14 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Siewert Öholm: När Olof Palme och Sten Andersson svek Mellanöstern

Det är svårt att hitta något land där Israel bevakas så detaljerat som i Sverige. Ofta känslomässiga rapporter om drabbade palestinier. Sällan israeler som kommer till tals om deras syn på varför våldet ständigt trappas upp. Partiskheten har blivit allt påtagligare till palestiniernas fördel. Avståndstagandet till den judiska staten allt tydligare. Inte ens i USA är Israelfrågan så högt uppe på agendan som i Sverige.Israel betraktades i Sverige 1948 vid statsbildningen nästan som ett adopterat barn. Ben Gurion, Golda Meir och Tage Erlander var landsfäder och landsmödrar. De såg gemensamt visionen, historien och framtiden. Kriget 1967 ändrade allt, antyder Evert Svensson i en replik (24/7) på mina synpunkter om Sten Andersson nyligen. Själv tror jag att det handlar om klassiskt opportunistiskt svek. Olof Palme inledde sveket i Alger 1972 genom att i ett handslag göra då ökände terroristen Yasser Arafat till statsman. Sten Andersson, med sitt osvikliga sinne för opportunism och politisk taktik, hängde på. Vänstervågen behövde nya hjältar.USA-kopplingen till Israel passade varken Palme eller Andersson. Plötslig gjordes Israel till den starke och palestinierna till oförskyllda offer. Oljan blev politisk och arabländernas olja var viktigare än Israels apelsiner. Ingen ville tala om krigsrustningarna runt Israel, om hatskolningen, om PLO:s då uttalade mål, att kasta israelerna i havet. Sten Andersson fullföljde denna linje genom att dessutom öppet ta ensidigt parti för Arafat under skydd av Arafats påstådda underläge. Inte någonsin ifrågasattes eller ifrågasätts vare sig Arafats blodiga historia eller hans svekfulla politik som palestiniernas ledare.Evert Svenssons broderskapsrörelse var inte sen att ansluta sig till sveket. Svenska media hjälpte till och hjälper till. Aftonbladet leder i dag vad som blivit den svenska vänsterns helt dogmatiserade och svart-vita bild av Mellanösternkonflikten.Så kommer Göran Persson in med ett öppet sinne och ny vilja att lyssna. Jag tror inte Göran Persson blundar för israelernas övertramp. Jag har sett honom vantrivas i Sharons sällskap, men jag har också sett och förstått att Göran Persson vill lyssna och ställa krav på båda parter. Att jämföra Sharon med Milosevic är en skymf, men typisk för Svenssons och Sten Anderssons svek och blindhet. Fortfarande är det så att inget våld startats av Israel eller dess arme. Om Jerusalems förstäder, som nyss Gilo, beskjuts med granatkastare(!) måste man väl ändå ha rätt att försvara sig!Arafat har inte tagit de beslut som skulle gynnat hans folk och freden. Arafat vill knappast ens fred. Så måste hans handlande tolkas. Han är knappast längre en relevant förhandlingspart. Möjligen kan han och Sten Andersson träffas och prata minnen, men låt Anna Lind och Göran Persson sköta svensk utrikespolitik. Israelerna själva är djupt pessimistiska om fredsutsikterna. Vi får inte på nytt svika dem och palestinierna med en nygammal ensidespolitik.Håll Sten Andersson borta från svensk Mellanösternpolitik!

Fler artiklar från Debatt