Vad ska man tänka om lovsång?

Varför sjungs nummer 3 sällan eller aldrig ”Helig, helig, helig ”? Eller 6: ”Lova Gud i himmelshöjd”, 10: ”Lov ära och pris”, 12: ”Brist ut min själ i lovsångsljud” eller inte minst 13, Frykmans innehållsrika lovsång: ”Min Gud när jag betänker”? Detta är några exempel på sånger med rim och reson och evangeliskt innehåll. Hela församlingen kan sjunga med och inte endast en grupp uppe på estraden som framför och upprepar några fraser, oftast med inget eller dåligt rim med melodier som församlingen inte hinner lära sig.

Funderar också på varför Nils Frykman, Lina Sandell, Lydia Lithell, Tore Littmark, Lewi Pethrus, Oscar Ahnfelt och Sven Lidman tog sig tid att skapa dessa innehållsrika psalmer och sånger när det räcker med några få rader?

Tänker också: Hur kunde Ibra-kören, Predikantkören, med flera körer, få vara till så stor välsignelse, och i våra dagar Evangelistkvartetten samla överfulla lokaler med sina sköna melodiska sånger?

Hur kom det sig att Einar Ekberg, Göran Stenlund och Evie Tornquist kunde fånga och vinna många människor till frälsning och uppbyggelse, oftast endast till ackompanjemang på piano eller flygel?

Hur kom det sig att Billy Graham, Bertil Pålsson, Frank Mangs, John Hedlund använde sig av stora körer och solister vid sina kampanjer om det hade räckt med en lovsångsgrupp?

Till sist i mina funderingar, bland annat med tanke på den nyss hållna ledarkonferensen i Jönköping där inledningssången "Hur ljuvligt det är att möta på väg mot Jerusalem en återlöst syskonskara när ensam man vandrar hem. Det är som en fläkt ifrån ovan" saknades (ni som var där minns hur inledningen lät denna gång).

Ja, jag är en gammal man, 88-plus, som är tacksam för att få ha levt fram mina dagar under 1950–1970-talets sångskatter. Och tacksam för att det fortfarande finns kyrkor där man kan få lyssna till vacker körsång och sjunga med i psalmerna utan hörselskydd.

Nils-Evert Bexell, Jönköping