09 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

En hyllning till den svenska förskolan


Vår yngsta dotter gick sina sista dagar i förskolan i början av sommaren, från och med höstterminen tillhör hon grundskolan. Båda våra barn började i förskola när de var lite över ett år. Kärleksfulla händer tog emot dem, först på en föreningsdriven förskola i Linköping där vi bodde då, sedan i en kommunal förskola i Finspång dit vi flyttade.


Ledorden i mitt och min frus föräldraskap har varit "tid med barnen" och "man får vara som man är". Vi har varit måna om att de inte ska ha för långa dagar i förskolan, de har alltid fått frukost hemma och de har varit lediga under de flesta av skolans lov. Vi har också hela tiden sett oss själva som de huvudsakliga trygghetsgivarna och uppfostrarna för våra barn.

Samtidigt har vi varit själaglada för att förskolan funnits! Våra barn har fått vara i grupp med andra barn, hittat sina första kamrater utanför familjen, fått stå i kö och gå på led och fått pröva andra maträtter än vad det Wastessonska köket kunnat bjuda på (och dessutom ätit av dem!). Framför allt så har pedagogerna i förskolan kunnat ge annorlunda utmaningar och förberedelser inför vuxenlivet än vad vi själva kunnat erbjuda.


Förskolan har också gett oss själva möjligheten att kombinera arbete med föräldraskap. Vi har varit panka, stressade, förkylda och trötta, men hela tiden oändligt tacksamma för våra barns möjligheter. Barnen verkar också ha trivts med vår lösning. De har haft en fantastiskt bra tid.

Själv uppvuxen med en hemmafru till mamma så var jag först skeptisk till att låta våra barn börja "på dagis", men tänker i dag att också jag hade trivts med den möjligheten.


Visst kan förskolan också ha brister - våra barn har haft lyckan att komma till stabila och professionella personalgrupper som utstrålat trivsel och lyhördhet för enskilda barns behov. Och visst kan förskolan missbrukas; i mitt arbete mötte jag en gång en flicka som vid två års ålder var på sin förskola från halv sju på morgonen till halv sex på kvällen och i bilen på vägen hem somnade hon och sov till nästa dag.

Mot sådant behöver man både reagera och agera, men bilden av att den svenska modellen med förskola hotar familjelivet och valfriheten stämmer inte. Tvärt om så ger den alla i familjen möjligheter att ta vara på just sina möjligheter.

Modellen med hemmaföräldrar (läs: hemmafruar) är en produkt av 1950-talets USA och har inget med svensk, biblisk eller kristen tradition att göra. En "genuint" svensk modell skulle i så fall hellre vara att alla arbetade tillsammans på sin gård, eller satt som statare på ett flak med sitt bohag och sin familj, men så ser det svenska samhället inte ut längre. Det var inte bättre förr.


Dela lika på hushållssysslor, föräldraansvar och arbetsmöjligheter med din föräldrakollega, ge dina barn en så rik och kärleksfull uppväxt som du kan, och låt dem ta del av den svenska förskolan! Lika lite som att du kan överlåta åt söndagsskolan att förmedla en tro till dina barn kan man överlåta åt förskolan att fostra dem, men lika väl som att söndagsskolan kan ge fördjupning och annorlunda infallsvinklar så ger förskolan fler möjligheter till att träna sina förmågor och sitt samspel med vuxna och jämnåriga.

Heja Sverige!

Fler artiklar från Debatt