28 oktober 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Skillnad mellan religiös höger och vänster större än någonsin

Slutreplik. Vi har ett demokratiskt ansvar att värna och utveckla Svenska kyrkan, därför behöver vi samtala om skillnaden mellan kristen höger och vänster – för den är ständigt närvarande, skriver Peter Weiderud, Socialdemokraterna.

Vi behöver samtala om skillnaden mellan kristen höger och vänster – för den är ständigt närvarande, skriver Peter Weiderud.
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Aron Emilsson och jag är överens om att Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna vill helt olika saker med Svenska kyrkan. Vi är möjligen också överens om att Svenska kyrkan är mer än dagens politiska partier.

Som del av Kristi kyrka är Svenska kyrkan nästan två tusen år äldre än dagens politiska partier och kommer nog överleva dessa med lika mycket. Men i dag har vi ett demokratiskt ansvar för att värna och utveckla den kyrka jag har anledning att tro att vi båda älskar. Och då är det en stor skillnad mellan höger och vänster.

Jag beskrev i mitt första inlägg hur kyrkans demokratiska uppbyggnad bistått Svenska kyrkan till en unik progressiv kraft vid en internationell jämförelse. En viktig del av detta är att Sverige, till skillnad från många andra länder, under efterkrigstiden haft en begränsad kristen höger. När den nu växer, behöver samtalet om religiös höger och vänster möta detta. För skillnaden är tydlig. Jag är därför tacksam att Dagen ger utrymme för detta samtal.

I söndagens evangelietext uppmanas vi att först söka Guds rike, för att det andra ska tillfalla oss. För mig är det en inbjudan till solidaritet och oegoistiskt ansvarstagande. Min erfarenhet från samtal med högerkristna är att samma text blir en inbjudan att undvika samhällsansvar.

När jag 2003 var utrikespolitisk chef för Kyrkornas världsråd kontaktades jag i början av året av medlemskyrkor i Mellanöstern som bad om hjälp för att stoppa det krig mot Irak som USA planerade för. Om invasionen sker, kommer det leda till polarisering, konflikter och undanträngning av kristna för lång tid framåt, varnade de.

En tro som är statiskt lomhörd och som definieras som kulturellt överlägsen andras är en källa till polarisering och konflikt.

—  Peter Weiderud, S

Vi slet hårt under några veckor, och lyckades samla alla 345 medlemskyrkor, även samtliga i USA, att från sina ledare ta avstånd från kriget med att detta var “olagligt, omoraliskt och missrådigt”. Liknande budskap kom från den romersk-katolska kyrkan.

På andra kanten fanns de amerikanska kyrkor som inte är del av den internationella gemenskapen, den så kallade kristna högern. De formulerade teologiska argument för samma krig och utgjorde också den väljarbas som president Bush ville tillfredsställa med kriget, som inleddes 20 mars 2003.

Denna erfarenhet visar på vikten av ekumenisk och interreligiös dialog. En tro som är statiskt lomhörd och som definieras som kulturellt överlägsen andras är en källa till polarisering och konflikt, oavsett om den härrör från en kristen, jude eller muslim. Jag är oerhört stolt över min lutherska identitet och kommer aldrig överge den. Men den måste kombineras med en öppenhet för att också lyssna till andras erfarenheter.

Jag har lärt mig mycket om Gud genom samtal inte bara med andra kristna, utan också med muslimer, judar och agnostiker. Detta är den enda fungerade hållningen i en värld som inte längre har de gränser som Sverigedemokraterna så ängsligt håller fast vid eller söker återskapa.

Ett samhälle som bejakar mångfald är ekonomiskt starkare, kulturellt rikare och mycket roligare än ett instängt enfaldssamhälle.

—  Peter Weiderud, S

Ett samhälle som bejakar mångfald är ekonomiskt starkare, kulturellt rikare och mycket roligare än ett instängt enfaldssamhälle. Den insikten kom Svenska kyrkan fram till redan för 100 år sedan i det tidiga arbetet för att bygga upp den ekumeniska rörelsen. Den svenske ärkebiskopen Nathan Söderblom var en av pionjärerna.

Det är bra att SD accepterar kvinnliga präster. Men det tog lång tid efter beslutet 1958 innan kvinnor var fullt accepterade, genom att konservativa kvinnoprästmotståndare hade rätt att vägra samarbeta. Till slut nådde vi en punkt då kränkningarna måste få ett slut och acceptans av både kvinnor och män blev ett krav för prästvigning.

Det finns risk för en liknande situation vad gäller vigsel av samkönade par. Skälet till att så få samkönade vigs är vare sig att de inte finns eller att homosexuella är mindre kyrkliga. Skälet är främst att man under lång tid inte varit välkommen, och i dag inte vill riskera att möta en präst som med hänvisning till samvetsfrihet vägrar viga.

Att människor riskerar en kränkning i en av livets viktigaste händelser är självklart något som vi som är engagerade i kyrkan behöver ta ansvar för. Samtidigt är detta en fråga, likt kvinnoprästfrågan, där motståndarna framför exegetiska argument. Därför är det viktigt att gå framåt i dialog inom ramen för den gemensamma ansvarslinjen. Men viljeinriktningen är tydlig från oss socialdemokrater. Vi måste nå likabehandling för samkönade äktenskap.

Skillnaden mellan vänster och höger – mellan öppen och sluten – är i årets kyrkoval tydligare än någonsin.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Debatt