<![CDATA[RSS feed from Dagen]]> http://www.dagen.se/rss-feed-from-dagen-1.85579?=&ot=example.AjaxPageLayout.ot Sat, 21 Oct 2017 10:40:00 +0000 sv-se <![CDATA[Emma Henriksson lämnar partistyrelsen]]> http://www.dagen.se/nyheter/emma-henriksson-lamnar-partistyrelsen-1.1043808
– Tjena, ska du kommentera mig nu, säger Emma Henriksson, då hon stöter på Timbros Johan Ingerö, samtidigt som hon förbereder sig för att sminkas för ett SVT-framträdande.

– Nu får jag frågor från tre personer samtidigt, säger hon sedan, då sminkösen börjat arbeta.

Emma Henriksson förlorade den upptrissade personstriden på Kristdemokraternas riksting, och bara någon timme efteråt valde hon att backa ytterligare ett steg, då hon självmant valde att tacka nej till att ingå i partistyrelsen. Nu flockas nyfikna runt henne då hon rör sig utanför kongresshallen, och det alla verkar vilja veta är; hur känns det?

Pratar politik

Men när Emma Henriksson låter sig intervjuas av SVT verkar hon inte speciellt mån om att lätta sitt hjärta, om hur det känns att vara den förlorande parten.

– Har man varit med i politiken så länge som jag vet man vad som gäller. Sådana här smällar kan komma, säger hon då ämnet kommer på tal.

Mer känslor än så vill hon inte prata. Hon berättar i stället varför hon väljer att ta klivet ned från partistyrelsen.

– För mig är det en naturlig konsekvens av det här valet.

Nu är det i stället rollen som riksdagsledamot som gäller, där Emma Henriksson sitter i socialutskottet. Och i stället för att fokusera på sig själv, väljer hon snart att i SVT-intervjun lyfta fram sakpolitik, där hon dissar Socialdemokraterna och hylla sitt eget parti.

– Kristdemokratiska värderingar behövs mer än någonsin i vårt samhälle, säger hon.

Fick ingen kram

Efter intervjun stöter hon på Lars Adaktusson, som står näst på tur att intervjuas. Och även om de båda håller god ton mot varandra är det knäpptyst när de möts, axel mot axel.

En kyla som tidigare fanns till allmän beskådning efter att det stod klart att Lars Adaktusson vann personvalsstriden.

Efter att ha hyllat Emma Henriksson från scenen, och tackat för allt hon gjort, går han ned och har kramkalas med partiledningen. Först ut är partiledare Ebba Busch Thor, följt av Jakob Forssmed. Men Emma Henriksson sitter kvar i sin stol medan Lars Adaktusson fortsätter att ta emot kramar, handslag och applåder från resten av de församlade.

Och känslor är nog ett ämne som får avhandlas vid en annan tidpunkt. Efter SVT-intervjun får Dagen några ord med Emma Henriksson, som skrattar lite åt att alla vill prata känslor.

– För mig är det den kristdemokratiska ideologin skälet till att jag engagerade mig. Det var inte för min egen skull, säger hon snabbt, innan nästa intervjuare tar vid.

]]>
1.1043808 Jacob Zetterman Sat, 21 Oct 2017 10:40:00 +0000
<![CDATA[Christer Sturmark lämnar Humanisterna]]> http://www.dagen.se/nyheter/christer-sturmark-lamnar-humanisterna-1.1043792
Christer Sturmark har meddelat valberedningen att han inte ställer upp till omval vid kongressen i april nästa år. Han har vid det laget varit Humanisternas ansikte utåt i tretton år.

– Det är en lämplig tid att sätta punkt. Jag lämnar då över ordförandeklubban till en person som jag hoppas ska fortsätta att göra Humanisterna till en självklar och respekterad aktör i frågor om religionsfrihet, livsåskådningar, mänskliga rättigheter och det sekulära samhället, säger han i ett pressmeddelande.

Som framgångar under sin tid som ledare för Humanisterna lyfter han bland annat fram den sekulära ceremoni i samband med Riksmötets öppnande som enligt Sturmark "har fått officiellt erkännande".

Gillar debatter

Christer Sturmark har gjort sig känd som en debattglad profil som inte drar sig för att ge sig i kast med de svåra frågorna, ibland med kristna meningsmotståndare som motpart.

– Mitt engagemang för Humanisterna och den sekulära humanismen kommer att fortsätta, säger han och identifierar några områden där han vill att Humanisterna flyttar fram sina positioner.

Dit hör bland annat "att garantera alla barns rätt till en konfessionsfri skola i Sverige" samt en lagstiftning som är totalt sekulär. Han lyfter också fram sin käpphäst, att få statliga bidrag som vilken livsåskådning som helst.

– Jag tror det är inom räckhåll, säger han om det senare målet.

Humanisterna i Sverige har drygt 5 000 medlemmar.

]]>
1.1043792 Thomas Manfredh Sat, 21 Oct 2017 09:41:00 +0000
<![CDATA[Adaktusson: "Vill väcka frågan om folkmord på nytt"]]> http://www.dagen.se/nyheter/adaktusson-vill-vacka-fragan-om-folkmord-pa-nytt-1.1043796
Det blev Lars Adaktusson som vann personstriden på KD:s riksting. Och självklart är det en glad politiker som efteråt omsvärmas av journalister, men han har också valt en ödmjuk retorik.

– Jag har inte sökt det här, sa han redan innan valet.

Och det är budskapet som han även förmedlar efter att ha röstats fram till en plats i yttersta partitoppen som andra vice partiordförande. Efter omröstningen är han också mån om att tala väl om sin motståndare Emma Henriksson gång på gång, vilket var det första han gjorde då han höll sitt tacktal på scenen, till efterspelet då han intervjuas på löpande band.

Dagen var en av många som fick ett ord med Lars Adaktusson i vimlet utanför kongressalen på Uppsala Konsert och Kongress.

– Det här är oerhört roligt. Men jag har inte drivit någon kampanj eller sökt det här själv, säger Lars Adaktusson.

– Men att få det här förtroendet är uppmuntrande, en riktig boost för självförtroendet.

Vad kan du göra nu, som du inte kunde tidigare?

– Det återstår att se, jag har inget tydligt svar på den frågan i dag, säger Lars Adaktusson, som inte vill lansera någon egen agenda i samband med att ha hamnat i presidiet.

I stället pratar han lojalt om att vara en i laget, och då medier vill veta var han står i de frågor som debatteras på rikstinget, landar det mesta i att han står bakom partistyrelsens förslag.

I EU-parlamentet har du jobbat mycket med att få ljus på förföljda kristna i Mellanöstern. Tar du med det i det in i valrörelsen?

– Det är en av mina hjärtefrågor, säger Lars Adaktusson.

Han säger att det är viktigt att kunna arbeta med utrikespolitik utifrån de kristdemokratiska värderingarna, och lyfter upp hur viktig religionsfriheten är. Inte minst då han nämner de religiösa minoritetsgrupper som tvingades flyt undan Islamiska staten. I EU-parlamentet har Lars Adaktusson bland annat fått igenom en resolution om att IS begick folkmord.

– Jag ser en möjlighet att ta med det här in i Sveriges riksdag. Om jag kommer in, säger han.

– Vi som parti borde väcka frågan om folkmord på nytt. Det finns all anledning att återkomma till det, eftersom riksdagen inte erkänt folkmordet.

Och nästa post du siktar på är väl utrikesminister?

– Ja tack, säger Lars Adaktusson på ett skämtsamt sätt, innan han landar i ett mer korrekt svar.

– Att börja diskutera det nu, med våra låga opinionssiffror, känns kanske inte riktigt aktuellt.

Han avslutar intervjun med ett kort pep-talk inför den kommande valrörelsen, där han utifrån sin nya roll hoppas kunna bidra till framgång för Kristdemokraterna.

]]>
1.1043796 Jacob Zetterman Sat, 21 Oct 2017 09:37:00 +0000
<![CDATA[Radiogudstjänst med tre i familjen Gustafsson ]]> http://www.dagen.se/nyheter/radiogudstjanst-med-tre-i-familjen-gustafsson-1.1043870
Efter fem och ett halvt år i fångenskap i Mali blev Johan Gustafsson en fri man i juni. Nu, några månader efteråt, medverkar han i en radiogudstjänst.

– För mig var det självklart att fråga familjen om medverkan i en radiogudstjänst eftersom jag förstått hur många i Sverige som berörts av Johans öde som kidnappad, berättar gudstjänstens producent Karin Malmsten på Sveriges Radio, i ett pressmeddelande.

Hon bor själv i Åminne och är vän till familjen. Hon frågade Johans pappa Göran, som är pensionerad pingstpastor, och mamma Mari-Anne, om de också ville vara med och bidra i gudstjänsten.

Tre i familjen deltar

Det resulterade i en radiogudstjänst av ett lite annorlunda slag. Göran Gustafsson predikar, Mari-Anne berättar om familjens kamp för sin kidnappade son och om saknaden och ovissheten men framför allt om glädjen över att han kom hem igen.

Gudstjänsten leds av familjens granne, prästen Magnus Lind och dennes hustru, diakonen Maria Lind, leder i bön.

– Detta är ett sätt för oss att tacka alla som på olika sätt visat oss kärlek och omtanke under den svåra tid då Johan var kidnappad. Inte minst gäller det invånarna här i Åminne där vi bor, berättar Göran Gustafsson för Dagen.

Temat för gudstjänsten är "Hopp och tacksamhet". Kyrkoårets tema denna söndag är "Trons kraft".

– Vi valde temat hopp och tacksamhet eftersom det är vad vi känner. Men jag tycker det passar bra ihop med kyrkoårets tema. Vår kristna tro bar oss och gav oss kraft under den tid Johan var kidnappad, förklarar han.

Omsorg i bygden

Att gudstjänsten skulle hållas just i Åminne kändes naturligt för familjen. Samhörigheten i det lilla samhället, där det finns ungefär 100 hushåll, är stark. När Johan Gustafsson kidnappades satte någon ut ett ljus på familjens trappa och detta ljus brann sedan dag som natt under samtliga de 2039 dagar som han var kidnappad.

Ett annat bevis på ortsbornas omsorg om familjen kom till uttryck när Johan blev fri. Då hissade Åminneborna flaggorna för att visa att de gladdes med familjen.

– Men vi vågade inte annonsera att gudstjänsten skulle hållas. Det lilla missionshuset är ganska litet och risken hade varit att alla som ville inte skulle ha fått plats, förklarar Göran Gustafsson hemlighetsmakeriet vid inspelningen.

Ekumenisk bönegrupp

Bland de som särskilt bjöds in till gudstjänsten var bland annat den ekumeniska bönegrupp som Göran och Mari-Anne är med i.

För sången och musiken står gruppen ACK där A står för Ann-Helen Andersson, C för Carina Andersson och K för Katarina Nydén.

Gudstjänsten sänds i P1 söndag den 22 oktober klockan 11.00 och kommer från missionshuset i Åminne som är en del av Missionskyrkan i Värnamo och knuten till Equmeniakyrkan.

]]>
1.1043870 Thomas Manfredh Sat, 21 Oct 2017 08:42:00 +0000
<![CDATA[Lars Adaktusson tog plats i presidiet]]> http://www.dagen.se/nyheter/lars-adaktusson-tog-plats-i-presidiet-1.1043723
Det blev en sluten omröstning, då Kristdemokraterna skulle rösta om vem som skulle ha posten som andre vice partiordförande. Med spända miner satt de båda kandidaterna, Emma Henriksson och Lars Adaktusson, och lyssnade in alla som gick upp och pläderade för respektive kandidat. Emma på förstabänk, bredvid partiledare Ebba Busch Thor. Lars på andra bänk, åtta stolsrader bort, redo att ta klivet fram.

Och då krutröken lagt sig, stod Lars Adaktusson som vinnare. 150 röster mot 117.

Adaktusson fick jublet

Kanske avgjordes personstriden redan innan den hade börjat. Dag två på Kristdemokraternas riksting började med en presentation av valberedningens förslag till ny partistyrelse, 23 personer fanns på plats på scen och presenterades en efter en.

Applåderna stegrades då presidiemedlemmar inledningsvis presenterades, och Emma Henriksson fick ett varmt bemötande då hennes namn lästes upp. Men precis efteråt presenterades utmanaren Lars Adaktusson, och då stegrades applåderna ytterligare, och kryddades med en del jubel.

Och det jublades bra mycket mer då folk senare gick upp och pläderade för Lars Adaktusson, även om Emma Henriksson också fick stöd från flera talare.

Valberedningens förslag

Den tyngsta rösten för Emma Henriksson kom från valberedningens ordförande Chatrine Pålsson Ahlgren, som inledningsvis förklarade hur de resonerat.

– Det är oerhört viktigt att av tre personer i presidiet, så finns två i riksdagen, i maktens korridorer, som snabbt ska kunna samråda och ta beslut.

Ett annat argument som senare fördes fram var att Lars Adakutssons namn är starkt nog ändå, vare sig han sitter i presidiet eller inte.

Men argumenten bet inte på delegaterna på rikstinget, som gick på Adaktusson-linjen.

– Lars är en vinnare och vinnare behöver vi fler av, löd argumentationen från KDU-ledaren Christian Carlsson, när han var uppe och pläderade för Adaktusson, avslutsfyrverkeriet i en lång KDU-kampanj.

Emma Henriksson lämnar

Kort efter att resultatet blev färdigt, meddelade Emma Henriksson att hon frivilligt backar ytterligare ett steg. Hon valde att dra tillbaka sin kandidatur till partistyrelsen, och lämnar därmed partitoppen i Kristdemokraterna.

]]>
1.1043723 Jacob Zetterman Sat, 21 Oct 2017 06:48:00 +0000
<![CDATA[Ny studie: Förföljelsen av kristna ökar]]> http://www.dagen.se/nyheter/ny-studie-forfoljelsen-av-kristna-okar-1.1043688
Enligt studien, som har titeln "Persecuted and Forgotten? 2015-17", är kristna måltavlor för 75 procent av all förföljelse som riktar sig mot personer med någon typ av religiös övertygelse.

Det handlar om allt ifrån fysiskt våld till förtryck av olika slag.

I nästan samtliga undersökta länder har förföljelsen mot kristna ökat från 2015 fram till i dag, som är den period undersökningen avser.

Samma nivå

Ett undantag är Saudiarabien, ett land där förföljelsen redan är utbredd mot kristna och ungefär ligger på samma nivå som tidigare, skriver acnuk.org.

I Indien ökar förföljelsen sedan det hindunationalistiska BJP, lett av premiärminister Narenda Modi, kom till makten 2014.

Ett annat exempel är Kina där kristendom beskrivs som "utländsk infiltration". En hållning som bland annat tagit sig uttryck i att kyrkobyggnader förstörts.

I rapporten konstateras att kyrkan håller på att raderas ut i länder som Irak och Syrien där inbördeskriget fortfarande rasar och IS förlorar inflytande.

– I vissa delar av världen, som i Mellanöstern, är detta en tickande bomb, säger säger John Pontex, en av författarna till rapporten.

– För de få kristna som finns kvar där börjar tiden rinna ut, konstaterar han, enligt premier.org.uk.

Skifta fokus

Rapporten stryker under det som redan tidigare sagts många gånger. Att det är hög tid att sätta strålkastarljuset på frågan om kristna som förföljs runt om i världen.

"I en tid då mycket fokus hamnar på kön, etnicitet och sexualitet är det anmärkningsvärt att så lite ljus hamnar på kristnas situation," hävdas det i rapporten.

Hur många kristna som förföljs för sin övertygelse är det svårt att veta. Men studien tyder på att det antal som dödas för sin tro är färre under perioden, jämfört med tidigare.

Aid to the Church in Need (ACN) arbetar i 140 länder runt om i världen, varav många länder som sällan finns med i den dagliga nyhetsrapporteringen.

Här finns hela rapporten.

]]>
1.1043688 Thomas Manfredh Sat, 21 Oct 2017 06:44:00 +0000
<![CDATA[Fyra personer som vill få igenom förslag på KD:s riksting]]> http://www.dagen.se/nyheter/fyra-personer-som-vill-fa-igenom-forslag-pa-kd-s-riksting-1.1043471
Tore Sowell, suppleant i styrelsen i partiavdelningen i Härnösand.

Har motionerat om att flytta svenska ambassaden i Israel till Jerusalem.

Varför?

– För att Jerusalem är huvudstaden i Israel och administrativt centrum, så det är självklart att vi ska ha ambassaden där. Jag tror att många tvekar om att flytta ambassaden för det kan vara känsligt från arabisk sida. Det kan också vara ett sätt att utöva påtryckningar på parterna. Men det här handlar om relationerna mellan Sverige och Israel och då är det både rätt och rimligt att flytta ambassaden.

Är du nöjd med svaret från partistyrelsen, som anser motionen vara besvarad då KD på sikt vill flytta ambassaden?

– Nej, jag tycker att vi inte alltid ska ta strategiska hänsyn, utan vi måste stå upp för vad som är rätt även om det är obekvämt.

Birgitta Sacrédeus, oppositionsråd i Landstinget Dalarna.

Du har motionerat om att förbjuda heltäckande slöja. Varför?

– Därför att den här frågan kommer förr eller senare att ställas på sin spets, till slut måste man ta ställning. Då är det lika bra att man har en värderingsmässig grund att stå på.

– Sverige lyfter i alla sam­manhang fram jämställdhet, att kvinnor ska få vara med på jämställda villkor i det offentliga rummet. I ett öppet demokratiskt samhälle, krävs det då att man visar sitt ansikte.

Är du förvånad att du får avslag?

– Ja, utifrån motiveringen. Det är inte bara jag som står bakom det här, utan hela den kristdemokratiska rörelsen i Europa, EPP. KDU driver också den här frågan, mitt partidistrikt i Dalarna står bakom mig. Det här hör till framtiden, och då kanske vi kan få vara först.

Maria Hansson, talesperson för Öppna kristdemokrater, bosatt i Söderhamn.

Har motionerat om skadestånd till transsexuella som tvångssteriliserats.

Varför?

– I många år har staten berövat personer möjligheten att få egna biologiska barn. Vi har förstört livet för många människor.

– KD satt inte i riksdagen när lagen om tvångssterilisering infördes, men vi som parti har varit en bromskloss och var sist att ändra inställning. Samtidigt har inget annat parti tänkt igenom det här så mycket.

Är du förvånad över att partistyrelsen säger ja till förslaget?

– Nej, för jag har sett utvecklingen i partiet. Däremot är jag mycket förvånad av motiveringen från partistyrelsen, vilken kunskap de har.

Kommer motionen att gå igenom?

– Jag tror det. När vi skickade vidare motionen från partidistriktet var det enhälligt.

Maria Nordberg, sitter i kommunfullmäktige i Örnsköldsvik.

Har tillsammans med kolleger motionerat om samvetsfrihet.

Varför?

– Vi vill att samvetsfrihet ska finnas i svensk lagstiftning, inte att man ska komma överens med arbetsgivaren, som vårt parti står för nu.

– 21 av 25 länder i Europa som har aborträtt har också samvetsfrihet inskrivet i sin lagstiftning. Vi ser att aborträtten inte hotas för att man inför samvetsfrihet. Flera svenska barnmorskor har även flyttat till Norge, eftersom samvetsfrihet finns där.

– Jag tycker det här är en viktig etisk fråga. Vi lär våra barn hur viktigt det är med samvetets röst. Varje lärare försöker anknyta till elevens samvete för att bygga goda värderingar. Men plötsligt ska man bara köra över samvetets röst.

Kan motionen gå igenom?

– Det kan den göra.

]]>
1.1043471 Jacob Zetterman Fri, 20 Oct 2017 13:30:00 +0000
<![CDATA[Hundratals pingstledare träffas i Umeå]]> http://www.dagen.se/nyheter/hundratals-pingstledare-traffas-i-umea-1.1043456
Ledarträffen är den första av tre som kommer att hållas i olika delar av landet under de kommande veckorna. Fler än 500 personer från norra Sverige är anmälda till träffen i Umeå.

– Det finns en positiv anda, vi är jätteglada att det finns ett stort intresse att vara med och det är alltid en glädje att träffa ansvariga människor som bär i sina församlingar, det ligger en väldig uppmuntran i det, säger Daniel Alm, föreståndare för Pingst FFS, till Världen idag.

Sju huvudspår

Daniel Alm leder förmiddagens pass som är gemensamt för alla deltagare. Efter lunch kan pingstledarna välja mellan olika huvudspår och seminarier.

Enligt informationen på pingst.se/ledare finns det sju huvudspår: Gudstjänst, nästa generation, omsorg, ledarskap, nya människor, mission samt lärjungaskap.

Uppdraget att vara församling

Under november kommer regionala ledardagar även att arrangeras i Västerås och Jönköping. Där kommer talarna för huvudspåren i Umeå att medverka medan seminarietalarna vid de tre tillfällena beskrivs som "lokala guldkorn" på pingst.se/ledare.

Daniel Alm kommer att tala om uppdraget att vara församling.

– Med de utmaningar vi står inför i samhället, med egoism och girighet, så står kyrkan där som det alternativa samhället, säger han till Världen idag.

]]>
1.1043456 Johannes Ottestig Fri, 20 Oct 2017 13:05:00 +0000
<![CDATA[Busch Thor till Åkesson: "Gör upp med ditt eget parti i stället"]]> http://www.dagen.se/nyheter/busch-thor-till-akesson-gor-upp-med-ditt-eget-parti-i-stallet-1.1043718
KD måste göra upp med sin egen nazistiska förflutna. Det menade Jimmie Åkesson, då han till Dagen förklarade varför han påstod att partiet delvis grundats av nazister. Något som flera kristdemokrater å det starkaste tillbakavisar, inte minst den tidigare partiledaren Alf Svensson som krävt en offentlig ursäkt.

När Ebba Busch Thor får frågan om partiet inte gjort upp med sitt förflutna, då Dagen träffar henne på partiets riksting i Uppsala, svarar hon med ett uppgivet minspel som tydligt signalerar hur fånigt hon tycker frågeställningen är.

– Det blir väl svårt att skriva ned den här minen, säger hon sedan skämtsamt.

– Men det här tyder på att han är stressad. Kristdemokraterna skapades som en motreaktion mot kommunism och nazism. I stället för att fokusera på oss, kanske Jimmie Åkesson borde fokusera på sig själv och sitt eget parti.

SD-ledarens utspel om att KD delvis skulle ha skapats av nazister kom kort efter att han fick en rejäl utskällning i Agendas partiledarutfrågning, där Åkesson sträckte ut en hand och tyckte det var dags att samarbeta. Till svar fick han en rejäl uppsträckning av KD-ledaren.

– Ni är en skandalfabrik utan dess like, landade Ebba Busch Thors utskällning i.

KD-ledaren vill inte svara på om hon tror att Åkessons utspel handlar om att hämnas denna utskällning. Men:

– Det går inte att komma ifrån att SD med sina återupprepade skandaler visar att de inte har gjort upp med sitt förflutna. Partiledaren har inte koll på sitt parti. Det är grund nog att inte förhandla med dem, säger Ebba Busch Thor.

Varför är det viktigt för dig att nu markera så hårt mot SD?

– Jag tycker att jag gjort det vid upprepade tillfällen, exempelvis vid partiledardebatt förra hösten och när Decemberöverenskommelsen fälldes för två år sedan, säger Ebba Busch Thor.

]]>
1.1043718 Jacob Zetterman Fri, 20 Oct 2017 12:20:00 +0000
<![CDATA[KD: ”Vi vill ta ledartröjan i välfärdsfrågor”]]> http://www.dagen.se/nyheter/kd-vi-vill-ta-ledartrojan-i-valfardsfragor-1.1043423
Vård, polis, skola, familj, äldreomsorg och välfärdssatsningar i mängder. När Ebba Busch Thor i sitt öppningstal satte tonen på KD:s riksting var det tydligt hur hon och partiledningen vill profilera partiet. Det är de klassiska välfärdsfrågorna de vill lyfta fram, och senare även gå till val på.

– Vi vill ta ledartröjan i välfärdsfrågor, summerar Ebba Busch Thor inställningen på pressträffen strax efter talets slut.

Främst handlar det om vårdfrågor, där partiet har med sig en bred palett av förslag till rikstinget, bland annat med ökat ansvar för staten. Men även skolan, polisen och familjen ska få plats, och i Ebba Busch Thors retorik ramas allt in med KD:s slogan "välfärdslöftet", som ska kontrasteras mot regeringens välfärdssvek.

Konflikter i fokus

Men inför rikstinget har det inte bara handlat om välfärdsfrågor, utan det har blåst upp några konflikter som kommer att kulminera under helgen. En sådan fråga är om Lars Adaktusson eller Emma Henriksson ska bli andra vice ordförande, en fråga det ska röstas om på lördag morgon. Och det är en personstrid som medier gärna förstorrar upp, medan partiledaren själv vill tona ned.

– Det här är två goda kristdemokrater som jag samarbetar med. Vem som är andra vice ordförande avgör inte vilka frågor som vi går till val på, säger Ebba Busch Thor.

Hon poängterar också att oavsett vem som vinner maktkampen kommer båda sitta kvar i partiets verkställande utskott.

Men långtifrån alla kristdemokrater har grävt ned stridsyxan, och framförallt kampanjas det för att Lars Adaktusson ska få plats i presidiet.

Migrationsfrågan viktig

En annan konfliktfråga är migrationen, där bland annat KDU driver på för ett kvotflyktingsystem, i likhet med det beslut Moderaterna nyligen beslutade om. Där vill partiledningen bromsa, och mycket tyder på att de har en majoritet med sig i det. Men:

– Vi ska inte gå tillbaka till en migrationspolitik vi hade 2015, säger Ebba Busch Thor.

Däremot vill hon att partiet jobbar för generösa regler för exempelvis familjeförening. Men asylrätten är inget hon vill tumma på.

Samtidigt, att migrationsfrågan är känslig i partiet märktes kanske tydligast då partiledaren helt undvek den under sitt inledande tal, som mest handlade om det som de flesta verkar slut upp bakom.

Var hamnar fokus

– Tyvärr är det ingen vild gissning att många kommer att prata om striden i presidiet och migrationsfrågor, där vi inte kommer att komma överens, säger Johan Arenius, från Örebro, tidigare ordförande i Equmenia.

Risken är, menar han, att partiet kanske inte når ut med de frågor man vill lyfta, och syftar då på välfärdsfrågor generellt, men främst på den ambitiösa vårdpropositionen som partiet vill driva igenom.

Riksdagsledamoten och veteranen Tuve Skånberg är inne på en liknande linje, att det viktiga med rikstinget är att komma överens och att forma goda förutsättningar inför valet.

– Vi ska visa att vi är ett så regeringsdugligt alternativ som möjligt, säger han.

Den kristna frågan

Rikstinget hålls i Uppsala, Ebba Busch Thors hemmastad, och pågår fram till söndag. Hon fick stående ovationer av partivännerna för sitt öppningstal, där hon i slutet även kom in på frågan som återkommer då och då i kristdemokratiska sammanhang; är det här ett parti enbart för kristna.

– Till alla de som är kristdemokrater i hjärta och värderingar men inte vet om de är välkomna i partiet skulle jag vilja säga: Jag är kristen men det behöver inte du vara. Vi är ett parti byggt på kristna värden, det är därför vi kallas Kristdemokraterna, svarade Ebba Busch Thor i sitt tal.

– Det handlar om alla människors okränkbara värde, att det är skillnad på rätt och fel, och att vi har ett ansvar för vår nästa.

]]>
1.1043423 Jacob Zetterman Fri, 20 Oct 2017 11:55:00 +0000
<![CDATA[Fallande stenblock dödade turist i italiensk kyrka]]> http://www.dagen.se/nyheter/fallande-stenblock-dodade-turist-i-italiensk-kyrka-1.1043259
Heliga korsets basilika, där renässansmästaren Michelangelo är begravd, stängdes av polisen efter olyckan, meddelar en talesman för den nationella räddningstjänsten till nyhetsbyrån Reuters.

Den fyrkantiga stenen, som var omkring 15 centimeter i diameter, föll från en höjd av cirka 20 meter, meddelar en chef vid Florens konstnärliga arv.

Flera kända personer är begravda i kyrkan

Utöver Michelangelos grav innehåller Heliga korsets basilika gravarna till andra kända italienska historiska personligheter, inklusive forskaren Galileo Galilei och filosofen och författaren Niccolo Machiavelli.

Irene Sanesi, chef för den organisation som driver kyrkan, säger till Reuters att hon är förkrossad över händelsen.

Fortlöpande underhåll

Hon berättar att underhåll och restaurering av kyrkan har genomförts fortlöpande de senaste åren med hjälp av italienska myndigheter.

– Det är därför vi är helt överväldigade och förvånade över det som har hänt, säger hon och tillägger att hon inte vet när kyrkan kommer att öppnas igen.

]]>
1.1043259 Johannes Ottestig Fri, 20 Oct 2017 09:30:00 +0000
<![CDATA[Elida utsatt för stöld i spansk hamn]]> http://www.dagen.se/nyheter/elida-utsatt-for-stold-i-spansk-hamn-1.1043224
Besättningen på Elida upptäckte den fräcka stölden tidigt på torsdagsmorgonen när de vaknade i La Línea, på gränsen till Gibraltar.

"Tamparna var avskurna och när Stefan (Abrahamsson) simmat in (vi ligger för ankar) till marinan för att polisanmäla och få hjälp fick vi veta att det rör sig om en liga här nere just nu som specialiserat sig på just sånt här. Polisen säger att vi aldrig kommer att få se den igen", skriver de på Instagram.

Hårt slag ekonomiskt

Den stulna RIB-båten köptes in i somras och för Elidas besättning innebär stölden ett hårt slag rent ekonomiskt. Eftersom Elida räknas som ett passagerarfartyg måste de ha en så kallad Solas-klassad RIB, vilket medför en stor kostnad vid införskaffandet.

Men stölden får även praktiska konsekvenser.

"Den är oerhört viktig för att verksamheten ska fungera!", skriver Elida på Instagram och nämner en rad användningsområden.

"Svårt att klara oss utan den"

"Till exempel är den vår bogpropeller vid tilläggningar i svåra hamnar eller i hårt väder, vi har den till att skjutsa såväl oss själva som konfirmander och gäster in och ut i hamnar när vi ligger för ankar (väldigt mycket här i Spanien, dessutom), som badbåt när vi är längre ut på havet, vi fraktar maten ut till båten o den – ja, utan den är det riktigt svårt och osmidigt att leva livet på Elida långt borta från hemmahamn!"

Skepparen Stefan Abrahamsson skriver i ett sms till Dagen att Elida just har avslutat en musikturné och att de nu inväntar konfirmander.

]]>
1.1043224 Johannes Ottestig Fri, 20 Oct 2017 08:35:00 +0000
<![CDATA[Joel Halldorf: Vem drömmer om muslimer i Sverige?]]> http://www.dagen.se/ledare/joel-halldorf-vem-drommer-om-muslimer-i-sverige-1.1042939
”Ingen utom Daesh drömmer om oss”, suckar Isra i Johannes Anyurus roman ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar”. Orden fångar en känsla som tyvärr är allt för vanlig bland muslimer i dag. Fanatikernas visioner må vara mörka, men de har åtminstone visioner. Men vem drömmer ljusa drömmar om muslimernas plats i det svenska samhället?

Extremhögerns vision är ett Sverige helt utan muslimer, och även om de flesta tar avstånd från denna dröm så ligger de så kallat progressiva i en mening inte långt efter. De vill ha kvar människorna, men är ambivalenta till deras religiösa identitet: ”Ge dem lite tid”, säger de när vi hör om kulturkrockar eller andra problem, ”Om ett par generationer är de precis som vi.”

Våga tänk tanken: Muslimerna är för det svenska samhället vad frikyrkorna var för 1800-talets Sverige – en avvikande religiös minoritet som anses hota samhällsfriden.

Frälsningsarmén provocerade med sina uniformer, baptisterna med sin vägran att döpa barn och pingstvännerna med sina högljudda möten. Kristendom och islam är givetvis olika religioner, men ur ett samhällsperspektiv finns paralleller till dagens kritik av muslimers kläder, barnuppfostran och minaretsutrop.

Den delade erfarenheten av att vara minoritet i ett enhetssamhälle gör det naturligt att som frikyrklig försvara muslimers rätt till sin religion – precis som det var självklart för 1800-talets baptister att försvara katolikers religionsfrihet, trots att man inte höll med dem.

Faktum är att frikyrkornas erfarenheter rymmer lärdomar för såväl muslimer som det svenska majoritetssamhället. Frikyrkorna har kommit in i samhället genom ett starkt samhällsengagemang och tack vare representanter som förmått förklara tron. Även de som tyckte att frimicklarna var ett gäng märkliga typer tog intryck av det sociala engagemanget. Och såväl Waldenström som Lewi Pethrus kunde imponera på journalister med klara redogörelser för sin tro.

Den mångfacetterade muslimska minoritet som finns i Sverige i dag behöver börja med att söka resurser inom sin tradition för att leva som minoritet.

Som Eli Göndör konstaterar i sin högaktuella bok ”Religionskollision” (Timbro) är det svårare för grupper som är vana att vara i majoritet att finna sig till rätta som minoritet. Denna faktor kan vara viktigare för integrationsprocessen än vilken religiös tradition man tillhör. Grupper som vant sig vid att leva som minoritet utvecklar en kompetens för det, medan grupper vana att vara i majoritet tenderar söka en dominansposition – det gäller oavsett om man är kristen, muslim eller sekulär svensk.

Det är också angeläget att det träder fram, och att medierna fångar upp, ledare som klart och enkelt kan förklara muslimska sedvänjor. Tyvärr tar en del intellektuella muslimer sin tillflykt till ett postkolonialt språkbruk där svaret på frågan ”Varför bär ni slöja?” blir ”Det är vår rätt att bära slöja – och att ens ställa frågan är uttryck för strukturell rasism.” Det är dålig pedagogik. De flesta människor är inte rasister, men däremot är de nyfikna. De vill förstå, men kan bara göra det med hjälp av tydliga förklaringar, också av känsliga ämnen. Det postkoloniala linguat kan möjligen ge poäng på akademiska seminarier, men är till ingen nytta i den svenska offentligheten.

Politiskt är det nödvändigt att erbjuda vägar för muslimer att engagera sig i samhället som muslimer – men för att ge bidrag till helheten.

Sådant engagemang skapar kontaktytor mot omgivningen, genererar välvilja, och ger också en möjlighet för minoriteten att se sig som en del av samhället. Den förbudsiver mot religiösa symboler som vi ser i dag, inte minst från de så kallade Liberalerna, är olycksbådande. Det riskerar att skapa en defensiv och sluten motståndsidentitet, vilket göder de destruktiva krafterna inom islam. Det kan också, som Göndör är inne på i sin bok, vara värt att se över den politik som ser upprätthållandet av separata identiteter som något gott i sig. Denna får dock inte ersättas av politiska försök att strömlinjeforma, utan vad som bör uppmuntras är i stället interaktion och ett gemensamt samhällsansvar.

I slutändan kan drömmen om muslimers plats i och bidrag till det svenska samhället bara få konturer hos svenska muslimer. Vad politiken och samhället i övrigt kan göra är att ge muslimer utrymme att leva och möjlighet att bidra. Inte som privata existenser, genom acceptans av klädedräkter och hälsningsseder, utan institutionellt, genom rätten att bygga moskéer, driva skolor, skapa kultur och på andra sätt bidra till det gemensamma goda.

]]>
1.1042939 Joel Halldorf Fri, 20 Oct 2017 01:15:00 +0000
<![CDATA[Lär av Stalin – bli kvar i FN]]> http://www.dagen.se/debatt/lar-av-stalin-bli-kvar-i-fn-1.1042720
Unesco blir allt mer symbolen för de problem som FN brottas med och den förändring som världssamfundet är i behov av. Trots att detta FN-organ hanterar frågor som utbildning, vetenskap och kultur har Unesco blivit en arena för den konflikt som går rakt igenom FN. Sveriges position är dessvärre inte given.

Förra veckans amerikanska beslut att lämna Unesco motiveras med hur institutionen har behandlat den judiska staten. Det finns så många exempel som ger skäl för ställnings­tagandet att den amerikanska­ reaktionen kan ses som framprovocerad. Därför är det logiskt att beslutet snabbt följdes av ett likalydande israeliskt besked.

När hutlösa angrepp på staten Israel blir auktoriserade med världssamfundets sigill är det mer än bekymmersamt. Det är ett problem som är större än antalet länder som antingen vägrar erkänna den judiska staten eller saknar diplomatiska förbindelser med Israel. Trots allt är det en relativt begränsat mängd stater där hatet mot Israel tillåts styra hur atleter uppträder mot varandra vid idrottsevenemang. För nog är det befängt att vägra ta israeler i hand eller hindra dem från att samåka i den buss som två länder blivit tilldelade.

Men egentligen är detta beteende inte så annorlunda ett politiskt beslut att vägra delta i en flygövning för fredsbevarande insats, enbart på grund av Israels medverkan. Just detta gjorde Sveriges socialdemokratiska regering våren 2006. Och det är samma förhållningssätt som upprepades tio år senare då Sverige förra året röstade för en resolution i Unesco som förnekar Israels band till Tempelberget och Västra muren.

Det är mot denna sorts intoleranta inställning som USA nu demonstrerar. Förvisso är protestformen inte ny, USA valde att lämna Unesco år 1984 på grund av att FN-organet ansågs favorisera Sovjetunionen. Det var först under George W Bush som USA återtog sin plats för 15 år sedan.

Det som hände 1984 och det som nu sker i Unesco är i sak detsamma. Tidigare i år protesterade USA dessutom mot hur FN:s råd för mänskliga rättigheter arbetar med att enögt anmärka på Israel. Mer än något annat land i världen. Denna inriktning i rådet har även fått kritik från tidigare FN-chefen Ban Ki-moon eftersom rådet för mänskliga rättigheter varit pinsamt sparsam eller rentav tyst i fördömandet av fruktansvärda övergrepp som sker i flera av rådets medlemsstater.

Detta visar på problemet i FN-kroppen. Demokratiskt tvivel­aktiga stater lierar sig med arabländer och diktaturer kring en agenda som undergräver trovärdigheten och legitimiteten för världssamfundet. Det som förenar dem är att de kan hålla varandra om ryggen. Det som förvånar är att Sverige ibland röstar med denna grupp eller är oförmögen att ta ställning mot den.

Om USA skulle få fler länder att lämna Unesco skulle det i förlängningen tvinga fram en omprövning av FN-systemet. Och en förändring är nödvändig. Frågan är under vilka former den kan ske.

Risken med utträden är att de skulle tas som angrepp på världssamfundet som sådant, särskilt om retoriken mot FN är allmänt kritisk. Det skulle även kunna sporra andra till att lämna när besluten inte går deras väg.

När Sovjetunionen under Josef Stalins ledning valde att bojkotta FN blev resultatet att säkerhetsrådet 1950 kunde rösta för att världssamfundet skulle gå i försvarskrig mot Nordkorea. Beslutet kunde ha stoppats med Sovjetunionens veto. Resultatet blev att 16 FN-länder skickade trupper och ytterligare 41 länder gav bistånd till Sydkorea. Stalin lärde sig en läxa.

Vi ser nu världens största flyktingkris med över 65 miljoner människor på flykt. En omfattande svält i östra Afrika där mer än 20 miljoner människor är i akut matbrist och i det krigsdrabbade Jemen är 17 av 28 miljoner invånare i hungersnöd. Listan på humanitär nöd kan göras längre. Därtill står vi med ett uppskruvat säkerhetspolitiskt läge på flera håll runt vår jord. Nog behövs FN.

Samtidigt visar dessa krishärdar på behovet av förändringar i FN. Det är inget annat än skam att Syriens diktator skyddats av ryska och kinesiska veton. Allt medan regimen kunnat fortsätta med giftgasattacker mot civilbefolkningen.

USA agerar demonstrativt med utträdet ur Unesco. Men för en månad sedan kom Donald Trump med en mild uppmaning till länder att stödja FN-chefen António Guterres­ i att ”inleda en effektiv och meningsfull reform” av FN. Det skedde en dag före Trumps anförande till generalförsamlingen. Har vi hört Margot Wallström kommentera inviten? Eller är Wallström så upptagen med att finna flisan i Trumps öga, att hon inte ser eller har tid till något annat?

Det finns inget perfekt land och världssamfundet kommer aldrig bli bättre än de länder som utgör det. Men det är demokratierna som måste ta kommandot. Med en svensk plats i säkerhetsrådet bör tillfället utnyttjas. Vad vill våra politiker?

Marcus Jonsson, ledamot idé­institutet Civitas, fd chefredaktör Poletik

]]>
1.1042720 Marcus Jonsson Fri, 20 Oct 2017 01:05:00 +0000
<![CDATA[Christine Caine kämpar mot vår tids slaveri]]> http://www.dagen.se/livsstil/christine-caine-kampar-mot-var-tids-slaveri-1.1042764
Oslo. Hon kallar sig Hillsongs mormor, 51-åringen som blev frälst när den världsomspännande kyrkan låg i startgroparna i Australien för 31 år sedan. Men även om Christine Caines ålder ligger över genomsnittet i Hillsongrörelsen, kan tempot och tidsplanen få många yngre att tappa andan. Hon säger själv att hon har tre sätt att prata på: Lite fort, fort och kontinuerligt. Och det är kanske en fördel för hon har mycket att tala om.

Hon har läckert nagellack, vackra ringar, stilig svart kavaj och solbränna från Kalifornien där hon, maken Nick och deras två döttrar bor efter att ha flyttat från Australien för några år sedan.

För skandinaver med en inbyggd skepsis mot amerikansk framgångsteologi är det lätt att placera Caine i ett fack där hon inte hör hemma. Hennes förkunnelse handlar inte om att bli frälst från allt som är jobbigt och svårt, men om en Jesus som arbetar på djupet av människors själar så att de ska kunna fullgöra det uppdrag de är satta på jorden för. Det är det hon själv har upplevt och det är det hon delar överallt där hon förkunnar.

Hon är den oönskade marginaliserade flickan som blev sexuellt utnyttjad i tolv år som barn. Hon väckte upp i en kommunal bostad i en av de fattigaste kommunerna i Australien och mobbades därför att hennes föräldrar var grekiska immigranter. Hon märkte att hon ändå klarade sig bra i skolan men toppbetygen var inget­ som gjorde hennes föräldrar nöjda. Som grekisk flicka skulle hennes mål i livt vara att gifta sig tidigt och få många barn. Smarta flickor var inte attraktiva.

När barndomen övergick i ungdom var hon redan en ödelagd människa, full av bitterhet och vrede, inte därför att hon hade gjort så mycket tokigt men därför att andra hade pådyvlat henne skuld och skam. Just skam är temat i hennes senaste bok, den mest personliga hon har skrivit. Den är skriven till människor som lever i skam. Många kristna blir arga på sig själva när de inte klarar att lägga onda upplevelser bakom sig, hävdar Caine. Hon vill att de ska förstå att Gud arbetar med dem.

– Jag är 51 år gammal, leder en världsomspännande organisation och reser över hela jorden men på senaste tiden har den helige Ande satt sitt ljus på ett område i mitt hjärta som behöver djupare helande. Jag har en kristen rådgivare som hjälper mig att jobba mig igenom trauman från mitt förflutna, säger hon.

Caine är medievan. Hon håller sig hela tiden på rätt sida och går aldrig över gränsen mellan det personliga och det privata. Hon delar med sig av sitt eget liv men inte konkreta detaljer om sig själv eller familjen. Hon döljer inte att hennes minnen fortfarande är en utmaning. Hon har dock upplevt att få större uppgifter efter hand när hon upplevt helande på olika områden. Men det betyder inte att lösningen är att sitta och vänta på ett inre helande.

– Om jag skulle vänta tills jag var färdigt helad skulle jag aldrig få göra det jag gör i dag.

Runt om i världen möter hon kristna som vill ta på sig stora uppgifter som som inte är villiga att gå igenom helandeprocessen som krävs. Själv började hon med att leda en grupp på 15 ungdomar i kyrkan.

– Hur stort inflytande vi får ha i världen hänger samman med hur mycket vi låter Gud jobba med vårt hjärta. Ledare kan frestas till att låta som om de är bättre än vad de är men det är destruktivt. Människor känner igen sig i andras svagheter, inte i deras styrkor. Jag tror att det hjälper andra att också jag har några kamper att utkämpa.

Caine menar att Jesus helar på djupet för att hon ska kunna gå in i nya uppgifter i framtiden. Upplevelserna och minnena från barndomen försvinner inte omedelbart bara genom förbön. Professionella kristna människor med kompetens på områden som rör barndom och traumatiska upplevelser har varit viktiga i hennes helande.

– Bara Jesus kan hela men kärleksfulla människor har hjälpt mit i processen. Trauman och smärtor skadar själen. Många kristna förstår inte att själen kan ha blivit så svårt skadad att vi måste använda hela livet till helande och utveckling.

Hur ser du på terapi?

– Jag tror på terapi, men jag tror på en bibelbaserad, andefylld kristen terapi. Om man avlägsnar psykologin från Bibeln hamnar man i sekulär humanism och det tror jag inte kan hjälpa människors själar.

Hon har själv erfarit att nya utmaningar uppstår i nya situationer. När hon skulle gifta sig mötte hon utmaningar som hon inte hade som singel. Med ett förflutet med missbruk var det svårt att leva i ett intimt förhållande. När hon som 35-åring blev gravid för första gången fördes hon in i en helandeprocess i förhållande till sin biologiska mor. Tre år tidigare hade hon fått veta att de hon hade kallat mamma och pappa inte var hennes biologiska föräldrar. Som nyfödd blev hon lämnad på sjukhuset, oönskad och utan namn. Hon var nummer 2 508 år 1966. Ett nummer i ett dokument. Åtta år senare upptäckte hon att hon inte var ensam. 27 miljoner människor i världen är också bara ett nummer i statistiken, en statistik som hon inte anade att den fanns.

– Jag var på väg till en kvinno­konferens i Thessaloniki. Jag väntade på bagaget på flygplatsen, och du vet, grekerna, jag fick vänta och vänta. De gick och drack kaffe, åt lite fetaost och såg färdigt fotbollsmatchen in­nan de fick ut bagaget på bandet, säger hon och ler för att sedan bli allvarlig igen.

På flygplatsen fanns plakat med bilder på kvinnor och barn. Alla var saknade och pastorerna­ berättade att människorna på bilderna var offer för människohandel.

– Jag fick höra att det var det snabbast växande brottet i världen och jag blev helt vansinnig, säger hon, med bestämd röst och intensiv blick.

Christine Caine visste inte att slaveri fortfarande existerade och hon la särskilt märke till en av bilderna. Hon hade just fött sin yngsta dotter, Sophia, och flickan på bilden hade samma namn som hennes nyfödda.

– I det ögonblicket gick jag från att se till att verkligen förstå vad som försiggick. Det ändrade sig från att vara ett barn i största allmänhet till att bli min dotter och jag visste att jag inte kunde vända bort blicken. Jag började gråta och jag kunde inte sova. En natt vaknade jag och var genomblöt av svett. Jag hörde människor som skrek och jag ropade: Vi kommer och hjälper er!

Caine gjorde det hon alltid gör när viktiga beslut ska fattas, hon gick till sin pastor. Det blev starten på A21, en internationell organisation som jobbar med att avslöja människohandel och befria människor.

– Sådant händer inte ofta med mig men jag visste direkt att det var den helige Ande.

Ane-Marthe Hop-Hansen, Korset Seier

Översättning: Elisabeth Sandlund

]]>
1.1042764 Fri, 20 Oct 2017 01:05:00 +0000
<![CDATA[Kristna värderingar kan ge bättre kvinnosyn]]> http://www.dagen.se/livsstil/kristna-varderingar-kan-ge-battre-kvinnosyn-1.1042897
Simon Simonsson och Mattias Ottestig är båda män, pappor och ledare för kristna ungdomsrörelser i sammanhang som domineras av unga killar. Mattias Ottestig är genalsekreterare för Krik, kristen idrottskontakt medan Simon Simonsson är grundare för det kristna gamingnätverket Xpel som arrangerar välbesökta dataspelsläger med kristen profil.

Båda har de noterat #MeToo-hashtaggen och debatten kring mäns övergrepp mot kvinnor. Och båda har även funderat kring hur de i sina respektive sammanhang kan arbeta mer med att plantera sunda attityder och värderingar i miljöer som inte sällan domineras av machokultur och en tvivelaktig kvinnosyn.

– Jag har ju själv väldigt många års erfarenhet från fotbollen och har tillbringat otaliga timmar i den miljön, och vet hur den kan vara, konstaterar Mattias Ottestig.

– I Krik vill vi uppmuntra idrottande barn och ungdomar att våga ta med sin kristna tro in i laget, omklädningsrummet och idrottsmiljön. På det sättet tänker jag att vi är med och bidrar även när det gäller detta med kvinnosyn, men självklart finns det så mycket mer att göra. Kanske är det här en nödvändig påminnelse.

Skulle du säga att kvinnosynen är ett problem i många svenska omklädningsrum?

– Absolut, jag brukar säga att det sitter i väggarna. Jag har bytt klubbar flera gånger och det kan se olika ut, men många gånger är det en negativ kvinnosyn som odlas. En macho­kultur precis som i många andra sammanhang med manlig dominans. Inom Krik är vi stolta över att en stor del av våra deltagare är tjejer, säger Mattias Ottestig.

Hur ser den här negativa kvinnosynen du beskriver ut?

– Språkbruket. Ett slags upphöjande av mansrollen som ägande och som någon som kan ta sig friheter. Här är det viktigt att vi som kristna tar ansvar och vågar gå in med rak rygg och påverka de här sammanhangen med goda värderingar, säger han.

Gamingkultur med tveksam kvinnosyn

Simon Simonsson beskriver också sitt sammanhang, gamingkulturen, som en miljö där en tveksam kvinnosyn kan få fäste.

– Absolut. Det finns många så kallade ”Basementdwellers” inom gamingkulturen, alltså folk som sitter hemma i sin källare och spelar hela dagarna och de lever i riskzonen för att få en dålig kvinnosyn. Dels så finns frestelsen med porrsajter ett par klick bort och dels kan det vara väldigt isolerande att sitta själv och spela. Vilket kan göra att man inte får några naturliga relationer till tjejer.

Samtidigt menar Simon Simonsson att mycket positivt hänt inom gamingkulturen när det kommer till medvetenheten om genusfrågor.

– Det känns som att gamingkulturen är på väg mot en schysstare aproach. Exempelvis så finns det i dag ett spel som heter Overwatch och är ett av världens största onlinespel i sin genre och där har man verkligen jobbat med karaktärerna och jag märker att killarna jag träffar lika gärna väljer de kvinnliga karaktärerna som de manliga.

Hur arbetar ni på era läger för att försöka ge deltagarna sunda värderingar och en vettig syn på tjejer?

– Vi har, som många andra som arbetar med gamers problemet att oerhört få tjejer är engagerade. Det kanske går 50 killar på en tjej. Men under våra läger lyfter vi absolut fram de här frågorna i undervisning och predikningar. Vi har också en tydlighet i lokalen medan folk sitter och spelar.

Man markerar direkt om någon exempelvis ropar ”hora” eller något annat nedsättande i besvikelse över att det går dåligt i spelet.

– Då markerar vi att vi inte vill höra sådant på våra läger och det har mottagits väldigt bra. Samma sak om vi hör liknande attityder på vår ”teamspeak-kanal”, där våra ungdomar kan spela online mellan lägren.

– Vi har ledare från lägret som är moderatorer inne på de här kanalerna och de kan gå in och säga ”Hörni, ni får jättegärna hänga här. Men vi vill inte höra sånt snack för det går emot allt vi står för”. Vi märker att det ger effekt. Ungdomarna har ett förtroende för oss som ledare och förebilder.

Simon Simonsson tror inte på förbud eller censur av spel. Snarare tror han på vuxen närvaro och samtal. I spelet GTA förekommer exempelvis en bitvis tveksam kvinnosyn, som Simonsson menar att man tar upp och problematiserar med deltagarna på Xpels läger.

– Jag tror mer på att ta diskussionen. Att prata med ungdomarna och ge möjligheten för diskussion i stället för att förbjuda, säger han.

Både Simon Simonsson och Mattias Ottestig har genom hashtagen #MeToo blivit mer medvetna om vad de kan göra i sina sammanhang för att arbeta för en sund kristen motkultur till övergrepp och negativ syn på kvinnor.

– Det ligger så mycket gott i de kristna grundvärderingarna. Jag tror absolut att idrotten kan ge församlingslivet mycket, men kyrkan och de kristna perspektiven har också mycket att ge in i idrottsvärlden, säger Mattias Ottestig.

Simon Simonsson håller med.

– Det här är ett problem att ta på allvar. Jag känner det själv nu när vi pratar om det. Vi kommer att ha ett läger om ett par veckor och jag ska nog passa på att undervisa lite om hur vi kan arbeta med den här frågan utifrån våra kristna värderingar, säger han.

]]>
1.1042897 Daniel Wistrand Fri, 20 Oct 2017 01:05:00 +0000
<![CDATA[Den stora matmissionen]]> http://www.dagen.se/dokument/den-stora-matmissionen-1.1042943
Läs hela texten: Här får maten en andra chans

]]>
1.1042943 Anna Bieniaszewski Sandberg Fri, 20 Oct 2017 01:05:00 +0000
<![CDATA[Påkostat historiemagasin – en spegel av samtiden]]> http://www.dagen.se/kultur/pakostat-historiemagasin-en-spegel-av-samtiden-1.1042837
”Världens

historia”

(Bonnier Publications International AS)

Den växande floden av historiska böcker och tidskrifter speglar också samtiden, även om det sällan skrivs läsaren på näsan. Så lyfts vår tids växande behov av att förstå religionsfrågor fram i tidskriften ”Världens historia”. Här försöker man också med historiens hjälp ge korrekta bilder av historiska skeenden som används som slagträ i den aktuella debatten.

”Världens historias” avdelning för religionshistoria kan nära nog mäta sig med den som behandlar andra världskriget, ett ämne som denna genre nu vältrar sig i. Tidningen beskriver till exempel judarnas historia på åtta välmatade sidor med hjälp av Bibeln, arkeologin och aktuell historieforskning. En text om vad ett helgon är spårar snabbt ur och gottar sig i allehanda avarter förutom en kort, saklig faktaruta. Ett snyggt uppslag om tänkaren Thomas av Aquino ger en informativ, men spretig, bild av en av kyrkohistoriens stora män.

Märkligt nog är inga artiklar i tidskriften signerade. Ett uttryck för självförtroende? ”Lita på oss, vi garanterar innehållet”? Denna tillit måste i så fall förvärvas över tid. Att veta vem som skrivit kan ibland vara avgörande för hur texten tas emot. De läs mer-rutor som avslutar varje större artikel ger dock en fingervisning om vilka källor man använt och i vilken forskartradition de står. Så bygger artikeln om judarnas historia tydligen på böcker av W. Dever och B. Groth

Layouten är överskådlig och lättläst. Bildmaterialet och grafiken är påkostad och genomtänkt och de långa texterna genombrutna av väl valda faktarutor.

]]>
1.1042837 Håkan Arenius Fri, 20 Oct 2017 01:00:00 +0000
<![CDATA[Kraften i tron]]> http://www.dagen.se/livsstil/kraften-i-tron-1.1042741
Gamla testamentet: Josua 2:1–15

Från Shit­tim sände Jo­sua, Nuns son, ut två män som spe­ja­re med upp­drag att se närma­re på lan­det och på Je­ri­ko. De gav sig i väg och kom till en sköka som het­te Rachav och låg över i hen­nes hus. Men när Je­ri­kos kung fick re­da på att is­ra­e­li­tis­ka män ha­de kom­mit om nat­ten för att ut­fors­ka lan­det sände han bud till Rachav: ”Skic­ka ut männen som kom till ditt hus, de är här för att ut­fors­ka lan­det.” Kvin­nan gömde de båda männen och sva­ra­de: ”Visst kom de hit till mig, men in­te vet jag var de var ifrån. När det blev mörkt och por­ten skul­le stäng­as gick de ut, men jag vet in­te vart de gick. Fort ef­ter dem, så hin­ner ni ifatt dem.” I själva ver­ket ha­de hon fört männen upp på ta­ket och dolt dem un­der lin­hal­men hon ha­de ut­bredd där. Kung­ens män tog upp jak­ten i rikt­ning mot Jor­dan, åt vadställe­na till, och när förföljar­na var ute stäng­des por­ten. In­nan männen lagt sig att so­va gick Rachav upp till dem på ta­ket. Hon sa­de: ”Jag vet att Her­ren har gett lan­det åt er, skräck för er har fal­lit över oss, och mo­det svi­ker al­la som bor i lan­det. Vi har ju hört hur Her­ren lät Sävha­vets vat­ten tor­ka bort inför er när ni drog ut ur Egyp­ten och hur ni gjor­de med de två amo­re­is­ka kung­ar­na på and­ra si­dan Jor­dan, Sichon och Og, som ni vig­de åt förin­tel­se. När vi fick höra det rann vårt mod bort, och vi kände oss maktlösa inför er. Ty Her­ren, er Gud, är Gud up­pe i him­len och ne­re på jor­den. Men nu har jag vi­sat god­het mot er, så svär vid Her­ren att ni skall vi­sa god­het mot min fa­milj. Ge mig ett tec­ken på er tro­het: låt min far, min mor, mi­na bröder och syst­rar och al­la de­ras anhöri­ga behålla li­vet och slip­pa dö.” Männen sva­ra­de: ”Vi bor­gar för er med våra liv, men du får in­te förråda oss! När Her­ren ger oss lan­det skall vi vi­sa dig god­het och tro­het.” Hon fi­ra­de ner männen från fönst­ret med ett rep, ty hen­nes hus låg i stads­mu­ren, hon bod­de in­ne i själva mu­ren.

Episteltext: Hebreerbrevet 11:29–33

I tro tåga­de fol­ket ge­nom Röda ha­vet som på tor­ra land, men när egyp­ter­na försökte dränk­tes de. Ge­nom tron föll Je­ri­kos mu­rar se­dan man ha­de gått runt dem i sju da­gar. Ge­nom tron und­gick skökan Rachav att dödas till­sam­mans med dem som vägra­de tro, ty hon ha­de ta­git emot spe­jar­na som vänner. Behöver jag säga mer? Ti­den räcker in­te till för att jag skall kun­na berätta om Gi­de­on, Barak, Simson och Jef­ta, om Da­vid och Samu­el och om pro­fe­ter­na. Ge­nom sin tro kun­de de be­seg­ra kung­a­ri­ken, utöva rättfärdig­het och få löfte­na upp­fyll­da. De kun­de täppa till le­jo­nens gap.

Evangelietext: Markusevangeliet 2:1–12

Några da­gar se­na­re kom han till­ba­ka till Ka­far­naum och det blev känt att han var hem­ma. Det sam­la­des så myc­ket folk att in­te ens plat­sen ut­anför dörren räck­te till läng­re, och han förkun­na­de or­det för dem. Då kom de dit med en lam som bars av fy­ra män. Ef­tersom de in­te kun­de kom­ma fram till Je­sus i träng­seln bröt de upp ta­ket ovanför ho­nom och fi­ra­de ner bädden med den la­me ge­nom öpp­ning­en. När Je­sus såg de­ras tro sa­de han till den la­me: ”Mitt barn, di­na syn­der är förlåtna.” Nu satt där några skriftlärda, och de tänk­te för sig själva: ”Hur kan han ta­la så? Han hädar ju. Vem kan förlåta syn­der ut­om Gud?” Je­sus förstod i sin an­de vad de tänk­te och sa­de till dem: ”Hur kan ni tänka så i era hjärtan? Vil­ket är lättast, att säga till den la­me: Di­na syn­der är förlåtna, el­ler att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? Men för att ni skall ve­ta att Människo­so­nen har makt att förlåta syn­der här på jor­den säger jag dig” – och nu ta­la­de han till den la­me – ”stig upp, ta din bädd och gå hem.” Och man­nen steg upp, tog ge­nast sin bädd och gick ut i al­las åsyn, så att de häpna­de och pri­sa­de Gud och sa­de: ”Ald­rig har vi sett något sådant!”

Nittonde söndagen efter trefaldighet Tema: Trons kraft

]]>
1.1042741 Fri, 20 Oct 2017 01:00:00 +0000
<![CDATA[Svenska kyrkan måste be om förlåtelse]]> http://www.dagen.se/debatt/svenska-kyrkan-maste-be-om-forlatelse-1.1042718
Det har funnits något öd­mjukt över reformations­minnet. Katolska kyrkan, kanske den mäktigaste kyrkan i världen, sträckte ut en hand och bad om förlåtelse för hur de behandlat lutheraner och reformatoriska kyrkor i historien. Lutheraner gjorde detsamma mot dem.

Det kan av många ses som något självklart och litet, men det är stort. Vi erkänner i och med det att något blivit fel. Inte att det aldrig behövt hända, bara att vägen det tog inte var en väg som var förenad med Kristi väg. Att vi sagt förlåt och fått förlåta är värt att fira. Men något skaver i mig.

Även om Katolska kyrkan i världen är en majoritetskyrka, så är hon det inte i Sverige. Här delar hon plats med pingstvänner, Equmeniakyrkan och Evangeliska frikyrkan. Här är det ingen tvekan om vilken kyrka som är i majoritet och står i maktposition – den Svenska kyrkan. Och som majoritetskyrka har vi ett och annat att be om ursäkt för speciellt när uppmärksammar reformationen. 

Vi fängslade baptister och förföljde de som samlats utan en av staten godkänd präst för bön och undervisning. Som lutheraner står vi i en tradition med blod på våra händer. Vi brände och mördade andra reformatoriska rörelser. Anabaptisterna (ett namn vi gav dem för att de inte delade vår dopsyn) var kanske den mest förföljda gruppen under reformationens tidevarv. Vi behöver officiellt be om förlåtelse, berätta om våra brott och visa på att vi vill göra vad vi kan för att försonas. 

Är vi villiga att släppa vår maktposition och tvätta våra syskons fötter? 

Självklart har även baptister och andra frikyrkliga ett och annat att ta itu med gentemot Svenska kyrkan, men det är inte vår sak att vara deras samvete. Låt oss lyssna på dem och höra vad vi kan göra för att ta vara på deras bidrag till Kristi kropp. Låt oss sedan lyfta fram även deras bidrag under detta och kommande år.

Snart når vi kulmen på vårt Luther-år. Har vi rannsakat oss och är redo att bekänna vad vi gjort och be om förlåtelse? Handdukar finns det gott om, dags och börja betjäna.

Tobias Elof Hadin, präst i EFS, Svenska kyrkan

]]>
1.1042718 Fri, 20 Oct 2017 01:00:00 +0000
Annons
Annons