Den svenskkyrkliga prästen Annika Borg förordar att Svenska kyrkan bör samarbeta med Förbundet Humanisterna. Förbundet Humanisterna och Svenska kyrkan delar ju så många grundläggande värderingar, enligt Annika Borg, och har inte minst den "sekulära humanismen" gemensamt.
Detta är naturligtvis alldeles galet. Annika Borg har fullkomligt missuppfattat vad begreppet sekulär humanism står för. Den typen av humanism som Christer Sturmarks sekteristiska lilla förbund står för har ingenting alls gemensamt med den klassiska humanismen. Den är inte ens sekulär i ordets vidare bemärkelse utan dogmatiskt ateistisk, något som bara det gör att den faller utanför ramarna för vad humanism egentligen innebär.
Den traditionella humanismen, som kommit till uttryck hos de stora tänkarna både inom och utom kyrkan, och som praktiseras av den betydligt vidare organisationen Svenska Humanistiska Förbundet, är en tolerant och vidsynt livsåskådning som är religiöst obunden. Förbundet Humanisterna praktiserar en snävare gren av humanism, och kallade sig tidigare human-etiska förbundet.
Svenska Humanistiska Föreningen var redan från början emot Human-etiska förbundets namnbyte - och det av förklarliga skäl; man ansåg att det skapade förvirring och ett stort identitetsproblem vad gäller de båda organisationernas lära. I skenet av Förbundet Humanisternas kidnappning av hela begreppet humanism går det knappast att tvivla på att det var just detta som var syftet. Namnbytet har gett dem en större legitimitet som humanister trots att deras tolkning av humanismen är så snäv att den närmast måste anses som sekteristisk. Det främsta budskapet hos human-etikerna är nämligen "människans rätt till och ansvar för att ge mening åt sitt eget liv".
Man behöver naturligtvis inte mer än en grundutbildning i historia för att inse att en sådan tes driven till sin spets skapar ett högst osunt samhälle. De flesta av oss, oavsett livsåskådning, inser nog att människan rimligen bör ta ansvar för oändligt mycket mer än enbart sitt eget livs mening, samt att människan inte alltid har rätt att sätta sig själv främst. Och det är också detta kristendomen lär oss. Som skapelsens krona har vi ett stort och allomfattande ansvar för alla dem som är mindre och svagare än vi själva.
Den ateistiska lära som human-etikerna i Förbundet Humanisterna predikar står alltså mycket långt ifrån den kristna tron och att Annika Borg vill inleda ett samarbete med dem är både beklämmande och skrämmande. Beklämmande om det verkligen är så att en högt utbildad teolog i Svenska kyrkan på fullt allvar tror att human-etikerna står för obunden sekulär humanism - skrämmande om hon är medveten om vad de står för och ändå identifierar sin kyrkas tro med deras.
I båda fallen måste man ställa sig frågan vilken identitet Svenska kyrkan har och vill ha. För övrigt en fråga Annika Borg själv nuddade vid då hon debatterade mot Sofia församlings anställning av en imam. Då skrev hon i en debattartikel att ett så nära samarbete med en muslimsk imam gav fel signaler därför att det är "Jesus Kristus som står i centrum och utgör själva utgångspunkten för kyrkans arbete".
Nu uppmanar Annika Borg sin kyrka att samarbeta med en organisation som påstår att Jesus Kristus är en påhittad fantasifigur, att jämställa med "Mästerkatten i stövlar" eller någon annan av bröderna Grimms sagofigurer. Vilka signaler sänder det ut?
:quality(70)/cloudfront-eu-central-1.images.arcpublishing.com/mentormedier/JZJOY73UJNEMJN4J37O7C37L5A.jpg)
