Religion kan vara riskfaktor vid våld i nära relationer

Det finns forskning som visar att troende kvinnor kan, på grund av sin tro, vara extra sårbara när de utsätts för våld i nära relation. Kvinnans eller mannens starka religiösa övertygelse kan vara en riskfaktor. Till exempel riskerar Bibelns budskap om förlåtelse, att vända andra kinden till och att försaka sig själv att få en helt annan klangbotten i en relation där det förekommer våld.

Men en religiös övertygelse kan också vara en styrka och en viktig del i en uppbrottsprocess. Därför är det oroväckande att det bedömningsverktyg som oftast används av socialtjänsten, FREDA, inte synliggör religiöst motiverat våld och förtryck i nära relationer.

Våld i nära relationer är tyvärr en ständigt aktuell fråga och ett problem som dessutom förvärrats under coronapandemin. Den största delen av våld i nära relationer, 85 procent, utgörs av mäns våld mot kvinnor. Det är ett komplext problem där flera faktorer och drivkrafter påverkar. Otillräcklig kunskap riskerar att leda till sämre förebyggande insatser och åtgärder. Det är något som både våldsutsatta och våldsutövande förlorar på.

Sverige är ett av världens mest sekulära länder och tyvärr gör det att vi inte alltid är bra på att samtala om tro och religion i det offentliga. Det saknas ofta medvetenhet om att religiös övertygelse kan ha stor betydelse för människors värderingar och motiv. Anställda som jobbar inom offentlig sektor, särskilt socialtjänsten, bör ha den kunskap och de redskap som krävs för att kunna se specifika skydds- och riskfaktorer utifrån ett religiöst perspektiv.

Kunskap som krävs för att man ska kunna se specifika skydds- och riskfaktorer utifrån ett religiöst perspektiv.

—  Johanna Willman

Bristande förmåga att synliggöra denna aspekt av våldet riskerar att försvåra för våldsutsatta att sätta ord på sina upplevelser. Denna okunskap riskerar även att leda till en oförmåga att se och uppmärksamma de specifika utmaningar som kan uppstå eller förstärkas när våld sker i en parrelation där en eller båda parter är djupt troende.

Kyrkan och religiös tro har i det sekulära Sverige förpassats till den privata sfären. Men kanske är inte Sverige så sekulärt som vi tror. Nästan 50 procent av befolkningen säger sig tro på någon form av gudomlig makt och omkring 15 procent tror på en personlig Gud.

Religiös tro är en viktig del av många människors liv och därför något vi bör kunna samtala om och förhålla oss till i det offentliga rummet. Att inte vara medvetna om trons betydelse i människors liv får konsekvenser när det gäller arbetet mot våld i nära relationer. Det finns därför mycket att vinna på att samtala mer öppet om tro och religion.

[ Livsstil: Så behöver kyrkorna arbeta mot våld i nära relationer ]

Framgångsrikt arbete mot våld i nära relationer förutsätter god samverkan mellan olika aktörer i samhället. Religiösa samfund har med andra ord stor potential att bidra till arbetet mot våld i nära relationer. Men det kräver att religiösa ledare och trossamfund har de kunskaper som krävs, det vill säga omfattningen och konsekvenserna, relationen till makt och kontroll, vikten av att prioritera säkerhet samt är villiga att samarbeta med och hänvisa till andra instanser i samhället.

Det behövs även teologisk kunskap kring hur religiösa texter och traditioner tolkas och används för att rättfärdiga makt och kontroll i en relation samt strategier för att hantera situationer där våldsutövaren är en aktiv medlem eller ledare.

Därför är det bekymmersamt att regeringens utredning, Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck (SOU 2015:55), framhåller vikten av samverkan men inte nämner religiösa organisationer och samfund som potentiella samverkanspartner.

Den nationella strategin är en viktig grund för det arbete kommuner och regioner gör för att förhindra och arbeta mot våld i nära relationer. Den nationella strategin är även ett viktigt dokument inom kurser och utbildningar. Regeringens nationella strategi bidrar därmed ständigt till att forma riktning och innehåll i arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Att religiösa organisationer inte lyfts fram som viktiga samarbetspartner är därför problematiskt.

När våldet sker i en parrelation där en eller båda parter är djupt troende kan det alltså innebära både specifika problem och utmaningar men också möjligheter och styrkor. Anställda som i sin yrkesroll arbetar med våld i nära relationer måste ha den kunskap som krävs för att kunna se specifika skydds- och riskfaktorer utifrån ett religiöst perspektiv.

Myndigheterna bör också se de religiösa samfundens potential att verka för att förhindra och förebygga våld i nära relationer. De religiösa samfunden behöver aktivt och medvetet delta i detta arbete och förstå vikten av kunskap om våld i nära relation. Tillsammans kan vi göra skillnad!

[ Alf B Svensson: Trygga män slår inte kvinnor ]