Mer väderberoende energikällor löser inte Europas energikris

I två artiklar, Lennart Renöfält och Ewert Bengtsson 11/2 och Lennart Raswill 1/3, argumenteras för solcellsinstallationer på kyrktak. Artikelförfattarna belyser problemen med antikvariska myndigheters ofta inkonsekventa och oförutsägbara bedömningar av ofta nödvändiga förändringsbehov av kulturhistoriskt värdefulla kyrkor.

Ofta drar antikvariska myndigheter alla kyrkobyggnader närmast över en kam. De ser “tidstypiska” bevarandevärden i alla kyrkobyggnader, oavsett om de tillhör en grupp av kyrkokaraktärer som det finns många liknade exempel på runt om i landet, eller om det rör sig om unika bykyrkor från tidigt 1900-tal eller äldre tid.

Bristande samordning mellan kommuner och länsstyrelser vad gäller kulturhistorisk inventering av landets alla kyrkor, inklusive de många frikyrkobyggnader som ju är mångdubbelt fler än Svenska kyrkans – leder lätt till en känsla hos lokala kyrkoföreningar att myndigheters hållning är att man önskar en allmän “frysning” av alla kyrkobyggnader byggda före cirka 1980 till det befintliga utseendet, oavsett förändringsbehov i verksamhet eller behov av tekniska moderniseringar.

Solpaneler på kyrktak, men även generellt i samhällsplaneringen, är dock betydligt mer problematiska sett till det, i min mening symboliska, värnandet av Guds skapelse och insikten om klimatnödläge än vad både Renöfält och Bengtsson samt Raswill ger uttryck för.

För energisystemet i Sverige och norra Europa som helhet är solel som inmatningskälla på elnätet numera helt kontraproduktiv och indirekt till och med strategiskt farlig.

—  Göran Reierstam

Om man till att börja med ser på kyrkobyggnaden och dess brukande och energibehov som sådant, är solceller långt ifrån en optimal energikälla. Solceller producerar den absoluta merparten av sin årsproduktion av el under sommarhalvåret, och även om verkningsgraden gynnas av kallt väder så är dagsljustimmarna mycket få på vintern. Dessutom tillkommer ofta en annan besvärlig faktor: snöbeläggning!

Kyrkor används oftast under korta stunder vid gudstjänst på helger och kvällstid. För äldre stenkyrkor kan då rent av direktverkande el vara den mest energieffektiva uppvärmningsformen. Stenkyrkor tillhör kanske den enda byggnadstyp som tål att helt kylas ut utan att skadas mellan användningstillfällena.

Direktverkande el ger då möjlighet till kortvarig men hög och snabb uppvärmning av en stor rumsvolym, medan solel tillför energi till låg effekt under lång tid – oftast när behovet av energi är som lägst under sommarhalvåret.

Det finns dock ett ännu större problem med solel. För energisystemet i Sverige och norra Europa som helhet är solel som inmatningskälla på elnätet numera helt kontraproduktiv och indirekt till och med strategiskt farlig.

[ Frida Park: Ministern ser gärna vindkraftverk - bara inte i hemkommunen ]

Solel – i den mån den inte direkt kan nyttjas vid källan genom exempelvis laddning av elbilsbatterier – förser elnätet i norra Europa, framför allt i ett land som Tyskland som satsat mycket på solceller, med mest energi när den som minst efterfrågas på elmarknaden: under dagtid sommarhalvåret.

Det har understundom till och med lett till negativa elpriser på elbörsen, vilket i sin tur får konsekvensen att planerbar el – som ju behövs när det är som kallast i Norden under vinterhalvåret – blir ännu mer olönsam.

December månads elprischock var inte en “extraordinär” händelse som regeringen vill låta påskina.

—  Göran Reierstam

Lagringskapaciteten i elnätet i form av vattenkraftsmagasinen utnyttjas redan maximalt i Norden, så varje ny vindkrafts- eller solelsinstallation som görs, spär på problemet. Avvecklingen av svensk och tysk kärnkraft, och i Tyskland även av den smutsiga kolkraften, har satt norra Europa i ett strategiskt skruvstäd genom beroende av rysk gasimport som kompensation under kalla och vindstilla dagar (det är bara 80 mil mellan Stockholm och Hamburg fågelvägen, så samma väderlek är ingen sensationell händelse).

Detta drabbar även energibristens södra Sverige i det sammankopplade kontinentala elnätet. December månads elprischock var inte en “extraordinär” händelse som regeringen vill låta påskina, utan en högst förväntad återkommande konsekvens av en havererad, väderberoende energipolitik som spelar Ryssland som aggressiv stormakt i händerna.

[ Församlingen som lever på sin egen el ]

Återkommande oljeeldning i Karlshamnsverket är ett synligt bevis på ett energipolitiskt haveri. En hundra mil lång kuststräcka i södra Östersjön skulle behöva fyllas med vindkraftverk bara för att klara Tysklands klimatomställning – en kust som inte finns!

Vi som kristna måste sträcka oss förbi symbolism, lyfta blicken och i stället bli en del av realpolitikens Europa. Och i denna är mer väderberoende el en återvändsgränd.