Tidig skolstart ger ingen glädje

Var står det om att få vara barn? Att få vakna upp en dag hemma med pappa och dricka ett stort glas oboy? Var står det om att lyckas få kompisar? Att lära sig laga mat hemma med mamma? Att må bra i hjärtat? Det är sådant som är relevant för barn, för vår framtid. Att de ska gå i skolan varje dag från sex års ålder kanske gör att de får ett bra studieresultat, så att vi i Sverige kan känna oss stolta och vinna tävlingen i att vara bättre än andra länder, men gör det också att barnen känner glädje i att gå till skolan? Att de slipper sova med en klump i magen varje natt?

Jag gick ut skolan med väldigt bra betyg. Jag hade faktiskt kunnat utbilda mig till något mycket mer avancerat i allmänhetens ögon än den förskolelärare jag snart än. Men jag valde det yrket därför att jag varje kväll under min skoltid somnade med klumpen i magen. Jag kände mig tvingad till skolan.

Det är sant att det är viktigt att utveckla sitt språk i tidiga år men då måste man starta redan i förskolan. Är tanken att den också ska omfattas av skolplikt? Och ska man tänka i de banorna måste man också se till att alla med utländsk bakgrund får hemspråksundervisning, annars är språkinlärning ineffektiv för dem.

Jag anser att det här är ett förslag baserat på viljan att glänsa inför andra länder. Om vi vill se till barnens bästa skulle vi börja se dem som de tillgångarna de är och vara oerhört tacksamma att sexåringarna i vårt land än så länge ser fram emot att gå till skolan.