14 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Kan feminism vara kristen?

Om ”feminism” ska användas i kristna sammanhang behövs en klar definition som harmonierar med en kristen människosyn och etik. Det skriver Per Landgren, Kristdemokraterna.

I två Dagen-reportage (19/8, 20/8) har frågor om kristen tro och feminism lyfts ned från teorin till vardagen. Paret Fernando vill leva jämställt, men ryggar för tvingande lagstiftning. Klara Edvardsson har startat Facebook-gruppen Kristna Feminister, men det är oklart hur hon vill definiera "kristen feminism".

Traditionellt har "feminismen" indelats i fyra huvudriktningar: liberal, socialistisk/marxistisk, radikal och psykoanalytisk. Vissa författare skriver också om en tredje vågens feminism, vilken innefattar en rad olika riktningar, varav den viktigaste nog är den postmodernistiska feminismen. Även om definitionerna av termen "feminism" varierar kraftigt finns det en övergripande samstämmighet om att feminism handlar om en politisk rörelse, som arbetar för att uppnå jämställdhet mellan könen. Att förverkliga denna jämställdhet förutsätter en insikt i könets betydelse för vissa maktförhållanden i samhället.

Maktrelationerna kallas stundom för "patriarkat", vilket i Kvinnohistorisk uppslagsbok (1991) definieras som ett ­"samhällsystem baserat på hierarkiska förbindelser mellan män, uppbyggda på ett sådant sätt att beslutsprocesserna kontrolleras uppifrån och att kvinnorna … ges en underordnad ställning." Ibland kallas maktrelationen för "könsmaktordning" och ibland för "genus­system". Enligt Yvonne Hirdman i Maktutredningens huvudrapport (SOU 1990:44) styrs den av två "lagar". Den ena gäller "könens isärhållande" och den andra "den manliga normens primat". För att kunna identifiera och avslöja könsdiskriminering – dekonstruktion – krävs således ett "könsmaktsperspektiv", "genus­perspektiv" eller "gender­perspektiv". Denna verksamhet kallas ofta för "genusforskning".

Frågan är bara om denna forskning vetenskapligt håller måttet. Genererar den verkligen kunskap om verkligheten eller är den också ett maktredskap? Var finns strukturerna? Är de genetiska? Kan en kvinna frivilligt arbeta i hemmet utan att anses vara ett offer för patriarkatet? Om kvinnor i dagens bolagsstyrelser är "sociala män", är då en hemmaman en social kvinna? Bekännelsen att vara "feminist" blir lätt politiskt korrekt men samtidigt godtycklig, om den inte knyts till en klar definition.

Begreppet blir också hotfullt, då det ofta förenas med kontroversiella ställningstaganden, vilka knappast med lagbundenhet följer av kampen för kvinnans mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter. På så sätt associeras ofta feminism med fientlighet mot män och familj. Men många kvinnor vill förena familj och arbetsliv. Många kvinnor vill att de själva och deras män ska få mer tid med barnen. Många kvinnor ser de etiska problemen med abort.

Många kvinnor vill fortfarande tydliggöra en specifik kvinnlighet och dessutom vara stolta över den. Feminismens teoribyggnad, terminologi och metodik berör dem inte och handlar inte om deras liv, även när de självklart har en positiv inställning till jämställdhet och rättvisa mellan könen i hem och arbetsliv.

Samtidigt borde ingen blunda för att kvinnor genom historien generellt har behandlats sämre än män. Sådana diskriminerande förhållanden och mönster måste identifieras och åtgärdas. Men nu när orättvisor angrips begås paradoxalt nog regelmässigt nya orättvisor.

Orsaken är att moderna feminismer hanterar könsbestämda kollektiv, inte enskilda människor av kött och blod. Det får till följd att om en kvinna diskriminerats vid en tjänstetillsättning till förmån för en mindre kvalificerad man, så försöker man rätta till det genom att en annan kvinna får en annan tjänst oavsett om en manlig sökande är mer kvalificerad.

Men detta dubblerar enbart orättvisan. Det åtgärdar den inte. Det rätta tillvägagångssättet är att undanröja det ursprungliga felet, där en kvinna behandlades orätt. Inte att addera en orättvisa till mot en man.

Det gäller att först skilja orättfärdiga förhållanden från rättfärdiga, därefter att hitta rätt medel för att reformera de förra utan att skapa nya orättvisor i processen. Det måste finnas rättvisa i såväl medel som i mål. Rättvisa rör konkreta personer, inte abstrakta kollektiv.

Om "feminism" nu ska användas i kristna sammanhang behövs under alla omständigheter en klar definition, som harmonierar med en kristen människo­syn och etik. Här levererar den kristdemokratiska politiska filosofin!

Vilken annan politisk ideologi kan egentligen motivera och legitimera jämställdhet? I kristdemokratin finns den människosyn och etik, som motiverar en fullständig tillgång till mänskliga fri- och rättigheter för alla människor, kvinnor såsom män.

Per Landgren, fil dr, kristdemokratisk riksdagskandidat, Göteborg.

Fler artiklar från Debatt

Fler liknande artiklar


Dagens bibelord

Dagens poddar