Många studenter tycker att de får felaktiga krav på återbetalning från CSN. Men CSN följer förmodligen regeringens direktiv om att studiemedlet ska beräknas per termin i stället för per läsår oavsett om det handlar om flerårig utbildning eller om fristående kurs. Det skapar problem för den som studerar på ett program och kanske inte tar sina poäng enligt den mall som CSN föreskriver.
Också gränserna för beviljande av studiemedel är alldeles för snäva. Till exempel är det ett glapp om minst elva år mellan den åldersgräns som finns för studiemedel och när man kan börja studera igen vid senioruniversitetet. Vi måste ha rätt att höja vår kompetens, ta sabbatsår för studier och byta yrke så länge vi kan och vill. Det vore bra både för samhället i stort och för den enskilde. Studiemedel borde därför beviljas fram till pensionen. Intellektuell stimulans är dessutom friskvård. Annars är ju den heliga ko, som "arbetslinjen" blivit, bara tomt prat. Eller är kon bara helig när det handlar om låginkomstjobb, som inte kräver utbildning? Så uppfattas det onekligen.
Det händer nämligen att redan pågående och långt gången utbildning måste avbrytas på grund av CSN:s regelsystem. Det måste kännas svårt för en handläggare att behöva fatta beslut om att till exempel en fyraårig utbildning måste avbrytas efter tre år därför att reglerna är fyrkantiga och säger att efter ett visst antal terminer eller vid 54 års ålder inte medges mer studiemedel. Det innebär att långt gångna investeringar i studier måste "kastas i sjön".
Bara de som har ekonomiska marginaler kan vara utan studiemedel. Det rör sig om ganska få. Och finns inte möjigheten att studera med studiehjälp kommer vi att leva odemokratiskt och diskriminerande. Att hindra intresserade och kapabla studenter i alla åldrar att fullfölja sina studier är både slöseri med samhällsresurser och innebär personliga tragedier.
Vänsterpartiet vill självklart förbättra för dem som i dag inte har råd att studera. Min egen högst personliga åsikt är dessutom att studielån och bidrag är föråldrat och borde ersättas med medborgarlön. Medborgarlön borde ersätta också föräldrapenning, socialbidrag, a-kassa med flera för ett smidigare och flexiblare samhällsliv och en rörligare arbetsmarknad. En lägsta garanterad inkomst för alla medborgare under begränsade perioder utan arbete och ett värdigare liv för samhällets utslagna som skulle slippa "fattigvården" som socialtjänsten fortfarande är en omskrivning för.
