Debatt

Medlemsvård viktigare än att sätta tydliga gränser

Det pågår en debatt om församlingstillhörighet, om vem som får vara med. I debattens svallvågar berörs även frågor om församlingsdemokrati. Vi inom de så kallade frikyrkorna funderar och kämpar med att de matrikelförda medlemmarna inte stämmer med den gudstjänstfirande församlingen.
Sedan vi i stort sätt slutade med att utesluta medlemmar för 40 till 50 år sen blev resultatet att de medlemmar som av olika anledningarna har valt att inte längre vara aktiva och inte själva tar initiativet till att gå ur församlingen, blir kvar. Därför har många församlingar 20 till 50 procent medlemmar som de aldrig ser på gudstjänsterna. Detta blir i längden en ohållbar situation, framför allt med tanke på den bild som Nya testamentet målar upp gällande församlingsgemenskapen.
En av lösningarna som nämns i debatten är att gå ifrån föreningsmodellen. Jag tror att det var olyckligt. Pingströrelsen i Sverige, liksom många av övriga kyrkor, har en grundsyn att alla kristna är präster åt Gud. De har möjliggjort ett stort inflytande och delaktighet från medlemmarna i församlingen. Jag är rädd för att det finns en tendens att vilja ge allt mera makt och inflytande åt pastorer och församlingsledningarna. Personligen tycker att vi har tillräckligt med makt och inflytande. En ledare får det inflytande han eller hon får förtroende för. Förtroende byggs upp eller rivs ned med tiden.
Jag har svårt att se att om församlingsdemokratin reduceras till att medlemmarna bara får inflytande på administrationsmötena skulle betyda att församlingarna skulle bli mera framgångsrika. Det finns en härlig utmaning i att finnas med i processer där många är delaktiga och när då man blir överens blir delaktigheten och kraften i att genomföra visionen stark. Det utesluter inte karismatiska och kraftfulla ledare, eftersom ledarna då visar att de vill vara genomskinliga och kontrollbara både i teori och i praktik. Det är mycket bättre att medlemmar kan visa sin vilja genom att ge sin röst, än genom att rösta med plånboken eller sina fötter.

Lösningen på problemet att många av medlemmarna är passiva ligger inte i att förändra beslutsstrukturer utan i att engagera sig i dem. Det är relativt enkelt att lösa situationen om församlingsledningen och församlingen är överens om tagen. De allra flesta församlingar har någon form av församlingsordning som visar på vad församlingen står för gemensamt. Genom att kommunicera den med alla medlemmar kommer det mycket snart visa sig vilka som vill ställa upp på detta och vilka som inte vill. De som inte vill bör få frågan om varför och hur de ser på sitt medlemskap.
Att aktivt gå igenom en matrikel tar tid. Det är känslomässigt jobbigt, eftersom det kan i samtalen dyka upp bittra känslor. Det är inte roligt att behöva se att antalet matrikelförda medlemmar minskar dramatiskt. Processen kräver att församlingsledningen känner sig trygg. Det jobbiga vägs upp av att processen också innebär att några kommer tillbaka och blir aktiva på nytt.
I affärslivet sägs att det viktigaste för att vara framgångsrik är bland annat att vårda sitt kundregister. Om det finns 100 personer i en församlingsmatrikel som är passiva medlemmar, så är det 100 personer som kan vinnas tillbaka genom förbön och god själavård.

Som pastor får jag då och då frågor om hur många medlemmar församlingen har och då har jag svarat det matrikelförda antalet, dock har jag då och då lagt till antalet gudstjänstsbesökare eller antalet som finns med i en hemgrupp. Jag tror att det skulle hjälpa utvecklingen att kristen massmedia vid presentation av pastorer och församlingar valde att avstå att redovisa matrikelförda medlemmar och i stället fokusera på andra mått.

Jag hoppas att den debatt som nu pågår inte medför att vi blir upptagna med att sätta gränser, utan att vi i första hand arbetar med att hålla centrum attraktivt och varmt. Vi blir inte medlemmar i en kristen församling för att det finns tydliga gränser, utan för att vi har fått en relation med Jesus Kristus. Är gudstjänsterna varma och fyller människors behov, är hemgruppsgemenskaper nära och djupa, upplevs det som församlingen prioriterar i sin verksamhet som rätt, så kommer församlingsgemenskapen bli lockande både för passiva medlemmar och för människor som söker helhet och mening med livet. Vårt samtal behöver snarare handla om hur vi arbetar med gudstjänsten, medlemsvården, själavården och övrig verksamhet.
Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig