Debatt

Äldre är en del av lösningen på ensamheten

Det är besynnerligt att regler i dag förhindrar för många äldre personer att ge blod, skriver Ella Bohlin (KD), Margareta Åkerberg (KD).

De äldre blir allt fler i Sverige. I Region Stockholm är det gruppen 80–84-åringar som procentuellt sett ökar mest, av alla åldersgrupper. Förbättrad folkhälsa i kombination med landvinningar inom medicin och teknik gör att äldre både är friskare och lever längre.

Ofta lyfts den åldrande befolkningen som ett problem. I själva verket innebär fler äldre, som dessutom är friskare, tvärt om stora vinster för samhället om bara rätt attityd och förutsättningar finns.

Fler äldre är inte ett problem, det är något att glädjas och vara tacksam över. Här behövs ett tankeskifte från oss som organiserar vården och omsorgen. En åldrande befolkning är en resurs, så länge samhället gör de förändringar och anpassningar som är nödvändiga.

Vi pekar här ut tre områden där stat, regioner och kommuner bör arbeta så att fler äldre kan bidra med blod, gemenskap och skattepengar:

De annalkande julhelgerna är en tid när sjukhusens behov av donerat blod är extra stort. I och med att äldre är allt friskare är det besynnerligt att regler i dag förhindrar för många äldre personer att ge blod. Socialstyrelsens föreskrifter som slår fast att det finns ett ålderstak för blodgivning, vilket tenderar att tolkas väldigt olika på lokal nivå. I vissa regioner är taket satt så lågt satt som till 60 år. En 61-åring som tränar, äter bra och är vid god fysisk hälsa kan ha betydligt bättre förutsättningar att ge blod än en person som är många år yngre. Här bör det vara den generella hälsan, och inte åldern, som ska avgöra huruvida en person som kan vara blodgivare. När Socialstyrelsen nu ser över regelverket för blodgivning bör man särskilt beakta att fler friska äldre kan bidra, om bara föreskrifter tillåter.

Den ofrivilliga ensamheten är ett stort och växande samhällsproblemen. Detta gäller för alla men speciellt för de äldre. Var tredje person över 85 år uppger enligt statistik från SCB att de är ensamma. Så mycket som var sjätte uppger att de är socialt isolerade.

Att vara ensam är en riskfaktor för den fysiska hälsan. Vi har alla tagit del och berörts av de tragiska fall där ingen släkting, vän eller närstående funnits runt de personer som gått bort. Ingen ska behöva leva ensam. Ingen ska behöva dö ensam. Ensamhet leder ofta till inaktivitet, känslor av utsatthet, depression och psykisk ohälsa. Den grupp där suicid är mest frekvent förekommande är bland äldre män. Ensamheten bland alla äldre måste tas på allvar.

Äldre är en del av lösningen på ensamheten. Danmark kan ses som ett föregångsland. Där erbjuds alla personer över 75 år ett så kallat ”äldresamtal”, ett samtal om den fysiska och psykiska hälsan. Det blir ett sätt att upptäcka personer som lever i social ensamhet och isolering. Dessa samtal kan med fördel genomföras av andra äldre – på så sätt skapas gemenskap och förståelse samtidigt som personer utan ett starkt socialt nätverk kan fångas upp.

Äldre har erfarenheter, kunskaper och nätverk som kan komma ofrivilligt ensamma till gagn. Här kan kommuner och regioner med fördel samarbeta med civilsamhället så att äldre engageras med att bryta den skadliga ensamheten.

För att välfärdens kärna, skola, vård och omsorg, ska kunna ges behövs personer som är med och bidrar med arbete och skattepengar. Äldre, med sin stora arbetslivserfarenhet och kunskap, behövs på arbetsmarknaden. För den äldre som vill, har energi och lust bör därför arbete uppmuntras. Större ekonomiska incitament behövs i form av ytterligare jobbskatteavdrag till de äldre som väljer att bidra några extra år. När fler arbetar och bidrar under längre tid får regioner och kommuner mer pengar som kan användas till att säkra välfärden.

Ella Bohlin (KD), regionråd Region Stockholm

Margareta Åkerberg (KD), ordförande kompetens-försörjningsrådet Region Stockholm

Fler artiklar för dig