Debatt

Risk att kyrkor börjar tona ner sina värderingar för att få bidrag

Lagen om stöd till trossamfund kommer sannolikt snart stramas upp. För bibeltroende kristna gäller nu att inte kompromissa om sin övertygelse på bekostnad av lojalitet mot kallelsen, skriver Börje Norlén.

För ett antal år sedan gick debattens vågor höga om kristna församlingar ska ta emot statliga bidrag till delar av sin verksamhet. En hel del höjde ett varningens finger för att tider kunde komma då bidragen inte bara skulle utbetalas rutinmässigt, utan att man också måste ha med i beräkningen att staten även kan börja ställa villkor på de mottagande kyrkorna.

Ett vanligt argument var då att om en församling eller ett samfund gjort sig alltför beroende av bidragen skulle det kunna vara frestade att tona ner vissa viktiga aspekter av den kristna tron för att inte diskvalificera sig från fortsatta bidrag.

Nu verkar det som om detta scenario snart kommer att bli verklighet. I regeringens höstbudget avsätts tio miljoner kronor till granskning av samfund som tar emot olika former av bidrag. Under våren 2022 väntas ett lagförslag läggas fram, där tillämpningen av lagen om stöd till trossamfund kommer att stramas upp.

En utredning genomfördes av regeringens utredare Ulf Bjereld, och framlades i mars 2018 (SOU: 2018:18). Bjereld är professor i statsvetenskap och var åren 2015–2020 ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet (tidigare Sveriges kristna socialdemokraters förbund – Broderskapsrörelsen). Han var under den tiden även adjungerad ledamot av Socialdemokraternas verkställande utskott.

På dessa områden kommer skiljelinjerna bli speciellt tydliga och avgörande för hur statens bidragspengar kommer att fördelas.

I utredningen gav Bjereld flera förslag till förändringar i lagen, bland annat skrev han: “Trossamfund som uttrycker missaktning för en grupp personer med anspelning på exempelvis sexuell läggning bör inte får statligt stöd.”

Av erfarenhet vet vi att det främst är tre frågor, där bibeltroende kristna hamnar i konflikt med det sekulära samhället och även med liberala kristna:

  1. Synen på äktenskapet. Den traditionella kristna synen på äktenskapet som ett förbund mellan en man och en kvinna ifrågasätts alltmer. Vad kyrkans bekännelseskrifter säger verkar inte betyda något i sammanhanget, inte heller den tro och praxis som varit rådande i den världsvida kristna kyrkan genom tiderna.
  2. Synen på abort som en “mänsklig rättighet”. Abort anses vara ett uttryck för kvinnans rätt att ensidigt bestämma över “sin egen kropp”, utan att någon hänsyn tas till att det finns en skyddsvärd individ till – det ofödda barnet – som i praktiken inte har någon talan alls.
  3. Synen på staten Israel. Att Israel faktiskt är den enda demokratin i området och att många bibeltroende anser kritiken mot Israel vara alltför ensidig, är en åsikt som väcker motstånd i mer politiserade och ensidigt “palestinavänliga” kristna sammanhang.

På dessa områden kommer skiljelinjerna bli speciellt tydliga och avgörande för hur statens bidragspengar kommer att fördelas. Här gäller det för kristna bekännare att stå för integritet och inte kompromissa om sin övertygelse på bekostnad av trovärdighet och lojalitet mot kallelsen att vara ambassadörer för Guds rike.

Fler artiklar för dig