Debatt

Anders Piltz: Ja, även bödlar är Guds avbilder

Vore de inte det kunde man inte klandra dem för deras handlande.

Är också IS-bödlar Guds avbilder?

Så frågar Sven Degerfeldt (Dagen 3 maj) i sin polemik mot mig, när jag hävdar att Gudsbilden i människan inte kan utplånas (däremot naturligtvis förändras och vanställas; rubriken på mitt inlägg i Dagen 26 april är inte satt av mig).

Svaret lyder: ja, också bödlar är Guds avbilder. Vore de inte det kunde man inte klandra dem. De har ju fått förnuft och vilja, avspeglingar av Guds förnuft och vilja, och de har Guds uppdrag att bruka dessa förmågor men missbrukar dem himmelsskriande.

Hade de inte dessa möjligheter kunde de ju inte heller missbruka­ dem. Lagen är inskriven­ i deras hjärtan och samveten (Rom 2:15) och dömer­ dem.

Men också i bödlarnas innersta finns ett oförstört rum, där samvetets röst hörs och Gud erbjuder möjlighet till omvändelse, eftersom de är Guds avbilder som kränker Guds avbilder i sina offer:

”Den som utgjuter människoblod, hans blod skall utgjutas av människor, ty Gud gjorde människan till sin avbild” (1 Mos 9:6).

Denna sanning gäller uppenbart också efter syndafallet. ”Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom”, säger psalmisten om människan (8:6).”Gud skapade människan till odödlighet och gjorde henne till en bild av sitt eget väsen” enligt Vishetens bok (2:23).

Genom synden fördunklas avbilden och härligheten går förlorad, men genom dopets nåd återställs avbilden i den "nya människan". (Ef 4:23 f).

Den ”gamla människan” är den del av personligheten som hör samman med livet före omvändelsen.

Det är obotfärdigheten som fördöms av Paulus i Romarbrevet i mörka ordalag: ”Evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och oförgänglighet, men vrede och straff över dem som i självhävdelse vänder ryggen åt sanningen och följer orätten” (2:7).

Själavården ska upprätta människor som är nedtyngda av föreställningen om sin värdelöshet. De har föga hjälp av en mängd citat av Paulus, som skrev sitt Romarbrev mot bakgrund av sin tids IS-kultur: den romerska staten, byggd på blod, terror, perversion och underhållningsdödande.

Varje stycke i Skriften ska förstås mot bakgrund av de frågor det ville svara på. Principen "Skriften allena" är oanvändbar, eftersom den gör den privata läsupplevelsen i dag mer värd än tvåtusen års historia av läsning, liv och kollektiv andlig erfarenhet.

Fler artiklar för dig