Dödligt lockrop att förespråka öppna kyrkor

Jag är bestört och bedrövad över hur de kristna samfunden agerat det senaste året, då covid-19 pandemin drabbat Sverige. “Vi måste få hålla gudstjänster”. “Reglerna kan inte gälla kyrkliga sammankomster.” Nu senast har en namninsamling startats för att kyrkorna ska undantas från rådande regler i den nya pandemilagen. Är kristna osårbara, kanske?

[ Kristna profiler vill se lättade restriktioner för gudstjänster ]

Inte någonstans har jag kunnat se att kyrkorna i stället förespråkar mer långtgående steg än vad myndigheternas regler anger, för att hjälpa människor minska smittspridning, och rädda liv. Eller församlingsinitiativ till stöd för dem som stannar hemma, så att de känner att de gör rätt. Var är den kristna omtanken? Vad betyder det när man säger “Jag tycker fler ska få gå i kyrkan, även om jag själv tillhör riskgrupp.” Är det inte ett dödligt lockrop: “Strunta i reglerna, Gud tar hand om dig ändå!”

Varje åtgärd som minskar risk för smitta är en kristen välgärning.

—  Gunnar Ramstedt

Det borde vara tvärtom. Kyrkor som säger till sina församlingsbor: “Stanna hemma, Gud är med er där! Behöver ni hjälp så ring. Lyssna på råden från myndigheter och försök göra ännu mer! Varje åtgärd som minskar risk för smitta är en kristen välgärning. Vi sitter i båten tillsammans. Vi ger varandra andlig kommunion genom böner, samtal och kärlek. Gud hjälper oss!”

[ Elisabeth Sandlund: Kvadratmetersreglen bör gälla även för kyrkor ]