14 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Frågan om demoner är ett sidospår


svar direkt. Om helande rymmer många nyanser och aspekter, så kan man inte utesluta ett av de viktigaste områden som Bibeln talar tydligt om - demoners verksamhet. Det innebär på inget sätt att vi inom Ellel generaliserar och lättsinnigt skyller människors problem på demoner, tvärtom. När Jesus helar ser vi att det finns många olika situationer, som kräver olika behandling. Inget helande är det andra likt.
Om Per-Gustav Eriksson däremot menar att det som Jesus och apostlarna kallade demoner numera kan förklaras bättre genom modern psykologi, ja, då har vi totalt olika uppfattning på den punkten, även om vi är överens om mycket annat.
När Jesus verkade på jorden var det tre ting som kännetecknade hans verksamhet: Han predikade evangelium, han botade sjuka, och han drev ut demoner. I missionsbefallningen ger han uppdrag och auktoritet åt sina lärjungar att fortsätta göra detsamma. Så skulle Guds rike utbredas..

Lärjungarna predikade om Jesus, att han dött och uppstått, att han är Herre och Gud. Därmed var saken klar för dem: De hade rätt att befalla ondskans makter vika i Jesu namn, när den som var plågad av dem ville bli löst. Det uppdraget har Jesus aldrig tagit tillbaks från sin församling.
Eriksson talar om demonisering av mänskliga problem, som skapar fruktan och ångest. Det står i märklig kontrast till vad Bibeln berättar, och Jesus utlovat: Överallt där demoner blev utdrivna blev det glädje, ryktet spred sig och många sökte sig till Jesus och apostlarna. Alla såg ju att resultatet var gott. Exempelvis summeras Filippus verksamhet av det slaget i Samaria med orden "Det blev stor glädje i den staden" (Apg 8:8). Demonutdrivning skapade ingen fruktan, tvärtom. Och så fungerar det faktiskt fortfarande.
När Eriksson kommenterar Horrobins bok "Healing through deliverance", har han en alldeles speciell teknik. I stället för att kommentera och ge rättvisa åt helheten i innehållet, hur Jesus befriar människor, väljer han ut ett antal beskrivningar av enskilda personers bakgrund och erfarenhet. Förmodligen är de återgivna erfarenheterna till största delen konfidenternas egen berättelse. I varje fall är de inte någon bibelutläggning. I dessa varierande erfarenheter söker nu Eriksson se ett mönster, som han sedan kallar Horrobins lärouppfattningar, och som han sedan vill se som Ellels teologi. Det är inte ett ärligt tillvägagångssätt. Dessutom begär han ett avgörande utlåtande från mig om jag "ser på helande och befrielse på samma sätt".

Men Eriksson har ju inte skrivit något alls om helande och befrielse, bara om hur demoner kan ha kommit in i människor. Den insikten i sig leder varken till helande eller befrielse. Utan förkunnelse att Jesus har besegrat mörkrets makter och befriar från demoner blir det ingen "glädje i den staden". Bara fruktan.
Jag kan naturligtvis inte bekräfta dessa personers tolkning av sin egen erfarenhet, jag har aldrig mött dem. Av samma anledning kan jag inte heller ta avstånd från dem. Ibland får också vi höra konfidenters berättelser om vad de tror var början till problem som sedan öppnade dem för demonisk påverkan. Ibland kan den kunskapen vara en hjälp att finna vägen till frihet, ibland har den ingen egentlig betydelse. Men den som befriar dem, och den ende som kan göra det, är ändå Jesus.
Frågan hur demoner kan ha fått möjligheter att påverka människor är trots allt ett sidospår, en distraktion, därför är diskussionen för min del avslutad i och med detta inlägg.
Fler artiklar från Debatt