Debatt

Dagliga bevis på att den liberala demokratin är under attack

Styrkan i en demokrati går inte att avläsa i förstamajtågens längd utan i hur vi behandlar dem som har avvikande och ibland obehagliga åsikter, skriver Annika Carp och Anders Rickman (L).

Det är bekymmersamt när allt fler röster höjs om att personer med “fel” agenda inte borde ha rätt att framföra sina åsikter, skriver Annika Carp och Anders Rickman (L). Bilden: Poliser närvarar när Rasmus Paludan bränner en koran på Frölunda torg.

En liberal grundtanke som på många sätt ligger till grund för dagens västerländska demokrati är det välkända uttrycket “Jag avskyr dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att framföra dem”. En annan är principen om att det är staten, via bland annat polisen, som ska äga våldsmonopolet och att det enbart är våra domstolar som får skipa rättvisa.

Europas historia innan demokratins genombrott visade vad som sker när självutnämnda och religiösa ledare gör sig till tolkar för vad som är rätt och fel. Våra frikyrkor, fackföreningar och politiska partier började sin historia som förföljda organisationer. Men med demokratins genombrott ersattes släktfejder, blodshämnd och religiös intolerans av lagar, tolerans och mänskliga rättigheter.

Många liberaler har levt i tron att denna strid för alltid var vunnen, men tyvärr ser vi dagligen bevis på att den liberala demokratin är under attack. Inte bara i Ryssland, där den helt är avskaffad, utan även i andra europeiska länder som Polen och Ungern där auktoritära ledare bit för bit är på väg att montera ner demokratiska värden.

För att vi svenska medborgare inte ska tappa vår tro på fundamenten i vårt demokratiska samhälle får det aldrig finnas någon tvekan om att det är staten som är den goda parten. Det får aldrig finnas en misstanke om att poliser strävar efter konflikt när de hamnar under press.

Det gör oss väldigt bekymrade när Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch framför synpunkter på att polisen borde ha skjutit skarpt.

—  Annika Carp och Anders Rickman (L)

Inte heller får det finnas någon tvekan kring att alla människor ska ha rätt att uttrycka sina åsikter, även om åsikterna skaver och en högljudd minoritet i samhället kräver inskränkningar i yttrandefriheten. Glöm inte att en majoritet av svenskarna var emot pridefestivaler och att en del till och med var redo att ta till våld när de började hållas på 1970-talet.

Vi liberaler vill ha en svensk polis som har de resurser som krävs för att klara av att behålla våldsmonopolet. Det kan röra sig om fler poliser eller utrustning, som vattenkanoner, gummikulor eller tårgas. Där är polismyndigheten bäst lämpad att bedöma vad som krävs.

Vi vill också ha en polis som klarar av att bedöma när priset för en insats blir för högt och i stället väljer att backa undan. Polisens agerande under påskhelgens kravaller visar att vi har en klok poliskår och vi är stolta över dem. Det gör oss därför väldigt bekymrade när Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch framför synpunkter på att polisen borde ha skjutit skarpt och att det borde ha funnits flera skadade demonstranter.

Vi upplever det också bekymmersamt när allt fler röster höjs om att personer med “fel” agenda, som till exempel Rasmus Paludan, inte borde ha rätt att framföra sina åsikter. Vi liberaler anser inte att styrkan i en demokrati går att avläsa i förstamajtågens längd utan i hur vi behandlar dem som har avvikande och ibland obehagliga åsikter.

Som kristna liberaler förstår vi den smärta som många muslimer känner över utförda bokbål. Vi fördömer självklart den typen av manifestationer. Men det bästa sättet att hantera provokatörer som Paludan är i stället att ignorera honom. Allt annat gynnar bara hans agenda och ger bränsle till hans och andra högerextrema krafters retorik. Det borde ingen vän av demokrati vilja medverka till.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig