Debatt

Goda nyheter: räddningsbåt för alla

Under konciliet genomfördes under kuppartade former en revolution.

I Dagen den 3 maj hävdar Tomas­ Söderhjelm att en naturlig slutsats av att jag i en artikel den 26 april kallat SSPX för en räddningsbåt för själarna vore att alla utom cirka 600 präster i SSPX skulle gå förlorade.

De som räddas i en räddningsbåt är nu dock inte endast besättningen, utan även passagerarna. Och inte är det väl sjömännens fel att vattnet utanför båten är vått? Något som är karaktäristiskt för just traditionell katolicism är ju tvärtom att man insisterar på att alla bör komma ombord – till skillnad från Söderhjelm och ekumenisterna som påstår att de skeppsbrutna ligger bra där de ligger i det iskalla vattnet.

Kristendomens splittring, att de olika samfunden omfattar olika och delvis motstridiga läror, utgör en stötesten för alla som tar sin tro eller sitt religiösa sökande på allvar. Ekumeniken, som försöker ignorera problemen, leder ingen vart, utan undergräver endast tron på att det i religionen finns någon sanning alls, att denna skulle ha något annat värde än ett rent terapeutiskt.

Det är inte svårt att se att Jesus­ Kristus grundade en Kyrka och inte många och att denna Kyrka är den katolska, som alla andra kristna kyrkor och samfund, direkt eller indirekt, avsöndrat sig från. Detta borde lända till eftertanke, till att man med öppet sinne undersöker katolicismens anspråk.

Än i dag erbjuder de förkonciliära katekeserna, till exempel den nyligen omtryckta och även på nätet tillgängliga Katolsk katekes för det apostoliska vikariatet i Sverige, en enkel väg att bekanta sig med den katolska tron.

Fram till andra vatikankonciliet (1962–65) avvisade den Katolska kyrkan ekumeniken, då hon inte utan att svika sin Herre kunde kompromissa med den tro, den lära och de sakrament som Han givit henne. Enligt traditionell katolsk uppfattning måste de separerade bröderna i stället återvända till den katolska moderkyrkan.

Under konciliet genomfördes under kuppartade former en revolution, som innebar att med protestantisk liberalteologi besläktat tankegods kom att dominera i Kyrkan. Frukterna av konciliet har varit övermåttan bittra både inom och utom Kyrkan – den avkristning av hela vår kultur vi i dag ser är till stor del en följd härav.

SSPX uppstod som en inomkyrklig reaktion häremot och är alltså inte ett religiöst samfund, utan ett prästbrödraskap inom Katolska kyrkan, avsett som just en räddningsbåt där själarna erbjuds samma katolska tro och praktik som rådde före konciliet.

För att raljera med katolicismens anspråk på att vara den enda sanna religionen och att jag sagt mig hos SSPX ha mött "en innerlig och äktkristen fromhet" citerar Tomas Söderhjelm, själv präst i Svenska kyrkan, den från kristendomen avfallne skalden Goethe: "Vi är aldrig mer fjärran från det vi önskar än när vi tror oss äga det."

Betyder det att man inom Svenska kyrkan inte tror sig äga vare sig sanningen eller ”en innerlig och äktkristen fromhet”? I så fall kanske det är dags att överväga det katolska alternativet?

Erik Persson,

tekn. dr, koordinator för SSPX-mässorna i Sydsverige

Fler artiklar för dig