Debatt

Våld i nära relationer sker på fler sätt än genom fysisk misshandel

Replik. För att kunna ta emot berättelserna och veta vad man ska göra krävs kunskap och utbildning samt samverkan med andra. Här har anställda, ledare och ideellt aktiva i församlingen en viktig roll, skriver Sofia Rosén.

Våld i nära relationer, det vill säga att utsättas av våld från någon närstående, sker i alla åldersgrupper, socialgrupper och pågår i alla möjliga sammanhang. För den som drabbas kan våldet upplevas som alltid närvarande och som ett normalt tillstånd. Det gör att man som våldsutsatt inte alltid ser sig själv som just utsatt.

Det innebär att våld i nära relationer förekommer bland medlemmar i församlingar runt om i landet, vilket Johanna Willman belyste i en debattartikel (15/3) där hon också satte fingret på problemet med att en stark religiös övertygelse kan vara en riskfaktor i sådana här situationer. Att till exempel en troende kvinna förstår Bibelns budskap om förlåtelse, om att vända andra kinden till, som att hon ska härda ut och stanna kvar hos maken – trots att hon där utsätts för misshandel.

Det är dock viktigt att veta att våld inte alltid är fysisk utan kan ta sig andra uttryck. Våld kan också innebära att en närstående vill begränsa och kontrollera den utsatta.

En våldsform som syftar till att kontrollera är det psykiska våldet. Ofta pågår det under en lång tid, är ständigt närvarande och kan vara mycket subtilt. Det psykiska våldet upplevs många gånger till och med som mer påfrestande och utmanande än det fysiska våldet. Man måste som våldsutsatt hela tiden förhålla sig till det psykiska våldet, som kan ta sig uttryck i sådant som att förminska och fördumma en person samt innebära hot om repressalier.

Dessa familjer – de utsatta kvinnorna och deras kontrollerande släktingar – finns mitt ibland oss. Också i våra församlingar.

—  Sofia Rosén

Våld i nära relationer kan även handla om sexuellt våld, och då inte enbart våldtäkt. Andra handlingar som man själv inte vill ställa upp på, men känner sig tvingad till är också sexuellt våld. Till exempel kan det innebära att känna sig pressad att titta på porr tillsammans med sin respektive, att tvingas ställa upp på att bli fotograferad etcetera. Även så kallat tjatsex eller husfridssex är en form av våld. Den utsatta kan uppleva att hon, genom att ställa upp, kan få det att bli lugnt ett tag i alla fall.

Ekonomiskt våld handlar om att någon kontrollerar en annan persons ekonomi, eller att man kan bli avkrävd att redovisa hur den egna ekonomin används. Det kan även vara så att ekonomin fråntas en person och man tilldelas “en veckopeng”. Ett sätt att komma åt en människas värde och känslor är att förstöra ting: minnessaker, kläder eller till exempel ta sönder personens mobiltelefon.

Ytterligare en våldsform som vi behöver samverka med andra kring för att förebygga är hedersrelaterat våld och förtryck. I många församlingar runt om i landet uppstår ofta nära och goda relationer mellan svenskar och asylsökande och/eller nyanlända. De söker kontakt med svensktalande för att lära sig språket och komma in i samhället, och efter många års kontakt kan förtroendet mellan dem ha vuxit sig så starkt att en våldsutsatt börjar berätta lite om sin livssituation.

Berättelserna kan då handla om kvinnor som lever i familjer där den sociala kontrollen är starkt förknippad med familjens heder. Hedersrelaterat våld och hedersrelaterat förtryck är konsekvenser av hederskultur och patriarkala system, vilket betyder att det är pappan, mannen, bröder eller andra män som bestämmer över kvinnan.

Men även kvinnor kan bidra till att en hederskultur upprätthålls och lever kvar. Mödrar kontrollerar sina döttrar och bevakar att de lever enligt alla hedersnormer. Genom att konstant bli kontrollerade av anhöriga och vänner lever många kvinnor och flickor i Sverige i dag i en mycket utsatt situation. Dessa familjer – de utsatta kvinnorna och deras kontrollerande släktingar – finns mitt ibland oss. Också i våra församlingar.

För den våldsutsatte är att våga börja berätta ett stort steg, och att kunna ta emot berättelsen och veta vad man ska göra kräver kunskap och utbildning samt samverkan med andra – exempelvis polis, socialtjänst och tjej- eller kvinnojourer. Här har anställda, ledare och ideellt aktiva i församlingen en viktig roll i arbetet mot hederskulturer. Men som sagt krävs utbildning och kunskap för att verka mot denna förtryckande våldsform, och på detta område behövs mycket större insatser.

Ökad kompetens kring våld i nära relationer underlättar för att kunna föra samtal med den våldsutsatta och veta vilka specifika insatser som krävs. Kunskap om andra myndigheters uppdrag och insatser ger bättre förutsättningar att hjälpa.

Men det krävs också större förståelse kring de teologiska frågorna som är förknippade med relationen mellan offer och förövare. Här kan kyrkans anställda och ideella vara med och göra skillnad genom att öppna upp för samtal och åtgärder – och, precis som Willman framhöll – vara med och bidra till myndigheters ökade kunskap på området.

Fler artiklar för dig