Josef Gustafsson

Sydney, Hillsong, Kings Cross

Fri, 29 Jan 2010 11:01:30 GMT

(Rickard Alvarsson)

Okay, det var ett tag sedan, och det kommer väl inte bli så mycket mer med tanke på att man fått sparken här ifrån. Undra just varför dom vill byta ut mig som bloggare, hur mycket skada kan man egentligen göra med ett inlägg i månaden? Ne, jag skoja bara, det blir nog jätte bra med lite nytt blod här på Ikon, men jag kommer sakna min blogg, trots min ineffektivitet så har jag gillat att ha den. Kanske startar jag till och med en ny blogg och konkurerar med dom som tar min plats, vi får se..

Hur som helst så har jag flyttat till Sydney för att min fru ska plugga lite på Hillsong College; teologi och musik blir det för henne. Själv så fortsätter jag mina teologiska studier, en magisterexamen är det som står på tur och ämnet är Tros och Livsåskådningsvetenskap. Det säger kanske inte er så mycket och egentligen är det väl skit samma, jag ska i alla fall läsa Karl Barth och Dietrich Bonhoeffer den första perioden, det kanske är namn som några av er känner igen.

Utöver studier vet jag inte vad jag ska göra här men det löser sig nog. I helgen blev jag i alla fall erbjuden att få en ledarposition i en liten kyrka som finns i Kings Cross (Red light district) här i Sydney. Jag vet inte så mycket om vad det arbetet skulle innebära men de berättade att kyrkan i första hand riktar sig till unga människor med ganska tunga problem, jag skulle gissa droger, prostutition, osv. Jag sa att jag skulle tänka på saken men det verkar absolut intressant, ni får väl läsa på min nya blogg vad som händer med det…

Josef Out!

Gå ut i världen...

Sat, 05 Dec 2009 09:30:58 GMT

(Rickard Alvarsson)

När en människa bestämmer sig för att följa Jesus och bli en kristen för det med sig att livet förändras, istället för att följa denna världen väljer den som blivit kristen att lyssna till Gud och följa hans vilja. Genom att lyssna till Guds röst uppenbaras Sanningen för oss människor och vår uppgift i världen blir att i ord och gärning göra Guds Sanning känd för dem som ännu inte känner den. Jesus uppmanar sina efterföljare att i Andens kraft sprida evangeliet till jordens yttersta gräns och jag är övertygad om att den uppmaningen gäller för både dig och mig. Vi som är kristna är kallade till att dela med oss av vår tro, gör vi inte det skulle jag hävda att det är det mest egoistiska någon människa kan göra. Vi som funnit Sanningen i Kristus – vägen till en evig relation med vår Skapare och Herre – borde absolut dela med oss av den Sanning vi lärt känna, gör vi inte det anser jag att det är skäligt att fråga oss om vi verkligen känner Honom. För hur kan vi mena oss ha en relation med Jesus som är Vägen, Sanningen och Livet om vi förvägrar andra människor samma relation genom att vara tysta om vår egen? Rimligtvis bär alla kristna människor på en längtan efter att få dela med sig av evangeliet, jag tror att det är en effekt av att ha tagit emot det och förvandlats av det. Men ibland glömmer vi, ibland blir vi lata, ibland orkar vi inte och ibland vill vi inte. Livet innehåller ju så mycket mer än att berätta för andra om Jesus. Frågan är dock om någonting annat är viktigare? Jesus kallar oss till att älska Gud, det är det viktigaste, sedan säger han att vi ska älska våra medmänniskor men hur kan vi mena oss älska våra medmänniskor om vi inte i ord och gärning pekar mot den enda Vägen till evigt liv? Så när vi glömmer, blir lata, inte orkar eller inte vill vittna om vår tro så finns det bara en sak att göra, då måste vi förändra oss, eller snarare frambära oss själva som heliga offer till vår Far i himlen och låta oss förvandlas av honom.

Att vara ett vittne för Guds rike kan innebära att resa som missionär till ett avlägset land och predika för människor som aldrig tidigare hört evangeliet om Jesus Kristus. Många bär säkert på en sådan kallelse och längtar efter att få kasta sig ut i ett äventyrligt liv med målet att nå ut med evangeliet till jordens yttersta gräns. Men alla bär inte på en sådan kallelse; alla är inte menade att bege sig in i sydamerikas djungel eller till folken på den afrikanska steppen. Vissa är faktiskt menade att vara, leva och verka just där de befinner sig. Kanske är det till och med så att de flesta av oss som bor i Sverige är menade att leva här, jag ser det som ytterst rimligt att det är så. Men det betyder inte att vi som bor i Sverige inte är kallade till mission. Mission är inte något som är avsett för vissa kristna, mission är avsett för alla kristna, oavsett varifrån man kommer och vart man än bor. Att vara kristen innebär inte en väntan på att Gud på ett kraftfullt sätt ska berätta exakt vad vi ska göra i våra liv utan snarare är det så att Gud redan gett oss vissa uppmaningar i Bibeln och dessa uppmaningar kan vi följa där vi är just nu. Att visa kärlek till vår nästa, att ta hand om de fattiga och berätta om förlåtelsen i Kristus är fullt möjligt att göra i sin skola, på sitt jobb och bland sina vänner, och dessa är bara några av de saker Gud har kallat alla kristna till att göra. Jag tror att Gud ibland talar om väldigt tydligt för oss vad vi ska göra i livet, ett tydligt exempel är Paulus i Bibeln, men om du inte fått en sådan tydlig kallelse så tror jag att du är kallad till att fundera lite själv. Gud har gett dig olika egenskaper som du är extra bra på, använd de egenskaperna; Gud har gett dig fantasi, använd den; Gud har gett dig sitt Ord i Bibeln, läs det, ta till dig och dela med dig av det. Känner du dig för liten för uppgiften? Det är vi alla! Men Jesus kallar oss inte att leva på egen hand, han kallar oss att leva i Andens kraft och han kallar oss att leva och verka tillsammans med våra kristna bröder och systrar. På egen hand är vi alla för små för den uppgift Jesus gett oss men tillsammans kan vi i Andens kraft förändra världen så att Guds vilja kan ske här på jorden såsom i himlen.

Tro, rationalitet och Gud

Wed, 11 Nov 2009 16:09:11 GMT

(Rickard Alvarsson)

Josef Gustafsson, predikan 7 november 2009 i Folkan, Borås

Finns Gud? Oavsett om du svarar ja eller nej på denna fråga så är det rimligt för dig att anta att det finns otaliga människor som inte håller med dig. Jag tycker att det är intressant att iaktta hur olika människor kan ha så radikalt skiljda åsikter om Guds existens och att många är så extremt övertygade att de har rätt. Varför är då våra svar kring denna fråga så olika? Det finns självfallet många olika förklaringar till detta och jag ska nu redogöra för en av dessa som jag tror spelar en avgörande roll i många människors liv.

I möten med människor vilka inte tror att Gud existerar så har jag ofta ställt frågan varför de inte tror på Gud. Svaret har mer ofta än sällan varit att de inte menar sig kunna tro på någonting de inte kan uppleva med sina sinnen. Det är således bristen på bevis som gör att tron på Gud känns omöjlig. Den franske filosofen Peter Abelard yttrade: Jag måste förstå för att kunna tro, och jag tror att det är just så många känner. För att förstå någonting avkrävs bevis men eftersom man menar sig sakna bevis kan man inte förstå och eftersom man inte kan förstå så kan man inte tro. Till skillnad mot Abelards resonemang har exempelvis kyrkofadern Augustinus och ärkebiskopen Anselm av Canterbury istället hävdat den direkta motsatsen; Jag måste tro för att kunna förstå.

Om du, likt Abelard, anser att du måste förstå, att du först måste ha bevis för att kunna tro att så vill jag fråga dig hur du först förstod att denna hållning är den korrekta ifråga om Guds existens? Här kan du inte hänvisa till en känsla av att det borde vara så för en känsla kan knappast ses som ett bevis för att någonting är sant och det är ju just bevis du vill grunda din uppfattning på. Vad har du egentligen för argument för att du måste förstå för att kunna tro, förutom att du tror att det är så? Som du säker förstår så ställer jag mig vid sidan om Augustinus och Anselm i denna fråga men trots det så har jag efter bästa förmåga försökt sätta mig in i hur man kan hävda att förståelsen måste komma före tron, men aldrig lyckats finna något svar.

Teologi handlar om att först tro för att sedan få förståelse om det som är fördolt. Teologins studieområde är i egentlig mening inte begränsat utan kan i princip innefatta vad som helst. Vad som är utmärkande för teologin är istället att studiet sker i ljuset av Guds uppenbarelse. Teologin söker Sanningen och förutsätter att Sanningen finns att finna hos Gud, men för att finna Sanningen som finns hos Gud krävs först en tro på att Sanningen faktiskt finns hos Gud, så även Sanningen ifråga om hans existens.

Frågan jag nu vill ställa till dig som menar att du först måste förstå för att kunna tro på Guds existens är följande; Om Gud faktiskt existerar, kan man förstå det innan man kan tro att det är så?

Jag är fast övertygad om att man först måste tro för att kunna förstå att Gud finns, det måste inte vara en bergfast övertygelse men en tro i ordets enklaste mening. Jag tror att tron är en grundförutsättning för att bli övertygad om Guds existens förutsatt att Gud inte på något sätt uppenbarar sig för dig så tydligt att du direkt förstår att han existerar. Den invändningen accepterar jag, men skulle så ske bekräftar det endast att Gud existerar. Problemet för dig som menar att du först måste förstå för att kunna tro är att du aldrig kommer att kunna veta att du har rätt, och tänk om du har fel.

Förutsatt att mitt resonemang är korrekt så står du nu inför valet att antingen tro att Gud existerar eller säga att vi inte kan veta. Förutsatt att du inte trodde på Guds existens före du började läsa denna text antar jag att du väljer det senare alternativet. Vad som förefaller vara alternativet är nu att tala om vad som är det mest rationella valet, tron på Guds existens eller tron på att Gud inte existerar. Men vem bestämmer vad som är rationellt och vad som inte är det? Du eller jag eller någon annan eller någon Annan? Jag tror att Sanningen om vad som är rationellt finns att finna hos någon Annan, dvs. Gud. Du kanske inte håller med mig men förklara i så fall i rationella termer varför det inte är så.

I slutändan tror jag att du inte tror att Gud existerar för att du väljer att postulera att Gud inte existerar. Du kan givetvis vända på detta argument och säga att jag tror att Gud existerar för att jag postulerar att han gör det. Skillnaden är, och detta är min poäng, att om Gud existerar så kan Gud uppenbara sig för mig så att jag får visshet att han existerar. Men om Gud inte existerar så kan vi aldrig förstå det utan endast anta det. Nu kan du givetvis anta att Gud inte existerar och att jag tillsammans med ett antal miljarder människor far med osanning när vi hävdar att Gud uppenbarat sig för oss. Men tänk om Gud faktiskt gjort så, tänk om du har fel?

Det är lätt att avskriva Guds existens för att den världsbild som presenteras i Bibeln verkar otrolig och omöjlig. Hur kan man födas av en jungfru? Hur kan en människa gå på vatten? Hur kan man uppstå ifrån de döda? Dessa är alla exempel på företeelser som förefaller ologiska och för många omöjliga att tro på. Men jag menar att det inte är så, dessa företeelser är i högsta grad logiska, möjliga och troliga - om Gud existerar. Om Gud existerar och har skapat hela universum och allt i det så verkar det ur min synvinkel högst rimligt att han exempelvis kan uppväcka folk ifrån de döda. En återuppstådd människa verkar vara en omöjlighet om man förutsätter att Gud inte existerar, men då har man redan i förväg bestämt sig för att Gud inte finns och tolkar allting därefter. Att göra så är givetvis tillåtet och ingenting någon kan tvinga dig att inte göra, men fundera på om inte det är möjligt att du missar någonting när ditt argument mot Guds existens vilar på postulatet att Gud inte existerar.

Det jag nu skrivit har inte varit ett försök att bevisa för dig att Gud existerar så att du kan komma till tro. Vad jag velat göra är endast att försöka förklara varför jag anser att du borde öppna dig för möjligheten att Gud finns och ta ett steg i tro och söka efter honom. Jag kan aldrig bevisa för dig att Gud existerar men jag är övertygad om att Gud kan göra det.

Gud och ondskan

Tue, 10 Nov 2009 02:39:36 GMT

(Rickard Alvarsson)

Josef Gustafsson, predikan 6 november 2009 i Pingstkyrkan, Borås

När jag möter människor i min vardag hamnar jag ofta i diskussioner kring Guds existens och i de allra flesta sådana samtal, för att inte säga alla, dyker en och samma fråga upp; frågan om ondskan. C.S. Lewis skrev att Problemet med ondskan är ateismens mest potenta vapen mot kristendomen och jag är villig att hålla med honom. Inte för att jag själv brottats speciellt mycket med frågan i mitt liv utan för att jag märkt i vilken utsträckning andra människor ser ondskan som ett bevis mot Guds existens. Detta problem för den kristna tron, för det är ett problem, kan givetvis formuleras på olika sätt men generellt kan man beskriva det som följer.

Gud är allvetande och känner därför till att ondskan existerar. Om Gud tillåter ondska och lidande att fortgå för att han inte kan stoppa det så kan Gud vara god men inte allsmäktig. Om Gud tillåter ondska och lidande att fortgå för att han väljer att inte stoppa det trots att han kan, då kan Gud vara allsmäktig men inte god. Oavsett vilket alternativ man väljer så kan inte den allvetande, goda, allsmäktiga guden vilken Bibeln beskriver existera.

Ondskan i sig är problematisk, så är också försöken att förklara varför ondska existerar. Problemet som jag beskrivit ovan är emellertid problematiskt i sig självt. Anledningen är att detta argument mot Guds existens utgår ifrån åtminstone två falska premisser. Den första av dessa är att personen ifråga förutsätter att godhet och ondska kan existera oberoende av Gud. Den andra är att denne placerar sig själv som universums mittpunkt ifråga om vad som är gott och vad som är ont. Dessa två premisser är nära sammanlänkade och skulle egentligen kunna ses som två delar av samma dilemma men jag väljer att skilja dem åt för att försöka vara tydlig i den mån det är möjlig. Låt oss ta problemen i tur och ordning.

Argumentet är menat att förneka Guds existens och det primära verktyget för att göra så är som ni förstår ondskan. Problemet med detta resonemang uppstår när man ser på det ur följande perspektiv. Förutsatt att ondska existerar så existerar också godhet. Om ondska och godhet existerar implicerar det även att en objektiv moralisk lag existerar för hur skulle man utan en skiljelinje kunna separera ont från gott? Slutligen följer att en objektiv moralisk lag endast är möjlig om denna lag är given. Men det är just givaren av den moraliska lagen som argumentet försöker motbevisa. På så vis självupplöser argumentet sig självt. Konsekvensen som följer är att ondska endast kan existera om Gud existerar. Den ryske författaren Fjodor Dostojevskij uttryckte konsekvensen av detta som följer: Om Gud inte existerar är allting tillåtet. Jag håller med Dostojevskij; finns inte Gud så finns det inte heller någonting som är ont och således borde allting vara tillåtet. Detta betyder inte, och märk detta väl, att man inte skulle kunna ha en känsla att någonting är ont eller fel. Men det är just bara en personlig känsla, ingenting mer. Och på vilket sätt skulle en människa då kunna hävda att den egna känslan är mer värd än någon annans känsla? Det finns ju inga argument för att någonting är mer gott att göra än någonting annat om det inte finns en skiljelinje att utgå ifrån. Ser vi till företeelser som vi människor vanligtvis skulle beskriva som onda så borde de rimligtvis vara lika accepterade som de företeelser vi ser som goda. I vissa fall skulle faktiskt företeelser som vi i regel uppfattar som onda egentligen uppmuntras om Gud inte finns, våld mot de sämst anpassade är möjligtvis ett sådant exempel. För hur skulle någon kunna argumentera för att det naturliga våldet är onaturligt, det var ju genom våld vi kom att hamna här om ateisten har rätt, givet att denne accepterar evolutionsteorin. Jag vill vara tydlig här och förklara att jag inte anser att ateister per definition tycker att våld mot dåligt anpassade är rätt. Vad jag vill säga är att ur mitt perspektiv så är den etiska konsekvensen av ateism att det inte existerar någon objektiv etik och således kan man inte prata om rätt och fel i någon objektiv mening. Det naturliga skulle i så fall rimligtvis vara att följa naturens gång vilket hos de flesta ateister skulle innebära det naturliga urvalet. Dr. Martin Luther King beskrev denna problematik enligt följande: Utan en gudomlig lag är det omöjligt att kritisera en mänsklig lag. Med andra ord så kan inte mänskliga lagar som förtrycker svaga människor kritiseras på goda grunder om inte Gud existerar och om inte han gett oss en gudomlig moralisk lag att följa. Jag skulle här kunna fortsätta med att förklara varför jag inte tror att ateister faktiskt tycker att exempelvis förtryck är en god eller möjligtvis neutral handling men jag väljer att inte göra det utan går istället vidare . Men försök att inte missförstå mig, det enda jag menar är att den logiska följden av en ateistisk världsbild är att ondska och objektiv moral inte existerar och att det får konsekvenser som få är villiga att acceptera.

Ser vi nu till det givna resonemanget förefaller det klart att om ondska och godhet går att urskilja så är det så på grund av att Gud gett oss en moralisk lag vilken skiljer gott från ont. Detta leder oss till den andra av de två falska premisser som jag menar att vi påträffar i det ursprungliga argumentet mot Guds existens, nämligen att människan som yttrar argumentet placerar sig i universums centrum i fråga om gott och ont. Märk hur denna människa menar sig själv kunna avgöra gott från ont, hur hon så att säga plockar bort Gud ur ekvationen och placerar sig själv på hans plats. Som jag beskrev tidigare finns det inte utrymme för kritik av andras moraliska uppfattningar om inte Gud existerar, men den som vill hävda det givna argumentet mot Guds existens menar sig själv kunna sätta sig på Guds stol och explicit eller implicit kritisera alla oliktänkandes uppfattningar, så även Guds. Personen menar ju att Gud, om han existerar, inte kan vara god om han tillåter ondska trots att han i sin allmakt kan förhindra den. Med andra ord menar sig den argumenterande personen kunna inta Guds plats och sedan hävda att Gud är ond, samme Gud som är förutsättningen för att ondska och godhet ska kunna urskiljas. Med denna bakgrund menar jag att den ende som skulle kunna hävda det givna argumentet är Gud själv, men eftersom Gud bestämt uppenbarar att han är god och allsmäktig borde rimligtvis ingen acceptera eller hävda argumentet.

Ondska är problematiskt för kristendomen att förklara, men ondska är ett än större problem för den som inte tror på Guds existens, detta eftersom denne måste förneka ondskans existens. Det finns givetvis de som nu skulle säga att en objektiv moralisk lag inte existerar för att kunna fortsätta hävda att Gud inte existerar, men genom att göra så faller det ursprungliga argumentet och denne måste rimligtvis luta sig mot andra argument. Ett annat problem denna person måste hantera är att förklara hur det är objektiv rätt att förneka att en objektiv moralisk lag existerar.

Om vi förutsätter att jag har rätt i det jag nu beskrivit så återstår ändå en del frågor. Rimligtvis så kan vi undra varför Gud tillät ondskan att göra entré i världen och varför han inte bara omedelbart utraderar den. Den vanligaste förklaringen jag hört är följande; Gud skapade människan till sin egen avbild med förmågan att älska sin Skapare. För att kärlek ska vara möjlig förutsätter det fri vilja för vad är kärlek om det inte föreligger ett val att älska eller att inte älska? Den fria viljan Gud gav åt människan implicerar möjligheten att välja fel, vilket också människan gjorde och ondskan är en konsekvens av det valet. Ansvaret för ondskans inträde är med andra ord människans och inte Guds vilket även framgår i Rom 5:12. Jag tror att denna förklaring innehåller en hel del sanning men den löser inte all problematik kring ondskan. Personligen tror jag inte att vi kan förstå detta fullt ut och helt enkelt måste säga att vi inte vet. Att ondskan skulle vara ett argument mot den kristna tron accepterar jag emellertid inte vilket jag ju nu försökt beskriva, därmed inte sagt att jag inte kan förstå att människor känner så. Vi drabbas ju alla, mer eller mindre, av ondska och det är rimligt att man som ett resultat av sitt eget eller iakttagandet av andras lidande ifrågasätter om det verkligen kan finnas en god och kärleksfull Gud. Min uppfattning är att detta ifrågasättande inte lutar sig mot logiska, rationella argument utan snarare grundar sig på känslor. Således tror jag inte att logiska förklaringar är den rätta vägen att gå när vi bemöter människor som lider. Notera detta noga för jag vill inte att någon läser ovanstående och försöker sig på att argumentera bort lidande personers problem. Jag tror att ett sådant beteende snarare kan skada än bygga upp och istället bör vi behandla de som lider med kärlek.

Jag tror att Gud är god och kärleksfull och jag tror att Gud hatar ondskan. Gud tillåter ändå ondska men det betyder inte att det är Gud som utför onda handlingar mot oss, det innebär dock att han inte genom sin allmakt förhindrar all ondska. Som jag beskrev så tror jag inte att vi fullt ut kan förstå varför, vad vi däremot kan förstå är att det inte är för att Gud inte älskar oss människor. Ytterligare en vetskap vi kan bära med oss är att ondska och lidande en dag ska utplånas för att Jesus besegrat den. Jesus gärning på korset var Guds sätt att göra slut på lidandet och vi kan bara förutsätta att Gud i sin godhet fortfarande tillåter ondskan att existera för en tid på grund av att det är vad som är bäst för oss människor.

Joh 16:33

Jesus talar till lärjungarna; … I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.

Upp 21:1-7

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet finns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud är smyckad för sin man. Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: ”Se, Guds tält står bland människorna, och han ska bo bland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta ska finnas mer. Ty det som en gång var är borta.”

En dag kommer lidandet vara över och Gud kommer att torka människans tårar. Men just nu lever vi i en värld där ondska och lidande är närvarande och vårt ansvar som kristna är att kämpa mot detta. Det finns ingen ursäkt som är god nog att ignorera de som lider.

Matt 25:31- 46

När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ”Kom, ni som fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig”. Då kommer de rättfärdiga att fråga: ”Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?” Kungen skall svara dem: ”Sannerligen vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.” Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ”Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig men ni gav mig inget att äta, jag var törstig men ni gav mig inget att dricka …

Ska man leva ett uppoffrande liv för att bli en kristen? Absolut inte! Men om man tar emot Jesus och blir en kristen så är den naturliga följden att livet förändras. Paulus skriver följande i sitt brev till församlingen i Rom; Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.

Genom att ge oss själva till Gud så förvandlas vi och vår uppgift blir att leva ett förvandlat liv här på jorden, ett liv präglat av Gud. Ondskan existerar och vi kanske inte förstår varför men Jesus har förklarat för oss att vi ska motarbeta den genom ett liv i kärlek. Och vad mer behöver du egentligen veta? Det viktiga är inte att vi förstår allting in i minsta detalj utan hur vi lever våra liv. Jesus sa ju själv: Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa bud vilar hela lagen och profeterna. (Matt 22:37-40)

Det är kärleken som är central och som bör prägla våra liv, därmed inte sagt att vi inte ska försöka förstå saker och ting. Men om vi vill förstå är det viktigt att vi söker Sanningen hos Gud, han som äger Sanningen. Problemet med ondskan är bekymmersamt men det motbevisar inte Guds existens, det leder oss snarare närmare Gud eftersom det är han som är lösningen.

Nitton35 - Nu på lördag

Mon, 02 Nov 2009 15:45:37 GMT

(Rickard Alvarsson)

www.nitton35.se

Mon, 26 Oct 2009 02:01:00 GMT

(Rickard Alvarsson)

www.nitton35.se

Roadtrip och intervjuer

Wed, 16 Sep 2009 01:27:51 GMT

(Rickard Alvarsson)

Den gångna helgen tankade David Gustafsson, Daniel Alwarzon, Thomas Garphammar och jag bilarna fulla och styrde mot Uppsala. Målet var att göra ett par intervjuer som kommer att visas under Nitton35 samt läggas upp på vår hemsida. När vi anlände till Uppsala svängde vi in mot Krister Renards hem. Denne mycket skarpsinnige man jobbar som gymnasielärare i fysik men åker även land och rike runt för att bland annat föreläsa om sin syn på världens tillkomst. Utöver detta driver han även sin egen hemsida där han publicerar otroligt mycket material om samma ämne, denna sajt är väl värd ett besök - gluefox.com

Krister blev till synes lite chockad av vår ambitionsnivå. Han sa att han förväntat sig att vi skulle spela in det hela med en mobiltelefon men fick se oss bära in tre stycken HD-kameror av modellen större samt en del ytterligare utrustning. Intervjun kom att beröra frågor som bigbang, evolutionsteorin, moral och givetvis Gud. Krister var oerhört lätt att intervjua då han gav otroligt uttömmande och sakliga svar på mina frågor och jag tror att många kommer tycka att det som sades är av stort intresse.

Efter att vi tackat och lämnat Krister åkte vi in till staden för att äta och sedan promenera in i Uppsala Domkyrka för att möta denna kyrkas kaplan för ytterligare en intervju. Nu lämnade vi vetenskapen och fokuserade på kyrkohistorian. Vi pratade länge och väl om hur Sverige blev ett kristet land men även om den aktuella situationen för Svenska kyrkan i det sekulära Sverige.

Dagen avslutades med ett besök på en av stadens många studentnationer, detta var dock endast ett besök med syftet att bli mätta och träffa några av min systers vänner, hon bor nämligen i Uppsala.

Söndagen inleddes med ett besök på Livets Ord för att delta i deras gudstjänst. Jag hade mailat till LO och frågat om vi kunde få intervju Ulf Ekman men fick svaret att det inte var möjligt för att denne befann sig i Brasilien. Konstigt nog var det just Ulf som predikade under gudstjänsten. Efter mötet åt vi lite asiatiskt, packade bilarna och körde till Irsta utanför Västerås. Målet var att träffa Anders Gärdeborn för att intervjua honom. Anledningen till att jag tillfrågade Anders var att jag läst hans bok Intelligent Skapelsetro vilken jag tyckte var intressant. Frågorna kom att likna dem jag ställde till Krister Renard och även om de svarade sånär som enstämmigt så belyste Anders nya saker vilket kändes roligt och besöket var väl värt en liten omväg.

ISBN10: 9189299434

Intervjun med Anders var den sista på denna resa och runt elva på kvällen parkerade jag bilen hemma i Borås och knallade hem. Målet är att göra fler intervjuer men i dagsläget är inget skrivet i sten. Känner du till någon vis herre eller dam som kan mycket om vetenskap, filosofi eller något annat matnyttigt kring frågan Finns Gud?, Lägg då gärna en kommentar och berätta så kanske vi kan ta med kamerorna och hälsa på honom eller henne.

Nitton35

Wed, 19 Aug 2009 02:45:12 GMT

(Rickard Alvarsson)

Jag beskrev i mitt förra inlägg att jag och några vänner kommer att anordna några möten riktade mot studenter vid Högskolan i Borås. Detta projekt har nu tagit fart på allvar. Till att börja med har vi gett det ett namn, nämligen Nitton35 vilket syftar till åldersgruppen vi vill nå ut till. Givetvis är alla välkomna men i den mån man kan anpassa sig efter en åldersgrupp så kommer vi att försöka göra det. Utöver att planeringen gått framåt i form av olika programpunkter som börjar ta form så har vi också träffat äldste i min församling - Korskyrkan - för att be dem ställa sig bakom oss i detta, något de sa att de gladeligen gör. För att kunna genomföra Nitton35 behöver vi ekonomisk hjälp men jag ser framförallt fram emot att ta del av de äldres visdom i frågor som kan komma upp. Mötet med äldste i min församling var det första av förhoppningsvis flera liknande, vi vill nämligen att ett flertal av församlingarna i Borås är med och stöder och deltar i vårt projekt men framförallt att de ber för det vi ska göra.

Preliminärt så kommer Nitton35 att gå av stapeln 6-7 november. Jag vill redan nu inbjuda er som bor i andra städer att komma till Borås för att delta i det vi ska göra. Eftersom inga datum är skrivna i sten än så kommer vi givetvis inte att börja sälja biljetter än men kontakta oss gärna om ni är en grupp som vill komma. För den som undrar så kan vi förhoppningsvis hjälpa till med att ordna boende åt er.. och till den som vill veta vad priset kommer att bli kan jag säga att det kommer att kosta under hundralappen för att delta på alla möten och seminarier.

Kontakt sker via: info@nitton35.se

Matt 28:18-20 med fokus på Borås

Mon, 10 Aug 2009 14:32:41 GMT

(Rickard Alvarsson)

Årets sommar är inne på sista refrängen, hösten är i antågande. Möjligtvis, men inte troligtvis, så fortsätter det fina vädret ett tag till, vardagen infinner sig emellertid snart med allt vad den innebär. När jag var yngre tyckte jag att brytpunkten mellan sommar och höst var trist, jag ville ha fortsatt sommar, framförallt fortsatt sommarlov. Skolan lockade inte. Annat är det nu, jag ser oerhört mycket fram emot att få sätta mig på tåget och åka till Göteborg med målet att lära mig saker. Sommaren har sin charm men jag längtar till hösten, nästan lika mycket som jag längtar till sommaren när det är vinter.

Under den kommande hösten kommer jag att vara i Sverige och det kan vara den sista hösten på länge som jag gör det. Planerna för framtiden finns i andra länder, närmast på tur står Australien. Min fru Kristin vill läsa vid Hillsong College i Sydney och vi är i full gång med ansökningarna.

När vi nu ska vara i Sverige, Borås närmare bestämt, så tänkte jag att det vore passande att sätta ett avtryck här innan vi lämnar rikets gränser bakom oss. Ambitionen är emellertid inte att avtrycket ska komma från min sko utan istället ifrån Gud. Jag vill låta Gud använda mig här innan jag åker. Givetvis kan detta ske på många olika sätt i vardagen, i kyrkan, i predikstolen och så vidare. Men jag har identifierat ett problem och kommit fram till en lösning på det, den lösningen vill jag vara en del av, i Guds namn.

I Borås har vi en högskola där det studerar ungefär 12 000 studenter. Det är bra. Men kyrkorna i Borås har inget arbete riktat emot högskolan. Det är ett problem. Samlas det dagligen 12 000 människor på en och samma plats, människor med viljan att ta till sig kunskap, människor på jakt efter sanningar, så tycker jag att det är vår plikt som kristna att också finnas där och dela med oss av vår uppfattning kring vad och vem som är sanningen.

Det finns säkerligen otaliga sätt att nå ut till högskolan i Borås, ett av dem tror jag är att bjuda in studenter till samtal om Gud. Det ska jag göra, det ska bli mitt avtryck innan jag reser. Tillsammans med några goda vänner har jag arbetat fram ett förslag till hur detta skulle kunna gå till. Vi har valt ut en lokal, den rymmer över 600 personer, och målet är att fylla den minst en gång under hösten. Det blir en utmaning. Detta kommer att kosta en hel del pengar och det kommer att ta en hel del tid, men det ser jag inte som ett problem utan lägger det helt enkelt i Guds händer och litar på honom. Mer problematiskt blir det att få studenter intresserade av att faktiskt komma och delta. Jag tror inte att Gud står maktlös inför detta men samtidigt tror jag inte att Gud tvingar folk att mot sin egen vilja söka sig till samtal kring honom. Men jag och en hel del andra människor är villiga att låta oss bli använda av Gud under hösten och på så sätt hoppas och tror jag att vi kan få människor som vanligtvis inte går till kyrkan eller söker efter Gud att faktiskt komma och prata med oss.

Under hösten så kommer du här på min blogg att kunna följa hur detta projekt tar sin form och fylls upp med substans för att till slut verkställas. Kanske har du till och med idéer som kan hjälpa mig och mina vänner att trycka ner stöveln i den västgötska jorden. Är det så, skriv gärna en kommentar eller maila mig på: info@josefgustafsson.se

FRIZON

Sun, 09 Aug 2009 02:15:20 GMT

(Rickard Alvarsson)

Sommarens konferenskavalkad tog för mig sitt slut nu i veckan. Efter att ha besökt Nyhemsveckan, Hönökonferensen och OAS sommarmöte var det nu dags för Frizon festivalen utanför min gamla hemstad Örebro. Tyvärr så fann jag inte mer tid än en dag i min fullspäckade kalender vilket ledde till att jag inte kunde delta under hela festivalen men i fredags var jag i alla fall på plats, givetvis med frugan vid min sida, och det blev ett trevligt besök. Det första jag fick höra vid vår ankomst var att jag missat festivalens höjdpunkt, nämligen Marcus Birro, flera stycken sa att han var väldigt fascinerande att lyssna till. Det kändes bittert att missa denne fotbollsintresserade poet med katolska övertygelser, men vad gör man när tiden inte går att spola tillbaka? (Tro nu inte att jag tycker allt Birro yttrar är jätte bra men det hade varit väldigt intressant att höra honom tala ifrån en kristen plattform.)

Efter att ha bitit ihop och kommit igen efter besvikelsen stegade vi givetvis till ”Surfing the Nations” monter för att om möjligt finna lite bekanta ansikten, men inte en själ var närvarande, endast en lapp som beskrev att det var en STN-återträff inplanerad senare under dagen. Vi minglade runt och lyssnade på lite olika band och träffade efter hand på gamla bekanta från lite här och var. Stod ut bland banden vi hörde tyckte jag att Kadawatha gjorde, jag har aldrig hört dem förut men det jag hann höra var riktigt bra. Näst på programmet stod ”Talkshow med Ante” i Ladan och denna timma för sammanfattas som ganska rolig. Bäst tyckte jag att det var när Ante sa ”Up yours” till Frizon ledningen och öppnade en burk Coca-Cola. Jag förstår nämligen inte varför man ska välja ut ett företag som man öppet bojkottar på en kristen festival, något jag fick berättat för mig att man gör med just Coca-Cola.

Vi begav oss sedan till vår STN-återträff som tydligen var ett Networkingmöte kring extremsport. Det dök upp ca 35 personer varav 31 stycken hade varit på Hawaii med STN, de fyra övriga avlägsnade sig tyvärr ganska snabbt vilket resulterade i att det till slut ändå blev en form av återträff. Vi pratade lite om vad vi som STN Sweden kan göra i och för vårt land och det var mycket trevligt. Det är oerhört kul att se så många människor som blivit starkt påverkade av STN´s ministry på Hawaii och är villiga att fortsätta arbetet hemma i Sverige.

Vi fortsatte dagen, som nu blivit kväll, med kvällsmöte i Ladan. Lite lovsång och predikan och sedan var jag tvungen att dra mig bort mot hamburgarna för min mage kändes oerhört tom. Mat, mer möten med gamla vänner, lite mer musik och så ett besök i bokhandeln, sedan var jag mätt på alla sätt och vis och vi drog oss mot parkeringen för att köra till Askersund där vi skulle sova.

Frizonfestivalen är bra, konstig, rolig och intressant; allt ifrån fotbollspoeter i talarstolen till tjeckiska anarkister i ”virustältet” och en vid blandning artister på scenerna. Jag skrev bra för jag tycker att det är bra att kristendomen får presenteras och upplevas i olika former. Förhoppningsvis leder också Frizons breda repertoar till att ungdomar finner och upplever Jesus som ju är den vart på alla aktiviteter, konserter, seminarier och möten förhoppningsvis pekar mot. Jag kan emellertid se en risk i att formen för en sådan här tillställning tar över till den grad att substansen urholkas, att Jesus får mindre plats än han ska ha och fokus istället blir någonting annat. Givetvis ligger mycket ansvar på deltagaren och jag vill inte kritisera Frizonledningen, men jag skulle gärna veta hur de tänker kring denna fråga. Jag vill ju själv kunna arbeta för Kristus på ett så bra sätt som möjligt och det var kanske främst därför denna fråga fanns i mitt huvud när jag åkte därifrån.

OAS dag 2. En ortodox präst, en Messiansk jude och Pastor Ulf.

Thu, 23 Jul 2009 11:41:54 GMT

(Rickard Alvarsson)

Idag (onsdag) sparkade min fru upp mig ur sängen klockan halv tio på morgonen så att jag skulle hinna i tid till Fader Irenaeus du Plessis "Bibeltimma", det var med andra ord dags för dag två av OAS sommarmöte i Borås.

Väl på plats i Boråshallen slog jag mig ner och känslan var att jag inte visste vad jag skulle förvänta mig utav denna präst hemmahörande i den Antiokenska ortodoxa kyrkan S:t Ignatius i Belfast. Fader Irenaeus skulle tala under rubriken En Herre i Jesus Kristus vilket kändes inbjudande. Frågorna jag bar på inom mig inför denna stund grundades i vad en ortodox präst kunde tänkas tycka om min tro och vad jag skulle tycka om hans. Utgångspunkten för Irenaeus kom att beröra hur en tredjedel av änglarna separerades ifrån Gud genom att de vände honom ryggen, hur människan separerades ifrån Gud genom synden och hur vi i det Gamla Testamentet kan se hur människor separerades ifrån varandra. Fortsättningen kom naturligtvis att handla om hur Jesus försonade mänskligheten med Gud så att de som tror på honom åter kan förenas med Gud och hur denna skara människor utgör det som vi i enighet med Bibeln refererar till som Kristi kropp, alltså hans församling på jorden. Sedan ställde Irenaeus en fråga som syftade tillbaka till rubriken för hans budskap; Är vi som tror på Jesus som världens frälsare verkligen en kropp? Han betonade Bibelns budskap om en eftersträvan av enhet i tro, doktrin och läran om Jesus. Sedan följde självklart ett konstaterande att denna strävan inte gått åt rätt håll genom den kristna historien utan istället i motsatt riktning. Följdfrågan lät inte vänta på sig; Kan vi överbrygga våra skillnader och bli en enad kyrka? Och dagens uppmaning löd; Vi behöver tänka över våra doktriner för någonstans har det gått fel.

Irenaeus tid på scenen var väldigt intressant på många sätt och han kändes oerhört påläst och kunnig. Vad han tycker om min tro och vad jag ska tycka om hans fick jag väl inget svar på under denna timma men frågorna han lyfte fram kändes relevanta. Det finns en sanning men Kristus kyrka är inte enig kring vad denna sanning innebär. Kan vi enas? Jag fick uppfattningen att han vill se bakåt i tiden till då inga splittringar hade uppstått och se vad man då var eniga om och på så sätt kanske kunna nå enhet bland världens kristna. Min uppfattning var att Irenaeus tydligt markerade ett problem och att han uppvisade en förhoppning om en lösning men samtidigt undrar jag hur han tänker att detta ska kunna gå till i praktiken. Bland världens 3000 samfund finns det oerhört stora skillnader i vissa frågor och för att nå enhet i dessa måste merparten av dem göra avkall på sina läror, något jag ser som näst intill omöjligt men samtidigt tänker jag att Gud är stor och för honom är ingenting omöjligt. Det kändes ändå bra att samlingen avslutades med att vi, kristna ifrån många olika sammanhang, läste den apostoliska trosbekännelsen tillsammans.

Efter en snabb lunch med Garra bar det åter mot hallen för seminarie med den Messianska juden Israel Pochtar. Han talade om hur Bibeln förmedlar att Jesus kommer att komma tillbaka när det som profeterna i GT förmedlat går i uppfyllelse. Han nämnde ett antal sådana exempel och givetvis tog han då upp det judiska folket och hur Guds ande ska blåsa liv i dem den yttersta tiden. Israel sa att de första människorna som blev kristna var judar men att Gud sedan har släckt deras ögon så att de inte kunnat se Sanningen. Men nu har Gud påbörjat återupprättelsen av folket genom att ge dem det Heliga landet tillbaka och han har blåst liv i många judar genom sin Helige Ande så att de nu kan komma till tro på Jesus Kristus, han som är den enda vägen till Fadern. Allt detta sa Israel är i enighet med profeterna i GT. Guds verk ibland det judiska folket är inte avslutat, Israel sa att vi lever mitt i uppfyllelsens tid vilket innebär att mycket kommer att ske ibland dem även i framtiden.

Israel var rolig att lyssna till och han bjöd på en hel del intressanta åsikter och tolkningar. Som teologistuderande var jag givetvis fylld med frågor efter det att mötet var avslutat; Är alla judar förutbestämda till att hamna i himlen? Om inte, offrade Gud då de judarna vars ögon han släckt? Om ja, varför ska vi då försöka påverka det som redan är bestämt genom bön och evangelisation för och ibland det judiska folket. Dessa var bara några av de frågor som for runt i mitt huvud efter mötet och det är väl bara att hålla med Paulus, judarnas utkorelse och förhållande till Gud är ett mysterium.

Efter mötet vandrade jag med raska steg till gymmet för att lyfta lite, men jag fick snabba mig, jag ville tillbaka i tid så att jag kunde få en bra plats inför kvällsmötet med Pastor Ulf Ekman ifrån Livets Ords församling. När jag väl anlände, en timma före mötets början, var hallen redan på väg att fyllas upp och när mötet tog sin början var det inte många stolar lediga. Ulf drar folk, det är en sak som är säker!

Kvällsmötet inleddes med Vesper, aftonbönen i det som kallas tidebönen. Det var stillsamt, stämningsfullt och lite annorlunda för en frikyrkopojk som mig. Stilla blev det emellertid inte när Ulf drog igång det stora maskineriet på scenen, med det menar jag hans mun. Han basunerade ut budskapet om att vi kristna måste vara uthålliga för att få det som Gud har lovat oss. Är då uthålligheten någonting man ska träna sig i? Visst är det väl så men Ulf förklarade även att uthålligheten kommer som en gåva ifrån Gud när vi frestas att ge upp. Han tog upp Abraham som ett exempel på detta, beskrivningen av denna troshjälte löd att han till en början inte hade det som efterfrågades men att han med tiden växte in i det och att uthålligheten med tiden blev en del av hans karaktär. Abrahams besvikelse vändes till hopp och hans missmod kom med tiden att förvandlas till tro.

Ulf avslutade med att bland annat be om förlåtelse för misstag han själv gjort som sårat andra människor vilket jag tycker var fint gjort utav honom. Han talade även i tungor och förmedlade budskap om helande och återuppbyggelse bland de som var på plats. Predikan handlade inte explicit om enhet inom den kristna mångfalden men jag tycker att det Ulf sa och hans uppmaning till oss som lyssnade att be för varandra och hålla om varandra i slutet av mötet skapade en enhet bland oss som närvarade.

Totalt sett var detta en fantastisk dag och jag var oerhört nöjd när jag och Garra promenerade ut i Boråsnatten. När vi kom till storatorget möttes vi av ett femtontal deltagare ifrån "ungdoms oas" som även de håller till i staden. De delade ut kaffe och vittnade om sin tro för de som passerade förbi. Det slutade med att jag blev kvar i tre timmar och fick diskutera, argumentera och dela gemenskap med en hel del människor, kristna och icke-kristna, en perfekt avslutning på kvällen!

OAS sommarmöte i Borås

Tue, 21 Jul 2009 23:24:50 GMT

(Rickard Alvarsson)

Igår landade jag och Kristin i Sverige efter vad som skulle kunna benämnas som en andra smekmånad, den här gången var vi i Paris och det var alldeles underbart. Underbart var det också att komma hem. Inte så mycket för att jag saknat Borås, det tar längre tid än en vecka utomlands för att få mig att göra det, utan istället var det för att OAS sommarmöte i Borås skulle till att börja. De av er som är insatta vet att OAS befann sig för sommarmöte i Borås även förra året men då var jag på Hawaii vilket gjorde att jag hade svårt att närvara. Under året som passerat sedan förra sommaren har jag emellertid hört mycket goda ord om det som hände förra gången det begav sig vilket gjort att jag levt med en stor förväntan inför vad som komma skall. Och nu är alltså tiden inne.

Klockan 19.00 tidigare idag stampades takten igång för Psalmsång och procession i den relativt välfyllda Boråshallen. Mötet som följde var fyllt med bland annat ett välkomsttal av Borås komunalråd Ulrik Nilsson, predikan av kyrkoherden Owe Johansson ifrån Kinna och givetvis en hel del lovsång. Efter mötet så kände jag att mina förväntningar på de 5 dagarna som OAS befinner sig i Borås höjdes. Det var fantastiskt att få vara på ett möte med människor ifrån så många olika bakgrunder och församlingstillhörigheter och prisa en och samma Herre. För det är ju så, OAS sommarmöte innebär en fantastisk spridning ifråga om deltagare och talare. Förra året utmärkte sig Påvens predikant Raniero Cantalamessa och i år infinner sig bland annat prästen Irenaeus du Plessis ifrån den antiokenska ortodoxa kyrkan S:t Ignatius i Belfast, den Messianske juden Israel Pochtar och Livets Ords Ulf Ekman som talare.

Imorgon inleds dagen med Irenaeus du Plessis på scen och avslutar i prediksstolen gör pastor Ulf. Det blir en enormt spännande och intressant dag så jag ska väl gå och lägga mig nu.

Jag avslutar med ett Youtube tips. Mina polara i gruppen Realtalk har släppt en video. Vanligtvis rappar och sjunger dessa gossar mestadels om Jesus men de har i denna låten utelämnat honom till förmån för en tjej. Ganska kul ändå måste jag säga.

Vill du lyssna på mer av dem så kika in på www.realtalk.se där deras album finns att ladda ner alldeles gratis och alldeles lagligt.

Hönökonferensen

Sun, 12 Jul 2009 00:42:49 GMT

(Rickard Alvarsson)

När jag vaknade idag stod det ett kärt återseende på schemat, nu när dagen är över och kan sammanfattas kan jag berätta att det blev flera. Låt mig ta det i tur och ordning.

För första gången på många år skulle jag besöka Hönökonferensen. Under många år så stod denna vecka ute i Göteborgs skärgård stadigt på mitt sommarprogram men på grund av jobb och utlandsvistelser var det nu länge sedan jag senast var där. Jag och frun min planerade att åka ifrån Borås klockan 10.30 och lyckades komma iväg runt 12 vilket jag får säga var bra gjort för att vara oss då vi varken är morgonpigga eller bra på att hålla tider. Vid tvåtiden på eftermiddagen landade vi med färjan vid kajen i Hönö hamn, detta efter att ha fått köra en otroligt onödig omväg eftersom Tingstadstunneln var avstängd. Regnet piskade mot vindrutan och jag kände att den rätta Hönökänslan hade svårt att infinna sig på grund av det urusla vädret.

Väl på plats åt vi en bit lunch innan det var dags för Bibelstudie med Runar Eldebo. Studiet tog sin grund i att Jesus är världens ljus och bjöd på några intressanta tankegångar. Avslutningen av Eldebos tid på scenen bestod av sången ”Det lilla ljus jag har” vilken väl sammanfattar det som sades.

Innan det att vi åkte hade jag vissa förhoppningar om att stöta ihop med några gamla vänner som man brukar göra när man är på konferens, men då anade jag inte att Surfing The Nations Sverige skulle sluta upp för en form av återträff. Mellan Bibelstudiet och kvällsmötet hann vi träffa inte mindre än 40 stycken människor som varit på Hawaii och arbetat med STN! Det var verkligen jätte kul att se så många bekanta, och vissa nya, ansikten.

Kvällsmötet innehöll en predikan av Nicklas Pienso som kom att handla om Guds kärlek till oss människor och utgångspunkten var Joh 3:16. Det Pienso sa var nog ingen större nyhet för någon men en ack så viktig sanning att betona och jag är övertygad om att många fick en djupare förståelse av vad det innebär att vara älskad av Gud.

Efter mötet avslutades kring klockan 22 styrde vi åter mot kajen för att ta färjan hem. Nu hade de mörka, regnfulla molnen lämnat Hönö och det såg ut som det brukar göra när man är på konferens ute i skärgården. Vi lämnade en vacker solnedgång bakom oss och tro det eller ej, men det började inte åter regna fören vi var halvvägs till Borås ... det kändes också bekant.

God is back!

Mon, 15 Jun 2009 03:10:56 GMT

(Rickard Alvarsson)

Världen blir alltmer religiös. Även om Gud inte finns, verkar det som om vi måste lära oss leva med Honom. Med dessa ord inleds DN:s huvudledare idag. Artikeln tar upp en bok med titeln God is Back som skrivits av två journalister verksamma vid den brittiska tidningen The Economist. I denna bok återges religionssociologen Peter Bergers tankar om religionens frammarsch i världen. Berger som 1968 förutspådde att de religiöst troende på 2000-talet skulle ha reducerats till en liten sekt som höll på att drunkna i världsomspännande sekulär kultur. Nu trettio år senare konstaterar Berger att hans förutsägelse var helt och hållet felaktig. Han säger att istället för att studera troende borde kanske sociologer börja ställa sig frågan varför svenskar och collegeprofessorer i New England inte tror på Gud.

Oavsett om Berger var uppriktig eller inte så tycker jag att detta är en intressant åsikt som jag är beredd att ställa mig bakom. Det antas ifrån ateistiska forskare att det är någonting som är fel på oss troende, den vanligaste förklaringen jag läst den senaste tiden handlar om att evolutionen på något sätt gjort ett misstag som lett oss till att tro på en högre makt. Givetvis vill man finna en förklaring till varför en så överväldigande majoritet tror på Gud men man vågar sällan öppna sig och säga att man själv kanske har fel. DN:s artikel nämnder likt många andra att man inte vetenskapligt kan bevisa Guds existens vilket är korrekt. Vad man sällan diskuterar är dock att vetenskapen generellt redan bestämt sig i frågan och avgränsat sig så att forskning överhuvudtaget kan beröra Gud. Det finns en dokumentär gjord utav Ben Stein som heter Expelled: No Intelligence Allowed. Denna film behandlar frågan om hur världen kommit till och den ger en intressant bild utav hur Amerikanska forskare inte tillåts att ens använda sig utav Gud som en hypotes för världens tillkomst. Jag menar inte med detta att man kan bevisa att Gud existerar på samma sätt som man kan bevisa att vatten kokar när det är 100 grader varmt. Jag tror emellertid att man på ett rationellt och trovärdigt sätt kan hävda att Gud existerar och att han skapat världen.

Varför är detta viktigt? Varför ska vi troende försöka förklara att Gud finns? Jag skulle hävda att det finns flera skäl men att det viktigaste är att vi har ett uppdrag att berätta för andra människor om Jesus. Jag tror inte att rationella argument och logiska förklaringar leder till frälsning men jag tror att många människor i framförallt vårt land inte söker efter Gud för att de tror att det bevisats att Gud inte existerar. Kan vetenskapen öppnas upp och förändras mot att i alla fall inte exkludera Gud som orsaken bakom vår värld så hoppas jag att det kan leda till att fler människor ärligt börjar söka efter Gud. Möjligtvis skulle det även kunna leda till att DN inte inleder sin huvudledare med orden: även om Gud inte finns...

God is back, men sanningen är att han aldrig varit borta!

Länkar:

DN:s huvudledare

Peter Berger

Nyhemsveckan

Sun, 14 Jun 2009 03:07:48 GMT

(Rickard Alvarsson)

Idag besökte jag för första gången på många år Nyhemsveckan. Av olika anledningar så har jag inte varit så aktiv när det gäller att åka på konferenser de senaste åren men det var härligt att återigen stå på helig konferensmark. Jag insåg snabbt att jag åldrats några år sedan sist men sådant är ju livet och det är inget som jag klagar över, endast något jag konstaterar. Efter bara några minuter så fick jag även svara på frågan om hur gammal jag är. Tjugoåtta sa jag och blev lite konfunderad över vad jag precis sagt, jag är nämligen tjugosex. När jag insåg mitt misstag så rättade jag mig själv och kände mig genast relativt ung igen, nu var jag ju helt plötsligt bara åtta år äldre än alla andra konferensdeltagare.

Jag och vännerna jag åkt till konferensen med följde sedan strömmen av människor ner emot hallen för att delta i kvällsmötet. Anledningen till att jag ville åka till Nyhem just idag var att Francis Chan skulle predika. Jag hade aldrig hört honom predika förut men jag hade läst goda ord om honom vilket gjorde att jag inte ville missa chansen att höra honom tala. Chan inledde sin tid på scenen med att låta sin fru Lisa sjunga och det gjorde hon på ett exceptionellt bra sätt. Sedan predikade han under temat Crazy Love vilket även är titeln på en bok han har skrivit. Jag ska inte beskriva allt han sa men väl några punkter som jag tyckte var bra.

Chan talade om hur människor som växer upp med kristna föräldrar själva måste besluta sig för att följa Jesus. Detta kan tyckas självklart i teorin men i praktiken är det annorlunda. Han illustrerade detta genom att ställa en rad frågor som i grunden visade på två delar av detta problem. Bland annat frågade han: Om dina föräldrar hade varit buddhister, hade du också varit det då? Om dina föräldrar avsade sig sin kristna tro, hade du då fortfarande varit kristen? Chan förklarade vidare att för att vara en kristen så måste man ha erkänt att man är en syndare, man måste ha tagit emot förlåtelsen genom Kristus och man måste ha inlett en relation med honom. Det räcker inte med att våra föräldrar eller att våra vänner har en relation med Gud, när våra liv är över och vi står inför Gud så kommer vi att stå där ensamma. Antingen kommer Gud att välkomna oss hem eller så kommer han säga till oss att han inte känner oss och att vi därför inte är välkomna in i himlen.

En annan viktig punkt som Chan tog upp rörde vid problematiken som uppstår när vi inte håller med Gud. Han förklarade att Gud är skaparen av universum och att universum är hans. Det innebär att han får göra som han vill och att vi måste anpassa oss efter hans vilja. Gud är sådan som han är och han gör som han gör, vad vi ska göra är att lära känna honom, inte att efter vår egen förmåga hitta på hur Gud borde vara och sedan dyrka den bilden.

Efter mötet så kändes det skönt att sätta sig i bilen och styra hemåt mot Borås istället för att lägga sig i ett kallt och fuktigt tält … men så är jag ju lite äldre nu än vad jag var förr då det geggiga konferenslivet lockade lika mycket som inspirerande möten

Religion, Humanism & Politik

Thu, 11 Jun 2009 15:14:01 GMT

(Rickard Alvarsson)

I mitt senaste inlägg så tog jag upp Humanisternas kampanj Gud finns nog inte och beskrev lite tankar kring denna. Efter att jag skrivit inlägget så följde en rad kommentarer kring ämnet och min kritik mot Humanisterna vilket nu fått mig att skriva detta inlägg vari jag utifrån ett personligt perspektiv kommer att behandla ämnet religion och politik med fokus på Humanisternas åsikter.

Humanisterna beskriver på sin hemsida att de arbetar för att värna det sekulära samhället, där religion och politik hålls isär. I organisationens stadgar står det bland annat att Humanisterna förespråkar en sekulär etik, där religiös tro eller uttolkning av föregivet heliga skrifter inte kan tillåtas styra samhällets moraluppfattningar.

Jag anser att denna syn på samhället borde kritiseras av såväl troende som icke-troende människor och anledningen är som följer. Jag som kristen människa förankrar min etik och moral på Bibeln i vilken jag tror att Guds Ord uppenbarats till oss människor. När Humanisterna beskriver att min religiösa tro och min syn på Bibeln som auktoritet över mina åsikter inte ska få tillåtas styra samhällets moraluppfattningar så säger de implicit att jag som kristen människa inte ska tillåtas att yttra mig om moral. Religionen är en privatsak och skall inte blandas in i det offentliga samhället står det i Humanisternas beskrivning om vad humanism innebär. Jag förväntas med andra ord att tänka utanför min privata religiösa sfär om jag ska påverka det offentliga samhället, men hur är det möjligt? Om jag bortser ifrån grunden för mina åsikter så finns det ju inte någonting kvar, jag blir som ett blankt papper, en människa utan värderingar och utan ståndpunkter. Som kristen människa så kan jag inte bortse ifrån min kristna tro i någon fråga, kanske minst i fråga om moral, och konsekvensen blir att jag i ett sekulärt, humanistiskt samhälle förvägras rätten att ha en offentlig åsikt.

Humanisterna menar att istället för religiösa påbud och dogmer vill de främja en etik byggd på medmänsklighet och tolerans såsom den bland annat uttrycks i FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna och Barnkonventionen. Jag undrar nu hur Humanisterna menar att deras syn på medmänsklighet, tolerans och mänskliga rättigheter appliceras av dem själva gentemot mig? Om min tro på Gud och Bibeln som hans Ord inte ska få påverka samhället så innebär det bland annat i praktiken att jag borde bli av med min rösträtt och min yttrandefrihet vilka bägge tas upp i FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Tar jag det för långt? Kanske gör jag det men jag förstår inte hur jag ska kunna få rösta om min tro inte ska få påverka samhället. Min tro påverkar i allra högsta grad hur jag röstar och min röst påverkar ju samhället.

Jag har enligt artikel 18 och 19 i FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet samt rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Detta innefattar även rätten att offentligt utöva min religion och rätten till frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.

När Humanisterna skriver att humanism innebär att religion är en privatsak som inte skall blandas in i det offentliga samhället och att religiös tro eller uttolkning av föregivet heliga skrifter inte kan tillåtas styra samhällets moraluppfattningar anser jag att deras åsikt går emot FN-deklarationen som de själva säger sig stå bakom.

Humanisterna förespråkar även starkt demokrati, något som även FN-deklarationen tar upp. Det sekulariserade samhället innebär enligt Humanisterna att åsikter baserade på Bibeln inte kan tillåtas styra samhällets moraluppfattningar. Eftersom jag tror på Bibeln och använder den som fundament för mina moraliska åsikter och mina moraliska åsikter påverkar hur jag röstar så förefaller det som att moraluppfattningar måste frikopplas ifrån hur Sverige styrs för att demokrati ska innefatta mig. Att frikoppla moraluppfattningar ifrån hur Sverige styrs verkar till synes absurt vilket leder till att jag som kristen ställs utanför demokratin. Frågan som kvarstår för humanisten att besvara är vad demokrati innebär om inte allas röster och åsikter tillåts?

Jag går ganska hårt åt Humanisterna här men jag ser en uppenbar fara i att begränsa människors offentliga åsikter och rätten att göra dem hörda. Detta anser jag att också den icke-troende borde hålla med om.

Avslutningsvis så vill jag klargöra att jag inte tycker att jag som kristen har mer rätt än humanisten att framföra mina åsikter. Jag är för fria åsikter, religionsfrihet och demokrati vilket innebär att jag anser både kristna och humanistiska värderingar vara hemmahörande inom politiken och att det är upp till folket att bestämma hur landet ska styras. Vad jag inte vill är att tystas för att jag grundar mina värderingar och åsikter på vad som står i Bibeln. Jag vill också säga att jag inte tror att det finns speciellt många humanister som skulle motsätta sig demokrati i praktiken, det jag vill säga med mitt resonemang är att jag anser att deras stadgar är motsägelsefulla. Möjligtvis så missförstår jag humanisterna på så vis att de visst vill att jag ska försöka påverka samhället med mina Bibelgrundade åsikter och att min röst ska få höras i ett demokratiskt samhälle. Men om det är så förstår jag inte varför de skrivit: Humanisterna förespråkar en sekulär etik, där religiös tro eller uttolkning av föregivet heliga skrifter inte kan tillåtas styra samhällets moraluppfattningar.

Länkar:

Humanisterna.se

FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna

Gud Finns Nog Inte ... Inte!

Tue, 09 Jun 2009 19:12:18 GMT

(Rickard Alvarsson)

Igår satte jag mig vid datorn och tittade igenom rubrikerna på tidningen Dagens hemsida. Jag fastnade för en rubrik som beskrev att Humanisterna lanserat en kampanj med namnet Gud finns nog inte. Som teologi och filosofi student så har jag ett brinnande intresse för religionsfilosofi vilket även är det ämne jag har för avsikt att fortsätta mina studier inom. Jag uppskattar att läsa och titta på debatter rörande detta ämne och kände direkt att de skulle kunna vara kul att se vad Humanisterna nu kokat ihop. Som en trevlig överraskning så innehöll kampanjen en undersökning och min tanke var direkt att här gäller det att göra min röst hörd. Jag gick igenom de frågor som ställdes och försökte att svara på det alternativ som kändes låg närmast min åsikt och jag fick resultatet mycket religiös. Tack för det tänkte jag, det stämmer ju bra om man med religiös menar det som jag väljer att lägga i ordet.

Jag applåderar Humanisterna för initiativet att utföra denna kampanj även om jag tvivlar på att de skapade den för samma anledning som jag tycker att den är bra. Det finns emellertid ett stort problem med kampanjen och det är just att den är en kampanj och ingen undersökning. Frågorna som ställs i undersökningen är oerhört naiva och enfaldiga och tillsynes har de endast syftet att propagera för humanisternas egen världsbild och inget annat. Jag ska inte förklara fråga för fråga vad jag tyckte var dåligt med undersökningen för det finns det säkerligen många andra som redan har gjort, men jag vill säga att jag blir besviken när den tro jag bekänner mig till misskrediteras så som den görs av humanisterna. Varför inte göra en objektiv undersökning om det är ett objektivt resultat man vill ha? Jag antar att humanisterna med denna undersökning ville visa hur negativt de tycker att det är med religion i det svenska samhället men det enda de lyckas med är att visa hur ovetande de är om vad religioner står för. Kan det kanske vara så att den bild som humanisterna har av religioner på ett korrekt sätt beskriver någonting negativt men att det inte är religionerna det är fel på utan humanisternas egen uppfattning?

Avslutningsvis så vill jag säga att jag på ett sätt förstår varifrån humanisternas åsikter kommer ifrån, det finns mycket problem som uppstår på grund av religioner i världen. Det är lätt för oss kristna att säga att vi inom vissa områden har ett mörkt förflutet men att vi förändrats och att det nu endast är andra religioner som skapar problem i världen. Men så enkelt är det inte. Det finns givetvis kristna människor som passerar gränser på grund av vad de tror är rätt, tyvärr även gränser som Bibeln tar upp. Jag tycker inte att vi kristna ska skylla ifrån oss helt och hållet samtidigt som jag inte uppskattar när vi blir beskyllda för sådant som inte har med vår tro att göra. Vi lever i ett demokratiskt samhälle, vilket jag uppskattar, men demokrati handlar inte om att man tystar de som tycker annorlunda utan att allas åsikter får göras hörda och att det sedan är upp till befolkningen som helhet att bestämma hur vi ska göra, vilka lagar som ska stiftas, osv. Humanisterna vill tysta de religiösa rösterna i Sverige vilket jag tycker är katastrofalt. Låt oss istället föra en saklig debatt som inte i första hand går ut på att smutskasta de som inte tycker som oss själva med tvivelaktiga argument utan istället förklara hur vi vill att samhället ska se ut och varför.

Vill du göra humanisternas undersökningen så är adressen: www.gudfinnsnoginte.se

Vill du läsa vad andra tycker om kampanjen så kolla in: www.dagen.se och rubriken Humanisternas kampanj svartmålar troende

Uppståndelsen, predikan i Korskyrkan, Borås

Sun, 12 Apr 2009 14:09:46 GMT

(Rickard Alvarsson)

Under Påskdagen predikade jag i Korskyrkan i Borås och här följer denna predikan i textformat:

Inledning
Efter andra världskriget kom en man vid namn Konrad Adenauer att inta posten som borgmästare i den västtyska staden Köln, denne kom sedan även att bli förbundskansler för Västtyskland. Han inbjöd kort efter krigets slut den amerikanske evangelisten Billy Graham till Köln. Under ett av dessa två herrars möten på Adenauers kontor frågade han om Billy verkligen trodde att Jesus uppstått ifrån de döda. Billy svarade: Om jag inte trodde på uppståndelsen så skulle jag inte ha något evangelium att predika. Adenauer reste sig ur sin stol, tittade ut genom fönstret över hans stad som låg i ruiner efter det våldsamma kriget och sa: Utanför Jesus uppståndelse finner jag inget hopp för mänskligheten.

1 Kor 15:14
(Bibel 2000) - Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro.
(Amplified Bible) – And if Christ has not risen, then our preaching is in vain [it amounts to nothing] and your faith is devoid of truth and is fruitless (without effect, empty, imaginary, and unfounded).

Vi har samlats till påskgudstjänst här idag för att tillsammans upphöja Kristus med speciellt fokus på Hans uppståndelse. Som predikant här idag känner jag att det är viktigt att förklara varför jag, likt Konrad Adenauer, inte finner något hopp för mänskligheten utanför Jesus Kristus uppståndelse och varför jag likt Paulus och Billy Graham tror att utan uppståndelsen så är det kristna evangeliet tomt, meningslöst och utan effekt. För att göra detta ska jag efter bästa förmåga beskriva omständigheterna kring uppståndelsen och dess betydelse för mänskligheten.

Uppståndelsen

För att beskriva detta inleder jag i Johannesevangeliets prolog:

Joh 1:1-18
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset. Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud. Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig går före mig, ty han fanns före mig." Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.

Johannesevangeliet är inte menat att i kronologisk ordning återge Jesus liv, det är istället skrivet i ljuset av det som hade skett kring och genom Jesus för att påvisa att Jesus är Guds son och att alla som tror på Honom vinner evigt liv. Det förefaller tydligt att Johannes inleder sitt evangelium med vad som skulle kunna kallas hans slutsats om vem Jesus är och betydelsen av det Han gjorde. Dessa fantastiska verser skulle antagligen kunna ge upphov till hundratals olika budskap att predika men det vi är ute efter nu är att belysa uppståndelsen, varför den var nödvändig och konsekvenserna av den.
    Grundläggande för förståelsen om vem Jesus är måste vara att Han är Gud. Han identifieras av Johannes som skaparen av allting som finns till och ur vilken liv utgår. Johannes likställer med andra ord Jesus med Jahve - Abraham, Isak och Jakobs Gud. Det mörka har försökt släcka livet i Jesus men inte lyckats. Han kom till världen som en människa och han kom till sina egna, han kom till Israels folk, men de tog inte emot honom. Nu har han gett alla som tar emot honom rätten att bli Guds barn, barn till den som är fylld av nåd och sanning. Ingen människa har någonsin sett Gud men Jesus som samtidigt är sann människa och sann Gud har förklarat honom för oss.

Jesus, sann Gud och sann människa
Jesus gudomliga och samtidigt mänskliga natur är oerhört viktig för hur vi ska förstå konsekvenserna av att Han uppstod ifrån de döda. Det var inte just det att vem som helst uppstod ifrån de döda som ledde till syndernas förlåtelse, folk hade ju uppstått före det att Jesus gjorde det utan att de en gång för alla besegrat döden och vunnit seger över mörkret (exempelvis kan vi läsa om att Lazarus uppstår i Joh 11). Det var faktumet att det var Jesus, sann människa och sann Gud, som gjorde att en sådan seger var möjlig.
    Johannes beskriver att Ordet, den gudomliga Jesus, blev människa och bodde bland oss, detta förtydligas ytterligare bland annat av Paulus i Filipperbrevets andra kapitel:

Fil 2:6-11
Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.

För att få klarhet i varför Jesus valde att inte vaka över sin jämlikhet med Gud och antog en tjänares gestalt vänder vi oss nu mot Hebreerbrevets nionde kapitel vilket inleds med en förklaring av det gamla testamentets offerregler och beskriver hur dessa involverade templet i Jerusalem. I detta kapitel refereras det till det allra heligaste i templet och förbudet att gå in dit, endast en gång per år fick den översteprästen lov att gå in i det allra heligaste (3 Mos 16).

Heb 9:7-8
I det andra rummet går bara översteprästen in, en gång om året och då alltid med blod som han bär fram för sina egna och folkets ouppsåtliga synder. Därmed visar den heliga anden att vägen in i helgedomen inte ligger öppen så länge det främre rummet ännu består.

Denna regel var designad, som en liknelse, av Guds Ande: Vägen in i det allra heligaste, in till Guds närvaro, kunde inte avslöjas så länge som det första templet stod kvar och det första tabernaklet fortfarande tjänade sitt syfte. Den vägen kunde endast avslöjas efter det att templet rivits ner av Jesus Kristus, som blev den högste prästen och passerade genom det bättre och mer perfekta tabernaklet vilket var Hans kropp. I kraft av Hans eget blod kunde Han vinna evig frälsning för mänskligheten.

Heb 9:12
Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt.

Hebreerbrevet 9:11 tar för givet att Jesus kropp identifieras med ett slags tabernakel, ett instrument för offer - uppenbarligen eftersom evangelierna talar om att Jesus offrar sin kropp och sitt blod när Han instituerar Herrens måltid och Johannes evangeliets förklaring att Jesus kropp är det templet Han skulle bygga upp på tre dagar efter att det rivits ner (Joh 2:19-21). I Hebreerbrevet är templet i Jerusalem ersatt av en rent ideologisk konstruktion och den sanna översteprästen har stigit in en gång för alla i det allra heligaste så att inga fler offer vare sig är nödvändiga eller lämpliga.
    Jesus uppfyller alltså den tjänst som översteprästen innehade och han gör det som en del av mänskligheten för mänskligheten. Eftersom Jesus var sann människa hade Han rätten att handla för oss människor inför Gud. Jesus Kristus mänsklighet var nödvändig för att han skulle kunna medla som präst för vår skull inför Fadern.

Heb 5:1
Varje överstepräst utses bland människor, och det är människor han får till uppgift att företräda inför Gud genom att frambära offergåvor för deras synder. Han kan ha fördrag med de okunniga och vilsegångna eftersom han själv är behäftad med svaghet och därför måste frambära syndoffer lika mycket för sig själv som för folket. (se även: Heb 2:7-17; 4:15; 10:5-9)

Jesus mänskliga natur var alltså nödvändig för att han skulle ha rätten att ta på sig mänsklighetens synd. Ytterligare en nödvändig aspekt för att Jesus skulle kunna tjäna för detta syfte var att Han själv var fri ifrån synd vilket Han också var. 1 Pet 2:22 säger: Han begick inte någon synd, och svek fanns inte i hans mun och 1 Joh 3:5 står det: Ni vet att han har uppenbarat sig för att ta bort synderna och att någon synd inte finns hos honom. Ytterligare ett exempel är Heb 4:15 där det står: Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Ingen människa kan leva utan synd. Rom 3:23 säger: Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud och slutsatsen vi kan dra är den att Jesus inte själv kan ha varit fullt ut människa och inte Gud, hade Jesus inte varit gudomlig hade Han inte kunnat leva utan synd.

Åt dem som tar emot Jesus ges rätten att bli Guds barn
I Joh 1:11-12 kunde vi läsa: Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn. Gud hade sedan tidens början haft för avsikt att ställa världens problem till rätta och detta skulle ske vid ett fantastiskt ögonblick. Gud utvalde Israels folk som det folk ur vilket en räddare skulle framträda och befria världen ifrån mörkret som härskade över den. Genom Israels historia kan vi utskilja ett antal förbund mellan folket och Gud. Grundläggande om flera av dessa förbund kan sägas att de innebar att om folket levde i enighet med Guds lag som de mottagit på berget Sinai så skulle Gud välsigna dem men om man valde att inte följa lagen så skulle effekten bli den motsatta. Efter det att Moses lett folket ut ur Egypten och Jusua tagit över ledarskapet och fört dem in i det förlovade landet följer århundraden av svek från folkets sida gentemot Gud. Gud låter dem dock på olika sätt bli återupprättade men generellt kan man säga att synden hos folket blir värre och värre med tiden trots Guds ingripanden. Till slut så verkar det dock uppenbart att Gud har lämnat folket. De befinner sig på 500talet f. Kr i fångenskap i Babylon och templet - Guds boning på jorden - är förstört. Efter att man fått tillåtelse att återvända till det heliga landet så fanns det en förväntan att man nu återigen skulle kunna bygga upp relationen med Gud och för att detta skulle kunna ske behövde man naturligtvis återuppbygga templet, något som man också gjorde. Trots att fångenskapen i Babylon var över och att man hade återuppbyggt templet i det heliga landet föreföll de som att man fortfarande befann sig i fångenskap, men nu inte i en geografisk sådan utan snarare i en andlig fångenskap. För det första så infriades inte förväntningarna på det nya templet och för det andra så hade man inte själva kontrollen över det heliga landet trots att man befann sig i det.
    Det fanns dock en förhoppning på att detta skulle förändras. De böcker som skrevs under och efter fångenskapen i Babylon talar ofta om Jahves återkomst till Sion, speciellt kan vi läsa om detta i Jes kap 40-55. En annan utav dem som skriver om återkomsten är Haggaj. Denne insåg att det tempel som byggts efter fångenskapen inte infriade förväntningarna men han fick i en vision se hur Jahve trots allt återvände till en ännu ståtligare byggnad.
    Det fanns hos många av judarna en förväntan på att Israels problem skulle lösas av den de kallade Messias, denne trodde man skulle återuppbygga templet, vinna frihet åt Israel och detta så att Gud återigen kunde uppfylla templet och leva med sitt folk.
    När så Jesus kom till judarna, Hans eget folk, så kände de inte igen honom. Många av dem förväntade sig att Messias med militära medel skulle besegra Rom och vinna frihet åt Israel men Jesus förkunnade att Guds rike är nära genom att bland annat uppmana folket att vända andra kinden till, gå en extra mil och älska din fiende (Matt 5). Dessa uppmaningar och många fler kan ses som direkta uppmaningar att inte använda våld mot Rom vilket alltså många förväntade sig att Messias skulle göra. Ytterligare exempel på en sådan uppmaning ifrån Jesus finner vi i Matt 22:17-21 där Jesus svarar på frågan om det är rätt att betala skatt till kejsaren:

Matt 22:19-21
Visa mig ett mynt som man betalar skatt med." De räckte honom en denar, och han frågade: "Vems bild och namn är det här?" - "Kejsarens", svarade de. Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud."

Jesus kom inte till världen för att på bekostnad utav andra folk ge Israel upprättelse utan för att på sin egen bekostnad ge upprättelse åt alla folk. Genom den seger Jesus vann över döden omdefinierades begreppet ”Guds folk” från att innefatta Israel till att innefatta alla dem som väljer att tillhöra Jesus genom att tro på Honom. Jesus kom till folket Israel men Hans kallelse var hela mänskligheten, genom uppståndelsen öppnade Jesus vägen för alla folk in till det allra heligaste, in till Fadern. Jesus säger: Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud. Kejsarens bild fanns på myntet men Guds bild finns på oss som är skapade i Hans avbild, Jesus uppmanar oss därför att ge oss själva till Gud!
    De stora välsignelser som exilens slut innebar; Jahves återkomst och templets återuppbyggnad blev verklighet genom Jesus död och uppståndelse. Jesus fest med lärjungarna i den övre salen innan korsfästelsen symboliserade befrielse, uttåg, förbund och förlåtelse. Jesus fullbordar med andra ord det förbund Jahve slöt med Israel vid berget Sinai. Gud hade utvalt Israel som det folk ur vilket världens Frälsare skulle komma, nu hade Han kommit och genom Honom inrättades Guds rike i världen.

Jesus har förklarat Gud
Vem var Shakespeare? Genom att läsa denne gigants verk så lär vi känna de karaktärer han uppdiktat men vi lär inte känna Shakespeare själv. Eftersom de karaktärer han skriver om inte finns i verkligheten och världen han beskriver endast finns i hans fantasi så kan vi inte räkna med att Shakespeare själv blir avslöjad i hans texter. Hade Shakespeare velat förklara vem han själv var genom de fiktiva texter han skrev hade den enda möjligheten varit att skriva in sin egen person i någon av dem. Hade han gjort det så hade vi fått författaren bakom livet i texterna beskriven för oss. Shakespeare skrev aldrig in sig själv i sina berättelser men det gjorde Gud när han sände sin Son till vår värld. Jesus har förklarat Gud för oss genom att Han som ju är den osedde Guden kom till vår värld. Det finns otaliga egenskaper hos Gud som avslöjas genom det Jesus gjorde på jorden men idag ska jag enbart nämna en sådan, nämligen att Gud älskar oss människor.

Joh 3:14-16
Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Slutord
Uppståndelsen är det mest centrala i den kristna tron. Hela det Gamla Testamentet pekar fram emot den och hela det Nya Testamentet behandlar konsekvenserna av den. Utan uppståndelsen så hade kristendomen inte existerat. Utan uppståndelsen så är förkunnelsen tom, falsk och meningslös. Utan uppståndelsen så finns det, som Konrad Adenauer så vist sade, inget hopp för mänskligheten. Utan uppståndelsen så finns det ingen väg tillbaka för oss till Gud. Men Jesus Kristus, vilken är avlad av den Helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, uppstod på den tredje dagen och vann på så vis seger över döden och evigt liv åt alla som med sin mun bekänner att Han är herre, och i sitt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda. Fadern sände Sonen för att återupprätta det som gått förlorat när människan vände sig mot Gud och synden kom in i världen. Sonen har uppenbarat Fadern och tydligt är att Faderns gränslösa kärlek till sin skapelse blivit synlig genom Sonen.

Ef 1:17-23
Jag ber att vår herre Jesu Kristi Gud, härlighetens fader, skall ge er en vishetens och uppenbarelsens ande som låter er få kunskap om honom. Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga, hur väldig hans styrka är för oss som tror - samma oerhörda kraft som han med sin makt lät verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden, över alla namn som finns att nämna, såväl i denna tiden som i den kommande. Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gjorde han till huvud för kyrkan, som är hans kropp, fullheten av honom som helt uppfyller allt.

Vad kan då vi som är delar av Kristus kyrka göra, om inte berätta om den sanning vi funnit i Kristus för andra människor så att också de kan komma till tro?

Ondska i världen och Guds existens

Wed, 01 Apr 2009 00:50:16 GMT

(Rickard Alvarsson)

Ondskan existerar och finns påfallande verksam i allas vår vardag. Den påverkar oss alla, på olika sätt och i olika hög grad, men ingen människa på denna jord undgår den. För att läsa om den räcker det med att öppna närmaste dagstidning eller historiebok, för att tänka på den räcker det för oss allra flesta att endast reflektera över dagen som gått. Ondskans mörker är närvarande i allas våra liv och det är ingenting som jag är i närheten av att betvivla, men jag ställer mig frågande till den slutsats som många kommer fram till när de diskuterar ondskan och dess konsekvenser. Tron på ondska leder många människor till att inte tro på Guds existens. Sånär som dagligen får jag svara människor som inte tror på Gud när de frågar mig: Hur Gud kan existera trots att det finns så mycket ondska i världen? Det är på ett sätt en legitim fråga att ställa men min uppfattning är att frågan i sig själv är allt för otydlig och ogenomtänkt för att kunna leda till en givande diskussion.

För det första görs antagandet att Gud är på ett speciellt sätt, detta av människor som inte tror att Gud existerar. För det andra tar frågan för givet att det existerar ondska vilket är något som ytterst få, om ens någon, ifrågasätter. Det kan te sig rationellt att inte ifrågasätta ondskans existens men jag menar att den som inte tror på en Gud har goda skäl för att faktiskt förneka att det existerar ondska, kanske är det till och med så att hon borde göra så.

Det finns givetvis flera exempel på hur man kan formulera frågan kring hur Gud inte kan existera trots ondskans närvaro men i de former jag fått frågan presenterat för mig så har den i sig själv varit otillräcklig. Frågan ifrån den icke-Gudstroende borde enligt mig ställas på exempelvis följande sätt: Om Gud finns så är han sådan som jag tror att han är. Min bild av Gud är att han är god och därför kan han inte tillåta ondska. När jag nu hänvisar till godhet och ondska gör jag det efter min egen definition av de båda. Detta resonemang blir för mig logiskt ohållbart, kan du som tror på Gud förklara för mig hur detta inte blir ett problem för dig? Om frågan är formulerad så som jag nu exemplifierat den så utgår den ifrån personen som frågar och dennes definition av Gud, godhet och ondska. Resonemanget innehåller således följande variabler:

A.    Frågeställarens bild av Gud
B.    Frågeställarens uppfattning om godhet och ondska
C.    Frågeställarens syn på förhållandet mellan A och B

Om Gud finns så är han nödvändigtvis inte sådan så som frågeställaren avser (A). Om godhet och ondska existerar så är det inte självklart att frågeställarens uppfattning om dem är korrekt (B). Om A och B kan ifrågasättas följer logiskt att även C kan ifrågasättas.

Det förefaller nu som att den ursprungliga frågan behöver omformuleras och bli tydligare, vidare så behöver frågeställaren även definiera punkterna A, B och C för att frågan ska kunna besvaras. Ett möjligt svar ifrån frågeställaren skulle nu kunna vara att sanningen om A, B och C är relativ. En sådan hållning är emellertid väldigt svår att vidhålla eftersom det svaret i sig självt är ett absolut påstående. Att påstå att det inte finns någon absolut sanning förutom den absoluta sanningen att sanningen är relativ synes kontradiktoriskt, dvs. resonemanget är motsägelsefullt.

Problematiken för frågeställaren kvarstår alltså och denne måste nu definiera variablerna i punkt A, B och C. Om exempelvis definitionen för A bygger på Bibeln så måste punkt A alltså innefatta beskrivningen: frågeställarens tolkning av den Gud Bibeln presenterar. Med dessa definitioner i vår hand är nu frågan förhållandevis tydligt ställd och det återstår nu för frågeställaren att förklara varför Gud och ondska inte bägge kan existera. Den ursprungliga frågan var ställd för att visa att en god Gud inte kan existera samtidigt som ondskan existerar och därför måste nu frågeställaren visa varför ondskan existerar och inte Gud, för detta krävs att ondskan kan förklaras existera utan att Gud existerar. Anledningen till att ondskans existens behöver förklaras är givetvis att utan ondska så brister argumentet att Gud inte skulle kunna existera på grund av ondskans existens.

Om ondska existerar förefaller det logiskt att godhet existerar, detta för att det annars hade varit omöjligt att urskilja ondska. Om ondska och godhet existerar så måste vi också kunna skilja mellan dem och som jag tidigare visat så får svaret inte vara att sanningen kring dessa båda är relativ. Det verkar tydligt att det krävs en moralisk lag för att kunna avgöra vad som är godhet och vad som är ondska, utan en sådan lag kan vi inte hävda att varken godhet eller ondska existerar. Om vi vill vidhålla att godhet och ondska existerar, vilket ju frågeställaren måste göra, så måste vi anta att det finns någon som gett denna lag. Detta för att utan en givare av den moraliska lagen så finns det ingen moralisk lag. Finns det ingen moralisk lag så finns det ingen godhet och finns det ingen godhet så finns det ingen ondska. Existerar det inte någon godhet eller ondska så faller det ursprungliga argumentet att Gud, på grund av ondskans existens, inte kan existera.

Vi har nu nått dit att vi måste förutsätta en givare av en moralisk lag och denna givare kan endast antas vara Gud. Argumentet att Guds existens inte är kompatibel med ondskans existens innefattar alltså grundförutsättningen att Gud existerar och argumentet är därför inte hållbart. Utvägen för den som fortfarande inte vill tro att Gud existerar är således att förneka att ondskan existerar. Jag ska här förtydliga att det inte är känslan av att någonting är fel som måste förnekas utan ”endast” att det finns absolut ondska.

För det första anser jag alltså att den som vill fråga den ursprungligt ställda frågan måste precisera vad det är hon egentligen frågar. För hur ska någon kunna besvara en fråga som berör någon annans definition av Gud, ondska och godhet om inte dessa variabler är tydligt formulerade, dessa är ju begrepp som av olika människor kan definieras väldigt olika. Vidare anser jag att när frågan definierats tydligare så har frågeställaren fortfarande problem med att avvisa Guds existens genom att hänvisa till ondska då det verkar som att ondskans existens inte är möjlig utan att Gud existerar.

Detta resonemang är på inget sätt ett bevis för att den kristna tron är den rätta, det är endast ett resonemang som visar att Gud logiskt kan existera trots att det för de flesta av oss förefaller som att det existerar ondska i världen. Jag vill även utrycka att jag inte har någon som helst avsikt att förlöjliga dig som inte håller med mig eller tycker att detta är svårt, för det är svårt, jag vill endast förklara mina tankar kring ämnet. Håller du inte med om det jag skrivit eller har frågor så känn dig fri att lämna en kommentar så lovar jag att efter bästa förmåga försöka bemöta det du skriver.

Svar på kommentar

Tue, 03 Mar 2009 22:34:29 GMT

(Rickard Alvarsson)

Jag fick en kommentar till det jag skrev under rubriken Vägen till Gud (mitt förra blogginlägg). Mitt svar blev så pass långt att jag valde att publicera det här som ett eget inlägg. Den kursiverade texten är kommentaren jag fick och sedan följer mitt svar:

En fråga att ställa sig är vad menar Jesus när han säger jag är vägen sanningen och livet.? Dom första efterföljarna kallades ju inte kristen utan dom som följer vägen. Jag tvekar att kalla mig kristen därför att religionen kristendom är så starkt förknippat med många negativa saker. Vi har omformat budskapet och skapat en religion av Jesu budskap och kanske till en viss del har då djupet försvunnit och även mångfalden. Jag tror att även om man inte är kristen så kan man uppleva Gud och alla religioner är ju fulla av kärleksfulla människor som jobbar för Gud fast att dom inte känner honom som vi gör.

Jag håller med om att kristendomen som religion i viss mån har förändrat budskapet Jesus proklamerade, dock inte så mycket i ord som i handling. Jag antar att det är därför du menar att kristendomen förknippats med många negativa saker. Jag påstår inte att vi idag förstår allt precis så som Jesus avsåg för oss att förstå men jag tror ändå att det råder en korrekt uppfattning inom kristendomen kring de grundläggande sanningarna Jesus talade om, jag menar exempelvis: kärlek, evangelisation, nåd, gemenskap och förlåtelse. Problemet ligger som jag ser det alltså inte i hur vi idag har tagit till oss Jesus budskap utan i hur vi lever våra liv som kristna. Att Jesus första efterföljare kallades de som följer vägen och att vi nu kallas kristna hävdar jag är en terminologisk fråga, det viktiga är inte vilket namn man ger Jesus efterföljare utan hur vi som tror på honom väljer att leva våra liv. När Jesus säger: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig, så tror jag att han pekar på sig själv och säger att ingen kan komma till Fadern utan att ta emot förlåtelsen som jag erbjuder. Jag tvivlar inte en sekund på att det finns många kärleksfulla människor som tillhör andra religioner eller som är ateister eller agnostiker, jag känner själv många sådana människor. Vad jag däremot tror är att ingen kan komma till Fadern utan att ta emot förlåtelsen som Jesus Kristus ger. Kristendomen skiljer sig här ifrån världens alla andra religioner eftersom vi kristna tror att vi blir accepterade av Gud för det Jesus gjort för oss, inte för att vi kan förtjäna det. Visst behöver vi tro men de liv Jesus lärde oss att leva ska inte levas för att vi ska bli kristna utan för att vi är kristna och älskar Gud. När man tar emot Jesus och ger sitt liv till honom så kommer det egna livet att förändras genom att Guds närvaro i våra liv förändrar oss. Vi blir inte perfekta människor men med Guds hjälp kan vi steg för steg bli mer lika honom. Jag tror att det viktigaste för oss människor som tror på Jesus är att faktiskt ge allt vi är och allt vi har till honom, gör vi det så förändrar han oss och på så sätt kan vi också förändra världen. Allt vi gör bör bygga på vår kärlek till Gud och andra människor, gör vi som kristen gemenskap det i framtiden så kommer förhoppningsvis inte människor se på kristendomen så som du gör idag och du kanske istället skulle kunna känna tillfredställelse över att tillhöra den samling människor som tidigare kallades vägen.