Kommentarer till "Förtälj mig dina sorger"

Ny kommentar till "Förtälj mig dina sorger"

Sat, 11 Jul 2009 20:57:11 GMT

Det du tar upp är väl lite av väckelsekyrkans dilemma? För att kunna locka medlemmar/tiondegivare/frivilligarbetare så anpassar man budskapet till vad de närvarande (kyrkouppväxta?) vill höra. Om man satte mer fokus på trasighet och sårbarhet finns det ju stor risk att gåvogivande minskar och därmed löneutrymmet för de anställda predikanterna. De traditionella kyrkorna har här en fördel av att intäkterna på kort sikt inte påverkas av budskapet. Personligen ser jag en betydande potential i att ge budskapet mer fokus på trasighet, synd och förlåtelse, oavsett samfundstillhörighet.

Av: Peter T den 11:13:48

Ny kommentar till "Förtälj mig dina sorger"

Sat, 11 Jul 2009 20:57:11 GMT

Vi kan inte komma varandra nära om vi inte också delar det som är svårt. Samtidigt har jag nog längtat efter att få höra om hoppet också, särskilt när jag tyckt allt varit som allra värst. Då har kyrkans/församlingens tro burit mig, även om jag för stunden inte riktigt känt mig helt övertygad om skälen. Någon gång har jag inte orkat dela med mig av min smärta. Minns en prästkandidat som en gång frågade "Hur har du det nuförtiden?" och jag svarade "Det vill du inte veta". Han hade väl gått någon kurs i själavård och ville testa vad han lärt, men jag tyckte att han verkade för ung och oerfaren för att orka ta del av min berättelse - han skulle inte kunna "plocka ihop mig" efter att han hört den... God helg!

Av: Emma den 10:22:46

Ny kommentar till "Förtälj mig dina sorger"

Sat, 11 Jul 2009 20:57:11 GMT

Tack Mattias, för den här texten. Jag håller med dig och tror att det här verkligen är något vi behöver ta till oss. När vi delar vår svaghet, smärta och kamp blir nåden så mycket tydligare i vår gemenskap. Jag håller med dig om att det också måste få synas i det offentliga gudstjänstlivet.

Av: Jonas Melin den 08:46:42