04 december 2020

En tidning på kristen grund



Debatt

Omsorg - men inte på barnens bekostnad

Närhet till föräldrarna är viktigt för ett barns utveckling. Mina egna erfarenheter från veckohem under min uppväxt i DDR gjorde att jag valde ta hand om mina barn själv, skriver Uta Franke.

Barns behov av trygg anknytning är oerhört viktigt för deras förmåga att utveckla en självständig tänkande personlighet.

Jag växte upp i Östtyskland (DDR), och togs från det att jag var åtta månader gammal om hand måndag till lördag på veckohem, och senare gick jag på Kindergarten. När jag själv blev mamma lovade jag mig att aldrig utsätta mina barn för något liknande.

Orsaken till att föräldrar satte sina barn på veckohem var att kvinnorna efter andra världskriget behövdes i arbetslivet. Lösningen DDR försökte sig på blev dessa veckohem, men det skedde på barnens bekostnad. Dessvärre sa man till föräldrarna att det var mycket bättre för barnens utveckling att fostras i kollektiv, att barnen skulle bli mindre egoistiska, klokare och fogligare då.

Människan strävar ständigt efter att anpassa sig efter verkligheten hon lever i, men ibland händer det att kraven blir för stora eller motstridiga: då känner jaget ångest. Eftersom ångest får oss att må dåligt använder vi oss omedvetet av metoder som skyddar jaget från den obehagliga känslan, dessa metoder kallas för försvarsmekanismer.

För att klara av att leva i en institution som den jag sattes på under min uppväxt i DDR får barnet anpassa sig. Inte sällan är kraven motstridiga eller för stora, vilket skapar ångest.

Min mor berättade att jag slutade prata och var nästan apatisk när hon hämtade mig efter en vecka.

—  Uta Franke

Ingen mår bra av att ha ångest, därför utvecklas olika strategier för att dämpa den. Min mor berättade att jag slutade prata och var nästan apatisk när hon hämtade mig efter en vecka.

Åren på Kindergarten, från det att jag var 2,5 år, blev lite lättare, men mitt förtroende för mina föräldrar hade redan fått en allvarlig törn. Det var gråt nästan varje gång jag lämnades där.

Jag har en etiopisk vän som beskriver sin uppväxt på ett helt annat sätt. Hennes mamma var alltid nära barnen och gav dem kärlek och beröring. Mamman hade hela tiden ett barn bakom, framför sig eller i famnen. Någon höll i hennes kjol, och var hon tvungen att handla tog en välkänd grannfru hand om barnen så länge. Det medförde att barnen övade sig i att kunna vara ifrån sin mamma under en kort stund – men hon kom snart tillbaka.

Att mamman hade barnen runt sig betydde för min väns familj att de kanske inte hade stora inkomster, men familjen var glad och det fanns mycket kärlek. Att man hjälptes åt var en självklarhet. Inget var perfekt, men tryggt och förutsägbart.

En del barn har längre dagar på förskolan än vad föräldrar själva skulle vilja tillbringa på sina arbeten.

—  Uta Franke

I dag lever unga familjer i Sverige ganska ensamma med alla krav – var för sig kämpar de i sin vardag. En del barn har längre dagar på förskolan än vad föräldrar själva skulle vilja tillbringa på sina arbeten.

På grund av mina egna erfarenheter från DDR ville jag, när mina barn var små, inte lämna barnen till någon förskola, men besökte gärna öppet hus eller öppen förskola. Och trots att vi talade tyska hemma lärde sig barnen utmärkt svenska och hörde till de bästa i klassen senare i livet.

Som Ulrika Ernvik skriver behöver barn först och främst utveckla sitt eget modersmål. Dessutom vidgas deras ordförråd när de lär sig svenska eller andra språk utöver. Det pratas också mer och mer om att många ungdomar inte mår bra och om att många människor lider av ångestsyndrom.

På en förskola kan det vara en ganska hög ljudnivå. Inte alla barn orkar med detta. Hur kan man bemöta de barn som har en psykisk funktionsnedsättning? En mor känner sina barn och försöker tillgodose deras behov med kärlek och omtanke.

Jag menar att ett land som Sverige skulle kunna ge ekonomiskt stöd åt de föräldrar som vill stanna hemma med sina barn, så att det inte är ekonomin som avgör hur barnen växer upp. En förskoleplats kostar dessutom kommunen mycket pengar. Därför är det logiskt att hemmaföräldrar skulle kunna få bidrag. Att ta hand om sina småbarn hemma menar jag också borde vara pensionsgrundande, på ett liknande sätt som det är i Tyskland.

Jag betvivlar inte att förskolepersonal är viktig och kompetent, och det måste självklart finnas möjlighet till barnomsorg för barn till föräldrar som behöver det. Där har förskolan en viktig uppgift. Men att framställa det, som det ibland görs, som att föräldrar generellt sett inte är kompetenta nog att själva ta hand om sina barn är fel. Tvärtom ska vi stärka unga föräldrars självförtroende att våga vara föräldrar, och se över möjligheterna för barn att vara hemma med sina föräldrar under sina första tre år i livet.

Fler artiklar