13 juni 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Ansvaret för konflikten vilar tyngst på Israel

Replik. Kriget är inte över förrän Israels ockupation är det. Det började inte med Hamas raketer och slutar inte heller med det här eldupphöret. Israel har dock, som ockupationsmakt, ett särskilt ansvar som inga andra länder har för Palestina, skriver Camilla Hansén, riksdagsledamot (MP).

Så blev det ännu en vapenvila i Israel och Palestina, efter ytterligare en väpnad konflikt där den starkare ockupationsmakten Israel och det ockuperade Palestina backat på vägen mot en fredlig tvåstatslösning. Vapenvilan mellan Israel och Hamas gav ett helt nödvändigt stopp på de fruktansvärda bombningar och raketattacker som satt skräck i befolkningen i Palestina och Israel. Men det räcker inte.

För den här gången är kriget över, men Israels ockupation är inte det. Det började inte med Hamas raketer, och det slutar heller inte med det här eldupphöret. Kärnan i det här är ockupationen av Palestina och blockaden av Gaza. Det måste upphöra. Just den här gången var den tändande gnistan vräkningarna i östra Jerusalem och våldet vid Al Aqsa-moskén.

Fredrik Malm tar upp tre aspekter på debatten om Israel och Palestina: antisemitismen, vilka som stöttar Palestina och ultrahögern (Dagen 27/5). De antisemitiska inslagen i debatten är givetvis helt förkastliga, men de måste hållas åtskilda från den berättigade kritik Israel får för ockupationen, för diskriminering, för olagliga bosättningar och för sina oproportionerliga motåtgärder.

Det finns fler aktörer än Israel och Palestina i den här konflikten, Malm nämner till exempel Iran. Det är ju inget som på något sätt underlättar att följa och delta i debatten. Grunden måste vara, oavsett vem som är ansvarig för terror och våld, att det kategoriskt fördöms. Att de som står upp för palestinska folkets mänskliga rättigheter är kritiska mot Israels agerande är inte så konstigt, även om det också finns skäl för kritik mot fler aktörer. Israel har dock, som ockupationsmakt, ett särskilt ansvar som inga andra länder har för Palestina.

Israel har dock, som ockupationsmakt, ett särskilt ansvar som inga andra länder har för Palestina.

—  Camilla Hansén

Det palestinska folket ska fritt kunna välja sitt ledarskap, det ansvaret har den palestinska ledningen och det är grunden för en demokrati. Vikten av att fria val borde framhållas än mer i debatten, och jag uppfattar även kritik för att det inte händer. Men, det innebär också att palestinier måste kunna rösta i praktiken, även här har Israel ett ansvar för att möjliggöra det. Likaså behöver valet kunna granskas av internationella valobservatörer. Genom att förhindra valdeltagande gav Israel den palestinska ledningen ett skäl att inte genomföra val. Det är onödigt, och förtjänar även det kritik.

Jag håller helt med Fredrik Malm om att det är fullt rimligt – snarare nödvändigt – att kunna kritisera Israel för behandlingen av palestinier. Men, det finns en tendens att när Israel krävs på ansvar för hur de hanterat mänskliga rättigheter för palestinier, så slås den kritiken bort för att den anses vara antiisraelisk. Det duger inte, om man verkligen vill komma vidare. Då måste även svåra situationer och allvarlig kritik kunna ges och tas emot på ett sakligt vis.

När det gäller Fredriks Malms tredje iakttagelse, om ultrahögern, så är högerpopulism och nationalism problematisk var än den kryper fram, även här. Det återstår att se vad en ny regering i Israel, ledd av en högernationalist som varit ledare för en bosättarorganisation och är emot en tvåstatslösning kan åstadkomma när det gäller att nå en fredlig lösning för människorna i Israel och Palestina. Det verkar dystert.

Miljöpartiets position är tydlig. Det är inte bara vår position, utan även EU:s. Israels bosättningspolitik, inklusive hotet om vräkningar av palestinska familjer, strider mot internationell humanitär rätt, underminerar tvåstatslösningen och bidrar till förhöjd konfliktnivå. Den måste upphöra. Israel måste respektera internationell rätt och på allvar försöka hitta vägar framåt för en tvåstatslösning, i stället för att fortsätta expandera sina bosättningar på palestinsk mark. Sverige och resten av det internationella samfundet har ett ansvar för att sätta press på Israel och inte blunda för den israeliska bosättningspolitiken som pågått i decennier.

Ansvaret för det demokratiska samtalet ligger på oss som deltar i det. I en konflikt som utspelar sig på en ganska liten geografisk plats, men som berör och engagerar människor i många delar av världen, så är det många som deltar i det samtalet. Även många som inte har som främsta intresse att bygga fred i Israel och Palestina. Det finns verkligen ett behov av att ta debatten sansat och seriöst, just för att förlorarna på en obalanserad och hetsig debatt är de människor som faktiskt lever sina liv i Palestina och Israel.

Sverige och starka krafter i omvärlden behöver fortsätta arbetet för en fredsprocess som leder till en tvåstatslösning. Det är också viktigt att synliggöra de krafter i Palestina, i Israel och runt om i världen som står för just en sansad och seriös debatt. Både israeler och palestinier har rätt till frihet, utveckling och trygghet inom säkra och erkända gränser, och samtalet om vägen dit behöver bidra till en fredlig lösning.

Fler artiklar från Debatt

Fler liknande artiklar


Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar