Debatt

Tre frågor apropå krönika om frälsningen

Om vi inte ska komma alldeles fel i vår lära så måste vi kunna relatera till Guds Ord.

Carl-Henric Jaktlund går i sin ledarkrönika tisdagen den 17 september ett steg vidare, sedan debatten kring Niklas Piensohos bibelstudiedag på Nyhem, in på ett nytt teologiskt område, nämligen läran om frälsningen – soteriologi.

Om vi inte ska komma alldeles fel i vår lära så måste vi kunna relatera till Guds Ord. Jaktlund hänvisar inte till några bibelsammanhang vilket inte är så konstigt med tanke på att det inte finns några bibliska kontexter som stödjer hans syntes, enligt min uppfattning.

Tre frågor till Jaktlunds ledarkrönika:

*Var finns ”omvändelseperspektivet”?

Ingenstans i missionsbefallningen har vi fått uppdraget att enbart predika syndernas förlåtelse eftersom det ingen förlåtelse finns utan omvändelse och ingen omvändelse utan lärjungaskap. "och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk" (Luk 24:47).

Var finns ”logosperspektivet”?

Tack vare synden kom människan i ett skuldförhållande till Gud. Synd skapar konkret skuld. I dag talar människor om sin ångest och sina skuldkänslor och genom olika terapeutiska metoder vill man befria sig från skuldkänslor och ångest. Men de flesta av dessa hypoteser förutsätter att människan innerst inne är god. Man menar att skulden människan märker kommer utifrån och är en konstruktion av omständigheter, av andra människor, eller av henne själv. Terapin går ut på att ta bort skuldkänslorna och då försvinner skulden som en naturlig konsekvens. Detta är dock inte kristen teologi. Hela den samlade bibliska läran går ut på att människan inte bara har känslor av skuld utan att hon har en verklig skuld till Gud och behöver verklig frid, fred, gottgörelse och frälsning, (Rom 3:19, Rom 2:9).

Var finns ”exodusperspektivet”?

Hur kan då en människa bli införlivad i Guds församling, Kristi kropp? Den människa som i sitt hjärta ångrar sin synd, vänder om från sina vägar och ber Jesus om frälsning blir då född på nytt och får frid med Gud. Den helige Ande svarar med att nyskapa hennes hjärta, och hon blir en ny skapelse i Kristus Jesus (2 Kor 5:17). Hon blir också en lem i Kristi kropp och en gren i vinträdet (Joh 15:5). Detta är vägen in i församlingen, Kristi kropp. Detta är den väg som går till det allraheligaste, på grund av Jesu blod (Hebr 10:19). Detta är den enda vägen (Joh 14:6).

Tommy Dahlman, förkunnare och inspiratör

Replik:

Tommy Dahlmans kritik mot min krönika berör mest det jag inte har skrivit däri, därför är det svårt att kommentera. Jag förstår inte hans tankegångar och frågetecken utifrån en krönika som jag anser är tydligt biblisk kring evangeliets grund.

Naturligtvis står ledarkrönikan inte på något sätt i motsats till betydelsen av omvändelse, befrielse och ett nytt liv i tron på och efterföljelsen av Jesus Kristus. Det känns konstigt att behöva påpeka eftersom krönikan inte alls pekar i någon annan riktning, även om den förstås är kortfattad och kärnfull som alla sådana texter måste vara.

Carl-Henric Jaktlund, ledarskribent Dagen

Fler artiklar för dig