14 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Psykologiska övergrepp skedde i verkligheten

Det är tråkigt att behöva läsa i  Bo Wingårds debattinlägg i Nya Dagen (2003-01-21) att min ungdomsbok "En ö i havet" framställer pingstvänner som "riktigt otäcka typer". Det har inte varit min avsikt, och jag tror inte heller att mina unga läsare uppfattar saken så.Boken handlar om hur de två judiska systrarna Steffi och Nelli från Wien kommer till Sverige på flykt undan nazismen. De placeras i var sitt frireligiöst fosterhem på en skärgårdsö utanför Göteborg.Det Bo Wingård tagit fasta på är först och främst en skildring av hur de två systrarna strax efter ankomsten tas upp i öns pingstförsamling, utan att själva ha blivit tillfrågade eller ens ha möjlighet att förstå vad som sker. Tyvärr är episoden i pingstkyrkan inte bara "en del i Annika Thors skickliga intrigspinnande", utan väl underbyggd i verkligheten. Mer än så: Hade detta inte skett i verkligheten skulle jag aldrig ha skrivit om det.En viktig källa för mitt arbete har varit Ingrid Lomfors doktorsavhandling i historia "Förlorad barndom – återvunnet liv". Enligt den placerades flertalet av de flyktingbarn som inte kom till judiska familjer i aktivt kristna hem, varav merparten var frireligiösa. Lomfors skriver:"En grupp inom denna kategori såg en god gärning i att ta emot judiska barn i sina hem. Judarna uppfattades som Guds egendomsfolk. Många frireligiösa menade dock att judarna behövde omvändas till kristen tro och frälsning för att räddas från undergång."I den enkät som ligger till grund för avhandlingen har ungefär 1/3 av de före detta flyktingbarn som placerades i kristna familjer uppgivit att fosterfamiljerna försökte omvända dem till kristendomen. Några barn flyttades av den ansvariga hjälpkommittén till andra fosterhem på grund av konflikter orsakade av detta.Själv gjorde jag under arbetet med boken djupintervjuer med några före detta flyktingbarn. Två systrar som varit fosterbarn i familjer som tillhörde pingstkyrkan berättade då om hur de togs upp i församlingen på just det sätt som jag beskrivit i boken.Det gäller att kunna hålla två sanningar i huvudet samtidigt: Å ena sidan gjorde frireligiösa familjer en stor humanitär insats genom att ta emot judiska barn i sina hem. Å andra sidan begick en del av dem (förmodligen i bästa välvilja) psykologiska övergrepp genom att försöka omvända sina skyddslingar.I övrigt har Bo Wingård läst slarvigt innantill. Den yngre systerns glada och snälla fostermamma tillhör också pingstkyrkan, inte "en annan frikyrka" som Wingård fått för sig. Steffis fostermamma Märta är visserligen kärv och sträng, men ingalunda känslokall. Mot slutet av boken framstår hon som den mest kloka, rättvisa och modiga av bokens vuxna gestalter. Strängheten och rättrådigheten är, återigen, två sidor av samma mynt, nämligen tant Märtas religiösa livshållning, som ställer höga krav på både henne själv och andra.I "En ö i havet" och de tre fortsättningsböcker som följer på den har jag försökt att teckna en bred bild av krigsårens Sverige. Där finns människor som representerar vitt skilda religiösa, moraliska och politiska övertygelser. Med undantag av en nazistisk läroverkslärare har jag strävat efter att göra dem alla till sammansatta gestalter med såväl goda som onda sidor. Mitt budskap är tolerans, inte fördömande. Annika Thor, författare Svar direkt:Med glädje noterar jag i ett sakligt och nyanserat inlägg från Annika Thor, att hon tagit del av mina funderingar kring hennes bok "En ö i havet". Bra. Då har hon fått del av mina positiva omdömen om denna flyktingskildring.Med smärta konstaterar jag sedan, att hon i sitt seriösa researcharbete tyvärr funnit konkreta exempel på den sorts religiösa övergrepp som boken skildrar med sådan känsla.Det vi inte är överens om, är vilka präglande effekter skildringen kan få på tonåringar av i dag. Visst kan vana läsare ta till sig de många fina nyanserna, men just dessa böcker kommer genom skolans aktiva försorg att slukas också av många ovana läsare.Det vi väl däremot är överens om är att Nya Dagens läsekrets – av lite olika skäl – kan ha stort utbyte av att läsa de fyra delarna i denna bokserie!Avslutningsvis ska erkännas att Annika har rätt om familjernas kyrkotillhörighet. Men jag hade inte "läst slarvigt". Det gör man inte med en så engagerande bok. Det var det där med minnet… Bo Wingård

Fler artiklar från Debatt