olofsson till Dagen.

Två hemgrupper i gång

Det förberedande arbetet i Växjö är redan i full gång. Två hemgrupper (så kallade connectgrupper) har mötts sedan i påskas, och de ska inom kort delas så att det blir fyra grupper. Vidare har det anordnats fyra gudstjänster – ”DNA-kvällar” – i biografen Palladium under året med 70–90 besökare, nu senast i slutet av november.

– I dag är vi drygt 20 personer som är mer direkt engagerade i Växjö, men först när vi är över 30 bärare kan vi börja tänka på regelbundna gudstjänster, säger Patrik Olofsson.

– Hela församlingen i Vetlanda visar pionjäranda. Flera har tagit ledigt från jobbet för att kunna sjunga lovsång eller fixa ljudet vid gudstjänsterna i Växjö.

Läs mer: Växjöpastor: Vår stad behöver minst 10 Hope church till
 

Kontor på Espresso House

Patrik Olofsson sitter redan och gör sina kontorssysslor, och pratar med människor, på caféet Espresso House i anslutning till biografen Palladium i centrum av Växjö. I biografen kommer församlingen att hyra en samlingslokal för 40-50 personer en trappa upp framöver. Drygt 90 000 invånare bor i dag i Växjö kommun.

Finns plats för fler

I Växjö finns redan Svenska kyrkans församlingar, Equmeniakyrkan och Ulriksbergskyrkan (Pingst och Evangeliska frikyrkan). Men Patrik Olofsson menar att det finns utrymme och behov av flera nya församlingar i staden. Han tog omedelbart kontakt med Ulriksbergskyrkan när Vetlandaförsamlingen hade bestämt sig för att satsa i Växjö.

– Jag mötte deras församlingsledning, och sa: ”Vi ber inte om tillåtelse, men om era förböner. Vi kommer inte för att vi är bättre än er, men vi har ett modernare uttryck. Vi vill ha goda relationer och vi behöver varandra.”

Patrik Olofsson upplever att han har fått ett gott mottagande av Ulriksbergskyrkan, även om det nog kan kännas lite hos en del, säger han.

Startat missionsskola

I Vetlanda invigde Hope Church i påskas en ny kyrkolokal med 160 sittplatser. Församlingen har också startat missionsskolan ”Mission One Eleven”, där sex elever har fått undervisning på hemmaplan i åtta veckor och därefter varit sex veckor i Sri Lanka. Satsningen i grannkommunen Växjö är en del av Vetlandaförsamlingens kallelse att göra pionjärinsatser, säger Patrik Olofsson.

Stöttar initiativet

Nicklas Mörling, ansvarig för församlingsplanteringar inom Pingst nationellt, är glad för det initiativ som Hope Church i Vetlanda nu tar. Patrik och Kicki Olofsson finns för övrigt med i den ledningsgrupp som Pingst har för församlingsplantering.

89864.jpg– Vi stöttar definitivt arbetet i Växjö. Det är ett jättebra exempel på hur vi vill att det ska fungera. En vanlig pingstförsamling som tar ett missionsinitiativ i sin region, och trots bristande resurser tar ett steg i tro och går till en ny stad. Det är jätteroligt, säger Nicklas Mörling.

Läs också: Kommentar: Tiden med en pingstkyrka i varje stad är förbi

]]>
1.1071407 Thomas Österberg Fri, 15 Dec 2017 02:05:00 +0000
<![CDATA[Caroline Krook: ”Jag har mött Bergmans frågor i själavården”]]> http://www.dagen.se/kultur/caroline-krook-jag-har-mott-bergmans-fragor-i-sjalavarden-1.1071275
Jag är en kvart tidig, men Caroline har redan ställt fram pepparkakor och äppelsaft i vardagsrummet. Lägenheten vid Mariatorget på Södermalm i Stockholm är ombonad, har högt i tak och böcker och konst längs väggarna. Porträtt av August Strindberg blandas med en bild av katten Findus som täcker halva toalettdörren. Den egna katten Simba lägger sig bredvid matte i soffan och Caroline tänder ljusen på bordet.

Det senaste året har Caroline Krook fördjupat sig i Bergmans filmer och hittat såväl bibelreferenser som existentiella frågor om döden, Guds tystnad och ondskans problem. Bergman, som växte upp som prästson i en konservativ familj brottades hela livet med Guds existens och frånvaro.

– Jag känner igen Bergmans frågor från själavården, men jag identifierar mig inte med honom. Jag har aldrig tvivlat på Guds existens, vilket jag tror beror på att min gudsbild aldrig varit en gubbe på molnet eller en tomte som ger oss det vi vill ha. Många människor måste slänga sina gamla gudsbilder för att i bästa fall hitta något nytt.

Caroline Krook tjänstgjorde som biskop i Stockholms stift 1998–2009 och dessförinnan var hon domprost i Storkyrkan. Hon prästvigdes 1969 och har på många sätt banat väg för de prästvigda kvinnorna. Jag slås genast av hennes pondus.

– Bra att du inte har någon fotograf med dig, då skulle jag ha blivit irriterad, säger hon utan ironi när jag slår mig ner i stolen hon visar mig till.

Caroline berättar att hon egentligen inte är någon genuin Bergmanfantast, men att hon alltid varit intresserad av kultur och existentiella frågor. Hon är uppvuxen i en kulturell familj på Östermalm i Stockholm, hade själv skådespelarambitioner som ung och har hela sitt liv tagit del av teater, film och litteratur. August Strindberg har följt henne sedan barndomen. Bergman kom in i tonåren.

– Som femtonåring var jag förargad på mina föräldrar för att de inte lät mig se ”Jungfrukällan” på bio eftersom den innehöll otäcka scener. Det är som förbjuden frukt; det man inte får blir mer spännande. Jag var en lydig flicka så jag såg aldrig filmen då, men mitt intresse för Bergman väcktes.

Under studietiden i Lund kom Caroline i kontakt med Bergmans filmer på nytt och skrev en uppsats på tema identitet utifrån bland annat ”Persona” och ”Vargtimman.” Nu har hon tagit sig an Bergman igen, med lusten som drivkraft.

– Jag valde att skriva om de filmer som jag tror kommer gå i repris under nästa års jubileum och de som innehåller de stora livsfrågorna. Framför allt har jag valt de filmer som sätter igång min fantasi.

I boken skriver Caroline Krook att hon är amatör i ordets rätta bemärkelse – en som älskar. Hon vill skriva lätttillgängligt utan ”akademiska piruetter” och utan att klappa läsaren på huvudet. När jag säger att jag hade stor behållning av boken lyser hon upp.

– Vad roligt! Du är precis målgruppen. En vuxen människa med intresse för kultur.

Caroline Krook har närmat sig Bergmans filmer som exe-get och hennes 50-åriga erfarenhet av att tolka texter har kommit väl till pass. Nästan lika länge har hon varit själavårdare och lyssnat till människors berättelser om tro och tvivel.

Bergman hade ett minst sagt komplicerat förhållande till Gud. I boken berättar Caroline hur han som utpräglad känslomänniska ena stunden kunde be aftonbön för att i nästa förbanna allt vad Gud och kyrka hette. Han övergav sin barnatro men mot slutet av livet kan man ana en försoning. Kring jul besökte Bergman ofta sin barndoms kyrka Hedvig Eleonora i Stockholm och han formulerade också egna trosartiklar om naturen, relationer, musiken och evighetshoppet att återse sin älskade hustru Ingrid.

Och kanske handlade det hela tiden om gudsbild. I en understreckare i Svenska Dagbladet skrev kulturskribenten John Sjögren att Bergman slåss mot en gud som inte finns och syftade på att Bergman förväxlade Gud med den egna, ofta frånvarande pappan. Caroline håller med.

– Bergman var konstnär, inte teolog. Hans brottning med Gud var i mångt och mycket en känslomässig brottning där han gjorde upp med sin fadersgestalt. Att förväxla den himmelska guden med den jordiska är vanligt eftersom vi ofta talar om Gud som just fader.

Caroline Krook påpekar igen att hon aldrig själv upplevt det Bergman beskriver, vilket gör mig nyfiken på hennes egen trosresa. När jag frågar påminner hon om att intervjun inte ska handla om henne.

– Nu blir det för mycket om mig själv, nu pratar vi om Bergman.

Så vi pratar om de bibliska referenserna i Bergmanfilmerna i stället och Caroline säger att hon är oroad över att människor i Sverige i dag kan så lite om kristen tro.

– Mycket av konsten förblir sluten om man inte har de kristna associationerna. Det är en sorg att så många saknar förståelse för hela vårt samhälle, konst och kultur.

– När man övergick från kristendomsundervisning till religionsundervisning i skolan, vilket i sig är bra, var man rädd för att ta för mycket av kristendomen. Det gjorde att studenterna kunde mer om islams pelare än om tio Guds bud. Inte heller kyrkan tog sitt ansvar och konfirmationsundervisningen fokuserade så mycket på gemenskap att kunskapsmomenten nästan försvann.

– En biskopskollega berättade en gång om när han blev intervjuad och journalisten klev in i kyrkan och pekade på Jesus på korset och frågade ”Vem är det?” Och då är det en journalist som ska intervjua en biskop, säger Caroline och skrattar.

När den egna kristendomskunskapen är bristande, utelämnar man desto mer till konstens bilder av tron. Jag frågar Caroline om huruvida Bergmans ofta mörka skildring av kyrkan kan ha påverkat svenskens syn på religion. I ”Fanny och Alexander” är biskopen närmast demonisk. Caroline Krook skriver i boken att biskopsporträttet smärtar, men vill inte utveckla det under intervjun. I stället blir svaren allt mer kortfattade och till slut frågar hon om jag är klar snart. Det är jag. Men innan dess ska vi fotografera.

– Jag försöker vara snäll, men jag är inte så tålig, säger Caroline när jag ber henne posera framför kameran.

När katten Simba hoppar upp i knät blir hon mer avslappnad.

Innan jag går frågar jag vilken Bergman-film man bör börja med om man inte sett något av honom tidigare.

– ”Sjunde inseglet” tillhör kulturbildningen, så den ska man se. Och sen den långa versionen av ”Fanny och Alexander”, det är den lättaste filmen, går ofta i repris och är en underbar film. Men även ”Smultronstället.” Det finns så många.

]]>
1.1071275 Malina Abrahamsson Fri, 15 Dec 2017 02:05:00 +0000
<![CDATA[Kristna lider och trakasseras i flyktinglägren i Burmna ]]> http://www.dagen.se/livsstil/kristna-lider-och-trakasseras-i-flyktinglagren-i-burmna-1.1071591
Hon är mycket kortväxt och ansiktet fårat. När hon ser att det är besök i flyktinglägret kommer hon genast ut från det lilla rummet i bambuhuset och vill berätta.

– Om jag bara skulle få gå ut i skogen och plocka örter igen. Det är det jag kan, att göra ­mediciner. ­Men här går inte att få tag på några växter, säger hon sorgset.

Hon heter Chyahkyi Lu och kommer från byn Da Bak, som ligger i en dalgång i norra Burma, nära gränsen till Kina. Hennes grannar i lägret berättar att hon är 95 år gammal och att hennes mediciner kan bota det mesta, till och med cancer. Själv säger Chyahkyi att hon är tacksam för hjälpen från baptistkyrkan i delstaten Kachin, som har byggt upp detta och alla andra läger i staden Myitkyina.

– Men jag längtar hem. Det är min högsta längtan, att få se min by igen innan jag dör.

Hon har varit två år i lägret, det kan tyckas som en lång tid, men många av hennes grannar har levt som flyktingar betydligt längre, vissa ända sedan 2011. Det var då som striderna blossade upp igen mellan militären i Burma och Kachin Independence Army (KIA), den övervägande kristna gerillan som slåss för att den etniska gruppen kachinerna ska få ett eget land.

Det är en konflikt som i hög grad drabbar civilbefolkningen, speciellt människor ute på landsbygden. I lägret N’Jang Dung berättar lägerchefen Hyang Ze att många som är där kommer från samma by. En dag kom militären och det blev skottlossning. De boende hann bara ta med sig det allra nödvändigaste när de gav sig av från sina hem.

– Vissa fick inte med sig mer än kläderna på kroppen, säger han.

Rädslan för militären är stor, och det gör att man tvekar inför att återvända, även om det är lugnare nu. En ung man, som är utbildad baptistpastor, berättar att soldater har lagt ut minor i den dal som de bodde i tidigare.

– Människor har förlorat sina ben på grund av minorna, säger han.

Han och och många andra frågar sig om de ens har hem att återvända till. De berättar att det finns en lag som säger att om jorden inte brukas så är den fri att använda av andra efter tre år. De vet att vissa åkrar förvandlats till bananplantage, andra har blivit gruvor, då området är rikt på guld och jade.

– Jag vill verkligen inte stanna här. Det är ett liv som tär på en. Men vi vågar inte återvända, säger han.

I Myitkyina lever flyktingarna i läger som är insprängda mellan den fasta bebyggelsen. Familjerna är inrymda i mindre och större bambuhus, där de lever mycket tätt inpå varandra. Så har man bott i åratal, och det är tydligt att människor vant sig vid denna verklighet. Barnen, som i många fall inte minns något av hembyn, går i skolan eller leker på de små gräsplättarna mellan husen, ungdomarna vänslas och drömmer, de vuxna försöker att försörja sig, och de äldre dricker te och minns ett annat liv tillsammans. Man skämtar och skrattar, man längtar och hoppas.

Men mycket går inte att vänja sig vid. Trångboddheten gör att den privata sfären är obefintlig, vilket den unge baptistpastorn beklagar. Han är nygift, men kan inte leva med sin fru.

– Enligt kachinsk tradition ska kvinnan flytta in hos mannen. Men det går inte här, säger han.

Dingsi Hu Ja, 26 år, är på väg att hänga upp tvätt i lägret. Hon har levt på flykt sedan hon var 20 år, och är egentligen student, men har inte kunnat slutföra sin utbildning.

– Jag vill verkligen fortsätta studera, men det finns ingen möjlighet, säger hon.

Hon känner sig otrygg i lägret, hon är inte rädd för de andra som bor där, men för att människor ska tränga sig in utifrån. Och hon saknar ett privatliv.

– Det är svårt att leva här som ung vuxen. Alla lever i samma rum. Det är till exempel svårt att göra en så enkel sak som att byta om, säger hon.

Hyung Ze övervakar bygget av en ny bambulänga. Lägret har nyligen flyttats från en tomt bredvid en baptistkyrka och nu måste man bygga nytt.

– Där blev det för trångbott så att det spreds sjukdomar. Människor svällde upp. Därför fick vi en ny plats att vara på, säger han.

De får hjälp från baptistkyrkan i Kachin, inte från regering­en.

– Men vi har ingen mat och inga pengar. Vi försöker ändå göra det bästa av situationen, men det är en stor utmaning. Många föräldrar är stressade och oroliga, de frågar sig vilken framtid deras barn kommer att få, säger han.

I Burmas största stad Rangoon bor och verkar Khon Ja, som är kristen kachin och människorättsaktivist. Hon arbetar för att fler ska uppmärksamma de orättvisor och övergrepp som kachinerna drabbas av.

– Jag gör det för det har varit helt tyst om kachinernas situation, inte bara i världen utan även här i Burma. Och det som skett i Kachin har varit väldigt dåligt dokumenterat, säger hon.

Hon har byggt upp ett nätverk, Kachin Peace Network, som bland annat utrustat informatörer i Kachin med digitalkameror. När de hör talas om strider eller övergrepp tar de sig till platsen och dokumenterar det som skett. Hon kan nu berätta om byar som bränts ned och kyrkor och skolor som förstörts. Och hon visar bilder på människor som dödats av militären.

– När militären ser kachiner i konfliktområden, så antar soldaterna att de är separatister. Kachinerna blir därför måltavlor, och det är speciellt tydligt när det finns naturresurser i området som militären vill åt, säger hon.

Ger sig militären på kachinerna för att de är kristna?

– Det är svårt att säga, men buddhistiska byar har inte drabbats, de står kvar. Vi tror att det är ett sätt för regeringen att skapa motsättningar mellan folkgrupper.

Khon Ja vågar utmana militären, något som är ovanligt. Burma är idag en demokrati, men militären har fortfarande ett stort inflytande över utvecklingen, vilket inte minst syns i behandlingen av rohingyas. Khon Ja vill inte prata om hot mot sig själv, men säger att två medarbetare tagits till domstol, där de anklagas bland annat för att smutskastning av militären, något som kan ge långa fängelsestraff.

– Detta arbeta kan vara väldigt tröttande, men någon måste göra det. Jag vill inte att våra barn ska behöva ta över denna situation, säger hon.

Regeringen i Burma, som i praktiken leds av nobelpristagaren Aung San Suu Kyi, hävdar att man arbetar för minoritetsfolkens rättigheter. Många av Burmas etniska minoriteter är dock misstänksamma mot centralmakten, och därför finns det fortfarande många gerillagrupper i landet som inte lämnat ifrån sig sina vapen. Ja Seng Hkawn Maran, är senator i det kachinska delstatsparlamentet och som tidigare gerillaledare är det många kachiner som lyssnar till henne. Hon är baptist, men försvarar KIA.

– Vi behöver väpnad kamp för att nå våra mål. Men vi måste även arbeta politiskt, det är också en del av kampen, säger hon.

Är kachiner diskriminerade för att de är kristna?

— Inte enligt konstitutionen, men i praktiken. Kristna får inte göra samma karriär, de blir inte befordrade.

Många kachiner drömmer om självständighet. Det är dock svårt att se att det någonsin ska kunna bli verklighet. I delstaten Kachin är i dag kristna i minoritet, då det varit en stor inflyttning av det buddhistiska majoritetsfolket burmaner. Gerillan blir också alltmer trängd av militären, och behärskar i dag bara mindre landområden vid gränsen mot Kina. Konflikten tycks låst, och de många flyktingarna riskerar att bli kvar i sina läger länge. Ja Seng Hkawn Maran är dock hoppfull.

— Nu finns det hat, mot burmesiska soldater som våldtar och dödar. Och det går inte att leva tillsammans. Men om det blir en rättvis fred, då kan vi förlåta varandra, det är vår natur som kachiner.

]]>
1.1071591 Jonatan Sverker Fri, 15 Dec 2017 02:05:00 +0000
<![CDATA[Johan Ernfors och Elisabeth Byström prylbantar i julhandeln]]> http://www.dagen.se/livsstil/johan-ernfors-och-elisabeth-bystrom-prylbantar-i-julhandeln-1.1071390
I början av 2013 rann deras bägare över. Båda hade studerat klart och jobbat ett par år. Glädjen över karriärmöjligheter hade börjat lägga sig. Johan Ernfors och Elisabeth Byström hade också precis flyttat ihop i en större lägenhet som fullständigt svämmade över av deras gemensamma bohag. Fixa ett större boende för att få plats med allt? Nej det kändes varken logiskt eller lockande för paret.

– Vi hade nyligen rensat ut ett dödsbo där vi såg hur egendom brutalt såldes, skänktes och slängdes. I den processen insåg vi båda att det är upplevelser, relationer och att spendera tid med dem du älskar medan de fortfarande är i livet som är det allra viktigaste, säger Johan.

Paret hade också varit på resa i Asien i två månader med bara varsin ryggsäck och sett hur lyckliga och närvarande många människor och familjer som de träffade längs vägen var – trots att de enligt västerländska mått mätt levde fattigt.

Läs mer: Våga prioritera gemenskapen före prylarna

 

Så nej, det blev ingen större lägenhet. Däremot startade Johan och Elisabeth en blogg, www.minimalisterna.se, där de berättar om sin resa mot bättre fokus och mer harmoni i vardagen. Hemligheten är minimalism.

– Kort sagt handlar det om att så långt som det är möjligt eliminera allt som är lågprioriterat eller onödigt för att göra plats för och fokusera på det som är högprioriterat och meningsfullt för dig, säger Elisabeth.

Man kan bli minimalist på många områden genom att prioritera bland åtaganden, intressen, relationer och utgifter. Och så var det då det där området som kanske framträder extra tydligt när julhandeln dragit igång på allvar. Prylarna. Det absolut bästa sättet att komma igång med sin minimalistiska­ resa, menar Johan och Elisabeth, är att börja prylbanta.

– Ett överflöd av prylar tar din tid, fokus och energi i anspråk. Det gör att livet kan kännas stressigt och fattigt även om du har det bra ställt materiellt och ekonomiskt. Därför behöver vi eliminera barlasten, säger Johan.

Varför har vi så svårt att göra oss av med saker?

– Ofta handlar det om känslor och nostalgi, och då är det generella tipset att inse att minnet och känslorna inte sitter i prylarna utan i ditt huvud. Behöver du hjälp att minnas fungerar ett foto ofta precis lika bra, oavsett om det är fysiskt eller digitalt, säger Elisabeth.

De flesta av oss äger prylar i en omfattning som vida överträffar vad vi faktiskt behöver. Ändå trånar vi efter mer. Vad är det som får oss att shoppa fast vi redan har allt?

– I grund och botten är vi människor jägare och samlare. Jaktinstinkten gör att många njuter mer av att leta efter bra lösningar och undersöka olika varianter än att faktiskt äga och använda det vi har köpt, säger Johan.

Samma instinkt, menar ­Johan, gör att vi gärna köper rea­prylar eller faller för ”köp 3 betala för 2-lösningar”, alternativt ”köp den här kastrullen och få ett grytunderlägg på köpet” (troligtvis en utgående modell som butiken ändå vill göra sig av med). Vi tycker om känslan av att göra en bra deal.

– Samlarinstinkten å sin sida gör att många njuter av och känner trygghet i att få ihop det perfekta kittet eller samlingen, till exempel en noggrant utvald garderob, verktygsuppsättning eller boksamling, säger Elisabeth.

I praktiken innebär det att hjärnan lurar oss. Shopping idag styrs sällan av verkliga behov.

– Det har blivit en form av tidsfördriv, terapi och hobbyverksamhet. Har du tråkigt eller känner dig understimulerad är shopping en effektiv men kortsiktig lösning. Känner du dig nedstämd eller orolig är shopping en snabb men temporär fix, säger Elisabeth.

Att prylar kostar pengar vet vi, men att det faktiskt också finns en kostnad i form av tid tänker vi sällan på. Lägg ihop tiden det tar att shoppa med tiden du behöver lägga på att organisera, leta efter, städa undan, plocka, reparera eller rensa prylen så drar det plötsligt iväg. Dessutom betalar vi ofta för vårt överflöd av prylar i mental energi, menar Johan och Elisabeth.

– Våra prylar stjäl energi och fokus som vi skulle lägga på högre värderade aktiviteter.

Prylkonsumtionen gör också att kostnaden drar iväg på miljö­kontot.

– Kan du se dina barn och barnbarn i ögonen och säga att du kände till att vår tids konsumtionsvanor var en av de största anledningarna till klimatförändringarna, men att du ändå fortsatte att konsumera som om du inget visste? undrar Elisabeth.

Den svider. Men att se sina barn och barnbarn i ögonen och säga att ”du får inga julklappar i år eftersom jag vill ta mitt ansvar för miljöförstöringen” kan också svida en hel del.

Måste man skippa julklapparna under granen?

– Nej det måste man inte, men man kan låta bli att köpa prylar och fokusera på att lägga förbrukningsvaror eller upplevelsepresenter under granen. Upplevelsepresenter brukar även uppskattas av barn, till exempel inträde eller årskort på en sevärdhet, museum, eller biobiljetter, säger Elisabeth.

Källa: ”Prylbanta – Färre saker, större frihet” (Norstedts 2017) av Johan Ernfors och Elisabeth Byström.

]]>
1.1071390 Gabriella Mellergårdh Fri, 15 Dec 2017 02:05:00 +0000
<![CDATA[De nya fattiga bland de rika]]> http://www.dagen.se/debatt/de-nya-fattiga-bland-de-rika-1.1071158
Evangelierna presenterar Messias, Guds sons, inträde på dåtidens arena i tre storslagna scener. I Matteusevangeliet börjar den egentliga berättelsen med folkskaror, som från alla håll samlas vid saligprisningarnas berg likt ett nytt Sinai. Jesus började undervisa och sa: ”Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket”. Vidare: ”Saliga se som sörjer, de skall bli tröstade”. Scenen uppe i Galiléen avslutas med orden: ”När han såg människorna fylldes han av medlidande med dem för de var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde.

S:t Lukas börjar också magnifikt med en predikan i Nasarets synagoga, en programförklaring att Herrens ande var över honom ”till att frambära ett glädjebud åt de fattiga, att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet”. Markusevangeliet tar fram profeten Jesajas dramatiska framtidsvision för att förklara ”glädjebudet om Jesus Kristus Guds son”, det som så kraftfullt uttrycks i svenskkyrklig adventstid med psalmen ”Bereden väg för Herran, berg sjunken, djup stån opp! Ondskan han förfärar i all dess stolta makt”.

Hösten 1993 gav biskoparna i Svenska kyrkan ut ett gemensamt brev om ”Rika och fattiga”. Den gången var ärendet ett sviktande engagemang i församlingarna för tredje världens folk. Till dels har det blivit bättre för många av de fattiga i världen, men långt ifrån överallt. Inte för flyktingarna från Afrika och inte för Rohingyer i Burma eller de bombplågade i Syrien. Men därtill kommer att en smärtsam och hotfull segregation, en åtskillnad, fått fäste på alltfler håll här hemma.

Storstäderna Malmö, Göteborg och Stockholm har fått områden och miljöer med utanförskap, nyfattigdom, våld och drogkultur. Även Uppsala, Norrköping och Västerås känner av denna nya verklighet. En klyfta har också öppnat sig mellan nyfattiga och rika och mellan landsbygd och stad. Det berömda svenska folkhemmet är inte som förr. En upprörande åtskillnad har till följd av sexualliberal propaganda uppstått mellan kvinnor och män, där de förra känner hot och de senare tänks ha rätt att ta för sig.

När det kristna budskapet om himmelrikets smakbara närhet fördes vidare ut i världen var det till det romerska imperiets trasiga storstadsmiljöer, i Antiokia, Efesos, Thessaloniki och Korint, småningom Alexandria och Rom. Ofta hamnområden med ”snabba cash”, sexuell lössläppthet och lätt framhetsade pöbeluppror. Där planterades de nya kristna gemenskaperna med dop, Herrens måltid och undervisning efter Jesu föredöme. Det var också handling. Redan i Jerusalem valdes diakoner för tjänst bland de fattigas änkor. I Korints hamnstad Kenkrea fanns diakonissan Febe och i Alexandria 40 diakoner, som skulle vara biskopens ögon och öron bland fattiga och sjuka.

Var är Svenska kyrkan, och för den delen frikyrkorna, bland de nu uppgivna och illa medfarna? Efter en strukturutredning utan iver för kristen mission har Svenska kyrkan dragit sig tillbaka från förorter och sviktande landsbygd och gått in för storpastorat med färre gudstjänsttillfällen men desto fler administrativa centrum för de anställda.

S:t Johannes, den underfundige evangelisten, börjar med ett bröllop i Kana i Galiléen. Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar var också bjudna. Vinet tog slut! Jesu mor sa till honom: ”De har inget vin”. ”Vin, som gör människan glad”, som det sjungs i en psaltarpsalm. Det fanns sex stenkrukor för vatten i huset och de rymde var och en 100 liter. ”Ös upp”, sa Jesus och vinet befanns förvandlat till välsmakande vin. Stor fest!

Kanske är det i varje fall Svenska kyrkans allvarligaste problem. Det finns inget vin att glädja folket med. Det är glåmigt och tråkigt i Tensta, Rosengård och Angered, om kyrkan alls är där. På allt för många håll har ett nytt prästerskap symboliskt till och med tagit bort vinet i eukaristin, Herrens måltid, och ersatt med saft eller annan konstprodukt.

Vad gläder sig kyrkoledning och kyrkostyrelse över? Att i en flagrant politisk uppgörelse ha trumfat igenom en handbok för gudstjänstens ordningar som experter på musik, språk och teologi entydigt förklarat inte god nog. Vidare att ha lyckats partipolitisera kyrkans alla beslutsordningar efter sekulära mönster i riksdag och kommun och placera in avpolletterade socialdemokrater i sin kyrkostyrelse. Inte mycket till glädjande besked.

I bakgrunden till alla evan­geliernas utmanande öppningsscener finns Jesajaprofetian, som läses i julnatten om ”ett stort ljus över dem som bor i mörkrets land”. Det är Jesus från Nasaret förstås. Men de kristna kan bidra med glödhögar som värmer och lyser upp, där det mörknat, predika om Jesus från Nasaret, Guds son, och fira Herrens måltid med bröd och gott vin.

Biörn Fjärstedt, biskop emeritus

]]>
1.1071158 Fri, 15 Dec 2017 02:05:00 +0000
Annons
Annons