”Vänskapen mellan oss djupnar med åren”

Ingen har konverterat och ingen planerar förmodligen att göra det heller. Men under de tio år som dialogen mellan Pingst FFS och Katolska kyrkan i Sverige har pågått, har en vänskap vuxit fram. ­Jubileet firades med en öppen redovisning.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

Framme på podiet i Newman­institutets lokaler i Uppsala sitter en nunna, en katolsk biskop, en pingstföreståndare och en pingstprofil, om man får kalla Olof Djurfeldt för det sistnämnda.

Tillsammans utgör de kärntruppen i den offentliga dialog som pågått i tio år mellan Katolska kyrkan och pingströrelsen. Olof Djurfeldt och den katolska nunnan, syster Veronica, har båda varit med från start.

– Den största lärdomen tycker jag har varit att känna igen Guds verk i varandra, svarar syster ­Veronica på Dagens fråga om vad hon lärt sig under dialog­arbetet.

– Kanske hade vi förut fördomar och såg varandra lite ”von oben” men nu har vi en djup respekt för vad Anden gör i respektive sammanhang.

Imponeras av disciplinen

Det Olof Djurfeldt bär med sig från dialogens tio första år rör det personliga andaktslivet.

– Jag imponeras över den disciplin som finns vad gäller den dagliga andakten. Varje dag läser eller ber katoliker i tjänst ur Bibeln. Den disciplinen får inte bli gärningslära, men det är värdefullt att ständigt utsättas för Guds ord på det sättet. Det har vi all anledning att fundera på.

Anledningen till att man för tio år sedan påbörjade ett offentligt samtal var dels att markera samhörigheten i tron på Kristus, dels en önskan att öka förståelsen för varandras samfund och även slå hål på en del djupt rotade fördomar om varandra.

Vänskap som djupnar

Under dialogarbetet har man mötts två gånger per år. På våren har det ingått en övernattning, på hösten har det varit en heldag. Tillsammans har man besökt bland annat Bjärka Säby, katolska klostret i Omberg och Rom i Italien.

Både Pelle Hörnmark och Anders Arborelius, som verkar som högste ledare för respektive halva, vittnar om en vänskap som bara djupnat genom åren. En vänskap som inte väjer för de känsliga frågorna.

– Marias jungfrulighet och upptagande till himlen, att be om de bortgångnas förböner och reliker – det är stötestenar vi återkommit till, berättar Olof Djurfeldt under sitt anförande.

– Vi har konstaterat att det finns frågor där vi aldrig riktigt kommer överens.

”Lutherska himlen tom”

Syster Veronica å sin sida erkänner att hon har svårt att begripa den lutherska himlen som hon tycker verkar så tom.

– Där är bara Gud som sitter på sin tron. Jag har svårt att förstå detta motstånd till helgonen.

Men motsättningar och stötestenar till trots, under redovisningen av dialogarbetets tio första år är det vänskapen och samhörigheten som betonas.

– Mycket kanske skiljer oss från varandra i verkligheten, men inte i vår bön eller i vår relation till vår frälsare, konstaterar syster Veronica.

”Kommer inte konvertera”

– Jag tror inte vi kommer att konvertera till varandra, trots att vissa befarade det när vi reste till Rom tillsammans, men vi kan lära oss av varandra, fundera vidare på olika frågor och på så sätt fördjupa våra egna traditioner.

Pelle Hörnmark håller med och nämner pingsts jämförelsevis korta tradition som något att fundera över.

– Som pingstvän behöver man också inse att det har hänt något innan 1907 som vi ibland kanske tar för lite hänsyn till, säger han.

Annons
Skogsbränderna
Annons