17 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Kattparaden i Visby

När kristdemokraternas ledare Alf Svensson talade i Almedalen i går försökte han sig på en nyuppsättning av Gösta Knutssons drama om Pelle Svanslös och hans vänner (och ovänner). Som avkoppling från politiken hade han roat barn i sin omgivning med högläsning ur de klassiska kattböckerna. Och inte kunnat låta bli att låta koppla kända politiker till Knutssons persongalleri.Med en självironisk klackspark utnämnde den kristdemokratiske ledaren sig själv till Filadelfia-Fille, den av internkritik något tilltufsade Lars Leijonborg fick bli hygglige Rickard från Rickomberga, centerkometen Maud Olofsson utnämndes till ”den lilla nätta Gullan från Arkadien”. Andra rollgestalter föll mycket självklart på plats: Vem kan ifrågasätta Gudrun Schyman som Maja Gräddnos, hon som kråmar sig och slickar i sig grädden, och miljöpartiets ekande språkrör som Bill och Bull?Dock överraskade regissören Alf Svensson på en punkt: Göran Persson fick inte bli elaka Måns. Han liknades i stället vid björnen Baloo ”som dansar omkring i sin egen storhet och och vill ha allt ljus på sig” och manar till förnöjsamhet med (de politiska) tingens ordning.Det var förstås retorikern Alf Svensson som tog kattgreppet på sina åhörare. Men lustigheterna hade ett vidare syfte än att roa. Stödet för Lars Leijonborg, ”en riktigt rejäl karaktär som man inte ska räkna bort”, var taktiskt. Och huvudmotståndaren tecknades tydligt utan att göras osympatisk: Göran Persson är ingen elak Måns, han vill väl, men i sin självgodhet och tro att det socialdemokratiska partiet inte bara är med och bygger Sverige utan är Sverige ger han medborgarna en kvävande björnkram.Den socialdemokratiskt ledda staten vill vara överförmyndare: Föräldrarna får inte välja vilken barnomsorg eller skola man önskar, patienterna får inte välja sjukvård, och så vidare. Varje rörelse mot ökad medborgarfrihet är för socialdemokratisk del påtvingad, regeringen går åt rätt håll så baxas och föses man, enligt Alf Svensson.I sitt tal smög sig inte kd-ledaren kattlikt på björnen Baloo bakifrån, han konfronterade Göran Persson på den arena som socialdemokraterna utsett till valstridens scen: Stockholm, och huvudstadens borgerliga politik. Landet runt har regeringens alla språkrör i månader nu hojtat om privatiseringarnas ödesdigra följder och varnat för att pesten kan sprida sig över landet. Smart och skickligt stack Alf Svensson hål på en del uppblåsta propagandaballonger. Det var, för att ta ett exempel på en verklighet som ofta döljs bakom myterna, socialdemokraterna och vänsterpartiet som avskedade 6 000 vårdanställda i huvudstaden åren 1994–1998.Men är det rätt att låta socialdemokraterna redan nu sätta agendan för valkampen? Knappast. Alf Svensson låter lätt som ett eko av moderaterna när han försvarar privatiseringar och pläderar för sänkta skatter, även när han i sak har rätt. Kristdemokraternas styrka är kopplad till djupa värderingsfrågor, till människosynen och den gränslösa solidariteten. Det är där betoningen bör läggas.Om Baloo bjuder upp till dans på huvudstadens gator, så finns det inte skäl att utan vidare tacka ja och dansa med. Slaget om Stockholm kommer knappast att avgöra valet i Sverige 2002. Det har Maud Olofsson förstått, det visade centerledarens tal i Almedalen på måndagen. Men frihetslidelsen, tron på den myndiga medborgaren och ivern att åstadkomma ett regeringsskifte, den delar hon med Alf Svensson. Om 14 månader vet vi hur långt det räcker.

Fler artiklar från Debatt