Kristdemokraterna är ingen församling

Ordvalet ”avfälling” avslöjar kopplingen till församlingen.

Hans motivering för detta är säkert allvarligt menat men skorrar trots detta illa i mina öron. Jag tycker att hans åsikter sammanfaller med tankar att Kristdemokraterna och församlingen har en gemensam agenda vilket jag inte tycker är fallet.

Frälst och medlem i en församling blir man endast på Bibelns grund. Politiker, till exempel i KD, blir man därför att programmet överensstämmer med mina åsikter. I Bibeln finns vägen till människans räddning genom tron, utstakad bland annat genom Jesu offerdöd för oss.

Något politiskt program med det innehållet finns inte någonstans. Utan tro blir ingen frälst.

Församlingens uppgift att förmedla tro kan inte övertas av ett politiskt parti.

Nu skriver Bert-Inge Karlsson: ”Kristdemokraterna har under Ebba Busch Thors ledning mutat in nya områden i politiken genom att betona vissa frågor, göra plötsliga utspel och underlåta att driva andra frågor som tidigare varit väsentliga för partiet.”

Ja, så är det. Partiet har följt med i samhällsutvecklingen och av den anledningen valt att släppa ”färdigbehandlade” frågor och därmed enligt Bert-Inge Karlsson lämnat många av sina kärnväljare vilsna

Allt har inte kunnat bli färdigbehandlat men att av det skälet lämna partiet känns inte rätt.

Som Alf Svensson en gång poängterade, ”man kan inte stå kvar och stånga sin panna blodig för att man inte får gehör för allt man vill. Det fungerar inte i en demokrati.”

Ett politiskt parti måste anpassa sig till sin omgivning, kompromissa och förhandla. En församling har inte den möjligheten, även om det görs misslyckade försök ibland.

Stig Melin, Västerås