Mitt under pågående finanskris försöker euroförespråkarna dra igång en ny EMU-debatt. Nu är argumentet att kronan försvagas och att det skulle vara tryggare att ge upp den egna valutan för euron.
Inget kan vara mera fel. När detta skrives kostar en euro 9,94 kronor. När euron först handlades (som teknisk valuta) 4 januari 1999 kostade den 9,54 kronor. Det är ingen uppseendeväckande skillnad. Sedan dess har valutakurserna flutit mot varandra precis som de ska. Eurokursen har varierat mellan 8,03 och 10,14 kronor. Det tål också att påpekas att en rad valutor, exempelvis den norska kronan, liksom Australiens, Nya Zeelands och Kanadas valutor, har tappat lika mycket eller mer än den svenska kronan i förhållande till euro och dollar under finansoron.
En flytande växelkurs är bra för Sverige. Värdet på kronan anpassar sig automatiskt till andra valutor, vi slipper devalveringar och revalveringar. Danmark har gjort misstaget att binda sin krona till euron och måste därför försvara valutan när den sätts under tryck. Det vore bättre för Danmark att släppa kronans knytning till euron och låta den flyta än att, som statsminister Fogh Rasmussen, utlysa en ny folkomröstning i förhoppningen att danskarna ska säga ja till euron.
Med egen valuta och egen riksbank kan Sverige sätta en ränta som är anpassad till svensk ekonomi. Som en del av Euroland skulle vi få den "genomsnittsränta" som bankdirektörerna i Frankfurt fastställer för hela området. Det ekonomiska självbestämmandet skulle kraftigt beskäras.
Riksbanken har stort internationellt förtroende. Det kunde vi se när banken, tillsammans med fem andra centralbanker, deltog i en gemensam räntesänkningsmanöver - i syfte att lätta på trycket för många pressade banker. Riksbanken tillhör "världens tyngsta centralbanker".
I debatten har också hävdats att det skulle vara euroländernas kraftfulla agerande som har fått finansoron att något lugna ned sig. Det är en felaktig historieskrivning. Det var Storbritanniens, tidigare så kritiserade, premiärminister Gordon Brown som visade mod och lade fram ett kraftfullt finansiellt krispaket. Ett paket som för övrigt är inspirerat av hur Sverige löste sin ekonomiska kris i början av 1990-talet. Detta kunde Brown göra tack vare att britterna står utanför valutaunionen. Först därefter enades euroländerna om ett liknande program.
Svenska folket tog ett klokt beslut när man i folkomröstningen för fem år sedan sa nej till att skrota kronan för euron. Sedan dess har den svenska ekonomin utvecklats klart bättre än euroområdets. Tillväxten har varit större och arbetslösheten lägre. Kronan är helt enkelt bäst för Sverige.
En slutsats av den nuvarande finansoron är däremot att världen behöver tydligare och mer genomtänkta regler för de globala finansmarknaderna. Detta bör göras på FN-nivå och inte enbart inom EU och USA.
