INNEHÅLL FRÅN DIAKONIA
INNEHÅLL FRÅN DIAKONIA

Pandemin och drömmarna i klassrummet

Jag står i ett varmt, trångt klassrum i Bangladesh och lyssnar när tjejerna berättar om sina framtidsdrömmar. En vill bli polis, en vill bli fotbollsspelare, läkare, sjuksköterskor, lärare. När turen kommer till 12-åriga Tori hoppar hon nästan upp från sin plats och säger med pondus: jag inte bara vill bli journalist, jag ska bli journalist!

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Fyra dagar senare är jag hemma i Sverige igen. Tre dagar senare råder UD alla svenskar att stanna hemma. Tolv dagar senare sätts hela Bangladesh i lockdown och ”pandemi” står skrivet på löpsedlar runt om i världen. Så mycket har hänt sedan dess. Så mycket har inte hänt.

Inställt och avstånd är ord som påverkat oss alla under våren.  Ändå känner jag det oftast som om pandemin pågår någon annanstans. Som att jag står och blickar ut på den genom en glasruta. Det finns ju så många andra som drabbats mer direkt. Patienterna på landets intensivvårdsavdelningar. Min mamma som planerat gå i pension efter ett långt yrkesliv som läkare men istället får jobba övertid. Vänner som permitterats. Kollegor ute i världen som inte har möjlighet att jobba hemma för att strömmen kommer och går. Och dessa flickor i Bangladesh. Så peppade på framtiden, hur ska de kunna följa riktlinjer om att hålla avstånd när de lever i ett av världens mest tätbefolkade länder? Hur ska de kunna tvätta händerna om de inte har rent vatten? Hur får de mat när föräldrarnas arbetsplatser är nedstängda?

Det här är orättvist. Så fruktansvärt orättvist. Det är samma smitta, men det drabbar oss så olika beroende på var vi bor och hur mycket pengar vi har. Hårdast drabbar det dem som redan har det tufft. Tori som bor i ett plåtskjul med sin mormor medan föräldrarna jobbar i Dhaka har inte samma förutsättningar som jag. Min lilla uppoffring, att göra om köksbordet till arbetsplats, att umgås med vänner enbart utomhus i snålblåst och solsken istället för runt middagsbord och i vardagsrum, att inte gå på restaurang eller bio, känns i de här sammanhangen lite…tja…futtig.

Men det finns saker som du och jag kan göra! För dem som är nära oss och för människor som vi inte träffat, men som vi ändå så tydligt hör samman med. Diakonia samlar nu in pengar för att kunna dela ut matpaket till familjer i Bangladesh. En gåva kan kännas liten, men gör stor skillnad för den som står helt utan mat åt sina barn. Och vi kan be Gud om ledning. Låt oss aldrig glömma det!

Ida Hennerdal, Diakonia
 

diakonia.se/corona kan du läsa mer om Diakonias insatser för att stoppa hunger och rädda liv.

 

Swisha ett matpaket!

242 kronor räcker till mat i en vecka för en familj i Bangladesh.

Klicka här för att swisha din gåva!

Pengarna går till Diakonias akuta insatser i coronakrisen.


90-konto med bakgrund