07 mars 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Vad skulle hända om pensionärerna i kommande val stannar hemma?


Den borgerliga alliansregeringens metod att minska arbetslösheten genom ytterligare skattesänkningar på 10 miljarder kronor riskerar att på ett mycket olyckligt sätt fördjupa klyftorna i ett samhälle där grupp redan ställs mot grupp.
Nu krävs ett prestigefritt, gränsöverskridande samarbete mellan samtliga riksdagspartier för att skapa enighet kring en ekonomisk politik som inte gynnar särintressen.
I skuggan av alliansregeringens utspel gör delar av alliansen andra prioriteringar: "Ökade resurser till kommuner och landsting är nödvändiga och därutöver måste pensionärerna stå först i kön, före ytterligare steg i jobbskatteavdrag och andra skattesänkningar" skriver Kristdemokraternas ekonomiske talesman Stefan Attefall på partiets hemsida.
Hur långt den inställningen räcker i alliansregeringens interna ekonomidebatt kan man bara gissa. Kristdemokraterna har ju faktiskt varit med och skapat nuvarande orättvisa.

Det förekommer en åldersdiskriminering i Sverige, en särbehandling som är genant för ett välståndsland. Och sommarens debatt om de svenska pensionärernas situation visar att de äldres känsla av att vara negativt särbehandlade tycks gå djupare än de politiska beslutsfattarna vill acceptera. Detta är farligt av flera skäl.
  Det skapar en debatt där grupp ställs mot grupp med hjälp av argument som ibland bygger på missförstånd, halvsanningar eller rena fördomar. Bland annat görs det jämförelser mellan det ekonomiska stöd som en asylsökande flykting får och den pension som är frukten av ett långt arbetsliv.
  Man jämför sin egen situation med det ekonomiska stödet till dem som aldrig förvärvsarbetat och med pensionärernas situation i andra industriländer.

Även om dessa jämförelser inte sällan bygger på felaktiga eller ofullständiga fakta utgör de en grogrund för den känsla av diskriminering som tycks sprida sig bland landets pensionärer.
När grupp ställs mot grupp kan det leda till allvarliga problem i samhället. När till exempel kostnaderna för Sveriges migrations- och asylpolitik på ett onyanserat sätt ställs mot andra samhällskostnader ökar risken för en främlingsfientlighet som vi hittills varit förskonade från i vårt land.
Den ökande ålderdiskrimineringen upplevs av många pensionärer som ett faktum. Och någon heltäckande skyddande lagstiftning finns inte än. Detta är ett välfärdsområde som inte kan tillåtas bli ett ämne för partipolitisk budgivning i den kommande valrörelsen.
Pensionärerna utgör närmare 25 procent av landets befolkning och en ännu större andel av valmanskåren. Vad skulle det innebära för demokratin - och för de politiska partierna - om pensionärerna i ett kommande val skulle välja att stanna hemma?
Berit Carlström,
Fler artiklar från Debatt