Debatt

Barn får aldrig hamna mellan myndighetsstolarna

Slutreplik. Om vi inte tydligare går från ord till handling kommer vi märka att våra små, dock goda, försök att förbättra livssituationen för barn var långt ifrån tillräckliga, skriver Maria Olausson.

Små och stora fötter.

Jag välkomnar det engagemang som riksdagsledamoten Juno Blom (L) ger uttryck för i sin replik Barnets behov måste gå före föräldraperspektiv. Engagemanget hjälper till att sätta barnen på kartan och höja rösten för dem som så sällan har en egen röst i vårt samhälle i dag.

Att vara en röst för barnen i vårt samhälle är en skyldighet som vi i vuxenvärlden har, vi kan inte och får inte blunda för det. De brister vi ser i dag kommer vi se de fatala konsekvenserna av inom en snar framtid. Om vi inte tydligare går från ord till handling så kommer vi få märka att våra små, dock goda, försök att förbättra livssituationen för barn och hjälpa dem att drömma var långt ifrån tillräckliga. Här behöver vi att både politiker och resten av samhället tillsammans går i bräschen för våra barn.

Jag välkomnar initiativ för att förstärka skyddet för omhändertagna barn och den nationella handlingsplanen som ska tas fram efter att Europeiska rådet antog EU-kommissionens förslag om en europeisk barngaranti. Men när jag läser förslagen kan jag konstatera att det behövs mer.

Detta är helt grundläggande och ändå vidtar politikerna inte tillräckligt med åtgärder.

—  Maria Olausson

Inte så sällan i handlingsplanen refererar man till redan tidigare påbörjade insatser som åtgärd för att uppnå barngarantin. Detta behöver inte vara fel, men vi behöver förstå att de åtgärder vi redan vidtagit inte är tillräckliga.

Barn som växer upp i dag behöver kunna lita på att deras bästa väger starkt när beslut tas om var och hos vem de ska bo. Det är viktigt att de inte hamnar mellan myndighetsstolarna eller inte får samma chans, oavsett familjesituation, att våga drömma. Vi har förutsättningar i vårt välfärdssverige att se till att det inte finns mellanrum mellan stolarna.

Sverige behöver se till att skolan på riktigt är avgiftsfri – inte bara i teorin utan i praktiken – och att alla barn faktiskt har möjlighet att delta i fritidsaktiviteter och få en meningsfull fritid. Men det krävs också stora insatser på skolans område för att säkerställa en likvärdig utbildning för alla barn, oavsett hur deras bakgrund ser ut, hur mycket hjälp de kan få hemifrån, vilka svårigheter de har i skolan och hur länge de har bott i landet.

Detta är helt grundläggande och ändå vidtar politikerna inte tillräckligt med åtgärder. Jag behöver kunna titta barnen jag möter i ögonen och berätta att vuxenvärlden gör allt de kan för att de ska få en trygg uppväxt, goda förutsättningar för vuxenlivet och våga drömma om sin framtid. Men det krävs fler åtgärder. Intentionerna är oftast goda, men barnen behöver mer än så. De behöver se att vi gör allt för att de ska få en god framtid.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig