- Sälj allt du äger och ge åt de fattiga, säger Jesus till en rik yngling.
Kan man inte vara kristen och rik?
Jo, men med fickor fulla av guld kan det vara svårare.
Plötsligt händer det!
25 kronor för en trisslott kan förvandlas till 25 000 kronor i månaden i 25 år. Pengar rymmer fantastiska möjligheter och friheter. Kung Salomo byggde ett fantastiskt tempel till Guds ära, människor sponsrar barnhem och borrar brunnar. Pengar ger oss möjligheter att plugga vidare, lägga nytt tak, spara till barnens körkort och bröllop, köpa nya snygga byxor ...
Vi verkar gilla pengar, inte bara för vad vi kan göra med dem, utan för vad de gör för oss. Definierar oss och berättar för omvärlden vilka vi är. I boken "Status, vägen till lycka" presenterar författaren Marie Söderqvist Tralau svenskarnas egen status-rangordning. På tredje plats kommer "ha arbetat ihop en egen förmögenhet". I Finland, USA och Ryssland kommer det på andra plats.
Vi lär oss tidigt att prata pengarnas språk. På skolgården konstaterar barnen att "Jag äger" när de satt bollen i krysset eller vunnit en springtävling, eller ännu hellre "känn dig ägd" till den som förlorat.
Hela vår västvärld går runt på att vi begär, även om vi själva inte tycker att just vi begär så mycket, inte nödvändigtvis en vräkig bil och båt men gärna en resa till Thailand.
I krisens tidevarv är man till och med en dålig osolidarisk samhällsmedborgare om man inte konsumerar och håller hjulen i snurr.
I en annan del av världen kan man inte fylla sina behov. Hänger det ihop? Är det så att vår rikedom förutsätter någon annans fattigdom, eller är det bara en olycklig omständighet?
Pengar bekymrar oss alla, flera av de stora världsreligionerna är starkt kritiska mot ägande. Exempelvis buddhismen varnar för att söka lyckan i pengar och prylar, människan fäster sig lätt vid ägodelarna och blir mer egoistisk. De tar också upp mycket av vår tid och komplicerar våra liv. Judendomen är mer ambivalent. Att vara rik innebär utmaningar, men pengar kan vara ett verktyg för både goda och onda intentioner. Klart är att den som har det gott ställt har ett ansvar gentemot den som saknar pengar. Däremot har man aldrig hållit fattigdom som dygd.
Hur mycket pengar vi har påverkar i hög grad våra liv. Men också vår nästas och vårt liv med Gud.
I det här temat ställer vi oss frågan om pengar kan stå i vägen för Gud? Vad det innebär att tjäna Gud med sina ägodelar och inte minst - hur mycket kan jag behålla själv och ändå vara rättfärdig?
Emmanuel Bäckryd, läkare och författare, tycker inte att kristna tar Jesu varningar om pengar på tillräckligt stort allvar.
- När Jesus säger att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike borde vi bli skakade i vårt innersta.
Emmanuel Bäckryd har tidigare skrivit om kristnas förhållande till pengar i boken "Tillsammans" (Libris förlag), och i vår kommer "Trotsiga dårars sällskap" (Marcus förlag) där han utvecklar tankarna om pengar och ägande.
- Det är ingen garanti att en fattig är en bättre lärjunge, det finns inget mekaniskt samband mellan hur mycket pengar man har och graden av lärjungaskap, man han eller hon är i alla fall inte bunden av just pengar.
Emmanuel Bäckryd pratar om "oss" för detta gäller inte bara vad vi kallar höginkomsttagare, vd:ar, företagsledare, folk med bonusar.
- Problemet är att vi inte ser vår egen rikedom, det är alltid någon annan som är rik. Men Jesus ord är tilllämpbara för de allra flesta kristna i Sverige i dag. Kyrkan borde fråga sig hur hon ska gestalta ett alternativ.
Han tvekar inför att presentera en färdig lösning. Konstaterar att kristna också är fångna i systemet, att det inte finns någon teknik - bara att kasta sig på Gud, själva klarar vi det inte.
Att börja hos Gud kan ge oss rätt perspektiv på våra pengar och ägodelar.
Bibeln klargör de yttersta ägandeförhållandena: "Jorden är Herrens och allt vad därpå är, jordens krets och de som bo därpå." (Ps 24:1) "Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är." (Ps 89:12) Vi kan så och plantera men jord, vatten och sol kan ingen av oss förtjäna. Att låta det sjunka in kan fördjupa både vår tacksamhet och vår tillit till Gud. Med det perspektivet gör alla gåvor vi får oss medvetna om Gud.
Ska vi då räddas genom att fly in i fattigdom, leva på tvärs med tiden? Ja och nej. Det finns ett fåtal som är kallade till fattigdom (tänk bara på klosterväsendet), men a l l a är kallade till enkelhet menar Emmanuel Bäckryd. Enkelhet och måttlighet beskrivs tydligt i Bibeln: "Lev inte för pengar; nöj er med vad ni har. Gud själv har sagt: Jag skall aldrig svika dig, aldrig överge dig." (Heb 13:5)
"Och Herren har gett denna befallning: Samla så mycket av det som var och en behöver, ett homermått (en homer är cirka 2 liter) per person för samtliga. Varje husfar skall hämta till dem han har i sitt tält." (2 Mos 16:16)
Det är i ljuset av denna enkelhetens kallelse man kan ta itu med Jesus uppmaning till sina lärjungar att utnyttja den "ohederliga mammon" (Luk 16:1-13).
- Kristna är kallade att använda mammon, utan att tjäna mammon. Det gör vi när vi låter Gud styra vår ekonomi.
Inte tvärtom: ekonomin styr våra liv.
Med pengar kommer prylar som kräver vår tid och kärlek: En image och ett begär som ska stillas.
I kyrkan utgår predikan ofta från att pengarna i sig är neutrala, det viktiga är inte vad vi har i plånboken utan var vi har vårt hjärta.
Men läkaren och författaren Emmanuel Bäckryd menar att vi ofta underskattar risken att ha pengar och att äga.
- Jesus var medveten om mammons makt och vi kan också se vilken oerhörd kraft det finansiella systemet har. Hela världen skakar när ekonomin skakar, det är en kraft som vill styra oss och påverka oss i en viss riktning.
När Jesus pratar om att man inte kan tjäna två herrar samtidigt, Gud och mammon, ger han mammon personlig karaktär och gör honom till avgud.
- Det är viktigt att veta var vi har vårt djupaste engagemang, vår trygghet och inriktning i livet!
Även kristna är en del av ett system i en fallen värld. Det är först när vi ser maktstrukturerna i vår omgivning som vi förstår hur det präglar vårt sätt att tänka.
- Pengar är det synliga uttrycket för utbytet, vi ger för att få. Och det tar vi för självklart även om det inte alls är den kristna trons kärna. Pengarna är en konkretisering för vår oförmåga att vara generösa.
Liknelsen om kamelen och nåls-ögat handlar inte i första hand om ifall man kommer till himlen när man dör, menar Emmanuel Bäckryd. Det handlar i grunden om solidaritet, mitt ansvar för nästan.
- Att komma in i Guds rike handlar om att leva ett lärjungaliv, ett liv under Guds herravälde. Att bara prata om livet efter detta är att förandliga det hela och leder till att tron skiljs från vardagen.
I vår tid står pengar oftast för frihet, oberoende, möjligheter, valfrihet - men är som kedjor som hindrar vår lärjungavandring. Med pengarna kommer prylar som kräver vår tid och kärlek, en image som ska underhållas, ett begär som ska stillas.
Väl medveten om systemet som vill binda oss kan så rikedomen bli ett medel och inte ett mål.
- Om man råkar vara väldigt rik och vill vara lärjunge kan det vara en utmaning att leva ett enklare liv än sina kollegor. Men man får akta sig så det inte blir fariseism.
Bästa sättet att få bukt med begäret är att ge bort, menar Bäckryd. Pengar hör så intimt samman med sin ägare att när man ge bort dem ger man av sig själv.
Också detta har med vår relation till Gud att göra. Guds natur är generös och vi är skapade till hans avbilder.
- Genom att vara generös utför vi en protesthandling, protest mot ekonomismens avgud. Vi kan ge som en protest och för att gestalta alternativ i en girig värld, visa mammon att vi inte är fast i det här systemet.
Emmanuel Bäckryd sticker inte under stol med att det inte går av sig själv.
- Det är svårt, ju mer pengar jag har desto mer tar det emot. Jag jämför med när jag var student, det var lättare. Även om andelen inte är större i dag rör det sig om mer pengar och det är lätt att tänka på allt jag skulle kunna göra för pengarna.
Att ge tionde, tio procent av det man tjänar, till Gud är en princip/påbud som finns tidigt i Gamla testamentet och som fortfarande gäller som något slags riktmärke för kristna. Men även här märks hur präglade vi är av världen: Gäller tiondet på netto eller brutto? Hur rik kan man vara och ändå leva rättfärdigt? Eller när vi trånar efter välsignelsen som ska tillfalla den som ger ?
- I Nya testamentet poängteras ännu tydligare att allting tillhör Gud. Att ge tionde innebär inte att man friköper resten, att man har 90 procent att göra vad man vill med, säger Emmanuel Bäckryd.
Det är en bra grund för givande men kan inte göras till enkel lag.
- Tionde är den kristnes abc. Men precis som det bara är början och man sedan behöver lära sig läsa och skriva också kan vi utveckla vårt givande.
Läs mer: "Tillsammans", Emmanuel Bäckryd (Libris). "Pengar, sex och makt i ett kristet perspektiv", Richard Foster (Libris). "Rätt vist, hur i hela världen ska man leva?", Karin Cedersjö (Cordia). "Vinst", Lars Jederlund (red) (Cordia).