Debatt

Barn måste ges rätt till sin pappa

En frånvarande pappa ökar nästan alla riskfaktorer för barnets långsiktiga välmående. Därför behöver jämlikheten mellan föräldrar öka, skriver Matts Hertsberg.

I World Economic Forums Gender Gap Index 2020 kommer Sverige på en välförtjänt fjärde plats efter Island, Norge och Finland. Ett annat index, Basic Indicator of Gender Inequality (Stoet, G. & Geary, D.C. 2019), placerar Sverige på 26 plats. Skillnaden förklaras främst av att BIGI tar med ett antal faktorer relaterat till fysisk och psykisk hälsa.

Vi tror att en förändrad familjepolitik och ny familjebalk skulle öka jämlikheten i Sverige och förbättra många utsatta barns situation.

Den vanligaste boendeformen för barn är att de bor tillsammans med mamma och pappa som också har gemensam vårdnad över barnet. Det är bra, men då gäller det ju att pappan är en del av barnets liv, det vill säga är föräldraledig med barnet och tar hand om barnet när det är sjukt. Detta gäller i de fall där föräldrarna bor ihop men även när föräldrarna har separerat eller kanske aldrig bott ihop.

Sverige har det högsta antalet föräldradagar i världen, hela 480 dagar. Som dessutom kan tas ut under än längre tid än någon annanstans. Det här gör Sverige till ett föregångsland och något som vi kan vara stolta över och som är bra för barnet.

Gräver vi djupare i statistiken visar det sig att papporna tar ut cirka 30 procent av föräldraledigheten, det vill säga knappt en tredjedel (FK 2019) vilket är en betydande ökning jämfört med tio år tidigare. Bra men inte tillräckligt.

Vi har också generösa bidrag för att vara hemma med sjukt barn. Ett måste kanske när en så pass stor andel av befolkningen arbetar och inte kan vara hemma med barnet, sjukt eller inte. Tittar vi på hur vab-dagarna fördelar sig mellan könen visar det sig att papporna tar ut 35 procent vilket intressant nog är en högre andel jämfört med föräldradagarna.

Vart femte barn som bor enbart hos en förälder har ingen kontakt med den andra föräldern.

—  Matts Hertsberg

När den stora statliga utredningen Se Barnet! (SOU 2017:6) undersökte ett antal vårdnadsdomar i landets tingsrätter visade det sig att antalet fall när en förälder tillerkändes ensam vårdnad gått upp från 45 procent till 67 procent samt att vårdnaden tillerkänts mamman i 77 procent av fallen och pappan i 8 procent av fallen. Detta är ett katastrofalt misslyckande för familjepolitiken pappans delaktighet i barnets liv.

När vi tittar på boende är bilden mycket ojämlik. Nästan tre av tio barn i åldern 0–18 år bor växelvis vilket enligt studier vid Stockholms universitet och Karolinska institutet är den överlägset bästa modellen när föräldrarna inte bor tillsammans och lika bra som om föräldrarna och barnen bor tillsammans. När barnet inte bor växelvis bor nästan hälften enbart hos mamma medan mindre än tio procent bor endast hos pappa (SCB 2016–2017).

Vart femte barn som bor enbart hos en förälder har ingen kontakt med den andra föräldern (SCB). Uppskattningsvis 200 000 barn i Sverige träffar sin pappa en gång i månaden eller mer sällan.

Det handlar faktiskt inte om pappans rätt till barnet utan om barnets rätt till sina föräldrar.

—  Matts Hertsberg

Varför är detta viktigt ur annat än ett strikt jämlikhetsperspektiv? Det handlar faktiskt inte om pappans rätt till barnet utan om barnets rätt till sina föräldrar. Det är viktigt för att det är så bra för barnet att ha pappan i sitt liv. En frånvarande pappa ökar nästan alla riskfaktorer för barnets långsiktiga välmående. Det är viktigt för att ett samhälle som är jämlikt inte endast till namnet utan också på familjepolitikens område är bra för barnet.

Vad ska man då förändra? Jag vill ge fem konkreta förslag.

  • Konfliktskapande lagar, som till exempel lagändringen 2006 måste ändras så att de uppmuntrar samarbete i stället för som nu driver föräldrarna till konflikt. Nästan direkt efter att den nya lagen kom till 2006 fördubblades antalet vårdnadstvister i domstolarna. Därefter har de stigit ytterligare. Problemet är att den förälder som skapar samarbetsproblem eller vägrar samarbeta ofta tillerkänns ensam vårdnad med stöd av lagen från 2006. Följden blir ökad konfliktnivå och ännu fler rättstvister. Oftast fruktansvärda upplevelser för barnen.
  • Ekonomiska incitament sammanhängande med barnets boende måste tas bort. Ett första steg var förändringen av hur barnbidraget betalas ut. Det delas numera mellan föräldrarna vilket är bra men andra faktorer kvarstår. Med boendet följer oftast bostadsbidraget och ett större underhållsstöd.
  • Barnet måste kunna vara folkbokförd på två adresser. Det skulle reflektera den reella situation som barn till föräldrar som inte bor tillsammans befinner sig i. Det är tyvärr alltför vanligt att den förälder som får information från myndigheter, skola, etcetera inte delar med sig av informationen till den andra föräldern som utestängs från barnets liv och ytterligare en konflikt kan ta fart.
  • I dag måste föräldrarna vara gifta för att de automatiskt ska tillerkännas gemensam vårdnad om barnet. Detta är en diskriminerande lag mot de många föräldrar som är sambor eller inte bor ihop.
  • Växelvis boende och gemensam vårdnad ska vara norm i alla beslut om barnet. Så är det inte i dag trots att man vet att det är bäst för barnet.

Sammanfattningsvis vill jag gå tillbaka till inledningen och det faktum att alltför många barn i Sverige är med om uppslitande skilsmässor som påverkar hela deras liv. Låt oss försöka undanröja de konfliktdrivande orsaker som samhället skapar. De är så onödiga och skapar så mycket lidande både nu och under hela livet för dessa barn.


Fler artiklar för dig