Alla mynt har två sidor – det gäller även yoga

Helt ovetandes om dess efterdyningar valde jag yoga som aktivitet på den kick-off som min arbetsgivare anordnade i augusti. Iklädd en rosa träningstopp och tights gick jag glad i hågen ut på Borgholms strand med vattenflaskan i högsta hugg. Kände mig förväntansfull, hade innan dess aldrig gått på ett yoga-pass i hela mitt liv.

Vi började med att ligga helt stilla. Jag hade kunnat somna, ljudet av havets vågrörelser, värmen från solen och den alldeles lagom starka bris som fläktade hade en avslappnande effekt på mig. Det var njutbart. En ung tjej höll i passet och oavsett allas tidigare erfarenheter av yoga så hölls det på nybörjarnivå. Vi sträckte på rygg, ben, armar, nacke och även balansen testades.

Passet fortlöpte i ett lågt tempo och var och en fick göra rörelserna efter egen förmåga. Jag gick ifrån detta pass med en positiv känsla i kroppen, tänkte för en stund att detta skulle jag vilja göra igen.

Efter ett par dagar haglade det varningar och förmaningar från alla håll – främst från troende kristna. Först stod jag bara gapande av förvåning. Jag som tror mig "hänga med" hade ingen aning om att yogadebatten brann så starkt runt om i de frikyrkliga stugorna. Jag som själv säger mig vara kristen upplevde hur trång världen blev och jag fick både cellskräck och svårt att andas.

Världen idag publicerade i maj 2016 en artikel med rubriken "Yoga är religion". I den artikeln varnar en läkare för biverkningarna av yoga och att det är olämpligt att ordinera inom sjukvården. Han säger att yoga är religion oavsett vad vi som inte är hinduismer eller buddister säger. Gör vi dessa rörelser så tillber eller offrar vi till deras gudar.

Skulle jag utgå från den artikeln ägnade jag mig åt avgudadyrkan där på stranden i Borgholm – helt ovetandes. Artikeln säger också att bara för att det känns bra behöver det inte vara bra. Genom att utöva yoga kan jag tydligen öppna upp mig för mörka krafter som på sikt tar över mig och som jag inte kan kontrollera.

Under några dagar kände jag stor upprördhet, och faktiskt även rädsla. Aktade mig för att sitta i skräddarställning på golvet när jag lekte med barnen, funderade på att slänga ut filmen "Lejonkungen", på grund av apan i trädet (han hummaren ni vet). Bara tanken på honom skrämde livet ur mig. Ja, ni hör ju hur skruvat det låter.

Mitt sunda förnuft kom dock tillbaka. Jag läste på om yogan, om människor som fått negativa upplevelser av yoga och begrundade det. Sedan läste jag även om människor med positiva erfarenheter av yoga och begrundade även det. Efter det balanserar gungbrädan på mitten. Tempen i min kropp stannade på 37 grader och jag insåg att livet kommer fortgå som innan med tusentals nyanser av allting.

Jag har den bästa mamman, men även mammor kan göra misstag (jag vet - jag är själv mamma). En extremt varm sommardag för 20 år sedan skulle det första av sex barn gifta sig. En av mina yngre bröder var marshalk och skulle stå bredvid brudparet. Mamma sa till honom: "Tänk nu på att börjar du känna dig yr eller svimfärdig så sätt dig ner". Vad händer? Jo, han svimmar såklart. Efteråt sa han att hade inte mamma sagt något hade han inte känt efter och kanske hade han då kunnat förbli stående.

Kan det inte vara så med yoga också? Går jag på ett pass med en rädsla och en tro på att jag kan öppna upp mig för mörka starka krafter i kosmos finns risken att det slutar så – om dessa krafter nu ens existerar.

Men oavsett vad hinduer, buddister, kristna eller jag säger i den här debatten så kan ingen förneka att ett mynt alltid har två sidor, så även yogans.

Tina Falltorp