Debatt

Vetenskap och tro i hyllning till skapelsen


I dagarna kring när Nobelpriset delas ut riktas stor uppmärksamhet mot viktiga naturvetenskapliga landvinningar, och framstående forskare hyllas för sina briljanta upptäckter. Vi är många som fascineras över den storslagna och sinnrika naturen. Vetenskapsmännen själva visar ofta både stor upprymdhet och stor ödmjukhet inför hur skapelsen fungerar.

Med förundran konstaterar vi att i den moderna fysiken möts det lilla, partikelfysiken, och det stora, kosmologin, inom samma forskningsområde. När 2006 års Nobelpristagare i fysik, professor George Smoot, för första gången såg den efterlängtade bilden av hur materien fördelar sig efter Big bang utbrast han: "För den troende är detta som att se Guds ansikte".


En av de absolut första forskarna som för omkring 80 år sedan formade tanken om Big bang var den belgiske professorn Georges Lemaitre. Han var även ordinerad präst i Katolska kyrkan. Även om han ofta föreläste i vetenskapliga sammanhang iförd sin prästdräkt, så var han noga med att hålla isär de båda professionerna, tro och vetenskap. Han protesterade livligt mot att påven Pius XII, som hade ordinerat honom, alltför tidigt förklarade Big bang som en sanning därför att den bäst gick att förena med en biblisk skapelsesyn. Samtidigt var Lemaitre väl medveten om att vetenskapen har en gräns där filosofi, religion och tro får ta vid.

Evolutionsteorins fader Charles Darwin var enligt egen utsago inte ateist. När det gäller tron på en personlig Gud var han, som de flesta av oss, vacklande, men i hans "Liv och Brev del 1" skriver Darwin bland annat: "En annan källa till tron på Guds existens, en tro som inte är en följd av känslor utan av rationellt tänkande, förefaller mig vara av långt större vikt. Det är den utomordentliga svårigheten, eller rättare sagt omöjligheten, som är förbunden med att föreställa sig denna vidunderliga och förunderliga värld, med människan och hennes möjlighet att se långt tillbaka och långt framåt i tiden, som resultatet av slumpens tillfällighet eller nödvändighet."


Sveriges kanske främste naturforskare, Carl von Linné, uttryckte hur hans vetenskapliga studier ledde honom till stor förundran: "Jag såg (gripen av vördnad) den oändlige allvetande och allsmäktige Guden på ryggen, då han gick fram och jag hisnade!" Vi är inte helt säkra på hur det ska tolkas men det ligger nära till hands att tänka att han menade att det finns ett annat sätt att möta Gud på, mer personligt, ansikte mot ansikte. Även han insåg att det finns en gräns för vetenskapen när det gäller fullständig förståelse av hela tillvaron. Vid denna gräns skulle vetenskap och tro kunna mötas för att tillsammans bättre kunna få ett helhetsperspektiv och gemensamt kunna förundras över och hylla skapelsen och skaparen.

Detta är en önskan som även den välkände kosmologen Stephen Hawking uttrycker i avslutningen av sin bästsäljare Kosmos - en kort historik: "Om vi emellertid upptäcker en fullständig teori, bör dess allmänna principer med tiden bli begripliga för vem som helst, inte blott för ett litet fåtal naturvetare. Då kan vi alla - filosofer, naturvetenskapsmän och andra - delta i diskussionen om hur det kommer sig att vi och universum existerar. Om vi finner svaret på den frågan, då har det mänskliga förnuftet firat sin slutliga triumf - ty då känner vi Guds tankar".

Fler artiklar för dig